Efter inbördeskriget i Finland våren 1918 förlades omkring 10 000 röda
fångar i de tidigare ryska kasernerna utanför Ekenäs. På bara ett par
månader avled mer än 3 000 av dem, finländska män i sin bästa ålder.
Om denna förvånansvärt okända och nertystade humanitära katastrof skriver Sture Lindholm, historielärare och författare, i boken "Fånglägerhelvetet Dragsvik"
Boken berättar om hur fånglägret i den tidigare ryska militärbasen
etablerades, om den fasansfulla lägervardagen i fullkomligt
mänskovidriga förhållanden under sommaren 1918, och hur allting
utmynnade i en massdöd av aldrig tidigare skådad omfattning i Finland.
Fånglägertragedin resulterade i Finlands största massgrav och gav upphov
till en internationell skandal. Men tragedin glömdes snabbt, de som bodde i närheten säger att de inte visst vad som skedde inpå knutarna.
I
juni 1918 var drygt 8 500 personer internerade i Dragsvik. Inom kort
började de utmärglade fångarna dö i allt snabbare takt. I juli avled i
medeltal drygt 30 personer i lägret, medan myndigheter och press gjorde
sitt bästa för att förneka de larmrapporter från lägret som ändå fick
spridning.
Lägerhelvetet i Dragsvik resulterade i Finlands största
massgrav, med omkring 3 000 finländare – män i sin bästa ålder – uppe på
åsen utanför garnisonsområdet.
Boken baserar
sig på gedigen arkivforskning och innehåller mängder av autentiska
dagboksanteckningar och ögonvittnesskildringar från Dragsvik.
Boken ger
också ett svar på frågan varför allting urartade till en humanitär
katastrof, men den granskar också äktheten och sanningshalten i de
skildringar om Dragsvik som senare spridits och som skapat vår allmänna
bild av fånglägren.
Vilket hemskt öde, men så viktigt att forska, skriva och berätta om det. Den här boken skulle jag vilja läsa. Tack för tipset.
SvaraRadera