Rafael Donner debuterar med en högst annorlunda och uppiggande essäsamling, "Människan är ett känsligt djur". Det är originellt att en såpass ung person, 28 år, väljer en form som essän. Men han gör det på ett mycket personligt vis och använder det egna livet som klangbotten i texterna.

Den unge Donner hör röster, det är känslor som tränger sig på. De talar precis när de vill och är omöjliga att kontrollera. De är svåra att sätta ord på men man kan ta omvägen och beskriva upphovet till kakofonin: skammen över att ha strypt en tupp då hungern efter kött blev för stor. Galenskapen man känner ensam i en fyllecell i Esbo polishus. Stoltheten då Finland vann guld i hockey 1995. Självsäkerheten man återvinner genom att byta namn.
Rafael Donner vågar vara personlig och naken i sina texter, boken är full av intressanta och ofta humoristiskt iakttagelser av både hans eget inre och världen kring honom. Det ska bli intressant att se vilka vägar han väljer om och när han fortsätter med skrivandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar