Med dåligt rykte

Ida Bäckmann har nog den svenska litteraturens sämsta rykte. Gustaf Fröding diktade om

att han köpte sin kärlek för pengar. Ida erbjöd sin och han tackade nej i åtta och ett halvt år. Men Ida var efterhängsen och visste vad hon ville. Under sitt sista halvår i livet tog han emot henne i sin cell på Uppsala hospital. Hon var den som kom med mat och vin och gott humör och idéer om bättre vård.   

    Men när han började tala om giftermål fick hon portförbud av hans släkt och läkare.

   Efter hans död 1911 mötte hon Selma Lagerlöf, som uppmuntrade henne att skriva en bok om sig och skalden. Det blev skandal och efter skandalboken dog karriären. I femtioårsåldern fick hon slå sig på lantbruk i Närke.

    Litteraturhistorien har alltid mätt människor efter betydelse och i den skalan är Ida Bäckmann mycket liten inför två storheter. Att ställa sig på tå, i jämbredd med dem innebar att eftervärlden gav henne kvinnokönets värsta egenskaper: påflugenhet, hysteri, högljudd känslosamhet, frigiditet och - värst av allt - fulhet.

    I den essäaktiga berättelsen "Den umbärliga", nu utgiven i pocket, gör Sigrid Combüchen  ett försök att vända på kikaren.Som ett socialreportage om under- och överordning för 100 år sedan har den en del att säga vår tid. För hur mycket av attityderna har ändrats på djupet?