Våren 1931 besöker friherre Jakob De Geer ett barnhem på Lidingö. Han
ser den ljuslockiga Ejvor Jonsson slita en nalle från en pojke och
skrika "Min! Min!" och utbrister: "Den där har temperament. Jag väljer
henne!"
Jonsson blir De Geer, Ejvor blir Yvonne. Så börjar ett
liv som adoptivbarn i en av Sveriges finaste - och egendomligaste -
adelsfamiljer. Nu, vid 87 års ålder, är Yvonne De Geer redo att berätta om hur det är att vara av fin familj - och ändå inte. "Aldrig en av oss" heter boken som finns i pocket.
Jakob ser ner på kungahuset, pratar hellre med
taxichaufförer än med inkrökta släktingar och är med om att bilda det
antinazistiska nätverket Tisdagsklubben. Hustrun Ingrid skriver
flammande dikter om krigets offer. De är vänner med Alexandra Kollontaj
och Amelie Posse, och släkt med Agnes von Krusenstjerna. De är
övervakade av Säpo medan kriget rasar i Europa.
Boken är berättelsen om hur människoliv kunde komma i kläm i de högre
klasserna och hur det civila motståndet kunde te sig under kriget. Det
är en roande och insiktsfull självbiografi om hur det är att växa upp i
en familj med blått blod när ens eget är rött. När Yvonne som ung vuxen sökte upp sin biologiska mor stod det klart att hon också var en främling.
Yvonne de Geer var
den första kvinnliga reportern på Expressen, dit hon handplockades av
Carl-Adam Nycop. Hon har arbetat på bland annat Aftonbladet, Sveriges
Radio och Dagens Industri . Hon bor i
Stockholm och på Åland.
Det är intressant att följa
denna annorlunda uppväxt, med många privilegier men ändå så utsatt. Hon dyker ner i sitt
förflutna liv och låter berättelsen fyllas av ett myller av människor och
känslor. Hon är en del av adelns liv men samtidigt förblir hon en outsider. Om det skriver De Geer med skärpa och helt utan bitterhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar