I Nora Hämäläinens nyutkomna "Är Trump postmodern?" ställs frågan. Men något svar formuleras inte.Boken handlar om vår tids oro över populism, politiska lögner och den objektiva kunskapens försvinnande i en ström av åsikter och motstridig information.
När Donald Trump blev vald till president uppstod en internationell diskussion där man försökte förklara hans framgång som ett resultat av det sena 1900-talets postmoderna filosofi. Debattörer och akademiker skrev om hur filosofer som Michel Foucault, Jacques Derrida och Jean-François Lyotard förstört det västerländska tänkandet. Där människor förr trodde på en objektiv sanning har de nu blivit relativister som tycker att sanningen är en konstruktion, hette det.
Problemet med resonemanget, som Hämäläinen ser det, är att det bygger på en felaktig bild av vad de utpekade filosoferna egentligen skrev, och att förklaringsmodellen skapar syndabockar i stället att hjälpa oss att förstå vad som händer i vår samtid. Genom läsningar av bland annat Foucualt, Derrida och Lyotard, och via reflektion kring olika debatter I Finland och i Sverige söker Nora Hämäläinen ett alternativt sätt att se på vår tid.
Hon ger sig i kast med koncept som identitetspolitik, fake news och den ohållbara relativiseringen av sanningsbegreppet. Det är lättfattligt, fascinerande och aktuellt men man kan inte påstå att Trump plockat upp sitt sätt att vara och argumentera från en liten grupp filosofer. Trump är känd för att aldrig läsa böcker och att han skulle sätta igång med någon av de tre snåriga filosoferna är fake news om något. Titeln lockar med namnet Trump för att man vet att det väcker intresse. Möjligen kan man säga att hans påståenden illustrerar en tid när allt flyter och sanningen blivit fragment, det drar många politiker nytta av, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar