I mitt projekt omläsningar har jag tagit mig an Nils Erik Forsgårds "Hemingway - en betraktelse. Han vill inte kalla det biografi för det finns ju redan många. I en betraktelse kan man associera mer fritt.
2011 var det 50 år sedan Ernest Hemingway satte bösspipan mot huvudet och tryckte av i den
lilla staden Ketchum i Idaho, USA. Han ligger begravd på Ketchum
cemetery bredvid sin fjärde och sista hustru Mary.
Hemingway gjorde sig
känd som författare och krigskorrespondent och som fiskare, jägare och
tjurfäktningsexpert - den stora macho-förebilden för unga män. Femtio år efter Hemingways död säljer hans böcker
fortfarande i miljonupplagor och flera barer och
hotell och skolor runt om i världen har uppkallats efter honom.
Hemingway var lätt att parodiera, men svår att imitera.
I denna bok
analyserar Forsgård arvet efter Ernest Hemingway. Han läser
Hemingways romaner och noveller på nytt och besöker de platser
som Hemingway en gång gjorde kända.
Forsgård visar på den stora
komplexiteten i Hemingways liv och verk och hans bok
blir indirekt också en kommentar till globaliseringens mekanismer. Boken
är illustrerad med Forsgårds egna fotografier och med fotografier ur
Hemingwaysamlingar i USA.
Hemingways storhet är hans stil, den garanterar hans plats i
litteraturhistorien. För de där mycket unga och mycket osäkra männen som
umgås med skrivardrömmar är den hemingwayska stilen en ännu större
lockelse än de maskulina poserna. Problemet är bara att man inte kan
härma den utan att efterapningen ter sig löjligt genomskinlig. Den enda
som kan imitera den är Hemingway själv och inte ens han lyckades undgå
att dra löje över sig . Hemingway blev sin stils fånge, han gjorde om den till livsstil men fann sig inte i den.
en intressant man, vill läsa
SvaraRadera