Om Muncken i exil

Klas Östergrens nyutkomna "Två pistoler" är en roman på historisk grund om en av de mest förvirrande epokerna i Sveriges historia, Gustav III:s regeringstid och den långa och oroliga perioden efteråt som präglade landet från kungens död och fram till dess Sverige fick en ny dynasti med huset Bernadotte. Men mest är det en knivskarp skildring inifrån åldrandet och ensamheten, en berättelse om hur tiden flyr från oss alla.

Romanens upptakt är 1831 och Asien och Europa har de senaste åren drabbats av en koleraepidemi som lett till massdöd med påföljande oro och upplopp. Trots att det ännu är relativt lugnt vid Toscanas kust har Adolf Fredrik Munck, tidigare hovstallmästare, bestämt sig för att stanna inomhus resten av livet. Ett långt och händelserikt liv har det varit. 1792 blev han landsförvisad och mer än halva livet - han levde 1749 - 1831 - levde han i exil. Han har bott i Tyskland, Österrike, Pisa, Neapel och slutligen Massa, utkastad ur sitt eget land efter att hans arbetsgivare, välgörare och olycka blivit mördad. Och Gustav III hade all anledning att vara tacksam mot Munck, inte minst för att den erotiskt kunnige hovstallmästaren handgripligen hjälpt den tafatte kungen när en avkomma skulle bli till. Men det ledde också till illasinnade rykten om det verkliga faderskapet, som förpestade både Gustavs och Munckens tillvaro. Kungens nåd förbyttes småningom i bedrägeri och svek. Det är sådant och mycket mer som Munck minns nu, och berättar för trotjänaren Ytterberg där de sitter och väntar ut epidemin. Östergren kan, lika lite som någon annan, berätta om vad som skedde i den kungliga sängkammaren. Det vi vet är att han blev överöst med gåvor, både titlar, ädelstenar och penningsummor. Det hjälpte till för att spä på alla rykten. Men det liksom allting annat försvinner in i historien och idag är det ingen som vet att Munck slutade i en fattiggrav i Massa. Så förgår all härlighet. Ska man jämföra med en tidigare roman om samma tid, Carina Burmans "God natt Madame" så måste jag säga att Burman lyckas bättre med att mana fram 1700-talets människor ur skuggorna. Men smaken är som baken osv,man kan gilla båda.