I augusti fyller han 80 år, film- och teaterskådespelaren, ibland regissören,Tommy Berggren eller Thommy som han kallade sig som yngre, för att låte lite mer internationell. För nog hade han komplex, killen från göteborgsk arbetarmiljö när han började sikta mot scenen. I memoarboken "Tommy", på nästan 600 sidor, får läsaren veta allt om liv och skådespel. Om uppsättningar och roller, om de många snedsprången, om resor och fyllor, allt berättat som om det vore det mest naturliga i världen. Ett och annat tjuvnyp delas också ut, i synnerhet till personer som inte förstått att uppskatta Tommy.Boken var tänkt att skrivas av en spökskrivare men samarbetet blev för svårt så nu är det Tommys egen version som går i tryck. Så här skriver han själv om boken som förberetts sedan 2012:”Jag har ett problem! Min förläggare, Abbe Bonnier, sa vid ett möte ’Tommy, en sak borde du kanske veta – självkritiska böcker säljer mer.’ ’Jaha. Vad fan gör jag då?’
Det här är väl heller inte särskilt självkritiskt kanske, men jag har ofta frågat mig: Hur har alla dessa tusentals människor orkat vänta så här länge, på att boken om mitt fantastiska liv äntligen ska ges ut?
Sådant är svårt att svara på, men kära läsare, det är likafullt beundransvärt att ni orkat! Och nu kommer den, bokjäveln. Hi! Hi! Hi!”
När jag läst om den här boken har jag dels blivit nyfiken, dels avskräckt. Jag tycker att han har varit lysande i sina roller, men den självcentrerade inställningen gör mig tveksam till att läsa boken.
SvaraRadera