
I boken är det 1984 och journalisten Elena McMahon avbryter sin bevakning av presidentvalskampanjen för att åka till Florida och ta hand om sin döende far. Snabbt blir hon istället inblandad i hans tvivelaktiga affärer, hamnar på en karibisk ö med falskt pass – och utan handlingskraft. Därefter glider det över i allt mer kolsvart tragik.
Det är på sedvanligt Joan Didion-vis elegant, svalt, och i vissa stycken briljant. Men Joan Didion blir lite för sval här. Kanske för att romanen lider brist på författaren själv tycker jag.
I sina reportage använder hon sitt eget liv – ibland till och med utdrag ur sina sjukhusjournaler – för att förklara större sammanhang.Så är det inte här. Det är en habila men trasslig roman som får en att n längta efter hennes helt andra texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar