tisdag 17 juni 2014

Äntligen Emmas tur

  Birgitta Sandström, tidigare chef för Zornsamlingarna i Mora och på långt håll släkt med Emma Zorn har skrivit den första biografin över en av Sveriges mest betydelsefulla konstnärshustrur. Om Karin Larsson, samtida med Emma, har det skrivits en hel del.
  Emma kom från den burgna judiska Stockholmsfamiljen Lamm, med intresse för konst och kultur. Anders Zorn hade sina rötter i Mora, född utom äktenskapet och uppväxt hos sina morföräldrar under enkla omständigheter. Han skulle bli en av världens mest berömda konstnärer. Hon stöttade honom från allra första början, var helt övertygad om hans stora talang, och behöll under hela livet sin tro på hans geni trots både meningsskiljaktigheter och allt allvarligare kriser i äktenskapet.
  Emma mötte Anders när han skulle måla av ett av hennes syskonbarn. Förälskelsen var direkt och ömsesidig, men de fick hålla sina känslor för sig själva. Från sommaren 1881 och fyra år framåt var de hemligt förlovade. I augusti samma år gav sig Anders ut i Europa. Under hans vistelse i London, Paris och Spanien pendlade Emma mellan hopp och förtvivlan, något som avspeglar sig i de många bevarade breven.
  Emma Zorn stod länge i skuggan av sin man men här träder hon för första gången fram i ljuset. Vi får följa henne från barndomen i den stora våningen på Stora Nygatan i Gamla stan till de sista åren i Mora, där hon strax före andra världskriget byggde upp Zornmuseet med en enastående samling av Anders Zorns konst. Hon intresserade sig också mycket för textilt hantverk. I det här fylliga porträttet av Emma Zorn - 700 sidor - kommer man henne verkligt nära och hör hennes egen röst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar