Mörka underströmmar

Hade tänkt spara Anna Janssons nya, "Galgbergets väktare" och ha som påskekrim. Men se det gick inte, läste boken under helgen och det är något visst med hur Jansson drar en in i

berättelsen. Man båste bara läsa lite tilll.... Maria Wern drabbades av en tragedi i den förra boken, "Dödslistan". Hennes man Björn blev på grund av ett fasansfullt misstag attackerad av en galen mördare och är förlamad från nacken och nedåt och Maria sköter om honom i hemmet. När ett lik hittas i vattnet nedanför Högklint tvingas hon ge mer ansvar till de personliga assistenterna. Trots att hon litar på dem är det något med dem som skaver. Nittonåriga Elin Rute väcks på midsommarnatten för att upptäcka att hennes älskade, Oliver, ligger mördad utanför sommarhuset i Djupvik. Hennes föräldrar beter sig oerhört märkligt, och Elin tvingas göra något som kommer att plåga henne länge efteråt. Galgberget i Visby är en gammal avrättningsplats. Gruppen som kallar sig Galgbergets väktare har tagit som sin uppgift att peka ut förrädare och döma dem till historiska straff. I Galgbergets väktare brottas Maria Wern med en mördare vars motiv ärobegripliga. På klassiskt Anna Jansson-manér binds den spännande deckargåtan samman med fascinerande och skrämmande nedslag i historien. Jag kan väl tycka att intrigen och motiven är väl skruvade, men har man en gång börjat läsa så köper man historien. Och författaren är skicklig på att skildra det småskaliga samhället och alla de mörka strömmar som finns under ytan och som ofta slår hårt mot kvinnor.