Ett decennium efter succén med romanen " En berättelse om kärlek och mörker" återvänder
Amos Oz till romanen med den mäktiga och mångbottnade berättelse "Judas", som
spänner över den unga staten Israels historia. Frågan om förräderiets natur är romanens
bultande hjärta: var Judas svek i själva verket ett missförstånd som kom
att utgöra förutsättningen för kristendomens spridning över världen?
I det sena 1950-talets Jerusalem söker den unge bibelforskaren Shmuel
nya vägar i livet efter att ha övergetts av sin flickvän och tappat
lusten för studierna. Han tar anställning som assistent och
samtalspartner hos Gershom Wald, en ärrad och sängliggande intellektuell
som betalat ett högt pris för det han tror på. I huset finns även
svärdottern Atalia, som mist sin man i självständighetskriget 1948.
Atalia är lockande och avståndstagande på samma gång och Shmuel dras
ohjälpligt till henne, fast ett anställningsvillkor var att han
inte skulle förälska sig. Parallellt med att hans besatthet tilltar
fördjupas relationen mellan honom och Gershom och Shmuel ställs inför
frågor som han måste finna svar på.
Deras samtal får honom också att
återuppta sina studier om förhållandet mellan Judas, förrädaren som
kanske inte var en förrädare, och Jesus, som föll offer för sin egen
övertygelse – och han finner i den historien ett starkt samband med vad
som händer i det samtida Israel.
Judas är både en ömsint kärlekshistoria och en allegori över Israel. En roman som visar att Oz är en stark kandidat till Nobelpriset. Underligt är det att man översatt romanen till svenska från engelska, inte direkt från hebreiska. Med två översättningar måste texten ha förlorat nyanser är jag rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar