Nyttigt perspektiv

En nyttig faktabok är "Kvinnor i strid" av Anna Larsdotter. För i traditionell militärhistoria är kvinnor oftast osynliga  om de inte görs om till halmytiska amasoner. Och i traditionell kvinno
historia har det regelrätta kriget sällan någon plats. Begreppen krig och kvinnor tycks helt enkelt inte höra ihop.
   I boken berättar Anna Larsdotter om kvinnor som på olika sätt deltagit i krig, från 1600-tal till 1900-tal. Levande och kunnigt skildrar hon deras många olika roller som soldater, piloter, prickskyttar, vårdpersonal eller delar av trossen. Vi som läst om Runebergs Lotta Svärd har ändå en glimt av kvinnan i krig. En del kvinnor förklädde sig till män för att kunna delta i strid. Vissa sökte på så vis sin försörjning, medan andra ville ha frihet och äventyr.
    I fascinerande personporträtt, som ibland växer till minibiografier, möter vi bland många andra könsöverskridaren Hannah Snell, ikonen Harriet Tubman, kaptenen Flora Sandes och Vietnamveteranen Lynda Van Devanter.
   Den här boken utmanar invanda föreställningar, inte minst hos män, och ger en ny och spännande ingång till militärhistorien. Boken visar att kvinnor alltid har varit en naturlig del av kriget, inte minst vid fronten.Författaren är journalist och författare och före detta chefredaktör på tidskriften Militär Historia.

Medeltiden lever

" Ödets hav" av Elisabet Nemert är en spännande och inträngande skildring av livet på Gotland och i Ryssland under 1300-talet, om livets oförutsägbarhet, om civilkurage och mod och kärlekens helande kraft. Nemert är en av de bästa på att skriva övertygande om historiska perioder.
   Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från digerdöden som härjat på Gotland och ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på en välbärgad gård och kan börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman.
   Elin Persdotter är inte så lyckligt lottad. Hon föddes i den fattiga delen av Visby och när döden tog hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap. När Gotland så invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget.
    Livet tar nya vägar där svåra prövningar väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek.

De bästa åren?

   Jag tyckte mycket om Hilary Boyds roman "Torsdagarna i parken". Nu har en ny roman kommit, "Våra bästa år" heter den och handlar om pensionerig och om överraskningar.
   Lawrence och Joanna har varit gifta i nära 40 år och nu närmar sig pensionärslivet. Äntligen ska de få tid att göra den där långresan till Kina som de talat så länge om. Eller ska de det? Joanna tycker att Lawrence verkat osedvanligt frånvarande och disträ, för att inte säga retlig, på sista tiden. Efter sin avtackning från universitetet släpper Lawrence bomben: han har förälskat sig i sin yngre kollega Arkadij, en manlig gästforskare från Ryssland.
    Kvar i huset blir Joanna och hon försöker hitta ett nytt sätt att leva. Men det är inte lätt, gamla vanor är seglivade. När Lawrence går sin väg fortsätter Joanna först som ingenting hade hänt. Att börja leva singelliv i sextioårsåldern är sannerligen inte det lättaste, men det har också sina fördelar, upptäcker Joanna. Men vill hon verkligen skilja sig från Lawrence? Och vad vill hon med sin flirt med hyresgästen Travis?
   Boyd är bra på att beskriva såriga relationer och sätter ord på sorg och ensamhet på ett sätt läsaren kan känna igen.

Om bokens makt

   Utvecklingen, om man kan kalla det så, i Turkiet är oroväckande. Det blir allt svårare att uttrycka egna åsikter utan att fängslas eller bli av med jobbet. En som verkligen testat och testar gränserna är den turkiske Nobelpristagaren Orhan Pamuk. Romanen "Det nya livet",  som är en av Turkiets  moderna kultböcker, inleds med Pamuks ofta citerade mening: "En dag läste jag en bok

och hela mitt liv förändrades."

  På ytan handlar romanen om studenten Osman i Istanbul som en dag läser en bok som förändrar hans liv. Han blir också kär i en änglalikt vacker kvinna, Canan, som har läst samma bok. Tillsammans ger de sig av på en bussresa i Turkiet, för att hitta det nya livet, som boken skildrar, men också för att hitta Canans försvunne pojkvän.

    Pamuks sökande efter brytningspunkterna mellan öst-väst, det förflutna och det närvarande och försöken att rekonstruera den turkiska identiteten förläggs till modern tid i romanen, med en bitvis surrealistisk resa genom det ålderstigna Turkiet på jakt efter den möjligen existerande punkt där det gamla sprängs och övergår i det moderna. Pamuks mycket detaljerade skildring av det landskap och de människor som flimrar förbi i romanen liknar den som James Joyce använde.

   Och resan är både en resa i geografi och nutid men också en resa för att hitta den nationella turkiska identiteten och en resa in i litteraturen. En roman som inte är ofarlig idag - om man tror på bokens makt.

Grekiskt motstånd

Jag brukar mestadels skriva om böcker på svenska men idag gör jag ett undantag. Efter att ha läst britten Simon Scarrows roman "Hearts of Stone" känner jag att jag måste tipsa om den.
  Scarrow är ju annars mest känd för sin serie om romerska legionärers äventyr, välskrivet och alltid spännande. Men i den här romanen förflyttar han sig till Grekland under andra världskriget och skildrar motståndsrörelsen på ett mycket övertygande sätt.
  Allt börjar på den joniska ön Lefkas hösten 1938 när en tysk arkeolog gör utgrävningar på ön, som han tror är Odysseus hemö. Med sig har han sin son Peter och denne blir vän med öborna Eleni och Andreas. De tre ungdomarna svär varandra evig vänskap men vet inte vad ödet har i beredskap.
  Historien om krigsåren, först den italienska och sedan den tyska invasionen av Grekland skildras genom tillbakablickar från nuet. Elenis dotterdotter, som är historielärare i England, är den som återger berättelsen och ger den en ram.
   Det är välskrivet och baserat på solid faktagrund, författare var tidigare historielärare. Boken är inte svårläst, man dras in i en malström av händelser och finalen utspelar sig på Lefkas, på platsen där där man gjorde utgrävningar 1938. Drygt 500 sidor läsäventyr om en historieepok som sällan skildras i skönlitteratur.

Israelisk spänning

"Okänt hot" av den israeliske författaren Dror Mishani är en omskakande psykologisk thriller och en uppföljare till "Utsuddade spår", som inledde serien om kommissarie Avraham i Tel Aviv. År 2013 röstades den fram av Svenska Deckarakademin som årets bästa översatta kriminalroman. 

    Det hela börjar med en nog så vardaglig handling i dessa terrortider, en sprängladdning hittas i en väska nära ett daghem i en förort till tel Aviv. Några timmar senare mottar polisen ett hot. Det visar sig bara vara början på något mycket större och mer skrämmande.

   Kriminalkommissarie Avraham Avraham får uppdraget att leda utredningsarbetet, men han plågas av skuldkänslor från ett tidigare fall där ett barn var inblandat. Han är fast besluten att inte göra om samma misstag. Men hur gärna Avraham än vill gottgöra sitt misslyckande är det kanske inte möjligt. Inte nu när han står inför något som är mer komplicerat, förrädiskt undflyende och avskyvärdare än vad han någonsin tidigare upplevt.

   En skrämmande aktuell thriller från ett nästan okänt deckarland. Så bra att Brombergs förlag vågar "söka utanför boxen" som det heter.

Massor av spansk kunskap

   Den 17 juli 1936 fick premiärminister Casares Quiroga uppgifter om oroligheter i Melilla i det spanska Nordafrika-protektoratet. Han ringde tjänstehavande befälhavare och undrade vad som stod på:" Allt är lugnt här, det var bara en småsak", svarade överste Solans.
   Men det var lögn, för översten hörde till de sammansvurna och det som just börjat i Melilla var ingen småsak, utan startskottet för den militärkupp som blev upptakten till en av 1900-talets blodigaste konflikter – det spanska inbördeskriget 1936-39.
    I Nathan Shachars nyutkomna bok, "Sin egen värsta fiende", skildrar författaren i essäns form många aspekter på en konflikt som berört och berör miljoner människor.
    Hitler, Mussolini och Stalin gav sig strax in i konflikten, som rörde upp passioner, splittrade opinioner och lockade tiotusentals frivilliga från jordens alla hörn. Men kriget var inte, som det så ofta heter, ett krig mellan fascism och kommunism, eller ”en generalrepetition inför andra världskriget”. Men vad var det då?
   Det var ett mycket spanskt krig, med djupa rötter i gångna sekler. Stridsfrågorna, de kämpande lägren och de hårresande grymheterna var alla genuint spanska. Över en natt tog miljoner spanjorers liv en ny vändning. Ingenting skulle längre bli som förut, inte för segrarna och inte för förlorarna; inte heller efter kriget.
  Shachar riktar här ljuset mot några av de människoöden som slungades ur sin bana, och mot några av krigets minst kända sidor: Muslimerna i kriget, Sovjetunionens roll, den spanska anarkismen och den skröpliga spanska fascismen.
   I bokens sista delar skildras hur kriget fortsatte i trettio år också efter att det tagit slut, och hur striden om bokslutet och minnena rasar vidare än idag, mitt i det demokratiska Spanien. Det är en tegelsten till bok på över 600 sidor men den är mycket berikande. För alla som älskar Spanien och vill veta mer om landet är det här måste-läsning. En bra julklappsbok dessutom.

Klokt om melankoli

   Idag nås jag av budet att Karin Johannisson avlidit, bara 72 år gammal. Ännu en viktig människa som rycks bort detta år. Johannisson var intresserad av mentalitet och känslor, skrev om vad som gör oss till dem vi är. "Melankoliska rum" är en av hennes bästa böcker. För när Karin Johannisson undersöker melankolin historiskt blir det också en samtidskommentar.
    Idag täcker ju depressionsbegreppet snart in varje mörker. Genom det långa perspektivet visar hon hur känsloregistren varierat, men också hur de mörka känslorna kunnat rymmas inom det normala. Ju mer sårbarheten benämns med diagnostiska namn, desto mer riskerar vi att krympa normaliteten.
     Johannisson använder språket på ett sätt som är få akademiker förunnat, på gränsen mot det poetiska. Formuleringar skjuter gestaltande ord  rakt in i minnesbanken för ovanliga stämningar. Johannissons text står för vetenskap när den är som bäst, nämligen som nyskapande nyanseringskonst. Kanske för att hon skriver lika bra som hon tänker.  Det är faktiskt också en utmärkt självhjälpsbok för den som gett upp genren i övrigt, med alla klatschiga råd, förmaningar och bannor. Den här boken sätter våra åkommor och brister i ett historiskt sammanhang och får en att förstå att en känsla som melankoli har drabbat generationer före oss. Den ger sammanhang och perspektiv.

Visar lejonklon

 Idag är norskan Unni Lindell ett av de starkaste namnen i nordisk kriminallitteratur. Och snabbt har det gått. Jag upptäckte hennes debutroman från 2001 i hyllan - och har inte läst den förrän nu .
"Ormbäraren heter den och är en riktig bladvändare som man inte ska läsa i sängen, det blir garanterat ingen sömn då. Lindell visar här lejonklon i en stark intrig och med en spännande polis fix och färdig, Cato Isaksen.
   Det handlar om en seriemördare i Oslo, som avrättar sina offer med kylig precision och efterlämnar en lapp med en strof ur barnvisan ''Sov du lilla vide ung''. Kriminalkommissarie Cato Isaksen får i uppdrag att leda mordutredningen. Han är fyrtiotre år och frånskild och lever i ett nytt förhållande med en yngre kvinna. Tillsammans har de en liten son på ett och ett halvt år.
    Arbetet på mordroteln kräver alltmer av utredarna samtidigt som Cato slits mellan sina båda familjer. Det är uppenbart att tonårssönerna från det första äktenskapet behöver mera tid tillsammans med pappa. Mitt upp i alltihop inser Cato att han har begått sitt livs misstag - det är Bente, exfrun, han älskar. Han är dock fast besluten att inte låta privatlivets kaos inverka på det komplicerade utredningsarbetet. Men på ett ohyggligt sätt dras han  in i kretsen kring den fruktade psykopaten. Och när han äntligen förstår vem mördaren är så är det nästan för sent...

Sista Muminboken

Tänkte på titeln, "Sent i november", av Tove Jansson. Vi är ju där nu, i sena november. Det är den sista boken i berättelsen om Mumindalen och dess invånare och den kom ut 1970. Den berättar om vad som händer sedan muminfamiljen gett sig av till fyrön långt ute i havet.

    För dem som kommer till dalen ser allting annorlunda ut, inte riktigt som de hade tänkt sig. De som samlas i det tomma muminhuset får försöka bo och leva med varandra bäst de kan.

    Det är Filifjonkan och Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan Toft. Långt bortifrån kommer Snusmumriken vandrande tillbaka till dalen där han tappat något viktigt. Ute i trädgården ligger den blå glaskulan på sin pelare och speglar stora förändringar medan mörkret blir tätare omkring dem. 

   Och slutligen en kväll börjar en helt liten men stadig ljuspunkt lysa inne i glaskulan. 

   Språket i boken är underbart och boken vänder sig verkligen till alla åldrar. Så här beskriver Tove tiden som är just nu: "Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill."

Om man gillar stickning

   Tidigare i höst skrev jag om en nyutkommen stickbok med nordiska. Mönster nu har det kommit ytterligare en, "Sticka svenska mönster" av stickdesignern Maja Karlsson.
  Hon upptäckte en mönsterskatt när hon fördjupade sig i gamla svenska stickmönster. Resultatet av hennes arbete blev en unik bok med 40 vackra mönster, en del landskapstypiska, anpassade till 22 stickade plagg som passar dagens behov och design. Det är blommor, bårder, geometriska figurer, stjärnor, människor och djur som bildar stommen i den svenska mönsterstickning. Och med hjälp av bokens tydliga diagram och stickade provlappar får man
maska för maska hjälp med att skapa dem.
    Plaggen i boken är fotograferade i vackra miljöer – både inomhus och ute. Här finns både inspirerande collage och detaljerade bilder, vilka gör det lätt att se delar av projekten i närbild. Fast ibland tycker jag nog att bilderna upplevs som dekorativ utfyllnad.
   Majoriteten av plaggen i boken är designade för kvinnor, och variationen är stor, här finns handledsvärmare, tröjor, mössor, koftor, vantar, ponchos och strumpor. Modellerna är väl genomtänkta, och har ofta någon lite speciellt bearbetad detalj, som ger det där lilla extra.
   Så vare sig man längtar efter att sätta händerna i en lite mer utmanande stickning, eller något lätt och snabbstickat,hittar man nog inspiration här.

I minnenas våld

  "Som om minnen skulle kunna ge mig någon tröst. Minnen tillhör definitionsmässigt det förgångna. .. Minnen är det man inte längre vill komma ihåg."
   I Joan Didions "Blå skymning" är minnena i högsta grad närvarande. Boken är ett försök till uppgörelse med dotterns död och en barnlös mors bekännelser.
    Men det handlar även om åldrande, om skörhet och rädsla. Joan Didion talar direkt, utan förbehåll, om oviljan att konfrontera det oundvikliga.
   I sin hyllade roman Ett år av magiskt tänkande berättade Joan Didion om året som följde efter att hon förlorat sin make. Året därpå dog även dottern, då 39 år gammal. Under 20 månaders tid förlorade hon de två som stod henne närmast.Om hur man kan leva vidare med sådan sorg, hur man kan komma att hata sorgen och göra uppror mot den handlar boken. Det är mycket stark läsning av en författare som är mångas favorit.

Inne i fattigfällan

  I Sverige tror de flesta att det finns ett tryggt skyddsnät om något händer. Socialförsäkringar och inte minst socialtjänsten ser till att inga blir vräkta eller behöver svälta. Men sanningen är att alltfler glider igenom skyddsnätet, att socialtjänsten på många platser havererat totalt och att den växande skaran fattiga i Sverige möter ett system som inte tar hand om människor. Om det handlar Charlotta von Zweigbergks roman "Fattigfällan".
   Beata har en ordentlig utbildning, en fin lägenhet och har själv uppfostrat fyra barn utan att någonsin vara sen med en enda räkning. Visst, hon har aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Hur kunde det bli så att hon som alltid varit så kompetent till sist är en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning? Som tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt. Det enda misstaget hon begick var att bli långvarigt sjuk.
   I romanen får man följa Beatas kamp med socialen och hennes strävan efter att försöka få en stunds trygghet för att orka bli frisk innan det är för sent.
    Beata är visserligen ett fiktivt exempel på alla de som farit illa när olyckan varit framme, men allt som händer henne i boken är baserat på verkliga händelser.Många har sagt att detta är årets viktigaste bok om ekono mi, och det ligger en del i det. För det finns så många som aningslöst tror att någon annan alltid fixar det om det kärvar. Men så är det inte, inte hos oss heller.

Dansa för livet

Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. I "Tango för vilsna själar" tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans.
    Måste bekänna att jag är svag för Dillons romaner. De tröstar och värmer som en yllekofta när man känner sig deppig och frusen. Och så måste man ju få veta hur det går för alla inblandade. Plötsligt finner man att tankarna styrt in sig på helt andra spår.
    Ofta finns det hundar med i Dillons romaner, men inte här. Allt börjar när den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus och bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten.
    Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en hemlighet som skulle kunna vända upp och ned på deras lyckliga liv. Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner.
   Ja, såna romaner behövs också ibland och det skäms jag inte för att erkänna. Sen växlar jag om till faktaböcker och stort allvar.

En magisk historia

    Bland mina uppackade pocketar hittar jag Jeanette Wintersons magiska havsberättelse "Fyrväktaren". Det är en tunn liten bok men ingen man glömmer i första taget.
   I centrum står den föräldralösa flickan Silver, född ur slumpen. Hon är resultatet av ett kort möte mellan hennes mor och en tillfälligt strandad sjöman. Efter moderns död beslutar befolkningen i den lilla karga hamnstaden Salt i norra Skottland att hon ska bo hos den blinde fyrvaktaren Pew.
    Han berättar historier om längtan och rotlöshet. Han berättar om Babel Dark, den präst som på 1800-talet tog sin tillflykt till Salt för att kuva ljuset inom sig. Det är berättelser om ljus och mörker, hopp och hopplöshet. Och nog kan man undra om fyrväktaren Pew finns på riktig. Men "det har alltid funnits en Pew på Cape Wrath" som han säger innan han ger sig av.
   Romanen är fylld av den poetiska träffsäkerhet och den underfundiga humor som gjort Winterson till en älskad berättarröst. Hennes vildsinta fantasi känner inga gränser, tack och lov.

Eddan ingen tråkläsning

Den poetiska Eddan i professor Lars Lönnroths nyöversättning, bygger på den senaste forskningen om det isländska originalet. De texter han översatt är uppdaterade och utgivna på originalspråket isländska på 1990-talet.

   Att en nyöversättning behövs är helt klart, det är mer än 50 år sedan Eddan senast översattes och kunskapen om nordisk forntid har vuxit på den tiden och kastar nytt ljus över texttolkningarna.

    Översättningen inleds med en knippe fornnordiska gudadikter och som sig bör är Völuspá - Völvans spådom - den oroande inledningen , som siar om världens skapelse, förfall och undergång och är utgångspunkten för de berättelser om gudar och hjältar som följer. 

   Tor tar rättmätigt tillbaka sin stulna hammare, Loke uttalar smädelser som får förödande konsekvenser och Oden tävlar mot en völva i kunskap. Allt berättat på vers, som ju hör Den poetiska Eddan till. 

 Den andra avdelningen innehåller hjältedikter men här finns också ganska många kvinnor i hjälteroller, som Brynhilds färd till Hel och kvädena om Gudrun.

    Varför då läsa dessa gamla texter?

    Jo, för att de är en del av det nordiska kulturarvet och därför bör man känna till myternas stora drag. När jag gick i skolan var det obligatorisk läsning i gymnasiet. Så är det tyvärr inte idag, det är ju så mycket moderniteter som ska in i skolan. Dessutom är Eddadikterna drastiska och underhållande, det är ingen tråkläsning.

 

Ovanligt på vanligt tema

"Jag måste föreställa mig hur det var för henne den våren, en av dagarna innan allt hände." Så lyder en av de första meningarna i roman "Berättelse om ett äktenskap"av norrmannen Geir Gulliksen. En berättelse som börjar efter det att kärleken tagit slut.
   Han försöker se sig själv och förhållandet genom henne, som han tänker sig att hon kan ha upplevt det. Det blir en berättelse om kärlek, om vad kärlek är och kan vara, om de stora förhoppningar vi har på oss själva och på varandra.
    Geir Gulliksen har som poet, romanförfattare, essäist och förläggare satt sin prägel på norsk litteratur under flera decennier." Berättelse om ett äktenskap" utkom i hemlandet Norge hösten 2015 och den har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris.För svenskspråkiga läsare är han nog rätt okänd.
   En vanlig, samtida, sårbar, jämlik man. Det borde inte kännas så originellt som det gör att möta honom i en roman. Det är en skir och mycket vacker bok om kärleken, om dess upphörande och om de spår den ändå lämnar kvar. Temat är tidlöst och klassiskt, ändå lyckas författaren gjuta nytt liv i berättelsen, bara det är en bedrift.

Eleganta brott?

Sjätte delen i Denise Rudbergs "elegant crime"-serie har titeln "På sex meters djup". Den ovanliga  deckarhjältinnan Marianne Jidhoff – medelålders änka och åklagarsekreterare – är tillbaka.
   Stockholm är täckt av is och en bister vind blåser över innerstaden som rustar inför jul. När en storslagen opera har världspremiär samlas hela den svenska kultureliten. Ett mycket välkänt konstnärspar hyllas för såväl librettot som sin regi och scenografi. Men när paret lämnar premiären för att ta sig till sin dotters hus går något fel. De försvinner spårlöst. Deras båda döttrar anmäler föräldrarna som försvunna och media dränks omedelbart av spekulationer och teorier om vad som hänt det hyllade paret.
   Åklagarsekreterare Marianne Jidhoff, som förstås besökte operapremiären tillsammans med sina kollegor, dras omedelbart in i den glödheta utredningen.Några veckor senare mördas oförklarligt en kvinna på ett äldreboende. Ett meddelande på brottsplatsen leder Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid in i en utredning med makt och politik i centrum. Och plötsligt verkar mordfallet ha kopplingar till konstnärsparets mystiska försvinnande.
    Denise Rudberg tar oss än en gång med in i guldfoajéer och sammetsklädda salonger där kultureliten konspirerar och makthavare utövar ett avancerat socialt spel. Krypande spänning och elegant underhållning i en värld där en vacker yta döljer många mörka hemligheter.
    Eleganta miljöer kan jag hålla med om men brotten är inte eleganta, de är precis lika råa som vanligt. Några timmars kravlös underhållning får man med romanen. 

Böckernas bok

En ensam gestalt sitter lutad över en bok och medan sida efter sida fylls med ord och mening växer till en hel värld och en kämpande mänsklighet fram. Den skrivande sänder ut tre änglar för att skapa ordning och rättvisa bland alla dessa som själva söker vinna herraväldet över sin framtid.

   Niklas Rådströms roman "Boken", som kom ut 2013 och finns som pocket, sträcker sig över tusentals år och liknar ingen annan, utom den mest spridda boken i världen. Den är en djärv och visionär återgestaltning av de bibliska böckerna som en enda berättelse om skapande och liv, fylld av poesi och starka historier.

   Läste nyligen en notis om att man ska ge ut Bibeln i lättläst språkdräkt. Då kom jag att tänka på den här romanen - jobbet är ju redan gjort! Den är skriven på svindlande vacker klar prosa blandad med bibliska vändningar. Om det sedan är tillräckligt lättläst låter jag vara osagt.

   Det som slår mig vid läsning är att världens ondska är sig så lik från då till nu, Bibeln kunde vara vilket dagsaktuellt tidningsreferat som helst om ofrihet, svält, tortyr och övergrepp, allt är sig ju likt.
En deprimerande insikt, visst. Men människans natur ändrar man inte så lätt.

Vilken skrivklåda!

Inte kan man beskylla Karl Ove Knausgård för att ligga på latsidan. För inte så länge sen gick han i mål med sina omfångsrika kamp-böcker. Nu har han inlett en ny serie som får karaktär av årstiden. "Om vintern", som är del två, har just kommit. Den har dedikationen Brev till en ofödd dotter, vilken i januari ändras till Brev till en nyfödd dotter.
   Här beskriver han i korta nedslag tillvaron så som den ter sig för honom - livets små mirakel och stora vardagligheter, vilka tillsammans bildar ett slags personlig och slumpmässig encyklopedi.
Ett barn väntar på att födas och en far slår sig ner för att skriva till det. Om vad som väntar, om märkliga fenomen och föremål, människor och djur, vilka alla är en del av det vi kallar världen. Han skriver om snö och om kråkor, om ugglor och stolar, om vattnets föränderliga form och om månenom tomten och om tandborsten, om likfärd och om sex.
   Inte håller alla texter hög klass, en del tygs ner av banaliteter och har doft av läsefrukt. Men när han är bra, då blixtrar det om formuleringarna.
   Och mitt under skrivandet med boken kommer en ny familjemedlem till världen. Om vintern innehåller också flera fina illustrationer av konstnären Lars Lerin.

Sibelius som brevskrivare

På Åland sitter Sibeliuskännaren Fabian Dahlström och utger bok efter bok som speglar olika aspekter av Jean Sibelius. Hans senaste bok är "Din tillgifne ovän - korrespondensen mellan Jean Sibelius och Adolf Paul 1889 - 1943". Och ordet "ovän" ska inte tas på allvar, det är en del av den studentikosa jargong som de två höll sig med även som äldre.

   Jean Sibelius och Adolf Paul möttes på Helsingfors musikinstitut, där Paul var elev till pianisten Ferruccio Busoni. Deras livslånga brevväxling inleddes 1889, när Paul flyttade till Weimar och senare till Berlin. Paul, som blev författare, är i dag främst känd genom sin vänskap med samtida författare och konstnärer som August Strindberg, Knut Hamsun och Edvard Munch. 

    Han skrev på både tyska och svenska, och hans böcker och skådespel publicerades och uppfördes såväl i Finland och Sverige som i Tyskland. I breven diskuterar Sibelius och Paul allt från penningbrist, lån och sina familjer till aktuella verk och förlagskontakter.

    Paul ville lansera Sibelius i Tyskland och spelade en avgörande roll som rådgivare och förhandlare när Sibelius knöt kontakter med tyska musikförlag. I breven planerar vännerna också gemensamma projekt. Sibelius komponerade musiken till Pauls skådespel Kung Kristian den II (1897) och Die Sprache der Vögel (1912).

   Boken är i tegelstensformat och mycket väldokumenterad. Onekligen ger personliga brev en stark tidskänsla och man tycker att man förstår de två brevskrivarna bättre.

Femåringen som krympte

Tidningen Skriva är den enda tidningen i Skandinavien som handlar om skrivande. Bakom tidningen Skriva står Per Adolfsson och Martin Karlsson, två journalister med lång erfarenhet av att arbeta med magasin.  Gemensamt har de också passionen för skrivandet som hantverk.
  I höst fyller tidningen 5 år och det uppmärksammas med en rejäl omgörning. Det mest iögonenfallande är att tidningen bytt format och nu har samma storlek som till exempel Språktidningen. Bra tycker kanske en del men jag tycker att man förlorar i möjlighet att göra snygg layout när allt ska vara i litet format. men smaken är ju som baken, förstås....
  I jubileumsnumret har man förstås ett fylligt avsnitt med tillbakablickar, precis som det ska vara. Och så delar man in matwrialet mer strikt, en läs och njut-avdelning och en avdelning som hör ihop med det praktiska skrivandet. Det är en bra förbättring.
   Läste med intresse det Karolina Ramqvist har att säga om författarens dubbla roller. Dels det ensamma och oglamorösa slitet med text, ensamheten och omskrivningarna, dels den publika delen när författaren ska ut och marknadsföra sin bok på olika vis. En helt annan och inte oproblematisk roll. Så numret får klart godkänt, gäller bara att vänja sig så....

Jul à la James

När jag sorterade in mina P D James-titlar i hyllan nyligen tänkte jag att henne får man tyvärr aldrig mer läsa någonting nytt av. Men jag hade fel för nyss damp det ner en söt liten volym av P D, "Mistlar och mord", berättelser med julanknytning som varit publicerade på olika håll men inte i bokform, förrän nu.
    Bland annat skriver hon att;"En risk med att vara bästsäljande deckarförfattare är att man ofta får frågan: 'Har du någonsin varit personligt inblandad i ett mordfall?'" Svaret får man i en av de fyra,  berättelserna.
    Och i två av dem återknyter vi bekantskapen med Adam Dalgliesh. I den ena tar han reda på om godsägaren på Harkeville verkligen tog livet av sig för att slippa fira ännu en jul med släkten. Det verkar sökt, tycker Dalgliesh. I den andra berättelsen får han undersöka om hans gudfar, som är präst, verkligen kan ta emot arvet efter levnadsglada gammelfaster Allie. Det har ryktats om fulspel för längesen men fallet är mycket kallt och avlägset.
 Det här är en perfekt julbok för alla som älskar P. D. James och engelsk kriminallitteratur.Och visst gör P D några tydliga blinkningar till Agatha Christie, en av personerna säger att det här är ju precis som i en Christie-bok.

I småstaden händer det

Spänningsromanen"Liv" är den andra boken i serien om den egensinniga TV4-journalisten Ellen Tamm, och en fristående fortsättning på "Lycke" som kom ut 2015.

   Författare är Mikaela Bley,  född 1979 och bor i Stockholm. Hon har tidigare jobbat som inköpare på TV4, men skriver nu på heltid.Och hon verkar ha talang för att vrida till intriger och småstadsmiljön är ett säkert kort i svensk spänningslitteratur.

    Det är en varm dag i slutet av augusti när kriminalreportern Ellen Tamm lämnar Stockholm för att åka till sitt föräldrahem i Sörmland. Hon kan inte längre fly från det förflutna och de mörka minnen som väcktes till liv när hon rapporterade om fallet Lycke i början av sommaren. Nu ska hon tillbaka till platsen där allt började, när hon var åtta år och hennes tvillingsyster dog.
   När Ellen stannar för att tanka i Stentuna, utmed riksväg 52, får hon höra att en kvinna har hittats brutalt ihjälslagen vid en åker en bit därifrån. Ingen tycks veta vem hon var eller vad hon gjorde i trakten, och mordet skakar många i byn.Ellen börjar - förstås -  nysta i den döda kvinnans öde och ju mer hon gräver i vad som hänt, desto mer inser hon att småstadsidyllen rymmer hemligheter och att det är mycket som inte är som det verkar. Inte minst när det gäller henne själv och systerns död....

En omistlig röst

Alltsedan 1970-talet har Kjell Albin Abrahamson rapporterat från och om det kommunistiska Östeuropa och det postkommunistiska Central- och Östeuropa. För några veckor sedan avled han i Polen, som blivit hans andra hemland.
 Därmed har en skarp och välformulerad iakttagare tystnat och det förlorar vi på. Kjell Albin var mycket väl insatt i östeuropeiska fakta och historia, det märks när man läser honom.
   I boken "Låt mig få städa klart! Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister", som kom 2014, vänder den folkkäre utrikeskorrespondenten för första gången på perspektivet och granskar Vänsterpartiets och kommunismens roll i Sverige.
  " Jag förfasas över hur lättvindigt vänstern tar på kommunismens brott. Den överslätande inställningen till den bolsjevikiska terrorn är obegriplig, liksom att det fortfarande finns de som kallar sig kommunister.I vårt land finns ett stort intresse för nazism men inte för kommunism. Att värna om nazismens offer men inte om kommunismens är halvtidshumanism. Ett barn som dog av hunger och kyla i Gulag är inte mindre värt än barnet som eldades upp i Auschwitz ugnar. Förhörsmetoderna och tortyrinstrumenten i nazistiska fängelser skiljer sig inte från de kommunistiska" , påpekar han med skärpa.
   Av Sveriges viktigaste opinionsbildare rankades han 2012 på plats 66. För kommunister vore 666 nog ett lämpligare tal.Det som finns att vänta på är den sista boken han hann färdigställa, "Sror var Lenin" som beskrivs som en kritisk biografi. Den kommer på nyåret 2017 och blir intressant läsning. Det har ju gullats mycket med Leinin i olika sammanhang ti
digare.

