Pengarna och livet

 Kvinnor tvivlar tyvärr ofta på sin egen auktoritet och kompetens. Man måste ta och få ta större plats inte minst ekonomiskt. Det är stärkande för självkänslan och bra på alla sätt.
    Så beskriver ekonomijournalisten Birgitta Piper anledningen till varför hon skrev boken "Pengarna och livet." Alla sparformer och pensionslösningar och försäkringar och elpriser och lån och räntor och fonder och avgifter är en djungel som inte ens experter har full koll på. Hur ska då vanliga dödliga, kunna fatta rätt beslut?
    Jo, genom att skaffa oss kunskap och ställa både frågor och krav, menar Birgitta, som i den här boken reder ut begreppen. På sitt rättframma och lättillgängliga sätt erbjuder Birgitta med en rad experter i ryggen råd och varnar för vanliga fallgropar. Pengarna och livet är boken för dem som vill skaffa sig bättre koll på sin ekonomi.
   Boken baseras på den stora mängd frågor hon fått till M Magasin. Den gemensamma nämnaren för de flesta frågorna är denna: Vart ska jag vända mig för att få bra och oberoende ekonomiska råd? Hjälp mig. All den frustration, villrådighet och utsatthet som strålar ur alla läsarbrev har under åren lagrats och mynnar nu ut i ett allt starkare muller .Så här kan vi faen i mig inte ha det!säger hon.
  Hon skriver enkelt, humoristiskt, klokt och med mycket goda råd och är definitivt inte rädd för att sätta ner foten när det gäller mesighet i fråga om pengarna. Något många kvinnor kan vara glada för den dag de finner sig ensamstående.

En galning till tupp

På en karg ö utanför sydsvenska kusten, med drag av Hanö kanske och känd för ett par rostiga kanoner och en vit fyr, har lugnet fått ett abrupt slut. Allt beror på en nyinflyttad mexikansk stridstupp som väcker grannarna i gryningen. Berättarens far leder motståndsrörelsen mot den morgonpigga och högljudda inflyttaren. Sara Paborns roman "Tuppen och havet" förtjänar att få många läsare.
   För att få stopp på oljudet bestämmer de sig för att försöka fånga en mystisk vit mink som lever vilt på ön. Minkar äter nämligen fjäderfä. Trots att alla sökt sig till ön för att få vara ifred, tätnar snart intrigerna och får alla att involvera sig med varandra på olika plan.
   "Tuppen och havet", som nu finns i pocket, är en poetisk och komisk berättelse om sökandet efter frihet och om vem man egentligen är. Frågan är om människorna i berättelsen kan frigöra sig genom att stänga omvärlden ute. Det handlar också om hur lätt maktbalasen rubbas, att vi ibland bara är ett tuppfjät från godtycklighet i all vår präktighet.
   Språket är njutbart och egensinnigt, berättaren ser på omgivningen ed distans och humor.
  

Mer om Shetland

Med  "Dött vatten" (Dead Water) fortsätter Ann Cleeves sina berättelser från Shetlandsöarna, fortfarande med Jimmy Perez i huvudrollen. Med miljöerna, personporträtten och intrigerna i serien från Shetlandsöarna har Ann Cleeves nått en stora publiken. För den första boken i kvartetten, Svart som natten, (Raven Black) fick hon både det prestigefyllda engelska priset Gold Dagger Award.
   När den här berättelsen tar sin början har en journalist hittas död i en båt i marinan nedanför åklagarens hus på den största av Shetlandsöarna. Det blir den unga Willow Reeves från en ö i Yttre Hebriderna som får hand om fallet, eftersom kriminalaren Jimmy Perez är halvt sjukskriven och har inte hämtat sig efter sin fästmös död.
   Men Jimmy Perez kan förstås inte låta bli att engagera sig i fallet och hjälpa sin kollega.
Markham, den döde journalisten, kom ursprungligen från Shetlandsöarna, men hade lämnat dem för många år sedan och gjort sig ett namn i London. Så varför hade han nu återvänt?
   Willow Reeves och Jimmy Perez kommer i sitt sökande till Sullum Voe, centrum för Shetlands olje- och gasindustri i Nordsjön. Snart visar det sig att Markham under sina sista dagar arbetade med ett stort reportage, uppenbarligen ett som var tillräckligt avslöjande för att motivera hans död.

Det vardagligas magi

850 sidor samlade dikter av Werner Aspenström - jo jag bjuder mig på lyrikfest.
Dikterna är från 1943 till 1997, en hel diktargärning. Här finns alltså också de tidiga dikterna som författaren själv senare underkände.
    Dikternas känsloläge varierar men så är "motsägelser"också ett nyckelord i hans dikter. Volymen har ett fylligt förord av Hans Isaksson och han försöker bena ut varför Aspenström blev så folkkär.
  Han gick i sitt författarskap från hårt anspänd 40-talist till vardagsnära poet med brett genomslag hos läsarna - givet att det i vardagen ingår att hålla ett öga på evigheten.
     Om hans dikter blev mindre anspråksfulla med åren så blev de också mer mångtoniga. Han såg det som ett estetiskt och moraliskt credo att belysa alla sidor av den svårbegripliga och svårhanterliga verkligheten. Läs den här dikten, "Mitt i det vanliga fifflet med ord" där poeten tar sig i örat och blir vardaglig:

Då knackade det på dörren.
Där stod en liten gumma i huset
som ville ha en namnteckning bevittnad
och erbjöd sig att bevittna något åt mig.

Och vi bevittnade varandras liv
och utan att trampa på varandras liktornar
diskuterade vi dem länge och sakkunnigt

tills våra namn och liktornar försvann
bortom bergen.

Glöm inte Nancy !

Måste få påminna om en suverän författare som lätt förbises:  Elsie Johansson och hennes trilogi om flickan Nancy. De tre böckerna finns nu som en volym - Berättelsen om Nancy - och i den ingår Glasfåglarna, Mosippan och Nancy.

  Det handlar om Tå-Pelles, en utkantsfamilj nära Uppsala i 30-talets Sverige. Dottern Nancy berättar familjens historia. Hon ser deras utsatthet, mammans kamp och pappans sorg. Första delen i en romansvit som har blivit en mycket stor framgång hos både kritiker och läsare.
    Elsie skriver i proletärförfattarnas efterföljd. Berättar om småfolket som alltid sållas bort när Den Stora Historien ska berättas. Ironiskt nog bor Tå-Pelle på en plats i närheten av Vendel, där de osannlikt rika vikingagravarna grävdes fram på 1900-talet. Och det är nog mer om hövdingar man berättat i historien....
   Romanerna om Nancy berättar om en flicka som kämpar för att bli någon. I sista delen blir hon till Nancy som får studera och bryter den oskolade trenden i familjen. Det finns massor av kvinnor som kan känna igen sig i Nancys historia.
  Och författaren påpekade när hon besökte Åland att namnet Nancy ska uttalas "på svenska", inte med engelskt stuk.

Skriva piggar upp

Visst är det roligt när man en gråtrist februarimåndag kan fiska upp ett nytt nummer av tidningen Skriva ur postlådan. Ett synnerligen välmatat nummer dessutom med en fyllig intervju med en av favoritförfattarna, Marie Hermansson och en djupdykning i ungdomsförfattaren Peter Pohls värld.
  Numrets tema är hur man tar sig ut från kammaren och gör studier på fältet. Nog så viktigt, för allt kan inte googlas,
och nyttiga tips för hur man gör research - och hur man lär sig att inte tvångsmata läsarna med vad man hittat.
  Där tycker jag att Alf Henriksons råd om att man skriver för tusen som vet mindre men också för hundra som vet mer är giltigt.
  Skriva lanserar också en poesiskola och bjuder in till novelltävling. Och bäst av allt är att tidningen finns att köpa på Åland, jag har sett den p¨å flera ställen. Till skillnad från Vi Läser som inte lyckas ta sig ut i handeln. I lösnummer kostar ett nummer Skriva åtta "eurosar" och det är väl investerade pengar om man är det minsta intresserad av ord och språk.

En stark debut

   "Pappas lilla flicka" är Elisabeth Georges debutbok från 1989 och den blev hennes genombrott i både USA och Europa och den gav henne flera litterära priser.
   I recensionerna sägs att det är en debutbok som lovar mycket, och det är sant. Vi vet ju att George har utvecklats till en mästerlig psykologisk berättare.Och debuten är en volym på just under 300 sidor och det är sympatiskt. Jag gillar inte att hennes romaner bara blir tjockare nuförtiden.
   Här gör också ett slitstarkt par entré när Scotland Yard sätter adelsmannen Thomas Lynley och arbetarklassflickan Barbara Havers som hans sidekick på fallet. Ett omaka par som blottlägger dolda aggressioner och hämningar bland befolkningen i det isolerade Keldale Valley där dramat utspelar sig.
   Det var jag som gjorde det och jag ångrar det inte. Apatiskt vaggande upprepar Roberta Tey meningen inför Fader Hart, som gör den makabra upptäckten. Bredvid Roberta ligger hennes fars bestialiskt stympade lik. Det är inte en fråga om vem som begått dådet utan om att upptäcka varför det sket


t.

Vemodets blåton

Det finns en känsla som ibland drabbar oss när vi måste skiljas från någon, när vi längtar hem, när vi minns flydda tider eller märker hur fort allt har gått eller när vi annars blir djupt gripna eller tacksamma vi kallar det vemod.I synnerhet den tidiga våren är för mig vemodets blåaste tid. Därför läser jag om Owe Wikströms kloka bok"Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango".
    I Till längtans försvar skriver Wikström att det också finns ett vemod inbyggt i själva livet. Sett i ett större sammanhang hänger detta vemod samman med den känsla av hemlöshet och förvirring vi kan känna inför existentiella livsfrågor. Andra gånger är det en konkret upplevelse av skönhet som gör att vi blir berörda och djupt påverkade. Det är så ljuvligt att det nästan gör ont - en bitterljuv känsla.
    Vemodet kan också ha att göra med det hotfulla i att tiden går så fort, vår oro för att dö en tanke vi sällan törs tänka till slut. Dessa frågeställningar gör att upplevelsen av vemod gränsar till andligt sökande och religiös tro.
   Varför berörs så många av det heliga trots att de säger sig inte tro?
  Wikströms bok är skriven med en mängd exempel ur vardagen. Här blandas jazz, bärplockning, gudstjänster och julsånger med tunga vetenskapliga namn och moderna ikoner som Woody Allen, Ingmar Bergman och Da Vinci-koden

Klassiker i ny dräkt

Min Medelhavsodyssé fortsätter, idag med en klassiker från landet som idag heter Tunisien. Men på Appianus tid, första århundradet e Kr kallades området Karthago.
  Appianus ges ut i ny översättning från grekiska av Ingemar Langström, som tidigare översatt Suetonius kejsarbiografier. Appianus kom från Alexandria och var en betrodd tjänsteman där. Allt som allt skrev han tolv böcker om romersk historia. Av dem har ungefär hälften bevarats och de här översatta är de två som handlar om de puniska krigen. Han skrev mer än 200 år efter Karthagos förstörelse.

  "Roms krig med Kathago och Hannibal" är den rafflande berättelsen om fältherren Hannibal (hans porträtt ses på omslaget) från Karthago som år 218 f.Kr. marscherar med sin armé och en mängd stridselefanter från Spanien över Pyrenéerna och Alperna och, väl i Italien, direkt vinner två betydande segrar över romarna, bland annat slaget vid Cannae. Romarna var minst sagt skakade.

    Hannibal kom att behärska Syditalien under drygt 15 år, men misslyckades med att tvinga fram Roms fall. Han och hans armé besegrades slutgiltigt i Nordafrika 202 f.Kr., Hannibal flydde och begick senare självmord. Huvudstaden utplånades 146 f.Kr. efter att den romerske statsmannen Cato d.ä. i senaten länge upprepat mantrat: "För övrigt anser jag att Karthago ska förstöras."
Konflikten mellan Rom och Karthago brukar kallas för de puniska krigen och slutade med att Romarriket fick herraväldet över Medelhavsområdet.
  Appianus bok handlar inte bara om stora slag och magnifika fältherrar utan också om det dagliga livet i en lite lätt uttråkad armé som röjer runt i fiendeland.

Slutet på festen

  Idag beger jag mig till ett annat Medelhavsland, det krisdrabbade Grekland.
   Kris är ett grekiskt ord. Sedan den hellenska ekonomin raserades har Grekland blivit Europas akilleshäl. Grekerna, som förvaltar det antika arvet, har blivit EU-klassens värstingar.
   "Kaos" är boken som ser krisen genom grekernas ögon.Svenskgrekiska journalisten Alexandra Pascalidou. Jag har skrivit om boken tidigare men nu finns den att få som pocket och texterna är fortfarande högaktuella. En av författarens politiskt aktiva vänner påpekar att höger-vänster-skalan är satt ur spel och påpekar att man inte kan vara för eller emot åststramningspaket eftersom de är lika oundvikliga som jordbävningar. Ingen är för jordbävningar men de kommer ändå.
   Pascalidou rör sig lika ledigt bland skeppsredarfruar, glittriga tv-personligheter och kändisgräddan som bland barnhemsbarn, politiska extremister och volontärer som nattvandrar på bordellerna.
 I taxibilar och på spårvagnar uppstår spontana debattarenor: krisen har gjort alla till politiska experter.
   Kaos är en medryckande bok, närgången och även ent personlig uppgörelse med landet som gått från dionysiska fester till svältdiet.
  Sen ska jag läsa omberättelse om Zorbas och 30-talets Grekland. Boken har äntligen kommit i en uppdaterad översättning på engelska.
Nikos Kazansakis

Med doft av Barcelona

   Marcus Aujalay är, trots sina unga år, en mycket välmeriterad kock som vunnit många prestigetitlar genom åren. Hans matkoncept är enkelt, det ska vara gott och utan onödig tillkrångling.
  I den här boken har han besökt matmetropolen Barcelona vid Medelhavet och den har inspirerar Markus Aujalay på många sätt.
    I " Mina favoriter från Barcelona" bjuder han på enkla recept med smak av den vackra gamla staden. Mat han själv lagar hemma och som har en speciell plats i hans hjärta. Följ Markus uppför paradgatan las Ramblas, in i den världsberömda saluhallen la Boqueria och till rader av läckra tapas.    
     Boken är paketerad på ett nytt och praktiskt sätt för hemma-matlagaren. Den är försedd med ringpärm och kan ställas på högkant. Varje enskilt beskrivet recept upptar en egen sida, vilket gör att mästerkocken kan stå bredvid dig på köksbänken när du lagar middag. Bokens bilderna är tagna av Ingvar Eriksson.
   Boken ingår i serien Mästerkockarna vid din spis ingår också Melker Anderssons Mina frestelser från grekiska övärlden, Stefano Catenaccis Mitt goda Toscana och Danyel Couets Mina smaker från Provence.
   Helt klart en serie värd att samla på när inspirationens låga i köket är liten.

Gamla synder som nya

   "Öppen grav" är Kjell Erikssons tionde och sista bok om Ann Lindell vid Uppsalapolisen och kanske det är den starkaste i serien.

   När det blir känt att professor Bertram von Ohler har tilldelats Nobelpriset i medicin, uppstår oro bland grannarna i det fridfulla Kåbo. Missnöjet pyr bakom de välansade häckarna, ett hatbrev publiceras i lokaltidningen. Och grannens trädgårdsmästare verkar veta något avgörande. Men vad är det han vill hämnas för? Gamla synder börjar bubbla upp till ytan.

    De tre Gräsö-systrarna Anna, Greta och Agnes har alla tjänat som hushållerskor i den stora villan hos släkten von Ohler i Uppsala. Nu är det bara Agnes som är kvar.
     I femtiofem år har hon hållit ut och tror sig nu känna till alla de mörka hemligheter som huset pyr av. Vad hon inte vet är att den allra mörkaste berör hennes egen familj.När kriminalinspektör Ann Lindell dras in i fallet har hon just återvänt från Gräsö och ett uppslitande möte med Edvard, hennes stora kärlek. Ingenting kommer någonsin att bli som förr.   Det här är en kriminalroman om försakelse och hämnd, om akademisk småaktighet och illvilja, om klass och kultur där "det bildade« Uppsala" presenteras ur ett annorlunda perspektiv. Författaren vet vad han skriver om, hyan kommer från Uppsala - men inte från den akademiska staden.

Östergrens fantomer

Romanen "Fantomerna" utkom första gången 1978 och var den då blott 23- årige Klas Östergrens tredje roman efter Attila och Ismael - alla tre självbiografiskt färgade böcker.

   Det stora publika genombrottet kom med Gentlemen 1980 som också fick en framgångsrik uppföljare i Gangsters 2005. Med en produktion på över 15 böcker och som flitigt anlitad översättare och manusförfattare tillhör Klas Östergren eliten bland svenska författare. Nu är han ju ocks¨å den nyaste medlemmen i Svenska akademien.
  Den här romanen hade jag nästan glömt att Östergren skrivit när jag hittade den i hyllan. Den handlar om en uppväxt i Stockholm, staden som Östergen älskar. I Frankrike sitter hjälten och försöker, bitter och rotlös, få perspektiv på sina minnen av de två människor som dominerat hans uppväxt i 60-talets Stockholm. Det är Sandi, överklasstjejen som alla grabbar föll för, och Fadern, mannen som gett honom allt men lämnat honom full av tacksamhet och skuld.
    Dessa två fantomer - drömbilder - förföljer honom genom åren genom en värld fylld av rockmusik, ängslan, serietidningar och ångest. Att ursinnigt hamra ner storyn om dem är enda sättet att göra sig kvitt sin kärlek och sitt hat.
   Den här romanen visar att Östergren har ett grundtema som återkommer i roman efter roman. Förlusten, sveket och de bittra minnena.

