Ja, de fylls sakta, de lediga stolarna i Svenska Akademien och bra är väl det. Idag meddelas att två kvinnliga prosaförfattare valts in: Ellen Mattson och Anne Swärd. Två etablerade och uppskattade författare som förtjänar att lyftas fram. Av dem har jag läst bara Mattson och jag gillar hennes sätt att borra sig ner i historien, ofta med utgångspunkt i Västsverige.I "Tornet och fåglarna", utgiven 2017, tar hon oss med till Marstrand i juli månad krigsåret 1719. Kommendanten som har befäl över fästningen ser hur danskarna samlar sig för det stora anfallet. Han vet att han måste förstärka skansarna, annars blir skeppen i hamnen utan skydd. Men han har inga soldater att avvara från försvaret av fästningen.
Och danskarna under sin legendariske befälhavare Tordenskiold väntar stora truppförstärkningar. Den svenske kommendanten våndas, och innan första dagens strid är över har han tvingats se tolv av sina män beskjutas och gå till botten i sundet utanför Marstrandsön. Fyra dagar senare kapitulerar han och staden faller i danska händer.
Romanen är en berättelse om en av den svenska historiens gåtor. Varför kapitulerade kommendanten Henrich Danckwardt så snart? Han hade lång militär erfarenhet och det fanns gott om både mat och ammunition på fästningen. Var han som påståtts feg eller fanns det andra skäl för hans agerande? Det hela påminner om Cronstedt och Sveaborgs fall knappt 100 år senare.
Ellen Mattson skildrar en människa under press, en ensam man som dignar under sin uppgift. Med små medel får hon läsaren att förstå hur det kan ha varit att bo på en fästning, hur det är att ha ansvar för hundratals soldater och fångar och att vara den som måste fatta alla svåra beslut. Hon går innanför skinnet på en av historiens förlorare. Samtiden dömde honom hårt, men i romanen får han liv och blir en motsägelsefull och ansvarstagande människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar