Om kvinnors vänskap

Tog fram Tove Janssons lilla novellsamling "Rent spel" från 1989 för jag hade glömt tonen i novellerna. Och som vanligt, Toves texter är av sådant stoff som klassiker görs av.
   Man kunde egentligen kallas en vänskapsroman, en rad ganska glada berättelser som två kvinnor som delar ett liv av arbete, fröjd och förskräckelse. Mari är författaren som filar i all oändlighet på sina texter medan Jonna är en fixare, otålig till naturen. Utom när det gäller att se på klassiska videofilmer. Då kan hon inte få nog.
   De är mycket olika varann men kanske just därför kan de klara spelet, med tålamod och, naturligtvis, en hel del kärlek.
   Jag läser novellerna som en fikrtionalisering av Toves och Tuuli Pietiläs långa och slitstarka kärlekshistoria. I synnerhet berättelserna om livet i havsbandet sommartid påminner om de bilder och reportage om de två som man läst. Och så är det ju, liv och dikt flyter ihop, ofta på ett sömlöst sätt så man inte kan säga vad som är vad.
   I juni, som är alldeles snart, ges den här pärlan ut på nytt i
Modernistas stora satsning på att återutge Tove,