Långsam eller snabb?

Dagens Nyheter lördag hade en intressant artikel om snabba och långsamma författare och om varför det anses vara finare att vara långsam än att vara snabb. Fransmannen Flaubert är ökänd, han skrev sällan mer än en mening per dag - och den skulle vara perfekt.
   En modern långsamskrivare är Tomas Bannerhed som fick Augustpriset 2011
för debutromanen "Korparna", en roman som det tagit honom tio år att skriva. Inte för att han tycker det är fint att vara långsam utan för att han behöver mycket tid.
   har ni inte läst romanen förut så gör det nu.Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal.
En pojke ser sin lantbrukande far förtvivla över omständigheterna. De magra åkrarna ger inte tillräckligt, men trots att fadern plågats intill galenskapens rand av det tröstlösa slitet på gården är han som besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna.
  Det är en roman som, ovanligt för att vara modern, ägnar naturen så stort intresse, som ser samspelet mellan människa och natur. Annars är ju den moderna litteraturen mycket urban, antingen den är snabb eller långsam.
  Själv tror jag inte att skrivtakten spelar roll för hur romanen blir. Det är hur man berättar som spelar roll, inte om historien tog sex månader eller sex år för att bli nerskriven.