Min blogglista

fredag 29 april 2016

Läs den och bli klokare

Louise Penny är en kanadensisk deckarförfattare som översatts till ett trettiotal språk och sålt över tre miljoner böcker bara i Nordamerika. Hennes deckarserie med kriminalinspektör Armand Gamache i Quebeck som huvudperson har gett henne många pris. Hon kallas ibland »en modern Agatha Christie«, men det är orättvist mot båda. Penny är en överlägsen miljöskildrare och byn Three Pines är ett universum för sig, befolkad av bland andra en galen poet och två konstnärer .
 "Ett ohyggligt avslöjande" är den femte, helt fristående boken om kommissarie Gamache som översatts till svenska .
   En septembermorgon skakas Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro, den naturliga knutpunkten för det fridsamma livet i byn påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet. När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märklig omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Slutsatsen är oundvikligt: Någon ljuger. Frågan är bara vem.
    Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet. En skatt som någon vaktat under mycket lång tid och kanske till slut fått betala för med sitt liv. Men skatter kan vara av olika slag. Sökandet efter sanningen för Gamasche till Queen Charlottes Island i havet utanför Britisk Columbia. Gåtans lösning finns i haida-folkets mytologi och de totemdjur de skildrar.
   Det här är en helt underbar bok, den starkaste hittills i serien. Läs den och bli lite klokare!



torsdag 28 april 2016

På flykt undan far


onsdag 27 april 2016

Älskvärda Huldén

Bland poeterna har Lars Huldén, med rötter i Munsala, en egen nisch i mitt läsande. Jag har nästan läst sönder hans underfundiga "Läsning för vandrare", som har formen av ett antal tänkta epitafier. Ett av de bästa är isländskt kärvt: "Det fanns ingen som jag" skulle det kunna stå på stenen. Och det är alldeles sant, vi är alla unika.
     Mycket bra är också hans samling "Inga stjärnor i natt, sir" från 2012 där ramen är en gammal man som ger sig ut på en kryssningsresa. Huldén kallar samlingen för Dikter om den höga ålderdomen, om framtiden och kärleken.
   En av dikterna vill jag dela med er. Den går så här:

Om jag kunde välja
skulle jag absolut inte välja
att stanna för evigt här på jorden.
Bara att leva lite längre
än det ser ut att bli.
Älska dem jag älskat,
glömma gamla sorger,
leva enkelt,
se stjärnor tändas och vandra,
ha det som jag aldrig 
unnat mig att ha det.

tisdag 26 april 2016

Skriva är en tröst

  Vad gör man när man inte vill läsa en bok?
  Det är nytt för mig, jag har ju nästan alltid en bok i nypan. Men just nu går det inte alltid. För att inte deppa ihop läser jag ny numret av tidningen Skriva, som dök upp i veckan.
  Som vanligt ett välmatat nummer med en intervju med strävsamma Aino Trosell där man får veta en del om hennes arbetarbakgrund.
  En bra artikel om hur man hittar poesi på nätet och tips om vilka nybörjarmisstag man bör undvika i manus + mycket annat.
   Så visst fick jag en del läst idag med....

måndag 25 april 2016

Kvinnlig essäist

 Det är ont om kvinnor som skriver essäer, tyvärr. Men amerikanskan Siri Hustvedt - med norska rötter - gör det. I "Leva, tänka, titta" har hon samlat sina bästa essäer från de senaste åren, bland annat om författare och konstnärer som Louise Bourgeois, Gerhard Richter, Stig Dagerman, Inger Christensen och Francisco de Goya.
    Boken är indelad i tre avdelningar: Leva, som utgår från författarens eget liv, tänka, som utforskar minnen, känslor och tankar, samt titta, som behandlar bildkonsten.
    Ändå löper till stor del en och samma frågeställning genom samlingen: Vad händer när vi ser, minns och känner? Hur samverkar vi med andra människor? Vad innebär det att sova, drömma och tala? Vad är egentligen ett jag och vad innebär det att vara människa?
   En intressant text handlar om läsning. Vad läsning är och hur den kan uppfattas. "När jag läser utnyttjar jag min förmåga till inre tal. Jag övertar orden skrivna av författaren, som för tillfället blir min egen, inre berättare, rösten i mitt huvud. Texten finns både utanför och inom mig", skriver hon.
   En riktigt bra bok som förtjänar att läsas långsamt.

lördag 23 april 2016

Den sista grisen

   "Å, att få svika sig själv! Att få göra allting fel en enda gång!"
Så utropar Horace Engdahl i en av sina aforismer i "Den sista grisen". Man kan ana en undertryckt längtan där, att få slippa spela en roll.
   I Den sista grisen samlar Engdahl återigen sådana aforismer, längre funderingar och plötsliga infall som han redan tidigare gjort till sin genre.
    Boken innehåller även ett teaterstycke: "Mannen på bryggan" är en längre monolog där en medelålders man gör bokslut över sitt liv och sina erfarenheter. Denna monolog kommer att sättas upp på Dramaten under vintern 2016/2017. Johan Rabaeus gör rollen och teaterchef Eirik Stubø regisserar.
    Horace Engdahls texter är många gånger provocerande, men också utlämnande och personliga. Det är tvära kast mellan det till synes banala och den känslomässiga avgrunden, skrivet med precision och skärpa. Många har ojat och vojat sig över att han är frän mot kvinnor. Men varför skulle han inte få vara det? Det är ändå en västanfläkt han presterar om man jämför med misogyna feministers utsagor.
   Jag gillar hans påpekande om historien. "Vi studerar inte längre historien för att undgå att upprepa det förflutnas misstag utan för att unna oss nöjet att fälla moraliska domar över forna tiders samhällen och dess ledare. Den gamla tiden tjänar som en mörk fond till våra egna lysande framsteg .......
Förfädernas rysliga fördomar ställer vår vidsynthet i tacksam relief."
   Underhållande och tänkvärt. Engdahl är en av de få som vågar sig på det korta formatet och gör det mycket bra.

