Hur ett monster skapas

   I Svante Nordins bok "Hitlers München" får man följa en mängd Münchenbor mellan 1913 och 1945.  Till en början rör det sig om kulturpersonligheter som Thomas Mann, Franziska von Reventlow, Bertolt Brecht, Victor Klemperer.
     Men snart försvinner dessa människor, ofta med judisk påbrå, för att alltmer ersättas av ominösa namn som Alfred Rosenberg, Winifred Wagner, Ernst Röhm, Rudolf Hess. Till slut återstår endast några enstaka motröster, som kardinal Faulhaber och syskonen Scholl.
    München på 1910-talet - den demokratiska, konstälskande, pacifistiska staden, kabaréernas och karnevalernas stad. Men efter första världskriget ställs allt på ända, och fram träder korpralen Adolf Hitler, som kommit till staden före kriget som utarmad hötorgsmålare. Han suger upp de bittra stämningar som uppstått med förlusten i kriget och är efter några år obestridd ledare för det växande nationalsocialistiska arbetarpartiet. Som sådan kommer han att störta München, Tyskland, Europa och världen rakt ned i helvetet.
   Hur kunde det gamla München föda fram en sådan gestalt? Var i denna stad fick Hitler uppslagen till nationalsocialismen, antisemitismen, hakkorset, livsrumsteorin?  Gåtan blir ännu svårare att lösa sedan forskare identifierat Hitler i bildmaterial från den judiske revolutionären Kurt Eisners begravningsfölje 1919. Hur kunde Hitler bära röd armbindel i februari bara för att gå med i det blivande nazistpartiet i oktober?
   Boken är skrämmande och aktuell för att den visar hur försåtligt extrema idéer nästlar sig in i vardagen och blir en del av den. Det händer också nu.