Meddelande från Tove

Tove Janssons novellsamling "Meddelande" består av ett större antal tidigare publicerade och några nyskrivna noveller. Tonfallet och stilen i berättelserna är mycket varierande och visar tydligt hur hennes berättarkonst har utvecklats under åren. De tidigaste berättelserna i novellsamlingen bygger på material från fyrtiotalet. Några av berättelserna bär synliga spår av egna upplevelser i form av barndomsminnen, hågkomster från studietiden, erfarenheter från kriget, skärgården samt skapandets lust och förtvivlan.Tove Jansson tillbringade själv många somrar på den lilla ön Klovharun i Finska viken.
   I de nyskrivna novellerna från mitten av nittiotalet ser man tydligt hur hon kämpar med åldrandets problem, inte helt utan ironi.
Novellerna saknar muminböckernas originalitet och känsla för det psykologiska. Några av noveller känns lite obearbetade men kunde ha blivit mycket starkare om hon haft förmågan att sätta punkt och lämna utrymme för läsaren. Men det finns undantag, liksom novellen ”Wladyslaw”, som handlar om ett möte mellan två åldrande konstnärer, när idéerna tagit slut och nyfikenheten måste väckas till liv för att kunna ge skaparkraften ny energi. Bäst fungerar de historier där hon låter huvudpersonerna föra ett existentiellt resonemang. Det gäller speciellt berättelser som”Ekorren”, där hon desperat försöker att hjälpa en ekorre övervintra på ön där hon bor.
   Även om novellsamlingen inte är direkt självbiografisk så är boken intressant läsning, speciellt om man vill bekanta sig med de miljöer och problemställningar som var viktiga för henne. Det ger en inblick i hennes liv.