Tänker katten?

   Efter att just ha gått kvällspromenad med hunden, och träffat på alla kvarterets katter, som med dödsförakt kastar sig ut framför bilar, så skulle jag vilja döpa om Bo Söderströms kattbok "Hur tänker din katt?" till "Tänker din katt?". Någon riskbedömning gör de ju inte och hunden Hubbe tittar förundrat på dessa skuggor som far som skjutna ur en kanon.
   I den här boken lägger man, än en gång, ut texten om när vildkatten blev tam och var din katt vill bli klappad för att må extra bra och varför vissa katter är aggressiva.
    I denna bok får du svar på dessa frågor och många därtill. Trots att det under de senaste åren skett häpnadsväckande forskning om katter når dessa spännande resultat sällan utanför universitetens snäva krets.
    I denna bok tolkar forskaren och biologen Bo Söderström - han har skrivit om fjärilar förut - de allra mest intressanta resultaten från forskningsfältet på ett populärt sett. Trots mer än 30 år med katter fick författaren aha-upplevelser och lärde sig nya saker om katters beteende när han skrev vart och ett av kapitlen.
   Med den här boken kommer du att fascineras än mer över katter och deras beteende, påstår förlagsreklamen. Men hur det är med kattens tänkande fick jag imnget ordentligt svar på, trots all forskning.

Farlig diplomati

New York och en internationell FN-konferens har samlat delegater från världens alla hörn. Men när en av konferensens nyckelpersoner dör under oklara omständigheter samtidigt som en medlem av den finländska delegationen börjar uppföra sig märkligt är det dags för diplomaterna Kaius Rapasalo och Jenny Furuskog att göra egna efterforskningar.
  "Bala Garbas anteckning" av Birgitta Stenius är en spänningsroman som initierat skildrar en vecka i den internationella diplomatins värld.Och författaren vet vad hon skildrar. Hon har arbetat hela livet inom finländsk utrikesförvaltning, både på UM i Helsingfors och på olika ambassader runt om i världen, som i Rom och Mexiko. Nu är hon dock pensionerad och driver Bed & Breakfast i Bromarv, långt från diplomatins glassiga värld.
  Detta är hennes andra roman och hon ger ut den på Vilda Förlag, ett nytt finlandssvenskt förlag som drivs som ett andelslag av ett antal driftiga kvinnor, bland dem Monika Fagerholm.

Hägg om Strindberg

Det var på tiden - att Strindberg får en modern biografi. " Sanningen är alltid oförskämd" hade länge varit planerad att komma ut hösten 2016 och Göran Hägg lämnade in sitt slutgiltiga manus några veckor före sin plötsliga död i våras. Nu är boken utgiven och klar.
  "Inget utom upplagor och royaltyinkomster är riktigt mätbart när det gäller litterär storhet. Men ska man väga ihop alla tänkbara kriterier på en författares betydelse är det ingen tvekan om att August Strindberg fortfarande är Sveriges ledande klassiker och rimligen kommer att vara det för överskådlig framtid", hävdar Hägg.
    Förstås hittar man galna idéer och dumma synpunkter hos Strindberg eller hans personer, men i de mogna verken nästan aldrig en omöjlig replik, psykologisk orimlighet eller orealistisk reaktion. Aldrig en falsk ton. Hos Strindberg är denna kompromisslösa psykologi en god del av förklaringen till hans bestående storhet.
   Strindbergs åsikter växlar livet igenom. Ofta motsäger de varandra vid ett och samma tillfälle. Men han bytte sannerligen inte opportunistiskt åsikter i takt med tidsmodet. Istället är hans idéer, även där de framstår som mest bisarra, på ett i branschen ovanligt sätt rotade i personliga upplevelser. Och, tänk er hur många av de idéer som dagens kulturdebattörer lanserar kommer att te sig om 50 eller 100 år Bisarra var ordet.
   Hägg ger ett heltäckande och kronologiskt porträtt av giganten. "Jag hoppas att i denna bok kunna skildra både hans mänskliga ofullkomlighet, som han delar med de flesta av oss, och den konstnärliga storhet som de flesta av oss inte delar med honom", skriver Hägg.