Min blogglista

måndag 30 april 2012

Alla har en relation till mamma

   Ingen kommer undan moderskapet. Det  når oss på djupet antingen det är fråga om närvaro eller  frånvaro, kärlek eller hat. Alla har vi en mamma att förhålla oss til.
   Det är något som blir tydligt i idehistorikern Patricia Lorenzonis bok  Mama Dolly, en  konfrontation med bilder av moderskap från hela världen: Det finns absolut  ingenting lagom när det kommer till mödrar, allt dras till sin spets.
    Här i boken samsas jungfru Maria med fåret Dolly, La Llorona med Alienfilmernas Ellen Ripley, Medea med Loretta Lynn - ett antal modersfigurer som är lyckliga, tragiska eller parodiska. Alla belyser de moderskap i någon form. Man förstår att moderskap inte är en roll utan många och motsägelsefulla.
  Man får läsa om bortbytingar och aborter, manliga mammor och danska spermabanker. Och mitt i all kulturhistoria finns betraktelse som spänner över årtusenden och och som länkar till djupt personliga berättelser om rädslan för och längtan efter barn.
   På bara drygt 100 sidor lyckas förfgattaren ge både insikter och sparkar i bekvämlighetens bakdel. Tack för det!
    En helt perfekt bok att ge bort eller läsa själv inför stundande morsdag.

söndag 29 april 2012

Ljudboken ett bra alternativ

Ann Cleeves andra roman med Vera Stanhope i huvudrollen finns nu på svenska, "De döda talar inte" heter den. Vera Stanhope är snuten som arbetar för mycket, väger för mycket och dricker för mycket. Tillsammans med polisassistent Joe Ashworth försöker hon lösa fallet med hjälp av intuition och näsa för brott.
    Här försöker de  lösa fallet  med omständigheterna kring att en liten pojke drunknat i ett badkar. Ett år senare hittas den socialsekreterare som utrett fallet död i ett badhus . Vera måste skynda sig för att finna en mördare som kan vara vem som helst  mitt bland dem.
   Cleeves skriver  i samma deckartradition som Agatha Christie och Dorothy Sayers men hennes ton är vassare och miljöerna råare. Visst finns det  engelska gröna kullar runt  mordutredningar men de dominerar inte.
    Känner man ett sug efter välskriven brittisk kriminalroman så är Cleeves ett bra alternativ. Och vill man inte läsa själv så är ljudboken ett bra alternativ, Anna-Maria Käll har läst in den här boken. Förstås finns den som pappersbok också.

lördag 28 april 2012

Den omöjliga vägen

   Alla som överlevde nazismens förintelseläger är undantag och mirakel, det var ju aldrig meningen att de skulle leva. Om detta skriver Göran Rosenberg (bilden) i "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" där han berättar sina föräldrars historia och hur de kom att hamna i Södertälje 1947, en stad där författaren föds ett år senare.
   Livet som överlevande var inte lätt, mycket har skrivits om det trauma som drabbar överlevare från katastrofen. Och hur kan man hantera att hela den värld man tillhört blivit förintad?
   Boken är mycket lyhört skriven, det peronliga filteras genom hela faktatexten. Och att Sverige inte levde upp till de ideal man satt kastar en lång skugga. För det här är ingen berättelse med lyckligt slut. Men det är en väsentlig berättelse, viktig om man vill förstå världen vi lever i.
   En av vårens starkaste dokumentärböcker utan minsta tvivel.

fredag 27 april 2012

Långt samtal med Mankell



   "Mankell om Mankell" av den danska journalisten Kirsten Jacobsen  är den första intervjuboken med Henning Mankell som nådde stora framgångar med sin Wallander-serie.
    Hur går det att vara socialist och samtidigt en av världens mest säljande författare? Kanske det är som en av hans närstående säger, att det finns både ett stort ljus och ett stort mörker inom honom. Ibland visar han mer, eller mindre, av den mörka sidan.
   Här får man veta mer om mankells väg mot vänster, om hans ideologiska synsätt och om hur det ska tillämpas.
     Boken  varvassamtal om modern som övergav honom, om vägen till teatern och förstås om det ofrånkomliga åldrandet. Kirsten Jacobsen har samtalat med Henning Mankell under mer än ett års tid och hon har gjort ett jättejobb med att strukturera texten och få ordning på berättandet.
   Är man nyfiken på författaren bakom Wallander-böckerna blir nog det här upplysande läsning. Fast jag är inte så säker på att jag håller med Mankells teori om att det svenska samhällets utveckling och avveckling kan skildras genom hur kriminalromaner skrivs. Det är en förenklad teori.

