Fransyskan Véronique Olmi skildrar i romanen "Vi var skapta för lycka" en drabbande passion och undangömda sanningar i en subtil ochhögst melodisk prosa. Det är en vacker och lågmäld berättelse om två människor som hittar varandra, och sig själva, mitt i livet.
För vid sextio års ålder har Serge allt han
någonsin drömt om: ett välbetalt jobb, två välartade barn och en vacker
och betydligt yngre fru. När den jämnåriga Suzanne kommer till huset i
Montmartre för att stämma sonens piano är Serge helt oförberedd på den
omtumlande påverkan hon kommer att ha på hans liv. Hur kan en rätt
alldaglig och dessutom redan upptagen kvinna i hans egen ålder väcka så
starka känslor? Och hur kommer det sig att det är för Suzanne
han berättar det som han hela sitt liv hållit hemligt, till
och med för sin egen familj? Centralt i hela boken är ett piano, som
löper över flera generationer.
Olmi berättar en historia som växer till så mycket mer än en trivial
otrohetsaffär. Den handlar om vår ständiga jakt
efter lycka och längtan efter
att bli älskad.
Det är en poetisk bok som man inte ska snabbläsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar