Berättat för stora och små

 Sarah Sheppard gillar jag. Hon gar tidigare gett ut och illustrerat böcker om fantasifulla dinosaurier. Nu är hon tillbaka och berättar om skogen på sitt eget humoristiska sätt i "Djuren i skogen", som är första boken i en serie på flera.
 Djuren i skogen tar  ett personligt grepp på skogens invånare och presenterar stora och små djur för de minsta läsarna. Det är en spännande stor och rolig bok där man får träffa olika vilda djurfamiljer och titta in i iden, bon och gryt. Hur bor egentligen en ekorre? Vart ska igelkotten flytta och varför sover paddan med sina fiender?
  I Djuren i skogen hänger man med coola däggdjur, som uttrycker sig i pratbubblor, under ett år i naturen. Sarah Sheppards lätt förmänskligade djur har mycket att berätta. Persongalleriet är charmigt och kul att lära känna. Texter och bilder är fulla av spännande fakta, skickligt inflätad i berättelserna. Tecknade seriestrippar, som Den objudna gästen Fru Fästing och Knockad av kärlek är bara några av överraskningarna som väntar. 
   Sarah Sheppards avspända text-bild-berättande gör henne till en av de mest intressanta och personliga bilderboksmakarna. Ge plats för barnet inom dig och njut!

En trovärdig historia

   Inte sedan 2008 har Elise Johansson kommit ut med någon prosaberättelse. Men nu är det dags med "sagas bok - en trovärdig historia" på 400 sidor.
  Det börjar med  den 27 september 1971, i berättelsen kallad Bodelningsdagen. Det är då processen sätts igång, den som för Sagas del kommer att resultera i en inre och yttre resa, som längs snåriga stigar och rostiga stickspår småningom ska leda till mycket som aldrig varit känt.
   Hennes avlidna mammas enkla bohag ska mätas och vägas och fördelas mellan sju. Saga är den sjunde - sladdungen, den udda, en främmande fågel som inte har något där att göra. Numera är hon Saga Modig, framgångsrik journalist på ett veckomagasin. Hennes specialområden är mode och design. 
    Medan delningen i köket pågår tar Saga sin tillflykt till kammaren bakom, och det är där som hon plötsligt i en blixtsnabb vision kommer att möta sina egna åldrar.  Hon ser den lilla undrande flickan som hon en gång var, och slutligen, med ömkan, sitt redan förskrämda tonårsjag. Gåtorna som söker svar är många. I familjen Tyst talar man helst om väder och vind, det övriga sopar man som fluglik under mattan.
  Med den här romanen är författaren tillbaka hos småfolket hon skildrade så väl i Nancy-trilogin. Men Saga är en kvinna väl värd att lära känna, emellanåt är hon infamt rolig. Också.

Må bra-roman för vuxna

Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag lämnar den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie i Hilary Boyds underhållande roman "Torsdagarna i parken", som nu finns som pocket..
    Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad.  Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanies frågor viner i luften men han förmår inte ge några svar.
   Ilskan lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två....
 På torsdagarna hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår  en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga. Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. 
  En roman som passar många 50-plussare eftersom den visar på att förälskelse inte har något bäst- före-datum.

Om Austens tjänstefolk

Hur gick skvallret i köket när Elizabeth Bennet avböjde Mr Darcys frieri i Jane Austens "Stolthet och fördom?" Vad tänkte husan Sarah när hon stod med Lydias tvätt och händer som var spruckna av allt tvättande?
 " Huset Longbourn" (Lonbourn in english) av väskrivande Jo Baker berättar tjänstefolkets historia i Jane Austens klassiska roman. Parallellt med kärlekshistorien mellan Mr Darcy och Elisabeth löper romansen mellan den unga köksflickan Sarah och butlern James Smith. Via återblickar uppdagas James dolda kopplingar till huset Longbourn liksom kokerskan Mrs Hills sorgliga hemlighet. Man får en inblick i tjänstefolkets otrygga tillvaro och hårda liv, som var en realitet för fattiga människor i 1800-talets engelska klassamhälle.
   När jag tänker efter så är det den här aspekten jag ofta saknar hos Austen. Visst levde hon själv knappt men det fanns ändå alltid tjänstefolk som tog hand om grovjobbet så frökanarna kunde fortsätta vara fröknar. Huset Longbourn fördjupar välkända klassikern och ger originalhistorien ännu en dimension.
  Hoppas förlaget fortsätter att översätta Baker för hon är en god berättare.

En tunn matbok

    "Stalins makaroner" är en bok med 31 recept från spännande, knäppa och storslagna händelser i historien där maten var med på ett hörn.
   Jon Rönström och Anders Ekman har svängt ihop boken. Här finns berättelserna om schnitzeln som de hungriga bankrånarna fick nedskickade till sig under Norrmalmstorgsdramat, receptet på köttfärssåsen med makaroner som Stalin, Churchill och Roosevelt åt under Jaltakonferensen 1945 och rödtungan som serverades på den allra första Oscarsgalan 1929 presenteras alla tillsammans med en kort historisk bakgrund. Likaså den första måltiden som intogs på månen och köttbullarna som sänkte Floyd Patterson och desserten från Jackie och John Kennedys bröllopsmiddag.
   Recepten i boken bygger på autentiska recept, handskrivna lappar, gamla tidningsartiklar, lite hörsägen och menyer från förr i tiden. 
  Jag tycker att idén till boken är lysande men blir besviken på att den är så tunn till sitt innehåll. Jättestora bilder, lite text och mycket luft på sidorna. Jag känner mig snuvad på den historiska konfekten!

Djurens roll i krig

Många har skrivit om den helvetiska tillvaro i Västfrontens skyttegravar och på andra krigsskådeplatser under första världskriget. Men soldaterna hade sällskap av andra levande varelser.
   I denna Hedvig Rudlings bok "Djur i krigets öga" skildras de roller som djur kom att spela i kriget. De är aktiva krigsdeltagare, sällskapsdjur, föda, skadedjur och, inte minst, som offer. Här finns hästar i strid - ofattbara 8 miljoner hästar dog - hundar med gasmask som tar sig genom Ingenmansland, brevduvor som för budskap över linjerna, elefanter som drar kol, katter, apor och kängurur som blir maskotar, höns som föds upp i skyttegravar och julgrisar som fraktas med flyg till fronten. Djuren blev inte sällan en slags maskotar för soldaterna. Männen kanske behövde djuren för att behålla något av sin mänsklighet i ett krig som i så många avseenden trubbade av känslorna. Djuren var där tillsammans med soldaterna och upplevde samma saker, men stod för något annorlunda och hoppfullt i krigets mörker.
  Här ges nya perspektiv på det krig som formade 1900-talets fortsatta historia. 
   Hedvig Rudling är arbetar som redaktör och bildresearcher och många av de svartvita bilderna har aldrig tidigare visats för en bredare publik.Peter Englund, som skrivit mycket om detta krig, har skrivit bokens inledning.

En lärorik sommar

Låt oss ta oss tid att leva; låt oss följa naturen; låt oss glädjas åt nuet; låt oss inte jäkta för ingenting." Så formulerar Michel de Montaigne (1533 - 1592) sin visdom i det sista kapitlet i Essayer.
   I boken "En sommar med Montaigne" får litteratuforskaren  Antoine Compagnon läsaren att återupptäcka en somrig och uppfriskande Montaigne. Här finns tankar om allt möjligt, högt och lågt. Allt från vänskap, engagemang, samtal, barnuppfostran till bortkastad tid och till och med övervikt. 
    Han lyfter fram essayernas historiska rikedom och samtidigt deras aktualitet. Dessutom får vi en insikt i att renässansmänniskorna inte hade så mycket later för sig som vi utan sade rent ut vad de tänkte.
  Bokens titel kommer sig av att Compagnon under en sommar varje dag i fransk radio berättade om olika infallsvinklar på Montaigne. Kapitlen är korta och intelligenta, lyfter fram drag man hade glömt. Han gör verkligen en klassiker levande. Den som inte läst Montaige får lust att göra det och den som läst honom får lust att läsa om.

Brottsplats Gotland

 
En blek aprilsol lyser över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död. Några kilometer därifrån ligger den anrika kalkstensgården Gaustäde, som hon fått i uppdrag att sälja. Men försäljningen väcker starka känslor i familjen och snart stiger djupa och mörka hemligheter upp till ytan.
    Kriminalkommissarie Anders Knutas är tillbaka efter sin sjukskrivning efter påkörninhgen som nästan kostade honom livet och han kastas genast in mordutredningen. Tillsammans med kollegan Karin Jacobsson inser han snart att Sanna Widding inte kommer att bli det enda offret.
  Mari Jungstedts nya bok "Den man älskar" är en tätvävd historia där gamla hemligheter gåri dagen. Men de betyder inte det man tror, bakom händelserna finns en annan skugga som flyr undan.
   Jag har ibland tyckt att Jungstedts berättelser spretar. Men i och med att hon flyttat ut den snokande journalisten, som funnits med i många av böckerna, har berättelsen fått tydligare konturer och bättre struktur.
  Men jag oroar mig för befolkningsurtvecklingen på Gotland. Både Jungstedt och Anna Jansson decimerar gutar årligen...

Väster om öst

"Ukraina, Öster om väst, väster om öst" av Kjell Albin Abrahamson är en sällsynt lämplig bok att läsa nu. landet håller presidentval oå söndag, smtidigt som inbördeskriget lurar om hörnet.
  Boken kom ut 2011 och analyserar inte den pågående konflikten, däremot tecknar författaren en utmärkt skildring av landet som är både västerom och österom. Samtidigt.
   Jag gillar Abrahamsons stil, han skriver personligt,  kunnigt och alltid med stor värme och humor. 
Han har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journalistpriser, som 2006 års Jolopris, 2007 års Dag Hammarskjöldspris och 2009 års Newsweek Polska Award. I 25 år har han bevakat landet och när han nu sammanfattar sina intryck litar jag på honom.
  Och vi behöver absolut veta mer om landet för Ukraina är till ytan Europas näst största land med 47 miljoner invånare, ett storslaget, skrämmande och viktigt land där utvecklingen just nu befinner sig på knivseggen.

Mamma Huston om dottern

Hon hade en av vår tids största röster, Whitney Huston, och hennes liv kunde ha varit en framgångssaga.Men hennes tillvaro slogs sönder av drogmissbruk, hon levde länge i ett våldsamt äktenskap och de sista åren av sitt liv kämpade hon för att behålla den gyllene röst som gjort henne så känd. Hon dog ensam på ett hotellrum i Los Angeles, samma dag som Grammygalan 2012, bara fyrtioåtta år gammal. Hur gick det så?
  I "Whitney - en mors berättelse" ges hela historien om Whitney - kallad Nippy i familjen -, av den som kände henne bättre än någon annan: hennes mamma Cissy Houston. Cissy är själv en välkänd gospelsångerska, från gruppen The Drinkards och var bakgrundssångerska till bland andra Elvis Presley och Aretha Franklin. Personligt och osminkat berättar hon om sin dotters karriär. Från hennes första uppträdanden i baptistkyrkan New Hope i Newark, New Jersey till genombrottet med hennes självbetitlade album 1985 och den monumentala framgången med "I Will Always Love You". 
   Men Cissy Houston väjer inte för de mörka stråken i dotterns liv - drogmissbruket, som Whitney förgäves försökte dölja för sin mamma, det destruktiva förhållandet med Bobby Brown, hur de gled isär trots Cissys frustrerade försök att vara nära sin dotter. Och så slutligen den dag hon fick beskedet om sin dotters död.
  Än en gång ställer man sig frågan varför artistlivet är så i grunden destruktivt. Något allmän svar hittar man inte och Cissy slutar aldrig att fråga sig vad som gick fel.

Arvet från Sovjet

 I hyllan för politik hittar jag "Det sovjetiska arvet, skriven 2011 av Gudrun Persson, som är historiker och forskare vid svenska Försvarshögskolan.
   Det sovjetiska arvet är betydelsefullt om man vill förstå dagens Ryssland. I en tid när Ryssland söker sin identitet och håller på att bygga en nation både på sitt sovjetiska arv och på arvet från tsartiden finns något viktigt att undersöka, nämligen hur  Ryssland förhåller sig till detta arv? Vad är kvar av de sovjetiska lämningarna? De förhållanden och drivkrafter i Sovjetunionen som nu delvis utgör grunden för Ryska federationen tasram i ljuset."Historien har just börjat - igen" skriver Persson.
   När boken skrevs var president Putins maktambitioner inte lika klara som de är idag. Med nedslag i några delar av den sovjetiska historien beskriver hon tematiskt ett imperiums uppgång och fall. Det sovjetiska arvet är en fascinerande skildring av ett av de största politiska, ekonomiska och sociala experimenten genom tiderna. 
     Allt det har medborgarna med sig i sitt idébaggage. Bristen på respekt för lagar och demokratiska rättigheter har sin rot i det sovjetiska systemet som alltid satte det kollektiva före det enskilda. Nog finns det många rottrådar som är levande ännu idag.

Tango i Longhampton

   Longhampton är bittiska författaren Lucy Dillons plats på jorden. Till den fiktiva småstaden har hon förlagt sina älskade hundromaner och deras problemfyllda ägare. Nu har Forum översatt hennes första roman till svenska, "Tango för vilsna själar" (The Ballroom Class) och nog förstår man att författaren gillar att dansa.
  "Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla", har Lucy Dillon sagt i intervju.
   Allt börjar när den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus och bestämmer sig för att starta en danskurs på orten.
         Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap och Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så finns där Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans.
   Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner.
  En fjäderlätt feelgood-roman som är som gjord för lättsam sommarläsning. Och med sina 500 sidor varar den ett tag.

Till skeppsbyggarnas land

   I "Skeppsbyggarland" skildrar Kurt Gullberg hur skeppsbyggeriet utvecklades i Sydösterbotten under 1800-talet. Under seklets första årtionden byggdes i huvudsak bondeskutor påvarven i strandbyarna från Närpes till Sideby. Men efter Krimkriget  ökade efterfrågan på stora fartyg som kunde segla på oceanerna. Skeppsbyggmästare och timmermän byggde hundratals fartyg för redare i Kristinestad och sjöfartstäderna vid Bottenhavets kuster, och inte minst för redare på Åland.
  Berömda fartyget Leo, som Ulla-Lena Lundberg skriver om, var byggd i Sideby och många ålänningar bodde nära de österbottniska varvsplatserna och övervakade byggena.
     Boken börjar med nyfunnet skriftligt material i skeppsbyggmästare Josef Jansons gård i Sideby och tidigare publicerade arbeten om skeppsbyggeri och sjöfart har också kunnat kompletteras med uppgifter som inte tryckts tidigare.
  Boken är fyllig, över 400 sidor, snyggt layotad och har ett förträffligt skeppsregister där man hittar massor av fakta. Den här boken är nog ett måste för alla sjöfartsintresserade och inte minst för Ålands del är den högintressant..

Marstrand igår och idag

  En kväll i maj 2013 övar Marstrands deltidsbrandkår rökdykning inne på det anrika Turisthotellet, men övningarna avbryts när brandmännen hittar kroppen av en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Har mannen blivit mördad? Och vem kan tänkas ha vinning av hans död?
   Det är upptakten till Ann Rosmans nya Marstrandsdeckare "Havskatten". Nutid varvas med dåtid och läsren får även följa med till Marstrand sommaren 1906 dit kung Oscar II anländer. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger.
   Direktör Lundberg med familj har tagit in på det nybyggda Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet hitta henne en välbeställd make. I kretsarna runt kungen möter Karolina greve Douglas Lagercreutz, som snart visar sig bära på en skamlig hemlighet.
   På något vis tycker jag att de tå olika tidsplanen inte synkar, kopplingen mellan då och nu är för svag. Men det är förstås roligt att läsa om badortsliv. Mariehamn var ju ungefär samtidigt en badort på modet och en tummelplats för societeten.
  På författarens hemsida: www.annrosman.com, kan man läsa mer.

Tio berättelser om kärlek

 Anna-Karin Palm är kanske mest känd som romanförfattare men i nyutkomna "Jaktlycka" använder hon sig av novellens form. Och novellen passar bra för att berätta tio historier om kärlek och lust. Med sina nedslag i olika åldrar bildar den en fresk över kvinnliga erfarenheter.
   Det handlar om kroppen, om den egna lusten och om hur svårt det är att inte låta sig definieras av den manliga blicken och de dolda ordningar som omgärdar oss. Här finns den unga kvinnan som kanske ska göra abort. Här finns kvinnor som prövar att skilja på sex och kärlek för att värna sitt oberoende. Här finns också kvinnan som först när cancern drabbar henne tycks landa i sin egen kropp.
    Det börjar med Kattis, sjutton år och till sin egen förskräckelse fortfarande oskuld. Hon njuter av sin lust, men har svårt att känna igen den kropp killarna tänder på som sin egen. Det slutar med Agnes, som visar att man inte behöver sluta med sex fastän man fyllt 80. Mellan de här novellerna finns åtta till; tio scener ur kvinnors liv.
   I den långa titelnovellen kolliderar en modern stadskvinnas förväntningar med landsbygdens urgamla föreställningar kring jakt, skog och manlighet. I en annan novell drivs rätten till känslan i att bära och föda ett barn till sin spets i det jämställda parets maktkamp.
  Anna-Karin Palm vrider och vänder på svårbesvarade frågor kring kvinnlighet, erotik och självständighet. Som alltid är hennes språk precist och effektivt.
   Länge leve novellen!

De mest egoistiska

När Ana Udovic skrev en artikel den självupptagna generationen i Dagens Nyheter förstod hon att det var fler än hon som intresserade sig för frågorna. Gensvaret var enormt. Artikeln blev en av DN:s mest delade på nätet 2012. Nu har hon utvecklat ämnet till en hel bok, "Generation Ego - att fostras in i en narcissistisk kultur".
  Här undersöker hon varför har det blivit så och vad får det för konsekvenser när dagens unga kallas den mest självupptagna generationen någonsin.Hon intervjuar forskare, psykologer, lärare, sociologer och andra som arbetar med barn och unga och förstås de unga själva. Hon spårar Generation Ego hela vägen från curlingföräldrarna till ungdomsarbetslösheten, genom en nedmonterad skola, ekonomiska krisår och självkänsla-nu-quick-fixar. Resultatet blir en högaktuell bok om ett pågående experiment på en hel generation. Och hur syns det i skolan idag: Lärare som inte kan genomföra en lektion eftersom eleverna inte inser poängen med lektionens innehåll. Elever som tar det som självklart att betygen ska överklagas. En läroplan som kräver att barnen, från förskoleålder, fostras i entreprenöriellt lärande.
   Men ett samhälle kan knappast fungera om dess invånare gör allt för egen vinnings skull och inget för andra. Men det är just vad man lär ungdomar idag: att det lönar sig att vara självupptagen.
  Det här är en bok som alla mår bra av att läsa för vi mår inte bra av den växande egoismen.

Vem var mor Krok?

 "De utstötta" heter Elly Griffiths sjätte roman om den egensinniga arkeologen Ruth Galloway som bor vid de ensliga saltängarna med sin dotter och en katt.
  Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar Ruth skelettet av mor Krok, en ökänd kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat fem barn. Ruth blir alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att filma en dramatisering av mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen.
  Men kommissarie Harry Nelson, far till Ruths dotter, har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
   Galloway skriver intelligenta romaner som handlar om skuld och skam, om hur berättelser formar verkligheten på ett sätt som är svårt att få grepp om.

Om arabisk guldålder

En av de myter som ständigt återkommer i den europeiska antiislamiska och antiarabiska retorik är att biblioteket i Alexandria förstördes när kalifen Omar erövrade staden år 642. Man säger att kalifens män använde bokrullarna för att värma badhusen.
 Ingmar Karlsson motbevisar den här och andra liknande myter, och beskriver i nyutkomna " Arvet från Bagdad" hur det klassiska grekiska kulturarv istället har bevarats, utvecklats och förts vidare ut i Europa av lärda araber. Under slutet av 700- och 800-talen översattes de klassiska grekiska verken till arabiska av vetenskapsmän och översättare i Bagdad. Från Bagdad flyttade sedan många lärda män till det muslimska Spanien, och i deras bagage fanns de klassiska grekiska verken och tänkandet de själva utvecklat. Den klassiska kunskapen spreds sedan därifrån vidare norrut.
  Men som alla högkulturer så gick även den arabiska mot sitt fall och blandades upp med andra strömningar. En bit vetenskapshistoria är det i alla fall som serveras..

Kristinas Italien

Journalisten och författaren Kristina Kappelin har bott och arbetat i Italien i 30 år. Det trodde hon inte på när hon första gången tog tåget till Bologna för att studera. Hon kom från ett skönhetsförnekande Sverige till ett land där skönhet och yta är allt och hon tänker fortfarande på det, att skönhet styr, i synnerhet för kvinnor.
   Sakta men säkert har hon, bit för bit, blivit mer italiensk fast hon också, som journalist ser på landet med kritiska ögon.
  I "Italiensk dagbok" bjuds man med på en resa till hennes Italien. Med humor och skärpa ger hon personliga inblickar i det italienska vardagslivet och samhället. En skildring av Italiens skönhet såväl som skavanker och av landets tre religioner: maten, katolicismen och fotbollen.
  " Jag stannar ganska ofta upp och kommer på mig själv med att ha tagit över en annan kulturs vanor utan att blinka, och gjort dem till mina. Efter snart trettio år utomlands, är mitt liv i Rom fortfarande fullt av känslan av att jag lever en sanndröm. Jag ville ju så oerhört gärna vara här!" skriver hon.

Vad vaktar terrakottahunden?

 Andrea Camillieri är född på Sicilien men bor i Rom. Hans deckarserie om kommissarie Montalbano har nått stor internationell framgång. Böckerna om den excentriske Montalbano har sålts i över sexton miljoner exemplar världen över. "Terrakottahunden" från 1996 är den andra boken i Montalbano-serien som svenska Modernista nu ger ut i översättning.
  Det börjar med ett maffiamord då kommissarie Montalbano får tips om en vapengömma i en grotta. Vapengömman finns mycket riktigt där, men Montalbano hittar också något annat: en lönndörr leder till en inre grotta, där polisen hittar de mumifierade kropparna efter ett ungt par. Troligen har de vilat i grottan sedan andra världskriget, omgivna av diverse föremål. Inklusive en hund av terrakotta i naturlig storlek.
   Montalbano tappar intresset för vapengömman men blir som uppslukad av det femtio år gamla faletl. Samtidigt måste han hantera kvinnorna i sitt liv: flickvännen Livia, vännen Ingrid och den efterhängsna konstapeln Anna. Givetvis hinner Montalbano, sin vana trogen, även avnjuta en och annan god måltid.
  En kulturell och resonerande deckare där man slipper de brutala beskrivningarna av hur barn farit illa, ett nog så vanligt tema i nordiska deckare just nu.

Antti är en bra motvikt

 Om man ibland blir trött på alla välkammade samtidsskildringar av blaserad medelklass så finns det ett bra motmedel i Gerda Anttis (bilden) texter. om det sedan är romaner - mestadels - eller noveller så finn skärpan, svärtan och humorn där . Jag tog fram hennes novellsamling "Ungjävlar" från 2005 och läste om den.
    I de sju novellerna läsaren möter man sju olika livsöden och den röda tråden är relationer mellan barn och föräldrar. Spännvidden är stor, från första novellens skildringen av en prövning i rätten om placering av två flickor på glid till novellen som beskriver en äldre kvinnas irritation över sin dotters ytlighet. Mörkast är historierna som kretsar kring barn till missanpassade personer. Värst är novellen "Det är Joakimlördag" som beskriver en alkoholiserad mans försök att skärpa sig inför den lille sonens besök. Titelnovellen från rätten visar på samhällets oförmåga att skydda dem som behöver skyddas. Antti har själv fungerat som nämndeman och vet hur det går till.
   Vasst rolig är Antti när hon skildrar medelålders kvinnors tankar om män och hur befriande de egentligen tycker det är att leva utan en sådan.
I " En gentleman" får en kvinna chans att tacka sin lyckliga stjärna för att den stora förälskelsen försvann ur hennes liv vid tidig ålder; han kommer på ett besök arton år senare och är bara så förfärlig och trist.
   Kvinnan finner att hon har större nytta – och glädje – av sin hund.
   Här finns många fina iakttagelser som genom Anttis penna förvandlas till lagom elaka nålstick. Och en sådan skildrare behövs som motvikt till alla glättig och falsk beskrivning.

Lyckan i en gammal gård

  Många drömmer om att få bo i ett gammalt trähus med själ och snickarglädje.
 I Sara Bergströms bok "Lyckan är en gammal gård - En bok om att bo i Stundarsbyn"  får man möta femton familjer som förverkligat den drömmen och berättar hur det gick till när de hittade sina hus. Och det är inte vilka hus som helst - alla stod de tomma och öde och har flyttats och timrats upp på nytt. Boken är en kärleksfull beskrivning av den byggnadsvård som bedrivs i gårdarna intill Stundars museum i Korsholm. 
   Det var i början på 1970-talet som ett helt bostadsområde med enbart rivningshotade österbottniska bondgårdar började byggas upp här. Byggarnas idé var unik i Finland och beskrevs som så vansinnig att den var intressant. I boken får man vandra runt bland allmogemöbler, schabloner, rödmyllade stockväggar, mormorsrabatter, hönor och hästar. Stundarsborna ger generöst med tips och inspiration till den som tänker renovera ett gammalt hus eller som kanske har drömmar om att en dag göra det.
  Författaren är nyhetschef vid Yle Österbotten och bor själv med sin familj i Stundarsbyn. Det här är hennes första bok. Linus Lindholm som tagit de stämningsmättade bilderna är till vardags fotograf på Vasabladet.

Alltid dessa Tudors

   Ätten Tudor fortsätter att fascinera. Ständigt nya filmer, tv-serier och romaner.
Nu har en sprillans ny biografi över Elisabet I getts ut på svenska, "Elisabet I. Historien om drottningen och hennes förtrogna" av brittiska historikern Anna Whitelock. På engelska heter den "Elisabeth's Bedfellows". Och ordetr bedfellow ska inte förstås i modern mening av sexuell lekkamrat i sängen. Drottningen sängkamrater var nobla kvinnor som hörde till hennes nära uppvakning och en av uppgivterna var att sova hos drottningen, som var både mörkrädd och hade svårt att sova, och hålla henne sällskap genom natten.
   Elisabet I, var enda överlevande barnet till Henrik VIII och Anne Boleyn och tillträdde den engelska tronen 1558. Få personer i världshistorien är lika mytomspunna som hon. Hennes långa regentperiod ses som en politisk och kulturell guldålder och hon själv anses vara en av Englands mest betydelsefulla regenter.
  Den här biografin skiljer sig  från andra för genom att berätta Elisabets levnadshistoria utifrån vad som skedde i hennes privata gemak. Whitelock en mycket initierad och närgången bild av drottningens liv och leverne från tonåring till åldrande kvinna. Bland skandaler och intriger träder de kvinnor fram som var satta att vakta hennes kyskhet, hälsa och fruktsamhet men också de män med maktpolitiska ambitioner som uppträdde som hennes friare, däribland den svenske regenten Erik XIV.
  Många vardagliga detaljer, om hygien, påklädning och umgänge beskrivs och man lider med drottningen som alltid var påpassad och omskvallrad och även ständig måltavla för konspirationer.
  Anna Whitelock har tidigare skrivit en biografi över Mary Tudor, Elisabets halvsyster och känd som Bloody Mary. Den finns inte i översättning.

En norsk Don Juan

Ove Haugli är läkare, gift och har barn. Han är en man som bjuder på sig själv och som älskar många. Han är huvudperson i norska författaren Trude Marsteins roman "Hem till mig". Författaren är en ny bekantskap för mig, och en lovade.
    Det handlar om Ove, från det att han är ung nyutexaminerad läkare till dess han närmar sig pensionen. Det är en berättelse om livet som det kan arta sig, när allting inte riktigt blir som man har tänkt sig.
   Ove Haugli är ett praktexempel på en mot-bättre- vetande-människan, han kan reflektera över sitt beteende men saknar förmågan att ändra på det.  Han upprepar gång på gång att han sätter allt på spel, att hans liv är på väg mot katastrofen, allt från fru och barn till tryggheten i villalivet.
   Men vetskapen om vad som står på spel hjälper inte som motmedel  för kvinnorna, den ändlösa raden av älskarinnor som Ove håvar in som om han vore den siste mannen på jorden. Kvinnorna är hans drog och han vill inte bli avvand. 
   Under ytan ser författaren självbedrägeriet och illusionen Ove lever i. Varje gång är det på djupaste allvar och varje gång ser han en ny möjlighet.
  Ove är en välporträtterad skitstövel, men en intressant sådan. Och hans typ är nog ganska vanlig i verkliga livet.

Alla Spaniens dofter

Ildefonso Falcones första roman "Katedralen vid havet" blev en världssuccé när den kom ut 2009. Hans nya roman "Barfotadrottningen"- La reina descalza - tar han med oss till Spanien år 1748 och vi möter den  frigivna slavinnan Caridad, som går iland i Cádiz eftersom hennes herre dött och hon därmed är fri.
  Men vad ska hon med friheten till? En svart kvinna från Kuba som bara äger de lappiga kläder hon är klädd i. Men Caridad äger en skatt, en sångröst som kan uttrycka alla mänskliga känslor. Med hjälp av sången tar hon sig till Sevilla och möter där zigenerskan Milagros och hennes brokiga familj.
   Tillsammans banar de väg mot de fina salongerna med hjälp av sången och flamencon. Tack vare en obändig vilja, kämpar de trots omgivningens fördömanden för ett värdigt liv, ett liv där de kan tro på framtiden.
  Så kan man skissartat beskriva den 700-sidiga romanen som är tung av dofter, stanker och smaker från ett försvunnet Spanien. Efter att ha läst den kan man mer om flamencons själ och historia.

Porträtt: Fred Åkerström

 Freds röst var ett mäktigt instrument. En orgel som genom sina många pipor brusade visor över landet. Mitt i livet skrev han plötsligt några egna sånger som "Oslo" och översatte Tom Paxtons låt till "Jag ger dig min morgon". Fred valde sina sånger ytterst noggrant. När Fred tryckte ner alla röstens tangenter stannade världen ett ögonblick.
   Så beskriver  författaren och musikern Peter Mosskin trubaduren Fred Åkerström i "Ingenstans fri som fågeln", en biografi som målar Fred och hans värld. Den innehåller scener från den stora visvåg som drog igång med Olle Adolphson och Sven-Bertil Taube, förädlades av Fred och Cornelis, svallade vidare med proggen och med Freds unga kollegor.
   Fred Åkerström blev Fred med svenska folket, liksom Vreeswijk blev Cornelis.
    Det lyckades inte ens Bellman med. 
    Fred gjorde en skiva vart­annat år, medverkade med sånger på fem samlingsalbum, spelade teater och turne­rade land och rike runt, oftast per järnväg eller landsvägsbuss. Han levde intensivt och hårt
och blev till en av sin tids stora konstnärer. Musiker som spelade med Fred berättar här om hur man arbetade tillsammans. Här finns anekdoter från hur Fred, på svenska, erövrade Paris med sin mäktiga stämma. Och förstås det oundvikliga slutet, död i ensamhet. Men ingalunda glömd, hans tolkningar har klassikerstatus.

På en estnisk kolchos

Sigrid Rausing var 31 när hon flyttade till en by i Estland, 1993, för att under ett år studera "avkolchosifieringen" och hur människor upplevde frigörelsen från Sovjetunionen, och hur de tänkte på Estlands historia. Hon läste socialantropologi på University College London, och detta var hennes fältarbete. 2004 kom hennes doktorsavhandling ut  med titeln "History, memory, and identity in post-Soviet Estonia: the end of a collective farm". 
  Hon beskriver hur hon kom till ett utkylt och smutsigt hus i byn Noarootsi (Nuckö), där hon också arbetade som lärare. Samhället var i förfall och människorna fick det allt värre och kunde inte veta hur länge den fattigdomen skulle bestå. Sigrid såg deras vanmakt och hopp men också deras strategier för överlevnad.
   Nu, tjugo år senare, skriver Sigrid Rausing om samma period i "Anteckningar från en kolchos" som memoar,  men väver in  hur det påverkade henne. Hur hon långsamt lärde känna människorna hon studerade, och hur det kändes att vara tillbaka i ett nordiskt- baltiskt landskap, så likt det hon saknade från Sverige. Hon bor sedan länge i London.
  Hon är en klok och ödmjuk iakttagare. Hennes berättelser om ester och ryssar, om villkoren i kollektivjordbruket, om sommaren och vintern, om gamla kvinnor och unga män mitt emellan två samhällssystem är historier som blir historia. Hon skriver så att scenerna som växer fram ur hennes anteckningar präglas av äkthet, en som bara kan uppstå när man har respekt för det man ser.

