Idag är det Självständighetsdag, nationaldag i Finland. En dag av högtidlighet och allvar. 6 december på våra breddgrader lockar inte till ystra fester utomhus."Vårt land" av J L Runeberg sjungs och många tänder blåvita ljus. För egen del tar jag fram "Fänrik Ståls sägner", en diktsamling som blivit ikonisk och som under min skoltid var obligatorisk som utantilläxa. Ibland roar jag mig med att kolla vad jag minns av dikterna och det är förvånansvärt mycket. Snacka om att öva upp sin läsförståelse, det gjorde vi verkligen. Och det var inte frivilligt heller. Kulturarvet nöttes in i våra hjärnvindlingar.
Många kallar dikterna för krigshets och billig nationalism. Det gör inte jag. Man har sett på nära håll i modern tid hur billig nationalism ser ut - även om inte Nobelpristagaren Hadke tycks ha gjort det.
Så jag bläddrar vidare i Fänrikarna utan dåligt samvete. Hittade på nätet en bild av en ung Runeberg, som han måste ha sett ut när han var privatlärare i ungdomen i insjöarnas Finland. Så:
"Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna,
mig vinkar från förflutna år
så mången vänlig stjärna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar