I sin nya historiska roman "Tiden är inte än", författarens fjärde,
bygger Elin Boardy upp spänningen kring den ensamma okända vandrarens
utsatthet. Språket är både vackert och konkret och Boardy låter vandringen
gå till såväl det heliga som det jordiska, det rena och det skitiga.
Genom ett medeltida Europa – Kraków, Prag, Dresden, Köln, Amsterdam –
utvecklar sig en av alla möjliga berättelser om vår världsdel.
Romanen börjar i Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar
allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. Detta är
början på en vandring som blir mycket lång, för den inte har något
annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett laglöst och
ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever och
överlever. Hon möter pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna och de
föräldralösa. Hon möts av såväl vänlighet som illvilja.
I
en tid som vår, då många människor tvingas på flykt, blir den här
berättelsen märkligt aktuell. Boardy fortsätter att i varje ny bok byta
både tid och geografi, men ändå ständig gräva i ett antal av
mänsklighetens eviga teman som frihet, våld, identitet och familj.
Om jag saknar något i romanen så är det en tydligare intrig, bara vandringen i sig är intressant men man skulle vilja ha lite mer handling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar