Liv och tidning

I augusti 1980 skickade Hufvudstadsbladet Staffan Bruun till Polen för att rapportera från strejkerna i Gdansk. 35 år senare, i augusti 2015 reste Bruun till Grekland för att rapportera om flyktingkrisen. Mellan de båda utryckningarna ryms 36 år på HBL. En tid då tidningsbranschen förändrades totalt.
    Om detta skriver Staffan Bruun i memoarboken "Mitt liv på HBL". Om livet som reporter förstås, om nyheter, historiska händelser, märkliga människoöden och den dagliga lunken i tidningshuset på Mannerheimvägen 18 . Men även om boken är en stor kärleksförklaring till Hufvudstadsbladet och till yrket förmörkas bilden av den sista tiden i huset med stora nedskärningar på redaktionen. DEvisen som styrde var: Ut med nyheterna! (!!!)

   Ägaren Konstsamfundet valde att möta den digitala utmaningen med en nedmontering av Hufvudstadsbladet som rikstidning för hela Svenskfinland.Det var ett ödesdigert felbeslut, skriver Bruun i en svidande uppgörelse med dem som hade makten att bestämma om tidningen.
   Man kan inte annat än skaka på huvudet åt alla dåraktiga beslut. Varken läsare eller annonsörer ville ha tidning på nätet och papperstidningen var och är den tidningsform som ger inkomster. Ändå lät man Konstsamfundet driva en tes om tidningar utan att den på minsta sätt var förankrad i verkligheten. Ett beslut som gav miljonförluster.
   Den historia som Bruun berättar inifrån tidningshuset överträffar vilken roman som helst och bevisar att verkligheten alltid överträffar dikten.