Det är alltid en läsfest att ta itu med en ny roman av Maria Ernestam och hennes senaste, "Innanför murarna" visar sig vara en gastkramande roman om svek och sorg, flykt och försoning.
På den franska landsbygden i Normandie ligger ett gammalt mytomspunnet kloster vars bibliotek lockar forskare från hela världen. Tack vare ett stipendium har Sofi fått chansen att komma dit för att skriva och försöka finna ro. Bakom sig lämnar hon Sverige och en äktenskaplig kris som fått tragiska följder.
Men hon hittar inte det lugn hon söker. Även klostret bär på en mörk historia och Sofi plågas snart av syner och drömmar om det som skedde där under andra världskriget. Soldaternas öden tvinnas samman med hennes eget tills hon inte längre vet om det hon upplever är verkligt. Ernestam är mycket läst både i Frankrike och Tyskland och hon kan sin europeiska historia.
Vem kan hon lita på? Vem hemsöker henne med viskningar och knackningar? Håller hon på att bli galen eller är det någon som vill henne illa?
Ernestam är bra på att analysera mänskliga reaktioner. Det här är en roman som drabbar mig på djupet och som berör. Personerna lever länge efter sista boksidan.
Spännande miljö!
SvaraRadera