En tvättäkta diva

Zarah Leander kallades Den sista divan - berömd, beryktad och dyrkad.Beata Arnborg, kulturjournalist och författare, har tidigare skrivit prisbelönade biografier över Vivi Täckholm, Barbro Alving och Kerstin Thorvall. I nyutkomna "Se på mig" står Zarah på tur.
 Hon föddes 1907 som Sara Hedberg i Karlstad och

slog igenom som svensk revyartist. Hon skulle komma att bli Nazitysklands största filmstjärna och senare en stor internationell sångerska, känd för sin mörka röst och yviga gester. Idag kallas hon "bögikon". Men hennes eftermäle är fyllt av frågor och hon har i 70 år speglat Sveriges ambivalenta hållning till Tredje riket.
    Detta är den första svenska biografin över Zarah Leander. Hennes historia innehåller allt från armod till rikedom, förslagenhet, förtvivlan och jublande lycka. I boken framkommer tidigare okända fakta, bland annat om hennes tid i Tyskland. Vilken var hennes skuld, hennes ansvar? Leanders tyska tid, sex år av hennes liv, tillhör historien.
    Hon var en kvinna och artist av stort format, en andlig amason. Inte ljuv men väl vacker, begåvad, rolig, ambitiös, passionerad och vänfast. Hon var inte alls den idealiska kvinnan i Tyskland, för det var hon för vampig och vulgär. Men hon stod för glamour.
   Hon var också den stenhårda förhandlaren som söp karlarna under bordet.Hon var om sig och kring sig och tog väl vara på pengarna hon tjänade. Hennes förhållande till nazismen förblir dock oklart även här. Hon var inte partimedlem men hon uppträdde för de höga naziherrarna. Och hur mycket visste hon om vad som hände bakom kulisserna?