Tove Janssons novellsamling "Meddelande" består av ett större antal
tidigare publicerade och några nyskrivna noveller. Tonfallet och stilen i
berättelserna är mycket varierande och visar tydligt hur hennes
berättarkonst har utvecklats under åren. De tidigaste berättelserna i
novellsamlingen bygger på material från fyrtiotalet. Några av berättelserna bär synliga
spår av egna upplevelser i form av barndomsminnen, hågkomster från
studietiden, erfarenheter från kriget, skärgården samt skapandets lust
och förtvivlan.Tove
Jansson tillbringade själv många somrar på den lilla ön
Klovharun i Finska viken.
I de nyskrivna novellerna från mitten av nittiotalet ser man tydligt
hur hon kämpar med åldrandets problem, inte helt utan ironi.
Novellerna saknar muminböckernas originalitet och känsla för det
psykologiska. Några av noveller känns lite obearbetade men kunde ha blivit mycket starkare om hon haft förmågan att sätta punkt och lämna utrymme för läsaren. Men det finns undantag, liksom
novellen ”Wladyslaw”, som handlar om ett möte mellan två åldrande
konstnärer, när idéerna tagit slut och nyfikenheten måste väckas till
liv för att kunna ge skaparkraften ny energi. Bäst fungerar de historier där hon låter huvudpersonerna föra ett
existentiellt resonemang. Det gäller speciellt berättelser som”Ekorren”, där hon desperat försöker att hjälpa en ekorre övervintra på ön där hon bor.
Även om novellsamlingen inte är direkt självbiografisk så är boken
intressant läsning, speciellt om man vill bekanta sig med de miljöer och
problemställningar som var viktiga för henne. Det ger en inblick
i hennes liv.
Den boken känner jag inte igen att jag sett tidigare. Tack för tipset.
SvaraRaderaNej, den är inte så känd. Det blev Toves sista utgivna bok och hon har själv gjort urvalet.
SvaraRadera