Tre systrar i Österbotten

 Romanen "Tre systrar och en berättare" av Lars Sund är den första delen i en planerad trilogi om Finland under 1900-talets senare hälft ochfram till nutid.
   Den börjar 1948. Det är karg efterkrigstid  med varubrist, ransonering och osäkra framtidsutsikter. I den lilla hamnstaden vid Bottenvikens kust beslutar sig det lokala amatörteatersällskapet för en djärv satsning - de ska spela Anton Tjechovs klassiska pjäs Tre systrar. Berättelsen utspelas mot bakgrund av ett Finland som gör sitt bästa för att förtränga kriget och bygga upp ett välfärdssamhälle.
      De tre unga kvinnor som får huvudrollerna som Olga, Masja och Irina har inte mycket annat än sin ungdom och sitt teaterintresse gemensamt. Där är nyblivna folkskollärarinnan Ulla-Maj, som spelar Olga och har flytt undan sin uppväxt och en förbittrad mor i Sydösterbotten. Margit, pjäsens Masja, förväntas av sin borgerliga omgivning gifta sig och bli hemmafru. Irinas roll spelas av den drömmande Iris, som är dotter till stadens latrinkusk. Amatörerna regisseras av ett fullblodsproffs, konstnärsprofessor Mirjam Bergbom, utbildad i Moskva och f.d. teaterchef från Helsingfors.
   Men en tragedi drabbar ensemblen minuterna innan ridån går upp för Tre systrar och det som sker kastar sin skugga över Ulla-Majs, Margits och Iris liv.
   Bokens berättare, en invalidiserad bomfällare vid en järnvägskorsning i Jakobstad, för en krönika med hjälp av en borgerligt sinnad finlandssvensk kråka och stadens egen skald, författaren till den välkända dikten "Där björkarna susa". Läsaren får möte tre kvinnor och deras drömmar, förhoppningar, kärlek, äktenskap och besvikelser.
   Jag ser redan fram emot nästa del av berättelsen.