Gud är ett verb

Den hebreiska Bibeln, mer känd som Gamla testamentet, är en av grundtexterna i vår världs idéhistoria. Unge religions- och språkvetaren Ola Wikander borstar här dammet av texterna och visar hur mycket av dess tankar som är högaktuellt än i dag.
  I Gamla testamentet kan man finna bakgrund till nationalism, skepticism, messiansk och apokalyptisk framtidstro, lärd visdom och vacker poesi. Alla dessa saker kan man spåra i den moderna världen: till och med marxismens sekulära projekt har ärvt mycket av den senbibliska messianismen, medan idéerna om det förlovade landet naturligtvis fortfarande har politisk sprängkraft. Predikarens krassa realism har inspirerat diktare som Dan Andersson och setts som en israelitisk motsvarighet till den grekiska epikureismen.
   Den ligger bakom flera världsreligioner, fast den religion och kultur den själv är uttryck för, den israelitiska, ligger över tvåtusen år tillbaka i tiden. Referenser till textsamling genomsyrar västerlandets litteratur och tänkande.
   Wikanders  bok gör ett antal nedslag i det vetenskapliga och historiska studiet av den hebreiska Bibeln och i det klassiska hebreiska språket. Inte minst står den hebreiska Bibelns ekon i populärkulturen i centrum. Boken visar hur mycket av senare tiders tankemönster som går att finna redan i den textsamling som ganska sent blev en religiös kanon för judar och kristna. De olika böckerna och texterna i GT går att läsa inte bara som fromma texter utan som historia, självuppfattning och filosofi, ända in idag.

Sköna ryska juveler

"Juvelskrinet" heter den 42:a Homandeckaren av Jan Mårtenson och den har just kommit ut. Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren i Gamla stan, har bett sin kollega och konkurrent
Eric Gustafsson att värdera ett magnifikt smycke som hans flickvän Francine har ärvt. Hon har också dokument som hävdar att andra smycken från det ryska imperiet gömdes i ett palats i Sankt Petersburg under revolutionen.   
      Homan blir samtidigt inbjuden till ett jubileum i sin gamla skola i Örebro. Bland hans klasskamrater finns Leif Carlson, som var ett problem både för sig själv och för skolan när det begav sig, men som numera är framgångsrik affärsman i Ryssland och handlar med olja och naturgas.
   Han sitter dessutom på viktig, hemlig information om Rysslands energipolitik som kan få stora konsekvenser för omvärlden. Men han har problem. Han anklagas för förskingring, och vädjar till Homan om hjälp för att komma undan ett dödshot.
   Så försvinner Leif Carlson spårlöst. Sista gången någon såg honom var han ombord på flickvännen Ludmillas lyxyacht Red Lady och motvilligt dras Homan in i en härva av mord, korruption och rysk maffia som sträcker sig från dagens Stockholm till den epok då oskattbara föremål skapades av världens skickligaste juvelerare för det kejserliga palatset i Sankt Petersburg. Att han hunnit få med krisen i Ukraina imponerar, Mårtenson kan sin historia.

Bond har återfötts

 William Boyd är en av Englands mest uppskattade författare och har skrivit många romaner och tv-manus.När han ombads att skriva den nya James Bond romanen 2012 antog han anbudet  med glädje. Ian Fleming har inspirerade Boyd tidigt och han lät till och med Ian bli karaktär i en av sina romaner.
  När romanen "Solo" börjar är  det är 1969 och agent 007 har sänts på ett uppdrag till Västafrika och den lilla staten Zanzarim, för att där på egen hand försöka stoppa ett inbördeskrig. Assisterad av en vacker medhjälpare men hindrad av den lokala milisen tvingas han att ignorera de order han fått. Bonds rebelliska agerande leder honom till Washington DC och ett nät av geopolitiska intriger. Han bestämmer sig för att jobba SOLO, och ta personlig hämnd, efter att ha blivit skjuten på nära håll av den person han litade på allra mest.
   Beskrivningen av Afrika är bra, boyd tillbringade en del av sin barndom i Ghana ocg Nigeria och som intrigmakare är han inte sämre än Ian Fleming. Frågan är väl när man ska låta agent 007 dö på riktigt i litteraturen.
   Man här nog lite för lönsam för sitt eget bästa.

En förvandlad familj

   I fjol kom David Safiers roman "Dålig karma". En skruvad roman som dog död på all själavandrinsromantik. Nu är Safier tillbaka med "Min familj och andra monster" (Happy Family), minst lika galen och rolig som föregångaren.
   Den handlar om familjen Wüschmann som inte är lycklig. Mamma Emmas bokhandel har gått i konkurs, pappa Frank är utarbetad och barnen har nog av sitt. Vardagen har nött ner kärleken.
   Och inte blir någonting bättre av att de efter en misslyckad maskerad möter en häxa som förvandlar dem till just de roller som de är utklädda till: Emma blir vampyr, Frank till Frankensteins monster, tonårsdottern Fee enl mumie och lillebror Max blir till varulv. Snacka om identitetsproblem i familjen"
  Det är en rolig, galen och samtidigt djupt tänkvärd roman om vad som betyder allra mest här i livet och hur man håller fast vid det.