En brutal berättelse

 Sara Stridsbergs nya roman - "Kärlekens Antarktis" - berättar om den absoluta utsattheten; om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit.
 " Kärlekens Antarktis" är ett existentiellt drama som innehåller alla Stridsbergs kännetecken; en blandning av stor litterär tyngd och tillgänglighet, en originell mix av skräck och skönhet, längtan och svartaste förtvivlan. En brutal berättelse om oväntad kärlek, ömhet och ljus i det totala mörkret.
    En kort stund har hon funnits i världen, med dess begär, längtan och fruktan. Tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, de som en gång var hennes, Valle och Solveig, som har omhändertagits av myndigheterna och placerats någonstans längs Sverigekartan. Och föräldrarna Raksha och Ivan fortsätter att finnas, irrande genom Stockholm och den dödas förlorade värld. Och dödsögonblicket finns, det tar aldrig någonsin slut.
    Man brukar tycka att deckare innehåller mycket våld, och en del gö det. Men de här romanen beskriver råheten på ett kyligt vis som får kalla kårar att krusa min hud. Absolut inget för känsliga läsare.