torsdag 26 april 2012

En förfärlig bok

Ja, rubriken är inte min, den är lånad av författaren, August Strindberg och han säger så om romanen "En dåres försvarstal" som nu getts ut som pocket och ingår i evenemanget Stockholm läser. Mycket lämpligt eftersom man i år stort uppmärksammar att 100 år gått sedan den bråkige författaren dog.
    "Det här är en förfärlig bok det medger jag utan invändningar" skriver han i sitt förord 1887. Och även om boken kallas roman så är det en lätt maskerad skildring av författarens och Siri von Essens stormiga år tillsammans. Strindberg skrev romanen på franska och han tillät inte medan han levde att den översattes till svenska.
  Idag är ju bekännelseromanerna många, man blandar friskt självbiografiskt och påhittat, och Strindberg var långt före sin tid även i det avseendet. Det är också en stor kärleksoman som beskriver hur två konstnärer försöker leva ihop och, hur än Strindberg försöker kan han inte dölja att han också beundrar Siri, i romanen Maria.
   Och som vanligt är språket starkt och friskt, romanen har inte alls fått åldersrynkor. Och Märta Tikkanen har skrivit en tänkvärd inlledning till romanen. Sådet är bara att sätta tänderna i denna av passion vibrerande klassiker.

onsdag 25 april 2012

Homan - och Cléo - fyller 40

   Tänk vad tiden går! I vår kommer bok nummer 40 om den stillsamme antikhandlaren Johan Kristian Homan i Gamla stan  ut och det firar Jan Mårtensons (bilden) förlag genom att ge ut en samling icke tidigare publicerade Homan-äventyr med titeln "Jubileumsmord" och så deckaren "Mord i blått" som tar läsarna med till intrigfyllda modemiljöer och till Marrakesch.
  Antingen gillar man Homan, trots hans manér, eller så avskyr man honom för manérens skull. Något mellanläge har åtminstone inte jag lyckats hitta. Själv hör jag nog till gruppen "gillar Homan", inte minst för att han håller sig med siamesen Cléo. En intelligent katt när det gäller brottsliga ledtrådar. Kanske hon blivit sådan för att hon äter strömming på ett fat av Mesissen-porslin.
   Så nu ska jag lägga böckerna på vänt till helgen och då grotta ner mig med Homan.
   Det finns också ett Homansällskap som har en bra hemsida. På http://homansallskapet.se/ kan man läsa mer om Homan och hans skapare. Visste ni att Mårtenson både varit chef för kungens kansli, FN-tjänsteman och diplomat - fast han levt dubbelliv som Homan.

tisdag 24 april 2012

Vad finns i skuggan?

     Johanna Ekström, poet och manusförfattare, skriver om en "lyckad" barndom där allt var soligt och kunde visas upp. Hemmet, ett 1700-talshus i Stora skuggan, blev fotograferat och beskrivet många gånger liksom föräldrarna Per Wästerberg och Margareta Ekström, båda författare och kulturpersoner.
   Om det handlar dotterns självbiografiska bok som är precis nyutkommen. "Om man håller sig i solen" heter den och det är rätt hjärtskärande läsning. Hon beskriver en flicka som ständigt längtar efter att bli sedd som lyckad och bekräftad av föräldrarnas beröm. En flicka som vet att familjen är "en elit" som inte är som andra. En flicka som är hjälplös när hon ska orientera sig i den vanliga vardagen med skola, kamrater och bussresor.
   Som vuxen ser hon att fasaden var allt när hon växte upp. Huvudsaken var att allt såg snyggt ut och var estetiskt tilltalande. Men det som fanns under ytan talade man inte om. Om det sen var vulgära barnflickor eller släktingar som inte var så estetiska.
  Det är en fascinerande skildring, en uppgörelse av det mer stillsamma slaget. Men ibland skär berättelsen igenom alla vackra lager och det som blottas är inte så - estetiskt.
  Omslaget, med avskalad gustaviansk miljö, är den som omgav författaren som barn.

måndag 23 april 2012

Ännu mer om vatten

   Jag skrev nyligen om essäboken "Havet".
    Nu är det dags för nästa vattenskildring, Nina Burtons "Flodernas bok" med underrubriken "Ett äventyr genom livet, tiden och tre europeiska flöden".
   Floderna hon utforskar är Rhône, Rhen och Themsen och hon drar slutsatsen att floderna är eviga och alltid nya, att de haft betydelse för kultur, utveckling och kommunikation.
   Burton, som är poet och essäist, låter sina egna minnen bladas med flodernas minnen, hon berättar om resor och människor, om natur och konst och allt möjligt annat. Hon besöker Burtons bryggeri, förstås, men tycker inte om ölet. Kanske ännu mindre sedan hon lärt sig att om någon är "gone for a Burton" så får man aldrig mer se den personen...
   Boken är illustrerad med kartor och nytagna bilder och det är förstås bra. Men de riktiga bilderna målas upp i texten. Man får lust att flodluffa efter att ha läst den  här boken.

söndag 22 april 2012

Greker och andra

   Så heter Christina Tziovaridou Claesons bok om 50 år av liv i Greklad. Författaren kom till Grekland i början av 60-talet, gifte sig med en grek och bodde först i Saloniki, sedan blev det Aten.
   Hon berättar underhållande om sina möten med människor, släktingar, kollegor och alla andra. Genom att berätta om människor berättar hon också om landets svåra 1900-talshistoria. Noterar att Grekland är det enda land som inte fått krigsskadestånd från Tyskland, trots den tyska framfarten i landet. Ja, det finns många tragiska och dråpliga öden samlade här.
   Och författaren berättar utifrån ett vardagligt perspektiv, om sitt jobb som guide, om hur lätt det är att råka ut för ficktjuvar och hur man klarar av en guidning fastän bussens chaufför fallit död ner vid bussen. Då är det bra att ha lärt sig visdomen i grekernas "tha perási" - det ordnar sig. För det gör det ju, även om vintern i Aten är hård och åldrandet gör sig påmint.
   En varm och anspråkslös bok som fördjupar synen på grekiskhet.

lördag 21 april 2012

En stark debut

    På Historiska Media har Set Mattsson, tidigare sjuksköterska och journalist, gett ut sin debutbok. Och det passar ju bra för boken handlar om historisk tid, åren just efter 1945.
   "Ondskans tid" utspelar sig i Malmö, en stad som fått ta emot många flyktingar från nazisternas förintelseläger. Men är detta folkhem i vardande verkligen så tryggt? En ung polsk kvinna mördas och plötsligt kan man se sprickor i fasaderna. Inget är vad det först såg ut att vara.
   Den som ska försöka reda ut brottshärvan är kriminalkonstapel Douglas Palm i Malmö - han lär ska dyka upp i fler böcker - och han har en vardagligt förankrad framtoning.
   Det är en stark debutbok, väl genomarbetad och med bra tidsatmosfär. Det är också en roman som varar ett tag med sina drygt 400 sidor.

fredag 20 april 2012

Lyssna på havet

    Fyra lyriska essäer om havet, så kallar Monika Fagerholm och Martin Johnson sin nyutkomna bok "Havet".
    De här texterna utgår från en serie radioprogram som de två gjorde i fjol för Sveriges radio. Det är en sorts hybridtext som blandar iakttagelser, intervjuer, fragment och bitar av reportage. Men allt handlar om hav, öar och kuster. Om sjömän och författare, om fiskare och ubåtsbesättningar. Infallsvinklarna är många och jag blev väldigt förtjust i texterna, de oväntade svängningarna och de udda infallen.Det här borde bli en underbar ljudbok, med havsbrus som ackompanjemang.
    Önskar att fler vågade släppa fantasin lös på det här viset, kanske för att man som öbo ständigt har vatten nära.
   "I havet finns ingen arkimedisk punkt. Ingen fast punkt att utgå ifrån. Vatten forsar genom vatten. Regnet forsar genom regnet. Havet kokar. Rörelse."
   Ja, det är en bra beskrivning av detta hav som finns överallt.

torsdag 19 april 2012

Sånt som inte luktar

    Det var den romerska kejsaren Vespasianus, känd för sitt ekonomiska sinne (han far hade varit skatteindivare) som höll upp ett mynt under nosen på en av sina söner och sade "det luktar inte". Det var efter en diskussion om det kloka i att ta ut en avgift för de offentliga toaletterna i Rom. Det blev som    Vespasianus ville för pengar luktar inte.
   Det här romarordet duger fint som titel på en nyutkommen antologi om pengar som heter just "Det luktar inte" med Andrea Svanbäck och Julia Wiraeus som redaktörer.
    De har bett tio unga människor att skriva om pengar och ångest och resultatet är uppfriskande. Här kan man läsa om hur det är att ha för mycket eller för lite, om hur uppväxten präglar förhållandet till pengar och om hur unga vuxna ändrar attityd till konsumtion när de väl fått en ordnad inkomst. Här finns kloka tankar om lyxfällor och varumärkeshets och de som klasynt påpekar att vi, som lever i den rika delen av världen inte har orsak att klaga.
    Uppfriskande läsning!

onsdag 18 april 2012

För vrålhungriga

   Nu kommer en ung generation kokboksförfattare med ambitioner.
    En av dem heter Matilda Mannström och hon har gett ut boken "Vrålhungrig - mat nu eller genast". En bok i litet format med rätter som går snabbt att laga. Påfallande mycket gröna rätter och mat som går snabbt att laga. För det är vad som behövs när man kommer hem från jobbet och är just - vrålhungrigt.
   Man vill ha god mat och det fort. Då är den här boken en liten räddare i nöden.
   Här finns röror av olika slag, ett recept på morotssopa med ingefära, naanbröd att baka i stekpannan och en matig räksoppa. Sallader av olika slag, kålknyten med spännande fyllning och förstås efterrätter och några bakverk.
  Här finns mycket att hämta för hungriga. Min mage blev hungrig bara av att tänka på mat. Kurr!

tisdag 17 april 2012

Rosenklingande namn

   Rosamunda, Josephine, Constance Spry och Ghislaine de Féligonde. Jo, det är damer man träffar på när man läser växthusens kataloger. Namn på rosor som ger habegär och lockar fram bilder av väldoft och skönhet.
   När rosentusiasten Ann Chapman anlade sin stora trädgård på Nya Zeeland insåg hon efter ett tag att hon hade mer än 125 kvinnor i sin rosenträdgård, både gamla och nya sorter.Nu har hon balt ut ett d5rygt 30-tal rosor med kvinnonamn och berättar om kvinnorna i en överdådigt vacker bok som nu finns på svenska. "Kvinnorna i rosenträdgården" heter den och det är minst lika mycket kulturhistoria som rosenmani i den. Bland annat upptäcker man att kejsar Napoléons båda fruar. Josephine som han älskade och Marie Louise som var ett politiskt giftermål -  båda har fått ge namn åt rosor.
   Och så får man inte glömma att Napoléon själv gett nam åt en vacker mossros, Chapeau de Napoléon, heter den. Fast om den står det inte här.
   Förstås finns inte heller nordiska varianter som Astrid Lindgren, Nina Weibull och Ingrid Berman med.
Men de finns - och blommar fint. Snart är det dags för årets beskärning...

måndag 16 april 2012

Hellsing, månen och katter

Ibland vill jag läsa någonting som får mig på gott humör. Som Alf Henriksons kluriga verser eller Lennart Hellsing dikter.
Tänk, Hellsing debuterade redan 1945 och han är fortfarande aktiv.
I hyllan hittade jag en Hellsingantologi  "Månens diktare" som Nisse Larsson sammanställt på temat måne - och katter. Redan i debutboken "Katten blåser i silverhorn" finns den kombinationen:

"Fyra svarta katter på kolsvart äventyr!
Först kommer Pius, så kommer Angantyr,
stora tjocka Lisa och lilla Eugen,
Åtta gröna ögon och sexton snabba ben
och fyra svarta svansr mot månen!"

35 år senare skriver han om hur månen blivit trött på att
 gå och gå, därför är det mörkt. Men:

"Tänd ett ensamt litet ljus
och hälsa det från mig:
Mörkret räcker inte till
att släcka det för dig."

söndag 15 april 2012

En envis skotte

 
   Det lilla kvalitetsförlaget Minotaur, som specialiserat sig på engelska deckare ger nu ut den andra boken om Ian Rankins nya utredare, Malcom Fox heter han och han dök upp första gången i Misstro. Nu är han tillbaka i "En omöjlig död".
     Fox och hans team har skickats till den lilla skotska staden Kirkcaldy med uppdrag att undersöka anklagelserna mot Paul Carter, en polis som sägs ha missbrukat sin ställning och utnyttjat flera kvinnor sexuellt. Den som gjort anmälan är Carters egen farbror, en respekterad före detta polis.
   Men det som skulle ha varit ett enkelt uppdrag visar sig  betydligt mer svårhanterligt för under förhör med Carters kollegor möts Fox av öppen fientlighet . När Carters farbror hittas brutalt mördad tar utredningen ännu en oväntad vridning och när det sedan  det framkommer att Paul Carters farbror höll på att utreda ett egendomligt dödsfall som inträffade på 80-talet  anar Fox riskerna. För någon är beredd att gå mycket långt för att det förflutna ska få vila ostört.
   Det är en bok på över 400 sidor så vill man ha läsning som varar en stund är det här rätt bok. Att man även  får en rejäl dos Skottlandsskildring gör inte boken sämre.

lördag 14 april 2012

Till Afrikas värme...

   Ja, nog kan man längta till Afriks sol och värme denna vår som inte blir av. Snö och nollgradigt och pinande blåst.
   Vilken tur att jag har Alexander McCall Smiths tolfte bok om Damernas detektivbyrå - "Lördagens stora bröllopsfest" - liggande högst upp i traven av "att läsa" böcker.
   Det har äntligen blivit dags för Mma Makutsi att gifta sig och brudar brukar vara nervös. Det komplicerar livet på dektivbyrån. Och mma Makutsi som alltid är så noga med skor, vad ska hon ha på fötterna på sin stora dag. Problemen hopar sig.
    Och Mma Ramotswe, traditionellt byggd privatdektiv sätts på prov. Det finns en regel att följa: ljug aldrig för en klient. Men tänk om man inte kan följa den?
   Det är som alltid ett nöje att träffa på vardagsmänniskor i Botswana och man påminns om att Afrika är så mycket mer än de eländesrapporter som visas.

fredag 13 april 2012

En helt ny Horisont

   Jag tyckte att det var något jag saknade på Mariehamns litteraturdagar nyligen. Temat var ju horisont och när jag igår fick årets första nummer av tidskriften Horisont förstod jag att det var den jag saknade. En tidskrift som 1969 bidragit till att vidga de nordiska horisonterna borde ha varit med.
   Horisont ges ut av Svenska Österbottens litteraturförening och den har nu genomgåt en total "makover" i fråga om utseende. Den trycks på tjockt kvalitetspapper och den har fått många korta inslag av typ notise som gör den omväxlande.
   Men basinnehållet är kvar. Noveller, dikter och essäer plus en fyllig avdelning med recensioner. Det här numret, 1-2/2012, har också en matnyttig genomgång av tidskriftens tidiga historia 1969 - 1995.
En text om Bo Carpelan av Tomas Löthman förgyller numret liksom en essä om skräcklitteraturens återkomst och mycket annat läsvärt.
   Den är inte så glassig som Vi Läser utan håller en mer nedtonad profil. Och det är nog bra, man måste slå vakt om den som slår vakt om smal kultur också.

torsdag 12 april 2012

Killar som skriver noveller

Han är känd för att vara en dyster, rolig, brutalt ärlig, den finlandssvenske författaren Peter Sandström.
 Han har kallats suverän skildrare av den finländske pojken och mannen - och det stämmer nog.
   I hans nya novellsamling "Till dig som saknas" handlar det om att söka sammanhang, roller och närhet. Och om hur svårt eller omöjligt det är att passa in i givna mönster.
   Många av människorna i de här sex novellerna  försöker hitta fram till en  insikt om hur världen hänger
 ihop. Men sedan, när de förstått, tvingas de att  titta bort för den lärdom de fått  blir alltför tung att ta emot. Och det som kanske är sant och äkta finns alltid någon annanstans.
    Själv tyckte jag mycket om "Det finns ingen synonym till kusin".
   Och förresten, det är en trend att killar åter skriver noveller.Tänker till exempel på Jonas Karlsson. Och att de gör det bra. Novellen är en helt lagom bit att stoppa i den mentala fickan och bära med sig.

onsdag 11 april 2012

Besatt av det ryska


   Det är inte så ofta man skrattar när man läser en bok om litteraturkritik men med  Elif Batuman bok "Besatta" händer det. Hon tar läsarna med sig på en halsbrytande tur till sina högt älskade klassiker och när man läser henne kommer man ihåg hur det var första gången, när världen öppnade sig via en bok och man bara ville läsa mer. Och mer. Och länge.
    Bokens underrubrik lyder "Äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem". Här får man följa med på  litterära forskarkonferenser, se Samarkands skönhet och så får man veta vad som binder samman King Kong med Isaak Babel och få veta mer om  kejsarinnan Annas ispalats. Dessutom får man som bonus och lära sig lite om gammaluzbekiskans över hundra ord för att gråta.
   Inte dåligt för en bok på 300 sidor.
   Författaren är född i USA av turkiska föräldrar, har utbildat sig vid två universitet men sitter gärna i Turkiet och skriver för att komma undan den vanliga vardagen. Det här är hennes första bok och den blev en stor succé (fast det brukar inte litteraturkritik bli) och det är nog många som väntar på vad hon ska ta itu med härnäst. Jag gör det åtminstone.

tisdag 10 april 2012

Blir du hög på hus?

"Hög på hus"  är en uppgörelse med vår tids ytfixering och statusjakt, men också med en smårutten mäklarkår och utlåningskåta banker. Författaren Alexander Norén, ekonomijournalist på TV, har  svar på alla de flesta frågor som rör utgångspris, auktionsteori, och objektvärdering samtidigt som han också ställer frågan: Vad är det vi går miste om i vår jakt på det perfekta boendet?
    Med tjugo års av oavbruten konjunkturuppgång fick Sverige en prisboom på bostäder, Hemnetknarkare och sjuttiofem olika inredningsmagasin på ICA. Plötsligt skulle allting vara ljust och fräscht.
   Och författaren var där. Han vet allt om mäklarknep och home stylingens fällor. Förresten är den senaste trenden att sylingen inte ska märkas, bara finnas där. Men kohudar på vitmålade golv är bara så helt ut, slår författaren fast.
    Själv tycks han ha kommit loss ur bostadsträsket och har tid för annat. Men boken är väl så nyttig inser man när man ser prislapparna på små, sunkiga åländska hus. Men sålda blir de. För att så många blir höga på hus.

måndag 9 april 2012

På mordiska Gotland

   Det fanns ovanligt gott om påskekrim i år vill jag lova. Eftersom jag läst ut ett par av de nya före påsk så hann jag med Anna Janssons nya också. "När skönheten kom till Bro" heter den och förstås är det Maria Wern som löser brotten här.
   Det handlar om en mystisk bilolycka, en försvunnen flicka och om nattliga rollspel i Sankt Clemens ruin. Massor av spår och villospår. Alla bekanta och vänner till Maria tycks vara inblandade i gåtan.
   Fast jag blev lite besviken på upplösningen, den känns nästa flickboksaktig med Maria och den försvunna instängda i en källare i Bro. Kanske lite för mycket av autopiloten på när gåtan konstrueras.
  Bäst är Jansson på att beskriva relationer mellan människor och iaktta de synliga och osynliga band som håller ihop vardagen.

söndag 8 april 2012

Avundens svartaste sidor


   I fjol kom Christine Falklands roman "Sfinx" ut. När jag nu har läst den så är det lite som att ha läst en kvinnlig Strindberg. Raseriet, utlämnadet, lusten att skada - allt finns hos romenens huvudperson.
   Hon är den första hustrun som skriver brev till Claire, kvinnan hon inte kan släppa taget om, kvinnan som
är gift med "henne" Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade.När man läser romanen inser man hur snabbt kärlek förvandlas till sin motsats.
   Claire och Felix blir det enda hon kan bry sig om. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära. Hon liknar Mårran, som så gärna vill in i gemenskapen men som är så kall att allt blir till is omkring henne.
    Det är en väl berättad roman om avund i dess ondskefullaste och lägsta form. Suggestivt, krypande och på ett mycket exakt språk utforskar hon det mänskliga psykets allra mörkaste  vrår.

lördag 7 april 2012

Eva Braun i helfigur


Eva Braun ses vanligen som en naiv, ytlig ung flicka som bara spelade en obetydlig biroll som Hitlers älskarinna iiden skenbara idyllen på "Berghof". Men hur sann är den bilden?
   Det har den tyska historikern Heike B Görtemaker tagit reda på i "Eva Braun - kvinnan som älskade Hitler". Med gediget detektivarbete berättas i denna bok hennes levnadshistoria.
    Kvinnan vid Hitlers sida kom från en småborgerlig familj till den inre kretsen runt den högste makthavaren i Nazityskland. Hennes historia slutade en dag efter bröllopet i "Führerbunkern" i Berlin med det gemensamma självmordet den 30 april 1945.
   Men  vilken roll spelade Hitlers älskarinna i hans privata sfär? Hur stort inflytande hade hon och vad visste hon och de andra nazistledarnas kvinnor om sina mäns brott? Författaren tecknar här för första gången ett omfattande porträtt av "Berghof"-sällskapet.
   Och Eva Braun var ingen oskuld från landet, hon var väl insatt i den nazistiska ideologin och trodde på den.

fredag 6 april 2012

Snö i trädgården - hu!

Nä, jag bara vill inte. Tjockt med snö på marken när man vaknar denna långfredag. Snödroppar och vintegäck står och huttrar, staren som kom tidigt har försvunnit.
     Fast ljuset är ju härligt och snön smälter fort.
   Jag tar fram Hannu Sarenströms "Rimfrost och trädgårdsdrömmar", som finns i mjukt och läsvänligt danskt band, och följer med på en resa genom ett trädgårdssinne och ett liv i full symbios med en trädgård.    
    Berättelsen börjar när den första rimfrosten kommit och löper  genom hela trädgårdsåret med tyngdpunkten förlagd till sommarens fröjder.Hannu tycker inte heller om vårsnö. Vad håller vädergudarna på med? undrar han.
 Här finns förstås handfasta trädgårdsfakta och skötselråd är inflätade i den poetiska texten. Som en trädgårdsmästares hemliga dagbok, fylld av inspiration men ständigt med ögat på det praktiska. Jord under naglarna är en bra trädgårdsförankring. Nu bara väntar jag på att marken ska torka upp så man kan "rydja" som vi säger på Åland. Kratta bort fjolårsgräs och löv och plocka bort kvistar och kottar.
   Det blir nog vår i år med. Det hoppet stärks av läsningen.
   Och så - glad påsk på er alla läsare. Hoppas ni har tid att njuta av helglugnet.

torsdag 5 april 2012

Upplevelser på en ö

   "Magdalenas bekännelser" av Else-Britt Kjellqvist är en tunn (128 sidor) men djup roman.
   En kvinna drabbas av cancer och överges helt kallt av sin man för en yngre kvinna. Hon flyttar ut till sin barndoms ö tillsammans med en hundvalp. Hon ska bara stanna över vintern tror hon men blir kvar mycket längre. 
   En stark och hoppfull historia om en människs förmåga att ta sig ur en kris.Om att våga minnas och möta även det plågsamma och att det, fast det låter som en floskel, alltid finns hopp runt hörnet. Även om man glömmer att titta efter.
   Den här romanen ska jag låta påsken börja med. Den är rofylld och engagerande.

onsdag 4 april 2012

Gamla ben som berättar

   Den fjärde deckaren med arkeologen och benexperten Ruth Galloway har kommit på svenska. "Känslan av död" heter den och det är Elly Griffiths som skriver dem.
    Fast originaltiteln är så mycket bättre - A Room Full of Bones". Säger precis vad det handlar om, att ett litet privatmuseum i Norfolk sitter med en stor samling av mänskliga ben. Ben som tillhört Australiens urbefolkning. Och nu finns en organisation som kräver de stulna benen tillbaka.
    Det lilla museet drabbas av oväntade dödsfall och kommissarie Harry Nelson har en stark känsla av att allt inte står rätt till. Men så drabbas han av oförklarlig sjukdom.
   Lägg så till att Ruth får en ny granne i stugan invid de ödsliga saltängarna och att han är av australiskt ursprung och intrigen dras åt ytterligare liksom fyndet av en medeltidsbiskop som definitivt inte varit man.
   Nog är det mycket som gamla ben kan berätta. Ska inte avslöja hur det går men som vanligt har Griffiths svarvat ihop en överraskande upplösning på berättelsen.
   Det perfekta påskekrimet, helt enkelt.

tisdag 3 april 2012

Det ljuva 60-talet

   Året är 1965 och platsen är Trondheim, författaren Anne B Ragdes hemstad.
   I nyutkomna romanen "Jag ska göra dig så lycklig" är allt tillrättalagt och välordnat. Hemmafruarnas arbete har blivit lättare, med indraget vatten, kylskåp och tvättmaskiner, och hemmen är anpassade till den nya tiden. Kvinnor har hempermanent i håret och kaffet hålls varmt i moderna tv-kannor.
    I en  bostadsrättsförening strax utanför Trondheim sjuder det av livslust. Åtta familjer bor tätt inpå varandra, övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor . ch är man riktigt lyckosam får man en glimt av kvinnan i fyran som alltid sköter tvätten spritt språngande naken.Många människor passerar över romanens sidor.
    Anne B Ragde tecknar skickligt  upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Men bakom gardinerna finns både ensamhet och längtan, men tron på framtiden är orubbad.
   Visst är romanen en flirt med nostalgi och 60-talstrender. Men Ragde har ett skarpt öga för detaljer och nog börjar man undra över vissa sprickor i fasaden.

måndag 2 april 2012

Skicklig Bookervinnare

   Brittiska Bookerpriset är ett viktigt pris för alla som skriver på engelska, ett Nobelpris i miniatyr som brittiska tidningar hårdbevakar. När priset senaste höst gick till Julian Barnes för romanen "Känslan av ett slut" var det många som jublade. Barnes är en språklig virtuos som målar upp bilder som stannar kvar länge hos läsaren.
   Här är det Tony, nyligen pensionerad, som gör upp med sin ungdom och minnena av dem. Han får ärva vännen Adrian Finns dagboksanteckningar.Adrian som tog sitt liv i tjugoårsåldern efter ett drama kring kvinnan Veronica. Att läsa anteckningarna är att handlöst kastas tillbaka i tiden och smärtfritt är det inte för Tony.
Tony upptäcker att han har undertryckt händelser i det förflutna.
    Romanen handlar i hög grad om ordens makt och om oförmågan att förutse verkningarna av våra handlingar. Först i efterhand kan vi se helheten. Tony tvingas ompröva sin självbild och gräva i  sitt samvete. Men livet har redan runnit iväg och inget kan göras ogjort.
  En psykologisk thriller som inte letar efter en skyldig men som  utforskar det som finns i minnets mörkaste vrår.

söndag 1 april 2012

Riktiga kaptenen?

   Fyra unga, entusiastiska tjejer som korsar Atlanten och seglar ett år på Cantare i Västindien och Bahamas. På vägen möts de av beundran, respekt och en och annan fördom. Som att gubbarna i hamn frågar: "Var är den riktiga kaptenen?"Och många var de fördomsfullt flinande gubbar som erbjöd sig att komma ombord och visa hur riktig segling går till.
  Därför heter Maria Ingerups bok just "Var är den riktiga kaptenen?
   Under hela den årslånga seglatsen bloggade kapten Maria om resan på: http://sailingcatare.blogspot.com/ så där finns skeppsdsagboken och det är på de noteringarna boken bygger. Förstås utbyggda och redigerade.
   Det var  på en långsegling med skolskeppet Gunilla, som Maria började drömma om att ge sig ut på det stora havet, men på en mindre båt där hon själv kunde besluta om rutten och om livet ombord. Hela tiden var tanken att segla med enbart tjejer. För tar man med en kille tar alla för givet att det är han som är ansvarig ombord. Hon ville visa både sig själv och andra att hon klarade det lika bra - om inte bättre.
   I juli 2009 lämnade fyra Skånetjejer mellan 20 och 25 år Sverige för en årslång segling. Båten var en B31:a, Cantare, som Maria hade fått låna av sin pappa. Rutten gick via Biscaya och Las Palmas till Västindien med julfirande på St Lucia i Karibien, och därifrån vidare till Bahamas och Bermuda.

 Mellan Kanarieöarna och Västindien deltog de dessutom i ARC (Atlantic Rally for Cruisers) som enda båt av 225 med helt kvinnlig besättning. Båten var dessutom den tredje minsta i tävlingen.
    Det är en fartfylld redogörelse och en bra seglingsbeskrivning som man gärna läser på torra land. Och någon tvekan om vem som är kapten har man inte när man läst klart.