Julie Parsons skriver
mästerligt om hur decennier av krig och våld fortfarande är öppna sår i
dagens Irland, och hur händelser en generation bakåt i tiden kastar
skuggor in i vår samtid.Parsons är en av Irlands skickligaste
spänningsförfattare, och hennes debut "Mary, Mary" från 1999 väckte stor uppmärksamhet. Efter många års tystnad gör hon nu en efterlängtad
comeback med "En sista söndag". Det har sagts att hon
är en av de sällsynta författarna som framgångsrikt kan kombinera en
psykologisk blick, litterär stil och spänning som får hjärtat att
stanna. Söndagarna var fridfulla dagar. Han skulle ligga och dra sig. Njuta av hur långt han kommit. Och senare skulle dörrklockan ringa. Han skulle öppna ytterdörren. Och han skulle dö. Den fridfulla badorten utanför Dublin lamslås av chock när en pensionerad, uppburen domare blir brutalt mördad i sitt eget hem.
Grannen, den före detta polisinspektören Michael McLoughlin som gör sitt bästa för att njuta av det fridfulla pensionärs livet, dras oundvikligen in i utredningen och börjar nysta i domarens förflutna. Det leder honom tillbaka till sin egen far som årtionden tidigare mördades av IRA. Förövaren är fortfarande på fri fot, utom lagens räckhåll.
När han söker sanningen bakom de båda brotten hamnar han i en spiral av utpressning och våld, samtidigt som mörka familjehemligheter kommer upp till ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar