Toves röst hörs i brev

"Brev från Tove Jansson", redigerade och kommenterade av Boel Westin och Helen Svensson är ett urval brev till människor som stod Tove Jansson mycket nära. Det är en av de intressantaste och mest personliga böckerna i höstutgivningen.
    Det är långa, fortlöpande brevsviter och de sträcker sig från 1930-talet till 1980-talet, inledda a v den sextonåriga Toves brev från tiden vid Tekniska skolan i Stockholm hem till familjen. De många breven till föräldrarna genom åren, framför allt till Ham, Toves kära mamma, visar den starka bindningen till familjen. 
    En stor och viktig brevsvit är till Eva Konikoff, den förtrogna, djupt saknade vännen som emigrerade till USA 1941. Till henne skriver Tove intensivt levande - "samtal" kallar hon själv sina brev, närapå dagbok kunde man också säga - om krigets vardag och vånda, om konstnärskapet och kärleken, om lust och plikt, om missmod och förhoppningar. I breven växer också bilden av arbetet med mumin fram i dess olika former och faser. Tidningsmannen, politikern och filosofen Atos Wirtanen fanns vid Toves sida från 1944 under många år, även om det planerade äktenskapet aldrig blev av. Breven till Vivica Bandler belyser den omvälvande passionen mellan dem, kort och häftig, och den långa vänskap som följde. I ett brev yill Vivica från januari 1947 gläder sig Tove åt att pappa Jansson fått statybeställning från Åland. En staty av Julius Sundblom.
   En trogen vän blev med tiden Maya Vanni som varit gift med Toves ungdomskärlek, målaren Sam Vanni. Breven till henne sträcker sig från 1950-talet till 80-talet, med återkommande, målande "ö-rapporter" från somrarnas viktiga tillvaro på Bredskär och Klovharun. Konstnären Tuulikki Pietilä, som blev Toves livskamrat skriver Tove till så fort de är åtskils. 
  Hoppas boken är inslagen i många julklappspaket. Toves livliga röst kommer att förgylla julen för läsarna.