Nej, det var inte postens fel att breven från Karl XII:s soldater i fält inte nådde mottagarna. I krig snappas brev upp och läses av andra, för att kanske avslöja militära hemligheter.
Historikern Peter Ullgren har läst de många hundra brev som arkiverats och han låter tiden återuppstå när han publicerar dem i "Brev som inte kom fram - Karl XII:s soldater i Norge 1716 - 18". Det är alltså texter skrivna i stormaktsväldets sista skälvande minuter, fast det vet inte de som lever då. De är, precis som vi bundna vid sitt nu.
En löjtnant skriver att han aldrig tänker undvara plikten så länge
blodet rinner i hans kropp. En fotsoldat ber Gud om att dödandet och kriget
måste få ett slut. En annan av Karl XII:s soldater säger åt frun att se
efter hans små töser, att tänka på honom för han glömmer henne aldrig
och känner glädje i hjärtat och bröstet för henne. Andra knektar slukar
kriget med hull och hår, som om de inte kunde leva utan det.
Breven som
inte kom fram bär vittnesbörd om krigets fasa, glädje och sorg. De
myllrande krigshorisonter som skildras vittnar om soldater och anhöriga
som skapade sin egen krigsnormalitet genom att leva i nuet med en
brännande vetskap om att varje brev kunde vara deras sista kommunikation
med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar