I Caroline Säfstrands nya roman "Villa Havsbris" har Sophie motvilligt
återvänt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes
mamma dör. Huset hon har vuxit upp i det gamla kurhotellet, Villa
Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att
genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.
Villa
Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin
storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och
nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles
för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig
söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin
forna glans tillbaka.
Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i
behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på,
men är deras bagage så lätt som de påstått? Och Ella, den döva damen i
grannhuset, som i alla år skött den stora trädgården som omger villan.
Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska
Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?
Man får lov att medge att familjehemligheter och skelett i garderoben är vad som får romaner att fånga läsare. Och så har det varit ända sen romanens barndom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar