Min blogglista

måndag 29 februari 2016

Färgerna i språket

Det får bli ett tidskriftstips igen. Spåktidningen 2/16 är ett mycket läsvärt nummer. En intervju med Klas Östergren, där han berättar om skrivande och liv och att arbetet i Svenska akademien stjäl mycket arbetstid. Han pendlar ju från Skåne.
   En intressant artikel om hur användandet av färgbeteckningar skiftar tyckte jag var intressant. Vem har tänkt på skillnaden mellan lila, gredelint och violett.
    Språkvetaren Catharina Nyström Höög tar sig an hur managementspråket användas i den kommunala verkligheten, det var verkligen mycket upplysande.Läs bara utsnittet om kriminalvårdens värdegrund...
  Rolig är också spalten Brev till språkpolisen, som varför medier alltid måste säga att det skett "en tragisk olycka" eller att uttrycket "komma på rätt köl" inte betyder att man tar rätt båt. Ha!
   Uppiggande läsning är det rakt igenom.

söndag 28 februari 2016

Nordlig feel-good

Majvor Müller från Luleå har tidigare skrivit kriminalromaner som utspelar sig i norra Sverige i miljöer som inte är så uttjatade.
   Nu har hon kommit med en ny roman som drar åt feel-good-hållet. "Alla resor är en omväg hem" heter den och den handlar om kvinnor i skiftande ålder men där förändringar inträffar, valda eller ofrivilliga.
  Det är systrarna Emmy och Lisa, med rötter i byn Raitajärvi. Emmy ska fylla femtio och henes barn är utflugna. Systern Lisa är gift med en sydafrikansk man som borde flytta hem och ta över en vingård. Och i Luleå bor Miria från Sydafrika och hennes dotter Love liksom mamma Halla. De har kommit till Sverige på flykt undan apharteid men nu längtar de tillbaka. De här kvinnornas livsvägar korsas och nya konstellationer uppstår.
   Majvor Müller beskriver relationer bra, man vill gärna stanna i den här kretsen av kvinnor. De käns äkta och man engagerar sig i dem.
   Den som köper en bok gör också en god gärning eftersom författaren skänker en del av intäkten till Läkare utan gränser.

lördag 27 februari 2016

Om barnens krig

   Litteraturens liv blir bara korta. På årets bokrea hittar man fjolårets Nobelpristagare, Svetlana Aleksijevitj och hennes mäktiga svit Utopins röster. Jag har skaffat " De sista vittnena: soloröst för barn" där Aleksijevitj låter dem som var barn under kriget berätta. Deras krigsminnen skiljer sig markant från de vuxnas och barndomen tog slut med de första skotten
   »Jag bad dem om en enda sak: att minnas sina barnsliga ord. Sina barnsliga känslor. Att återvända till den tid då de fortfarande var änglar. För jag visste: detta kan inte berättas med andra ord.« skriver hon.

  Avstamp tas i sommaren 1941, när papporna försvann till fronten, många mammor flydde med sina barn och många av barnen blev föräldralösa och hamnade på barnhem. Kriget på östfronten har inte tidigare berättats ur barnens perspektiv. Men när Aleksijevitj bad barnen minnas vällde en flod av minnen fram. Hundra berättelser om barn i krig finns här. En dokumentation som får tiden att leva upp i sin fasansfullhet men också i ljusglimtar. Hela serien är mycket läsvärd men man bör inte läsa den för snabbt. Den har ju tagit lång tid att sammanställa och vinner på att inte forceras.

torsdag 25 februari 2016

En säker debut

"Ut ur världen" är Karl Ove Knausgårds  debutroman från 1999 som nu, 17 år senare, presenteras på svenska för första gången. Författaren var 30 år när den kom ut och han hade redan då en förkärlek för långa texter. Romanen är på 740 sidor. Att jämföra med han voluminösa Min kamp i sex tjocka delar.
   Här är det den tjugosexårige Henrik Vankel som jobbar som lärarvikarie på en liten ort i Nordnorge. Han trivs rätt bra med sin tillvaro - fram till den dagen han plötsligt inser att han förälskat sig i en av sina elever.
   Egentligen är det värre än så. Han blir som besatt, kan inte tänka på annat, hon är allt vad han önskar sig. Men hon är bara tretton år.
   Förhållandet mellan Henrik och den unga flickan är utgångspunkten för en kärleksroman  - som också är uppväxtskildring och undergångsroman. När boken kom ut hyllades den som en häpnadsväckande och mogen debut. Men den var också högkontroversiell på grund av sitt ämnesval.  I fjärde delen av Min kamp ger han också en unik inblick i hur debutromanen Ut ur världen blev till.

onsdag 24 februari 2016

Aning av vår

 Hur det nu har gått till - nästa vecka är det mars månad och dagarna blir allt längre. Det gör att alla med gröna fingrar börjar planera för en ny odlingssäsong.
  Precis lagom kom den nya upplagan av Elisabeth Svalin Gunnarssons bok "I trädgårdsmästarens spår", inspirerad av heennes farfar, Bruno Svalin, som var trädgårdsmästare av gamla stammen. Gamla tiders trädgårdsmästare hade kunskaper som håller på att glömmas bort, idag är det mer kemikalier och tekniska prylar man satsar på för trädgården. Men de gamla odlingsmetoder är fulla av knep som passar utmärkt idag.I synnerhet om man vill ha en trädgård som bygger på hållbarhet.
    Med avstamp i den glansperiod som i Storbritannien kallas för viktoriansk tid och i Sverige motsvaras av perioden från sekelskiftet 1900 fram till första världskriget, berättas här om smarta odlingsknep för såväl små och stora trädgårdar som balkonger och terrasser.
   Förr i tiden visste man hur man sparar och tar vara på regnvattnet i trädgården, hur man odlar på liten yta, hur man kan bli i stort sett självförsörjande på grönsaker även med en liten trädgård. Vikten av att satsa på uthålliga och inhemska växter var också självklar. Frågor som är minst lika viktiga idag för den miljömedvetne odlaren.
   Avsnittet om blommor är intressant för blommor var viktiga, mycket viktiga för viktorianerna. man nöjde sig inte med en knippe billighetstulpaner precis.  Boken ger mycket kultur- och odlingshistoria också.

tisdag 23 februari 2016

Fullmatade Skriva

Alltid lika roligt att fiska upp tidningen Skriva ur lådan. Nummer 2/16 kom idag och jag får lägga band på mig för att inte sluka den i ett enda tag. Men jag har unnat mig att läsa intervjun med Horace Engdahl och om hans förhållande till språket. Och han har helt rätt i att man inte ska försöka "skriva vackert" bara för sakens skull. En berättelse värd sitt salt har ett eget språk och innehåll och språk ska gå hand i hand. I vår ger han ut "Den sista grisen", en samling korta texter och aforismer som han njuter av att skriva. Och skäms för att han njuter...
  En bra intervju med Augustprisade Jessica Schiefauer om ungdomsromanen "När hundarna kommer" ingår också liksom en bra text om hur Virgina Woolf lyckades med sitt författande i en tid när kvinnor inte hade eget rum för arbete.
   Poesiskola, tips om hur man får texten att lysa plus goda råd och tävlingar. Kan man begära mer av ett enda nummer?
   Jag gör det inte.


måndag 22 februari 2016

Hand med de kungliga

Jag gillar journalisten och författaren Cecilia Hagen. Hon har klar blick för samtiden och håller ett extra öga på kungligheter, helst de brittiska. Hennes bok "Mina resor med Diana" använder ett bra grepp, Cecilia går i Dianas spår, ser likheter och många olikheter, får läsaren att känna sig delaktig.
   Hon var strålande vacker, Diana Spencer,
rik som ett troll, bortskämd som få, möjligen en smula korkad och Englands blivande drottning. Hon förekom dagligen i medierna i decennier. Var man journalist under hennes era, då följde man henne extra noga och i alla fall Cecilia Hagen skrev den ena artikeln efter den andra om henne. För att det var roligt att få småskvallra om en sådan som hon, för att hon var så osannolik, så ouppnåelig, så bortom vardagen.
   Men sen vände det plötsligt. Sen rämnade fasaden. Sen tillät hon sig att bryta mot varenda prinsessregel, att berätta allt för oss om hur hon egentligen hade det. Om ätstörningarna och maken som bedrog henne, om älskaren som svek och om hovintrigerna, om att ha varit ett mycket oönskat barn och om att hon ville något mer. Plötsligt hade vi något gemensamt. Ni och Diana, jag och Diana.
     Hon var labil och oberäknelig, naiv och varmhjärtad. Och hon var modig. Mot alla odds blev glitterprinsessan en förebild som inte lär förblekna på länge.
   Ett kungligt reportage som går på djupet och hittar en människa.

söndag 21 februari 2016

Med sorg och smärta

   Resandefolket, romerna, är sällsynt osynliga i litteraturen. De skymtar bara som exotiska inslag i berättelser och sånger. Därför är Thom Lundbergs roman "För vad sorg och smärta" ett starkt dokument om de parallella liv som levts och levs i våra samhällen.
    Det är 50-tal och ett Sverige i förändring. Utanför halländska Siltebruk slår sig resandefolket Klosterman till ro i en stuga vid järnvägen. De båda sönerna Olof och Valentin står mellan det gamla och det nya, familjen och det omgivande samhället, och försöker finna sin plats. Bröderna söker sina livshistorier och tvingas till vägval som för dem allt längre ifrån varandra.
   Det här är en episk roman om resandefolket i Sverige, en väv av berättelser och skrönor. Det är den bok som borde ha skrivits när arbetarförfattarna började nedteckna historierna från de som dittills inte synts i litteraturen.
    På en svenska med insprängd romani berättar Thom Lundberg om skrothandlare, hästagillare och tivolifolk; om synska resandekvinnor och stridslystna resandekarlar, och kärlek, hämnd och kamp.
   Författaren är född 1978 och är idag bosatt i Schweiz. Han lär nog höras av med fler stilsäkra berättelser.

lördag 20 februari 2016

Färdigberättat

 Sent på fredagskvällen dog den italienske författare Umbero Eco, 84 år gammal. S¨å har ännu en egensinnig röst inom litteraturen tystnat. I fjol kom hans senate roman "Upplaga noll" ut på svenska, en satir över hur medierna utvecklats under Berlusconi-perioden.
   Men nu är det färdigberättat för Ecos del. Sju romaner och andra böcker i skilda ämnen finns för omläsning. "Rosens namn" från 1980 är en modern klassiker och håller för många omläsningar. Det är, på sätt och vis, en drift med deckargenren men också en kärleksförklaring till medeltiden.
    Broder William från Baskerville, vida berömd för sitt skarpsinne och sin lärdom, kommer en novemberdag år 1327 till ett norditalienskt benediktinkloster. Han är utsänd för att medla i maktkampen mellan påven i Avignon och kejsar Ludvig men får snart annat att göra.
    Under sju skräckfyllda dygn hittas den ena munken efter den andra mördad, och William förvandllar sig till detektiv, beväpnad med Aristoteles logik, Thomas av Aquinos teologi och Roger Bacons vetenskapliga skepsis. Romanen blev en världssuccé när den utkom och har sålts i miljontals exemplar världen över.Den har också filmats och filmen är bra, men det är inte detsamma som att ha läst boken. En film är en tolkning av en text, kom ihåg det.

fredag 19 februari 2016

En ohelig allians

Brittiske historikern Roger Moorhouse fångar i "Djävulens allians -Hitlers pakt med Stalin 1939-1941" det rävspel som kännetecknade umgänget mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Han skildrar hur båda parter höll god min i elakt spel, hela tiden beredda att sticka kniven i varandras ryggar om garden sänktes. Pakten gav länderna fördelar såväl strategiskt som ekonomiskt, men krigsutvecklingen 1941 raserade samarbetet. Pakten kallas ibland Molotov-Ribbentrop-pakten efter de utrikesministrar som undertecknade den.
  I dag framstår resultatet av pakten som kristallklart: den föregick ett grymt krig i öster som krävde miljontals liv och slutade med Tredje rikets undergång. Men det började i Moskva, augusti 1939. Ett avtal tillkännages som slår världen med häpnad. Under stort hemlighetsmakeri har Molotov-Ribbentrop-pakten förhandlats fram. De ideologiskt bittra fienderna Sovjetunionen och Nazityskland inleder ett oväntat samarbete.
   Roger Moorhouse har tidigare utgivit ett par böcker om den här tiden och det är välskrivet och engagerande, rent av spännande. Behållning av läsningen är en djupare förståelse för de växlande motiv, missförstånd och rena felslut som ofta präglar internationell toppolitik.

torsdag 18 februari 2016

Rasmus med rakt hår

Städandet i hyllorna fort sätter och i travarna hittade jag idag "Rasmus på luffen" av Astrid Lindgren. Tryckåret är 1956 och boken är vätummad av många läsningar. För finns nånting som engagerar i berättelsen om barnhemspojken Rasmus med rakt hår, det är ju ingen som vill ha en sån pojke, bara flickor med ljuslockigt hår vill de ha och då kan man nästan lika gärna vara död, tycker Rasmus.
stätter och i en trave hittade jag en av barndomens stora favoriter, "Rasmus på luffen" av
    När han dessutom blir fiende med föreståndarinnan Fröken Hök ja då är det bara rymma som gäller
Precis som Rasmus hade tänkt blir det inte. Men det går rätt så bra ändå om man träffar på nån som Paradis-Oskar som vet hur man gör när man går på luffen. Och så händer det ju så mycket när man är på rymmen. Och alla man träffar är inte snälla.
  På sedvanligt vis målar Astrid Lindgren upp bilden av ett svunnet Sverige, ett där det fanns både olyckliga barnhemsbarn och lyckliga luffare. Vete sjutton om jag inte ska läsa den igen, som snuttefilt.

onsdag 17 februari 2016

Kontakt över alla gränser

När datageniet Sam möter sitt livs kärlek, Meredith, på dejtingföretaget där de båda jobbar, slår det gnistor. Livet leker tills Sam får sparken och Merediths älskade mormor dör. För att muntra upp sin flickvän skapar Sam ett dataprogram som skickar mejl från hennes mormor.
   Kusligt? Ja. Övernaturligt? Nej våra personligheter finns ju sparade i mejl, videofilmer och sociala medier. Om just detta handlare Laurie Frankels roman "Vi möts igen". Det är en gripande och oförglömlig kärleksroman som utmanar gränserna för vad som är tekniskt möjligt och vad en desperat människa står ut med. P
aret inser snart att de sitter på århundradets affärsidé och startar företag ihop. Kunderna strömmar till för att få kontakt med sina nära och kära. Men på varje person som vill ta farväl går det tio som inte kan släppa taget. Att tala med de döda visar sig vara mer komplicerat än någon hade kunnat ana, och en dag ställs Meredith och Sam inför en tragedi som får allt att rasa samman.
   Den påminner mig om Romain Garys roman "La promesse de l'aube" (Löfte i gryningen) där en passionerad mamma fortsätter skicka brev till sonen vid fronten långt efter att hon dött. Romanen blev film för ett antal år sedan med magnifika Melina Mercouri i rollen som mamman.

tisdag 16 februari 2016

Mums för bokmalar

Nu finns den i pocket, brittiska författaren Louise Walters debutroman "Mrs Sinclairs resväska".
  Den handlar om Roberta, som är mellan trettio och fyrtio, bor i Oxford och älskar böcker. Hon arbetar i en underbar liten bokhandel där man säljer både nytt och gammalt.
   Men Roberta har få vänner, ett ganska likgiltigt förhållande med en gift man som hon bara träffar varannan torsdag och hennes älskade pappa är döende. Den 109-åriga och allt mer förvirrade farmodern Dorothy bor på ett hem.  Roberta lever ett ensamt liv där arbetet och arbetskamraterna betyder allt.
   I en bok som tillhört farmodern upptäcker Roberta ett brev från hennes avlidne make, en polsk pilot som Dorothy träffade under andra världskriget. Men det är något konstigt med brevet, det har en sorgsen och förebrående ton och är skrivet efter hans förmodade död.Dorothys bakgrund tycks dölja en hemlighet och för Roberta känns det viktigt att få veta mer innan farmodern dör.
   Samtidigt blir Robertas eget liv allt mer ensamt. Hon trasslar till det för sig i bokhandeln, så illa att hon känner sig tvingad att sluta. Och hon bryter med sin torsdagsälskare. Kanske har hon mer gemensamt med sin farmor än vad hon först kunnat tro.
   En feel-good-roman om böcker, livet och de hemligheter som finns i alla familjer.

måndag 15 februari 2016

Borrar på djupet

 Inger Edelfelt är bra på att skapa en spännande berättelse. Men hennes nyaste roman " Fader vår" är mer än så, en idéroman om våra föreställningar om Gud och om
hur faderslängtan kan spela in där. Och längtan efter kärlek överhuvudtaget.
   Det handlar om Anna som aldrig riktigt känt sig som del av sin egen familj. Och som vuxen får hon veta något som gör att hon omvärderar sin uppväxt på djupet. Sökandet efter familjerötterna leder henne till Hagbraket, en gård på landsbygden där den slagrörde Muni Ra pysslas om av sin dotter.
    Han är en andlig ledare för folket på gården, en Jesusliknande healer som botar med kärleksenergi. På gården bedriver hans dotter ett slags kollektivboende som lockar många sökande människor till sig. Men har Muni Ra de krafterna som tillskrivs honom eller är han bara en bluffmakare?
   Anna misstänker att det är en spekulativ verksamhet, men blir förvånad över sina starka upplevelser i Muni Ras närhet. Och hon kommer under vistelsen på Hagbraket få en ny familj, i flera bemärkelser. Och nog får hon en att börja tänka efter, om både vad en familj är och kan vara. Svaren är inte alltid enkla.

söndag 14 februari 2016

För stor kärlek

Bland alla Selma Lagerlöfs romaner sätter jag "Kejsaren av Portugallien" från 1914 högst. Det är en så rik och insiktsfull roman om hur för stor kärlek får allt att bli fel. Kärleken, den mellan föräldrar och barn, kan bli ett sänke. Fast det kanske man inte ska säga på Valentin-dagen...
   Det är dottern Klara Fina Gulleborg som är livets ljus för den värmländske torparen Jan i Skrotlycka, aldrig har han älskat någon som hon. När hon ger sig iväg till storstaden och dras till det lättsinniga livet där spränger hans vanmäktiga faderskärlek allt förstånd, och han vandrar in i vansinnets rike: han blir ”Kejsarn av Portugallien” och väntar på att dottern ska komma tillbaka som en härskarinna och visa alla som förtalat henne hur fel de haft.
   Lagerlöfs porträtt av Jan i Skronlycka är smärtsamt och realistiskt. Vilken blick för människor hon hade, hon Selma.
  Har ni inte läst den här pärlan förut så gör det.

lördag 13 februari 2016

Shakespeare i ny dräkt

William Shakespeare (1564-1616) född i Stratford-upon-Avon som,  trots att lite är känt om honom,
räknas han som litteraturhistoriens viktigaste dramatiker. Känd och spelad redan under sin livstid fick hans trettiosju pjäser ett ännu större erkännande efter den första samlade utgåvan sju år efter hans död.
    I Norstedts klassikerserie presenteras nu med titeln "Det blodiga parlamentet"  fyra av hans viktigaste tragedier i nyöversättningar av Ulf Peter Hallberg med nyskrivet förord av Josefin Holmström. Översättningen är smidig och löper väl och Hagbergs klassiska version finns klart synlig i botten.
   Av alla världens pjäser är förmodligen Hamlet (1600) den mest omtalade. Prinsen av Danmark har blivit själva sinnebilden för den lidande unge mannen, som drivs av hämndlystnad gentemot sin faders mördare.
   Det historiska dramat Richard II (1595) utgår från den engelske kungen som regerade 1377-1399 och koncentrerar sig på hans sista två år i livet, då han går från att sitta säkert på tronen till att genom en rad tvehågsna beslut hamna i en bitter maktkamp. Richard III (1591) är ett av Shakespeares mest spelade verk, mycket tack vare kungens skändliga konspirationer om makten under åren 1483-1485. Flera gånger filmad, ständigt i nya uppsättningar och ofta diskuterad utifrån författarens sätt att fritt förhålla sig till det biografiska materialet. Båda kungarna var av ätten York men författaren skrev under Tudortid.
   Det fjärde dramat är Macbeth (1606) som räknas som en av Shakespeares mörkaste och starkaste pjäser. Den utspelas i Skottland och är en skoningslös skildring av hur en politisk maktkamp förvrider sinnen och leder till svartsjuka och vansinne.
  Kan tilläggas att hallenberg för samma serie nyöversatt fyra av mästarens komedier under titeln "Komiska förväxlingar".

fredag 12 februari 2016

Vintriga Shetland

 Varför gillar man en författare eller en miljö?
Det kan man alltid fråga sig. Jag är förtjust i Ann Cleeves och i synnerhet hennes romanserie som utspelar sig på Shetlandsöarna. Isolerade samhällen där alla känner alla och många är släkt. Ett samhälle där man skyddar de sina. Som i "Svart som natten" (Raven black), den första i serien om polisen Jimmy Perez med rötter på Fair Isle.
  Det är en kall vintermorgon just efter nyår och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar fram över den ensamstående mamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne: det är grannflickan Catherine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England.
   Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att enslingen Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla - men vem av dem är en mördare.
  Cleeves är en fena på att skildra de konflikter som ligger just under ytan i alla samhällen. Men i de små syns de tydligare.

torsdag 11 februari 2016

En grön idealist

Jag har faktiskt klarat mig så här långt utan att gå på bokrea. Men idag ramlade jag dit och kom hem med EN liten bok - Världen enligt Snusmumriken - sammanställd av Sami Malila utgående från Tove Janssons böcker om Mumindalen.
    En underbar bok full med den hemlighetsfulle Snusmumrikens allra klokaste, mest filosofiska tankar om frihet, lycka och vänskap.Snusmumriken är ju modellerad på Toves vän och fästman, Atos Wirtanen från Åland. Han var författare, filosof och tidningsman och även om han och Tove aldrig blev ett äkta par - eller kanske just därför - var de vänner livet ut.
   Snusmumriken vägrar slå sig till ro. Han vandrar vida i världen och hans munharmonika är viktig. Han gör alltid besök i Mumindalen men stannar aldrig. "Man ska akta sig för atttycka för mycket om ägodelar. Släng iväg det bara", säger han.
 Saker ska man köpa bara om man måste. Som ett par nya byxor. "Men de får inte se för nya ut. Jag trivs bara med sådana som har min egen form" säger han. Och när en gumma försöker övertala honom att köpa en ny hatt blir han rädd, det är ju inget fel på den gamla.
   Snusmumriken är ett ideal för alla som vill leva hållbart.

onsdag 10 februari 2016

Välskrivande norrman

Norrmannen  Jørn Lier Horst håller på att bli en ny favorit. Jag har just läst hans andra bok på svenska, "Grottmannen", och den har allt man kan begära av en bra kriminalroman. Horst, född
1970, har själv jobbat som utredare vid polisen och vet hur arbetet går till på riktigt.
   Hans problemlösare William Wisting är en erfaren utredare - rättskaffens, sympatisk och samvetsgrann. I Grottmannen kommer döden honom obehagligt nära när det i grannhuset hittas en man som varit död i fyra månader. Liket sitter uttorkat i tv-fåtöljen framför en flimrande skärm. Mannen liknar mest en mumie. Det finns inga tecken på våld, man misstänker inget brott.
   Wistings dotter Line, som är kriminalreporter, blir illa berörd. Hur kan en person som lever mitt i samhället vara så ensam att ingen saknar honom under så lång tid? Hon beslutar sig för att skriva en artikel om mannen och börjar intervjua grannar och före detta skolkamrater.
    Samtidigt hittas ännu ett lik, en man som också varit död i flera månader och som är svår att identifiera. I en av hans fickor ligger en broschyr på vilken kriminalteknikerna hittar fingeravtryck som tillhör en amerikansk seriemördare efterlyst av FBI.
   Är det den döde som är seriemördaren eller går den sistnämnde lös i Norge? Finns det kopplingar mellan de två liken? Det blir upptakten till en av landets största polisinsatser någonsin där det är avgörande att inget läcker ut till pressen, vilket inte gör någonting lättare, vare sig för Line eller hennes pappa.

tisdag 9 februari 2016

Njutningens konst

Efter den framgångsrika "Det blir alltid som man tänkt sig" kommer nu Olof Röhlander med den personliga och inspirerande "Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda".
    Här beskrivs njutandets konst på ett nytt och annorlunda sätt. Författaren vänder upp och ner på invanda föreställningar och förklarar till exempel varför man inte ska ta dagen som den kommer.
   Det är lätt att skjuta upp njutandet när vardagslunken tar över. Vi kämpar och stretar, hämtar och lämnar barn, bär matkassar, sitter på långa möte och somnar i soffan när dagen är slut.
  Men vill du kunna njuta mer av livet utan att tappa styrfart? Hitta fram både till hängmattans vila och till arbetslusten? Att njuta mer av livet är något vi kan öva på.I boken kan man testa sig och kolla hur mycket livsnjutare man är.
  Att se och uppskatta små saker i tillvaron. Att njuta av alla moment i en arbetsprocess. Att fokusera på det som faktiskt finns istället för på det som saknas. Att låta sinnesintrycken påverka upplevelser i högre utsträckning. Att finna njutning även i motgångar. Det kan bli en livsfilosofi som man ständigt utvecklar. Ett förhållningssätt som gör att man lyckas njuta i de mest oväntade sammanhang.

måndag 8 februari 2016

I en tysk by

 Det är inte ofta tyska deckare når en svenskspråkig publik men Nele Neuhaus "Snövit ska dö" har inte gått att motstå. Boken ges ut i översättning på många språk.
  Allt börjar en grå och regnig novemberdag när några byggarbetare hittar skelettet efter en ung flicka på den gamla övergivna militärflygplatsen utanför Frankfurt. Kort efter det blir en kvinna nedknuffad från en gångbro vid motorvägen inte långt därifrån.
    Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein upptäcker snart att spåren efter de båda händelserna pekar åt samma håll, och deras efterforskningar leder till det förflutna. Mer än tio år tidigare försvann två tonårsflickor, Laura och Stefanie, i den pittoreska lilla byn Altenhain. Trots bristen på säkra bevis pekades Stefanies tjugoårige pojkvän Tobias ut som förövare och dömdes till fängelse. Nu är han ute och har återvänt till sitt barndomshem. Där möts han av bybornas fientlighet och misstänksamma blickar – och kanske mer än så. Kvinnan som knuffades från bron visar sig nämligen ha en koppling till Tobias. Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein försöker få klarhet i överfallet, men hindras av en mur av tystnad. När ännu en flicka försvinner i Altenheim börjar en ren häxjakt i byn.
    Neuhaus är en duktig intrigspinnare och man måste vara alert för att följa alla intrigens vindlingar. Slutet är lite överarbetat, annars är det en helt OK kriminalroman.

söndag 7 februari 2016

Världen blir fattigare

Nyheten om att författaren Bodil Malmsten dött drabbar som om det var en personlig förlust. Och det är det ju. Det är slut på hennes fyndigheter, ironier, iakttagelser och uddigheter. Jag saknar alltsammans. Redan.
Världen blir lite fattigare för varje gång en älskad människa dör. Så är det. Bodil lämnar ett stort hål efter sig.
Jag läser den bok som kom att bli hennes sista. "Det här är hjärtat". En dikt om förlust, sorg och avsked. Skriven så att den ändå ger
tröst. Här är en bit av den:

Det är inte de avlidna
som lider
det är de kvarblivna

Du är mitt enda bevis på
att jag funnits
Du är mitt alibi
Mitt vi

Kom tillbaka
kom tillbaks

lördag 6 februari 2016

Om Finlands kvinnor

" Där vägarna möts" är en släktkrönika som skildrar Finlands 1900-talshistoria genom tre generationer starka kvinnor. Den är skriven av en man, Tommi Kinnunen, och har gjort succé i sin finska utgåva.
   Den börjar i början av 1900-talet slår den nyutexaminerade barnmorskan Maria sig ner i en by i nordöstra Finland tillsammans med sin lilla dotter. I fattiga hem hjälper hon byns kvinnor genom födslovåndorna och önskar dem ett bättre liv än vad hon själv egentligen tror på. Och trots att byborna tycker Maria tar sig större frihet än vad som är passande för en kvinna rår ingen på den egensinniga barnmorskan.
   Dottern Lahja vill inte leva sin mors liv. Istället gifter hon sig med Onni, en stilig karl som varken super eller slår. Ändå hoppas Lahja på mer av honom än han någonsin kan ge henne. Och när Onni drar ut i krig växer avståndet mellan dem och Onni bär förstås på en hemlighet som vilar tungt över familjen.
   Så en dag år 1996, nästan hundra år efter att barnmorskan kom till byn, städar Kaarina, Lahjas svärdotter, vinden och finner det som har tigits ihjäl under alla år.
    En klassisk hoistorisk roman som ändå ger färg och stämning på ett mycket påtagligt vis. Läs den för all del.


fredag 5 februari 2016

Visvännen Bosse Ö

I fjol firade Visans vänner i Helsingfors 70-årsdag och ingen är väl mer lämplig att skriva sällskapets historik än Bosse Österberg, humorist, visdiktare och mångårig VV-medlem. "Visans vänner och jag" heter boken
Boken handlar om Sällskapet Visans Vänner r.f. ur författarens eget perspektiv, medlemmarnas öden och äventyr i en stollig och orättvis värld, gärningar som ibland höjer sig till stordåd. Boken handlar om Sällskapet Visans Vänner  ur författarens eget perspektiv och är misstänkt lik en självbiografi.
   För Bosse Österberg har Visans Vänner nämligen varit både vänkrets, publik och vishögskola. Med sin okonventionella och politiskt inkorrekta stil - man får och bör skämta om allt! -  ger han här sin färgsprakande bild av det i dag 70-åriga sällskapet Visans Vänner.
    Boken växer till ett panorama över personer, visor och episoder i ett Svenskfinland som inte vore vad det är utan Bosse Österberg. "För att vara en bra förening behöver vi alla varann. Sångarna behöver lyssnare och lyssnarna vill höra på. Den som sjunger behöver en publik, för man sjunger inte för sig själv. En sång är ord och en vägg lyssnar inte. En sång är också en tanke som beskriver sångaren; man brukar säga att sångaren "har tagit visan till sig" skriver han och avslöjar att: Sångaren har valt ut sin visa och den ingår därefter i hans begreppsvärld, liksom tankarna han tänker, liksom kläderna på hans kropp och hemmet där han bor. När du lyssnar till en visa kan du ana hur sångaren ser ut inuti."
   En och annan åländsk episod finns med, en beramad konsert på Sottunga, i bönehuset, och turer med galeasen Albanus.

torsdag 4 februari 2016

En roman om nutid

 Per Wästberg läser jag för språkets skull. Det är alltid effektivt och sparsmakat. Det gäller också om hans nyutkomna roman, "Det gula pensionatet". Den är fylld av svart humor, ett absurt mysteriespel, en samhällssatir, en självbekännelse - kanske en nordisk svampbok?
  Poetisk, uppsluppen, bitsk, argsint, melankolisk, hemlighetsfull – denna ”händelselösa” roman med alla sina slingertrådar är utan motsvarighet i Per Wästbergs författarskap.
  Vi hamnar på ett förfallet pensionat i Södermanland, som bebos sent en höst av en namnlös jagberättare på flykt undan samhället, huvudstaden och sitt förflutna. En stamgäst driver honom med sina påflugna kontaktförsök till vansinne. Där finns också den talföre ägaren i beråd om husets framtid och hans osynliga enväldiga kokerska.
    Efter att på senare år ägnat sig åt minnesarbete i flera självbiografiska böcker fokuserar Wästberg i den här romanen på det svårgripbara nuet – sakers tillstånd och mänskligheters fasoner. Och vem har sagt att man måste älska sin samtid?

onsdag 3 februari 2016

Från andra sidan

År 2004 avled Janis Heaphy Durhams man, Max, i sviterna av cancer. Som dotter till en präst blev det naturligt för Heaphy Durham att bearbeta sorgen genom sin tro.
   Men snart började hon märka av en rad underliga företeelser som hon aldrig någonsin upplevt förut: fladdrande ljus, dörrar som öppnades och stängdes och klockor som, vid upprepade tillfällen, stannade på 12:44 - tidpunkten då hennes man dödförklarades. Men det största av allt, det som förändrade Heaphy Durhams liv för alltid: ett handavtryck på badrumsspegeln på årsdagen för Max bortgång.
  I boken "Spår från andra sidan - en berättelse om livet efter döden", som nyss kom på svenska,berättar hon om hur hennes upplevelser förändrade henne i grunden och ledde henne till en helt ny världsbild. Med bildlig dokumentation och intervjuer med både forskare och spiritister, visar Heaphy Durham att gränsen mellan olika världar är tunnare än vi tidigare kunnat tro.
   Boken är lågmäld och försöker genom att visa på ett alternativt sätt att tänka. Det är också en berättelse om kärlek och förlust och ett ärligt försök att förstå tillvarons kärna.

tisdag 2 februari 2016

En värmländsk uppväxt

Prästungen - det är Göran Tunström och han växer upp i Sunne, Värmland, mitt i världen.
Boken "Prästungen" berättar om barndomens nyfikna upptäckarglädje och märkliga händelser, om kompisar och flickor och om varför man, kanske, ska lära sig rumba om man bor i Sunne.
   Men faderns död som får allt att falla isär. Också om ungdomsåren och vägen ut mot vidgade horisonter, till kärleken och dikten - och in i vuxenlivets slitning mellan trygghet och längtan efter erfarenheter.
   Prästungen är en underfundigt rolig, saklig verklighetsförankrad och mycket poetisk roman. med delar av dialogen på dialekt. Hans fru, konstnären Lena Cronqvist,
har illustrerat.
   Göran Tunström föddes i Värmland 1937 och avled år 2000. Han betraktas sedan länge som en av 1900-talets största svenska berättare. Prästungen kom ut 1976 och kan räknas som en klassisk uppväxtskildring. Den är väl värd att läsa och att läsa om.

måndag 1 februari 2016

Columbus i dimman

Columbus var en kuf. En udda existens som var besatt av tanken att just han skådat ljuset. Han plågade sin omgivning med tjat.
   Den ganska brutala beskrivningen ger Herman Lindqvist av Amerikas upptäckare i "Columbus - var han riktigt klok?" som finns i pocket.
   I åratal fick Columbus nobben för sina planer, men inte för att man trodde jorden var platt. På 1400-talet visste alla bildade människor att jorden var rund. Nej, han ansågs inte seriös. Han underskattade jordens omkrets, ansåg tvivlarna. Dessutom var han fåfäng, egocentrisk, skrytsam och girig. Tvivlarna hade rätt och Columbus hade fel.
   Men ännu vid sin död var han bergfast övertygad om att han upptäckt sjövägen till Indien. Han begrep aldrig att han hade kommit till en okänd kontinent.
   En man som haft fel om det mesta har blivit en av den västerländska historiens största hjältar. Det säger en del om västerlandet.
   En underhållande bok som friskar upp
historiekunskaperna. Sånt är han bra på, Herman.