En blodig hämnd

    I sin nya roman "Namnens hus" använder  Colm Tóibín den tidlösa grekiska myten och låter oss krypa under huden på en sviken kvinna vars sorg och tanke på hämnd upptar hela hennes sinne. Han gillar att ta sig an gamla berättelser och omtolka dem så de når nya människor. Berättelsen blir på detta vis också en skildring av moderskap - skildrat framförallt ur sonen Orestes och dottern Elektras perspektiv - och ansluter sålunda till Tóibíns senare romaner Marias testamente och Nora Webster.
    Det är myten om Agamemnon - han som ledde krigståget mot Troja - och hans hustru Klytaimnestra som står i fokus. Samma dag som hans dotter ska gifta sig beordrar Agamemnon hennes död. Hon förs till offerplatsen och kort därefter blåser gynnsamma vindar upp
så att fadern snabbt kan föra sin armé mot slagfältet. Hans belöning för att ha blidkat gudarna är segrar i det trojanska kriget.
   Under Agamemnons långa frånvaro styr hustrun Klytaimnestra i Mykene. Hon vägrar att förlåta sin make för att ha offrat dottern Ifigenia och ger sig in i ett våldsamt spel om makt, kärlek och svek. Hon uppvaktar den fängslade Aigisthos och tillsammans med honom börjar hon smida planer på att mörda Agamemnon den dagen han återvänder från sitt segerrika fälttåg.
    Tóibín lyckas väl med sitt återskapande och det beror till stor del på kraften i hans språk: en nästan perfekt blandning av återhållsamhet och fin känsla för detaljer.