Om frihet och systerskap

Hanna och Judit är medelålders  systrar. Men arbete och familjeliv har gjort sitt, de är utarbetade, nednötta och utan kraft. 
   De måste göra något, för att rädda sig, för att inte gå under. Om man säljer allt och vågar språnget? Bara ger sig av? Till Söderhavet? Där ska de få prata färdigt, vila, läka sig. Nu ska de hitta tillbaka, börja om.
   Det är upptakten till Aino Trosells nya roman. "En egen strand".
Dn handlar om flykten som dröm, som förstås inte blir som de tänkt sig. Det Hanna och Judit hade hoppats lämna bakom sig hinner fatt dem. Samtalen  driver systrarna till att demaskera sina sanningar. Men vart ska man ta vägen om "sanningen" finns överallt. Och hur väl känner systar varandra?

Trosell är en vass kvinnoskildrare och det är roligt att hon vågar nya grepp.

Om Dödens barn

 En annorlunda uppväxtskildring för unga läsare ger författaren Kristoffer Leandoer nu i höst. "Döden och alla hans vänner" heter den och Dödis är pojken som växer upp i pappas borg. Mörk och dyster tornar den upp sig över den steniga slätten, där vinden aldrig blåser och solens strålar inte når. Längst bort  glittrar något till ibland: en flod.
 Vi  ska de korsa tillsammans en dag lovar pappa, men inte förrän Dödis vuxit upp. 
   Tiden går långsamt, pappa försvinner allt som oftast över slätten, tyngd av sina plikter. Och Dödis upptäcker att det finns fler invånare i detta rike än han har varit medveten om. Av den skräniga kråkfågeln Tom Skräder och den giftiga spindeln, Jessika, lär sig Dödis alla viktiga saker, som att fånga flugor och hur lång tid det tar att väva ett spindelnät. Han lär sig till och med att läsa med Tom Skräders hjälp. Till slut kommer dagen då Dödis får följa med sin far över floden, till den levande världen, för att få reda på vilka de verkligen är och vad de måste göra. Människor att hämta hem - när tiden är inne.
"Det är en säregen bok om en ytterst ovanlig uppväxt och ett oundvikligt arv, om sorg och längtan, men också om val och konsekvenser. Och om att vänja sig vid sitt öde. Alla som gillar fantasy och mysskräck kommer att känna sig hemma i boken, som är skriven för barn i bokslukaråldern.
  Illustrationer av Emma Ekstam, som liknar broderier, ger boken en extra dimension.

I ett befriat Paris

 Kritikerrosade militärhistorikern Antony Beevor är tillbaka men den här gång skriver han tillsammans med sin fru, författaren Artemis Cooper. De ger en fin mix av social, politisk och kulturell historia då de presenterar ett levande och övertygande porträtt av Paris efter befrielsen. "Paris efter befrielsen, 1944 - 1949" heter boken.
 Boken börjar i Paris i augusti 1944. När general Leclercs trupper når fram till Paris möts de av jublande folkmassor. Frihetskänslan vibrerar över staden, men firandet kantas av hämndlystnad och politisk osäkerhet.
    De skildrar varje aspekt av livet i Paris från svartabörshandeln som blomstrade på det fattiga folkets bekostnad till den växande grupp intellektuella som berikade kulturlivet och skänkte staden en förnyad energi. Inte minst handlar det om de eleganta parisiskorna och deras vägran att vara tråkiga.
   Boken beskriver väl det kaos, den osäkerhet och den kreativitet som följde befrielsen. Bokens stil är brittisk elegant i stilen men med ett osvikligt sinne för belysande detaljer.
   Och apropå det, Artemis Coopers farfar var mycket välkände brittiske ambassadören Duff Cooper, stationerad i Paris under de beskrivna åren.

En annan Greta G

 Romanen " Blekingegatan 32" av Lena Einhorn börjar i ett fattigt hem på Södermalm 1920. Greta Gustavsson - som ska bli Garbo med världen - har nyligen förlorat sin far och har fått arbete på varuhuset PUB, men längtar till ett annat liv.
   Som sjuttonåring lyckas hon komma in på Dramatens elevskola, som den yngsta av teaterskolans studenter. Vi får följa henne under denna tid, som hon senare skulle komma att kalla för sitt livs lyckligaste. En tid av välbefinnande, kamratskap och, för första gången i Gretas unga liv, en känsla av tillhörighet. En tid, också, av passionerad kärlek. Det är om den okända biten av Den Gudomligas liv den här romanen handlar.
    "Jag trodde jag kunde Greta Garbo." Så skriver Lena Einhorn efterordet till romanen. Einhorn gjorde redan i slutet av 90-talet en tevedokumentär om Garbo, och hade då tillbringa många timmar med den ganska otillgängliga och oftast olyckliga kvinna som en gång var världens största filmstjärna. Men så fick hon 2005 läsa de trettiotre breven från Greta Garbo till Mimi Pollak.
   Och plötsligt steg en helt annan Greta fram: en som en gång hade haft andra livsval, som upplevde att hon hade nått sina drömmars mål när plötsligt den världsberömd regissören Mauritz Stiller trädde fram och förklarade för henne att hon kunde nå mycket längre än så.
  Och resten är, som vi vet, historia.

Alla har en historia

I hela sitt vuxna liv har Merete Mazzarella levt skrivande och undervisat andra som vill skriva.
 I höstens nyutkomna bok " Att berätta sig själv" har hon samlat sina tankar kring att berätta men hon betonar också hur viktigt det är att lyssna på andras berättelser. Författarens mor var en god berättare och av att lyssna på henne har författaren lärt sig mycket om familjen, livet och berättandet.
   Här uppehåler hon sig mest vid hur man berättar om sitt eget liv, om det som varit och den man kommit att bli. För alla har en berättelse men sätten att uttrycka dem är otaliga.
    Det kan också vara svårt att förstå vad det är för berättelse man bär på och skrivprocessen kan hjälpa till att förstå vad som egentligen hänt.
   Här ställs frågor om hur ska man gå till väga, vad ska man göra av sina minnen, vad som är av intresse och vad fungerar.
   På sitt lågmälda sätt blir Mazzarella en kompis att lyssna till, en som berättar om vad hon själv lärt sig av skrivandet. Och visst är det en bok att läsa för den som vill förstå skrivprocessen men som inte har egna författardrömmar.

Inte bara för glasögonormar

 Som ung tyckte jag att glasögon var "skämmigt" och ser jag på foton från då ser jag att det verkligen var det, stora kraftiga bågar som äter upp hela ansiktet. Hu!
  Inte underligt alls att glasögonorm var ett av epiteten man fick stå ut med.
  Men som allting annat har även glasögonen en spännande historia och om den skriver
Ingemar Lundkvist, författare och vetenskapsjournalist, i "Det löstagbara sinnet". Han har tidigare skrivit böcker om fönsterglasets (!) historia och om pennor.
  Glasögon har funnits länge i människans historia. Kanske uppfanns de i Italien på 1200-talet. I mycket handlar glasögonens historia också om läsandets, lärdomens, högfärdens och klarsynthetens emblem. Glasögon skapar närvaro och livskvalitet.
    Här berättar Lundkvist om ljusets natur, om regnbågens betydelse, om hur människan på olika sätt försökt förbättra sitt seende. Synen i sig är ett svårförklarat fenomen linsslipandet är en hel vetenskap. Vilka upptäckter hade kineserna gjort i sina ansträngningar för att förbättra synen och hur tidigt? Vad såg egentligen Marco Polo? 
  En bok som det är värt att ta fram glasögonen för.

Om kärringkraft

  Alla dessa män!
  Vad gör man när de tar åt sig äran för det arbete man lagt ner? När din kollega på universitetet helt ogenerat armbågar sig fram på din bekostnad? Eller när din tonårsdotter blir förförd av en företagschef? 
   Frøydis, Celeste, Ella och Jenna träffas på en kvällskurs i latin och inser snabbt att de har mycket mer gemensamt än ett utdött språk. De är helt enkelt väldigt trötta på alla dessa män. Det är dags att göra något åt problemet. Deras efterlängtade revansch blir både komisk och effektiv.
  Det är norskan Helene Uri som berättar om vad som händer när kvinnor bestämmer sig för att bli - just kärringar - inte bara sitta tysta och lida.
   Kanse en bra bok för åländska kvinnor som borde vara mer synliga i det offentliga livet. Roligt har man medan man läser i alla fall.