Om minnenas makt

Alla vet att ett dödsfall förändrar livet för alltid för de efterlevande. Så är det för Inga i Maria Erenstams roman "Alltid hos dig". Ingenting är mer sig likt efter att Ingas man har dött av en hjärtinfarkt. I två år tränger hon undan sin sorg, visar sig duktig, begraver sig i jobb. Men en elak kommentar gör att allt rämnar. Hon flyr till släktens sommarställe på Marstrand, där hon hoppas få ro att finna en väg tillbaka.
    Av en slump hittar hon en gammal låda som hon aldrig har sett förut. Den är full av papper och tidningsurklipp och på botten ligger ett brev, stämplat i Mombasa, Kenya, 1916. Avsändaren verkar vara en missionär, som på ett mustigt språk beskriver sina umbäranden och sin glädje över att få sprida sitt budskap.Ingas nyfikenhet väcks, särskilt av några kryptiska rader i slutet av brevet. Med en iver hon länge saknat söker hon vidare för att få en förklaring, för att undkomma sitt eget nu. Det blir en resa genom tiden, bakåt i familjens förflutna.
    Brevet visar sig vara skrivet av en kvinna vid namn Lea. Ingas farmor Rakel möter henne i slutet av 1910-talet, då de båda arbetar hos skodirektör Otto i Göteborg. I sin slitna bostad i Masthugget delar de allt och blir snart bästa vänner, systrar och själsfränder. Det är en tid av hårt arbete och ransoneringar, men också av kärlek och livslust. Men en midsommar på Marstrand inträffar en händelse som de aldrig hade kunnat förutse. De tvingas möta krigets fasor, och efter det är de för evigt bundna till varandra. Hemligheten har legat begravd i många år. Och ju mer Inga får reda på, desto mer förstår hon hur hennes farmors öde påverkat hennes eget liv. En insikt som hjälper henne att läka sorgen.
   Det är en roman om minnets makt över nuet, om att försonas med det som varit och Ernestam skriver en engagerande berättelse som inte väjer för stora frågor om sorg, förlust, vänskap och
kärlek.

Hjärta & smärta

 Valentindagen lider mot sitt slut men visst hinner jag med att tipsa om en roman som handlar om både hjärta och smärta. Det är Hilary Boyds nya "Handen på hjärtat" och berättartonen känns igen från succén Torsdagarna i parken.
  Här handlar det om Flora som hyr en lägenhet i bottenvåningen på sin syster Prues hus i västra London. Hon jobbar som hemsjuksköterska åt en gammal dam, Dorothea och har det tämligen knapert, men är mycket fäst vid den gamla damen och tycker om att ta hand om henne.
   Flora har äntligen lyckats lappa ihop sin tillvaro efter det att hennes pojkvän Fin övergav henne samtidigt som hon blev utbränd i jobbet på ett av Londons större sjukhus. Så en dag stöter hon av en händelse på Fin igen, och så vänds hela hennes tillvaro uppochner. Fin, som är bergsbestigare, har råkat ut för en olycka och vill att de ska flytta ihop igen. Trots hans själviska beteende för tre år sedan är Flora beredd att ge honom en andra chans. Men har Fin verkligen förändrats i grund och botten? Det verkar fortfarande som om bergen lockar honom mest.
   Saker och ting ställs på sin spets när Flora upptäcker att hon är gravid. Hennes syster Prue och systerdotter Bel försöker få Flora att ta sitt förnuft till fånga och inse realiteterna. Så kan en andra chans någonsin kan sluta lyckligt - det är frågan.

Dags för summering

Läser om att danska författaren Susanne Brøgger bett Louise Zeuten skriva hennes biografi och boken kommer på svenska i maj. Men boken får bara handla om Brøggers 40 första levnadsår och biografiförfattaren får tillgång till all sparad dokumentation. Det blir onekligen spännande läsning.
   En del av hennes historia finns invävd i  Brøggers brett upplagda släktkrönika Jadekatten från 1997, en roman som spänner över fem generationer och rymmer flera självbiografiska spår. I centrum står den dansk-judiska familjen Løvins uppgång, förmenta stolthet och fall - här ingår grundandet av spritfabriken Aalborg, skuld, skam och incest, drogmissbruk och stora framgångar vid teatern för författarens alter ego, Zeste. Boken kom i snygg pocketutgåva hos Norstedts i fjol.
  En annan bok där hon berättar mycket om sig själv är i kattboken "Linda Evangelista Olsen", en bok om alla de katter Brøgger träffat och levt ihop med. "En katt är hinsides lycka och olycka. De är kort och gott - hinsides. Att känna en katt är att vara i kontakt med hinsides" skriver hon.
   Och ger därmed uttryck åt den urgamla åsikten att katten är i kontakt med andemakter, en uppfattning som kostat många katter livet. Och, under häxförföljelserna, var kattägande kvinnor extra utsatta.

En iransk thriller

Ned, det är inte ofta man kan välja en thriller med handlingen förlagd till dagens Iran men det lilla franska förlaget Sekwa har gett ut Naïri Nahapétians "Vem dödade ayatolla Kanuni" på svenska. Visst, den kom ut 2010 men en oläst bok är alltid en ny bok, så jag läser den.
  Författaren är född i Iran men sedan länge bosatt i Frankrike där hon jobbar som journalist.
  Berättelsen börjar i Teheran några veckor före presidentvalet 2005 när en ayatolla som är specialiserad på bekämpning av regimmotståndare blir mördad på sitt kontor i Justitiepalatset, mitt framför näsan på pasdaran, r
evolutionens berömda väktare.
   En ung fransk journalist slungas ofrivilligt in i händelsernas centrum och konfronteras samtidigt med den smärtsamma hemligheten i sitt iranska ursprung. Han omges av två häpnadsväckande personer, en islamistisk feminist, som är modig men oförsiktig, och en konfessionslös före detta minister från den iranska kaviarvänstern, som slits mellan sin rika hustru och sin unga älskarinna som är advokat.
  Nahapétians roman har många läsvärda kvaliteter. En av dem är det nydanande sättet att ta sig an thrillergenren och det är en bra skildring av livet i Iran idag, ett land som mycket sällan skildras i översatt litteratur.

En bladvändare

Kollade utbudet på bokrean idag och hittade ett antal bra pocketböcker, bland dem Graham Greens klassiska spänningsroman från 1938, "Brighton Rock" som ju också filmats nyligen. Det är poeten Erik Lindegren som i tiden översatte den till svenska på ett nyanserat språk som står sig. Omslaget här är en klassisk engelsk Pingvinutgåva.
    Det är en klassisk historia om gängkrig. 17-åringen Fred Hale kommer till kuststaden Brihton och han har en känsla av att han inte kommer att lämn den levande. Fred har varit med om att ta livet en gängledaren och lokalgangstern Pinkie i Brighton har bestämt sig för att hämnas. Hales väninna Ida är fast besluten om att sätta dit dem som mördade Hale men finner snart att hon är ute på farlig mark, ingen går att lita på.
  Greene skriver desillusionerat om de hårda villkor som människan är underkastad. Hale är släkt med Tredje mannen och Vår man i Havanna, andra små mästerverk signerade Green.
   Men något Nobelpris fick han aldrig, fast hans namn var favorittippat på 60-talet. Haken var att Green var en alltför populär berättare som talade till den desillusionerade efterkrigsgenerationen.
  Hade Brighton Rock getts ut idag hade den direkt hamnat under etiketten "spänning".

Mästerligt om grekiskhet

"Åtta år gammal var jag när morfar tog min hand och inte släppte den förrän vi hade funnit mina föräldrar i Aten. Vem vet vad som annars hade hänt mig, om jag hade stannat kvar....Det var 1946, någon gång på våren eftersom mandelträden i långa rader blommade och dalen var som vackrast."
   Så inleder Theodor Kallifatides den självbiografiska romanen "Det gångna är inte en dröm", som kom ut 2011. En berättelsen om vad som format människan som en dag för snart ett halvsekel sedan bestämde sig för att lämna sitt land och sin familj för en oviss framtid i ett okänt land.
   Jag läser om den för att bättre förstå Grekland, för att se bortom uppblåsta och skrävlande politiker som mest tänker på sig själva. Det har under hela 1900-talet varit Greklands förbannelse och fört land och folk till det kaos som nu råder.
    Hela tiden har de unga grekerna lämnat landet för att skapa sig en framtid i andra länder och det har Kallifatides skrivit mycket om, han bär exilen med sig var han än går. har ni inte läst Kallifatides än så gör det, han hjälper en att få syn på grekiskt vardagsliv på ett annat vis än det som turistbroschyrer och filmen om Zorba visar.

Levade 1600-tal

 En trilogi om tre prästdöttrar har Maria Gustafsdotter föresatt sig att skriva. Första delen, "Ulrikas bok", kom i fjol och nu är tvåan klar, "Katarinas bok". Återstår bara att vänta på Ebbas bok.
    Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen. Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe. 
   Katarinas bok tar vid där Ulrikas slutade och målar en bred bild av den tid och det samhälle de tre prästdöttrarna Morlandeus levde i. Orust var då gränsland, norska och svenska intressen möttes och blandades, inte alls alltid fredligt. Det är en roman att sträckläsa om man gillar historiska romaner med en lätt romantisk twist.

Egensinnig memoar

 Det är ett tag sedan jag läste Hilary Mantels självbiografi "Giving up the Ghost", den kom ut 2004. Nu har den kommit på svenska med titeln "Skuggan av ett liv".

   Det är inte någon konventionell biografi, författaren verkar söka svaret på frågan vem

egentligen Hilary Mantel är. Uppväxt i en nordengelsk katolsk familj med en ganska kaotisk familje­situation, som ung juridik­student i London får hon problem med sin hälsa och tyvärr också med den okänsliga läkarveten­skapen som prop­par henne full med psyko­farmaka. Den här sjuk­domen, så småningom diagno­stiserad som endometrios, en svår kvinnosjukdom, kommer att prägla hennes liv långt fram i livet. Den kanske rentav gjorde henne till för­fattare.

   "Skuggan av ett liv" handlar också om den dotter hon aldrig fick, den tro hon förlorade redan som barn och om de första årtiondena som författare.Men författaren tycker inte synd om sig själv. Hon är sarkastisk, ironisk och humoristisk. Hon berättar inte allt om sitt liv utan droppar det hon tycker är oväsentligt. Det är skärvor av livet hon valt ut och hon vet att minnen kan man inte lita på. Vi väljer vad vi minns.

Barnsligt rolig

Ibland tar jag fram Bertil Almqvists berättelser om familjen Hedenhös, som är humoristiska skildringar av kända och främmande platser ur ett stenåldersperspektiv.
   I "Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige" får vi följa med på Hedenhösarnas äventyr i Vintersverige. En resa där träffar de urvikingar, tittar på farbror Hugges hällristningar i Nämforsen,  (de kan skådas än idag - det är hållbar konst), och så åker de Masaloppet - föregångaren till dagens Vasalopp.
   Boken gavs ursprungligen ut 1951 och på senare tid har det förts en stollig diskussion om huruvida Bertil A var politsikt inkorrekt när han beskriver indianer som röda. En stollediskussion med tanke på att Beril A var politisk satirtecknare också och visste att man kan och får ta ut svängarna. Dessutom är han, som alla människor, fast förankrad i sin tid och ska inte mätas med våra måttstockar.
    Serieböckerna om familjen Hedenhös gör mig på gott humör på grund av att de är både språkligt och bildmässigt underfundiga. mer än man kan säga om många av dagens ängsliga debattörer.

Lika stor som Sibelius

Kompositören och dirigenten Armas Järnefelt, 1869–1958, tillhör både Finlands och Sveriges musikhistoria. Tack vare sin Berceuse är Järnefelt tonsättare till ett av Skandinaviens mest kända musikstycken, men själv är han till stor del bortglömd.
   I nyutkomna "Armas Järnefelt -kompositör och kapellmästare i Finland och Sverige" lyfts han fram och hans liv och verk beskrivs av sex kunniga forskare, fe från Finland och Carl-Gunnar Åhlen från Sverige skriver om Järnefelts tid som hovkapellmästare vid Stockholmsoperan Han växte upp i Finland under det sena 1800-talet och i unga år ansågs han vara ett lika stort löfte som kompositör som Jean Sibelius.
  I den här biografin beskrivs den begåvade musikerns öden alltifrån barndomen i det fennomanska Järnefeltska kulturhemmet via studierna i Berlin och Paris till kapellmästaråren i Stockholm och Helsingfors. Armas Järnefelts livsgärning belyses ur olika synvinklar och vi får ta del av höjdpunkterna och konflikterna i hans liv.
   En helt nyttig bok som vidgar det kulturhistoriska perspektivet.

På Johan Ludvigs dag

Idag firar vi, i Finland och på Åland, Runebergsdagen. Vi har ju många författare med egna minnesdagar i kalendern, kanske det tyder på kulturellt intresse. Förutom Johan Ludvig Runeberg (bilden) har ju även Eino Leino och Minna Canth sina dagar och senare i månaden är det Kalevaladagen.
   Jag höll ett litet föredrag om Runeberg och har läst om en del böcker för det. Som romanen "Flugtämjaren" av Erik Wahlström. Den kom ut 2004 och den berättar om Runebergs liv med romanens hela register av skrönor, skvaller, tidsglidningar och tillbakablickar. I centrum står den åldrande Runeberg, bunden till rullstolen efter ett slaganfall. Kolerisk och irriterad, han som varit van att röra sig fritt i naturen får nöja sig med tama flugor. Han ger dem namn, efter vänner och ovänner.
   Visst kan man tycka att Wahlström är respektlös ibland, ändå lyckas han väcka läsarens intresse. Man inser att det finns många dolda sidor hos "nationalskalden", naturligtvis.
   När jag läste boken som nyutkommen tyckte jag att den var ett "tja". Nu vid omläsning hittar jag nya och roande sidor. Flugtämjaren har åldrats med behag

Optimistisk & realistisk

   Brittiska författaren Lucy Dillon är skicklig på att beskriva vardagligt kvinnoliv så att man känner sig nära människorna i den lilla staden Longhampton. Dit återvänder hon i nyutkomna"Hundra omistliga ting" (A Hundred Pieces of  Me).
   I centrum står egenföretagaren Gina Bellamy, som börjar om på nytt efter ett år som hon allra helst skulle vilja glömma. Efter att ha gått igenom en sjukdomsperiod och därefter skilsmässa ska hon nu flytta från det vackra viktorianska huset till en betydligt mindre lägenhet. Alla saker som hon vårdat ömt så länge verkar inte längre passa den hon är.
   För att hitta sig själv igen bestämmer hon sig för att slänga det mesta hon äger. Endast hundra saker ska hon spara, hundra personliga saker ska bli den nystart hon längtar efter. Att rensa bland ägodelarna väcker minnen till liv som får Gina att omvärdera sådant som hon tidigare har trott på och tagit för givet. Och att börja om blir svårare än hon har tänkt sig.
   Med hjälp av ett husrenoveringsprojekt, bästa väninnan och en hemlös greyhound som hon tar hand om vågar Gina till slut börja blicka framåt och se ljust på livet igen.
   Det är en optimistisk men realistisk historia, en sån som man tror kan hända vem som helst.

Bok att mörda för ?

"Silkesmasken" (The Silkworm) är den andra boken i den lovprisade serien om Cormoran Strike och hans beslutsamma unga assistent Robin Ellacott. Författaren bakom är Harry Potters mamma, J K Rowling, men som vuxenförfattare kallar hon sig Robert Galbraith. Precis som i böckerna om den lille trollkarlen fascineras man av det driv som finns i berättelsen, en riktig bladvändare som har ett intressant tema: Hur när får en författare gå sina motiv - och är det tänkbart att någon mördar för att stoppa ett manus?
  För när romanförfattaren Owen Quine försvinner anlitar hans fru privatdetektiven Cormoran Strike. Först tror hon att han frivilligt gett sig av för några dagar – som han gjort förr – och hon vill att Strike ska hitta honom och se till att han kommer hem.
   Men när Strike börjar undersöka saken står det klart att det finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar.Han har just avslutat ett manus innehållande giftiga beskrivningar av nästan alla han känner. Om romanen publiceras kommer många liv att slås i spillror. Det finns många som har anledning att tysta honom. Det blir Strike själv som finner Quine brutalt mördad under bisarra omständigheter.Detta är en mordgåta med många överraskande vändningar och den välskildrade Londonmiljö är ett extra plus.
  Första boken i den här serien kom 2013 och heter i översättning "Gökens rop".

Fladdrande dagboksblad

Kvällen den 14 juli 1789 sätter sig Frankrikes kung vid sitt skrivbord i Versailles för att sammanfatta dagens händelser i sin dagbok. Det går både snabbt och lätt. Ett ord räcker: Rien. Ingenting.
    Det måste vara det något mest avslöjande ordet i historien. För inte långt därifrån, i rikets huvudstad, har den franska revolutionen brutit ut, men om detta vet Ludvig XVI ännu ingenting. Magin med en dagbok ligger just här. I att vi får det omedelbara intrycket.
   Det är vad man tar fasta på i boken "365 dagar - utdrag ur kända och okända dagböcker" som Historiska Media ger ut med Anders Bergman och Emelie Perlander som redaktörer.
  Det är en fantasieggande samling utdrag ur kända och okända dagböcker. och den första i sitt slag på svenska. Den går från antiken till vår egen tid och anteckningarna i boken ger läsaren en blandning av högt och lågt, stora och små händelser. Vi får ta del av allt från konstnären Dalis toalettvanor till regissören Lars Noréns känslor efter terrordåden i New York 2001. Mozarts svaghet för snuskigt festande och en kvinnlig upptäcktsresande på 1700-talet finns här. Födelse och död, glädje och sorg, krig och fred -allt i en salig blandning.
   Även om man kastas mellan seklerna så ger en eftertänksam läsning inblick i många tider.

En ny Fossum

"Helveteselden" är en ny psykologisk  spänningsroman av norska mästaren Karin Fossum. Även denna gång med kommissarie Konrad Sejer i huvudrollen. En berättelse där inte bara frågan om vem utan framför allt varför måste besvaras.

    I handlingens centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
   Det är en varm sommardag i juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad. Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår poliskommissarie Konrad Sejer har då han försöker lösa vad som på en gång framstår som ett vansinnesdåd och ett välplanerat mord.    Det som måste redas ut är varför kvinnan och hennes son  befann sig i husvagnen och vem har haft motiv att mörda dem.
  Fossum vet hur man håller spänningen vid liv, men ibland är intrigen väl förutsägbar, som här.