fredag 22 april 2016

Tillbaka till rötterna

Under hela 1900-talet har människor strävat efter att lämna landsbygden och flytta in till staden där allt kan köpas färdigt. På vägen har vi tappat bort kunskap som förmedlats mellan generationer under lång tid. Men nu har trenden vänt. Intresset för ursprunglighet och äkta vara har aldrig varit större än idag.
   Det är en trend som Niklas Kämpargård, journalist och fotograf uppvuxen på ett småbruk, plockar upp i boken
"Lev som en bonde - 100 sätt att klara sig själv" är boken för den som vill klara sig själv  i stort eller smått. Boken innehåller hundra sätt att bli mer självhushållande och visar hur man kan ta tillvara det som naturligt finns omkring en.
   Han berättar om huskurer och kompostering, växelbruk och fårskötsel. Hur man syrar grönsaker och hur man slipper mygg. Vissa tips är enkla, andra lite mer komplicerade och då försedda med steg för steg-beskrivningar, bilder och räkneexempel.
    Den här är en bok som riktar sig både till den som vill inspireras till att leva ett grönare stadsliv och till den som redan tagit steg mot att bli en fullfjädrad självhushållare.
   Och smaka på titeln! Äntligen en rejäl uppvärdering av ordet bonde!

torsdag 21 april 2016

Främmande känsla

"En främmande känsla" är en roman som Orhan Pamuk arbetat med i sex år. Det är historien om Mevlut Karatas, som föds på den turkiska landsbygden 1957, flyttar till Istanbul 1968 och där lever på att sälja boza - en lätt alkoholhaltig gjord på hirs - yoghurt, glass och pilaffris på gatorna. Utifrån hans blick på omvärlden växer romanen så till en händelserik familjekrönika med färgstarka porträtt.
   Men det är också berättelsen om staden Istanbul som på de femtio år berättelsen varar växer från en stad med tre miljoner invånare till 13 miljoner.
   Som alltid hos Orhan Pamuk skildras här också med episka penseldrag det väldiga landet mellan öst och väst. Mevluts öden och äventyr blir på så sätt nära förbundna med det turkiska samhällets skeenden under de år som beskrivs: det politiskt oroliga sjuttiotalet, det repressiva åttiotalet med militärregimen, nittiotalets återislamisering och de senare årens starka rörelser mot ett mer modernt samhälle i privatiseringens tecken.
   Orhan Pamuk har med En främmande känsla skrivit en av sina mest mångstämmiga romaner, vilken dessutom sträcker ut sig över tid och rum. Dessutom är den bitvis mycket rolig när Pamuk återger samtal mellan släkt och vänner. När han 2006 belönades med Nobelpriset var det enligt Svenska Akademien för att han på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning. Med sin nya roman har han lagt till ytterligare en pusselbit i sitt sökande efter Istanbuls både melankoliska och dramatiska själ.

onsdag 20 april 2016

En bamsetjock George

   På något sätt går livet vidare. Jag ska försöka ta upp bloggtråden igen med en bok jag läste under julen. Innan jag anade de stora förändringar som väntade oss. Det är Elisabeth Georges nittonde bok om Lynley & Havers och heter på engelska "A Banquet of Consequences". När den nu kommit på svenska är titeln "Oanade konsekvenser". Det handlar på drygt 600 sidor
om familjerelationer och vad som döljs bakom fasaderna.
   William Goldacres självmord får förödande konsekvenser för hans familj, men vilken var den bakomliggande orsaken till tragedin och hur ska hans föräldrar och bror någonsin kunna gå vidare? Finns det något samband mellan den unge mannens hopp från en klippa i Dorset och ett mordfall i Cambridge där den kända feministen och författaren Clare Abbott har hittats giftmördad på sitt hotellrum i Cambridge och hennes förläggare Rory Statham misstänker att Clares personliga assistent Caroline Goldacre, mor till William, kan ha något med mordet att göra.
    Thomas Lynley ser till att Barbara Havers kopplas in på fallet i och mening att hjälpa Barbara att visa framfötterna så att hon ska slippa hotet om förflyttning. Havers är i onåd hos chefen, den tjusiga Isabelle Ardery, efter den självsvåldiga insatsen i Italien, beskriven i "En ond liten handling".
    Barbara börjar med Winston Nkatas hjälp gräva i omständigheterna kring både Williams och Clares död och finner väl bevarade hemligheter, lögner, svek och en bitter familjefejd som går utanpå det mesta. När så Rory Statham råkar ut för ett förgiftningsförsök tvingas de skruva upp takten och jobba mot klockan i jakten på mördaren.

söndag 3 april 2016

Tar en paus

Kära bloggföljare,
det har varit tyst ett tag på min blogg. Det är för att min man Sune varit svårt sjuk och den första april somnade han in för gott. Just nu har jag varken lust eller kraft att blogga. Jag som alltid tyckt att ord är viktiga finner dem betydelselösa.
  Men en vacker dag kommer väl lusten att skriva tillbaka och då hoppas jag ni finns kvar och läser. På återseende.