Nu tar den svenska politikern och feministen Birgitta Ohlsson revansch för den duktiga flickan. Med utgångspunkt i
sitt eget liv beskriver hon i "Duktiga flickors revansch" att duktighet och höga prestationskrav inte
behöver vara en börda. Det kan lika gärna vara ett maktmedel och ett
redskap på vägen mot ett mer jämställt samhälle.
Ohlsson går ut med ett personligt och politiskt
försvarstal till de duktiga flickornas försvar, och visar vilken kraft och frihet
som kommer med att vara "duktig". I skolan var hon förstås en "kuddflicka", tyst och timid som placerades mellan klassens bråkstakar för att dämpa dem som en mjuk kudde. Jo då, skolan har i alla tider haft problem med disciplinen.
"Prestationsprinsessor" eller "duktiga flickor" - samhällets syn på
högpresterande kvinnor är varierande. Ibland har det i debatten hörts röster som menar
att kvinnor ska sluta vara duktiga och sänka kraven på sig själva, men
är det verkligen rätt väg att gå?
I själva verket har vi mycket att lära
av den duktiga flickan menar Ohlsson. Flit, strävsamhet och höga förväntningar
möjliggör klassresor, krossar glastak och får drömmar att slå in. Men vägen dit är inte lätt och det kanske man borde trycka mer på i boken. En gång kuddflicka kan vara kuddflicka för livet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar