Det är Bohuslän på 1600-talet, Norges sydligaste
utpost, som är ramen för Maria Gustavsdotters nya roman "Ulrikas bok". Ulrika är en av tre systrar
som växer upp på Morlanda prästgård och hon har två systrar som författaren också tänker skriva romaner om.
Den här berättelse börjar 1644, det råder orostider med krig mot Sverige och det märks både på en prästgård på Orust, i handelsstaden Uddevalla
och i den befästa staden Kungälv.
Som alltid så skriver Maria Gustavsdotter historia ur kvinnornas perspektiv och
hon försöker ge en bild av hur livet kunde te sig för en
välbeställd kvinna på den här tiden. Ulrika är på väg att bli vuxen och hon drömmer om ett annat liv än
det som prästgården kan ge henne. När hennes bror Magnus har med sig en
studiekamrat hem ser hon
sin chans. Men efter ett misslyckat spratt i kyrkan rymmer de tillsammans
och livet
blir ingen dans på rosor för Ulrika.
Miljöbeskrivningarna är trovärdiga och 1600-talet tonar fram i romanen. Men lite stör det mig att Ulrika är så "modern" i sitt tänkande. Kunde hon verkligen vara det, på riktigt? Tiden är ju på tröskeln rill häxförföljernas tid och kvinnor fick akta sig noga för att sticka ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar