Min blogglista

måndag 31 december 2012

En kväll för vemod

  Många firar nyår med buller och bång, med kalas och rakteter. Inget fel med det om man känner för det.
  Men för mig är nyårsafton alltid färgad av vemod. Jag vet att det finns människor jag känner som inte får uppleva ett nytt år och jag tänker på dem som försvunnit under året. Tidens hjul står aldrig stilla.
  Hittade en underbar dikt av Lars Huldén som talar direkt till mig. Den är ur hans senaste samling "Inga stjärnor i natt, sir".
  Kanske den här dikten slår an en sträng hos många, i synnerhet här på Åland kan många känna igen sig i sjöfartsbilderna.

"Bästa passagerare!
Vi är framme. Vi är 
tvungna att säga farväl.
Alla måste lämna skeppet.
Kapten Nemo och besättningen
hoppas ni haft
den underbara kryssning
som ni har gjort er
förtjänta av, särskilt som
det för er var den enda."

Med det ber jag att få önska alla mina läsare ett riktigt gott nytt år och fortsatt lyckosam resa genom livet!

söndag 30 december 2012

Vandring med Slas

  Konstiga saker händer när man börjar städa i bohyllor. Plötsligt ser man böcker som man tycker att man aldrig sett. Som Stig "Slas" Claessons "Vandring med mig själv" från 1996. Enligt kvittot, som ligger i boken, inköpt i Britas bok och papper i Mariehamn. En bokhandel som tyvärr inte finns mer, men oj så roligt det alltid var att prata böcker med Brita!
  Tillbaka till boken. Det är texter och bilder av Slas, från Stockholm, paris och Monte Carlo. Han var kartläsare under ett Monte Carlo-rally. Texterna är ett smakprov på Slas när han är som bäst. Skarp, rolig och överraskande. Texterna är som skisser och de skisser som illustrerar stryker under det som berättas.
  En annan Slas-favorit är "Sveaborg - Rock Happy" som han skrev under några veckor som stipendiat på klippan i havet invid Helsingfors. Mästerligt fångar han stämningar och historia.
  Man kan undra om begåvningar som Slas är utrotningshotade. Kanske de inte får plats i vår upptagna tid, flanörerna och pratmakarna?

lördag 29 december 2012

Från andra sidan sett

 Solveig Almqvist är doktor i religionshistoria och den enda i Europa som doktorerat i ämnet gengångarföreställningar.Hennes bok "Bortom här och nu" har länge stå¨tt i hyllan, jag läste den när den var nyutkommen 2002.
   Jag tog fram den igen när jag kom att tänka på berättelsen om hur Karl XIIs vålnad skrämde två soldater från vettet i Riddarholmskyrkan. Almqvist har intervjuar en av dem dem.
  Men i boken återges människors erfarenheter av "det övernaturliga", händelser som inte kan förklaras vetenskapligt men som upplevts som så verkliga att de förändrade livssynen för dem som var med.
   Författaren avstår från analys av paranormala fenomen som sådana och låter istället berättelserna tala för sig själva. Boken ger inga förklaringar men öppnar för möjligheten att det kan finnas dimensioner av tillvaron som vi inte har något språk för. Här finns en gammal docka börjar tala och förutsäga framtiden och en döde racerförare tar över ratten och räddar livet på sin bror.
   Om de  händelser och många fler kan man läsa här, berättelser som av många kallas spökhistorier...

fredag 28 december 2012

Håller alltid för läsning

Kan inte hjälpas men vissa författare är för evigt. Som William Shakespeare - som en del människor menar aldrig har funnits.
   Vilket nonsens! Allt som är shakespearskt finns ju.
  I fjol kom poeten Eva Ströms nytolkningar (hos Lind & Co) av hans sonetter, mycket nära originalet, och de håller för många omläsningar.
  Just nu läser jag sonett 117, där författaren i hårda ordalag förebrår sig själv. Den känns mycket modern och jag tänker på Jacques Brels Chanson des vieux amants när jag läser den.

 Anklaga mig, jag har varit snål med allt 
som jag skulle ha återgäldat dig,
glömt bort dig helt, sett på vår kärlek kallt,
som ändå bundit mig så hårt till dig.
Jag drivit runt med okända figurer
och struntat i din dyrt betalda rätt
för varje förlig vind tagit mig turer
som fört mig bort från dig som en reträtt.
Så bokför mina svek och mina misstag
där ökad skuld har blivit vardagsmat;
betrakta mig med mulna anletsdrag
men skjut mig inte i ett nyväckt hat.
Min vädjan är, jag ville visa alla
att man din kärlek trofast kunde kalla. 

Bilden ni ser här kommer från Vitterleken.
 

torsdag 27 december 2012

Upplysande bok

  Rätt belysning kan göra underverk. Det upptäcker man när julbelysningen sätts på. Oupplysta platser blir plötsligt vackra och spännande.
   Två åländska tjejer, Linda Wiktorsson-Lång (text) och Maria Rosenlöf  (foto) har skrivit en upplysande (ursäkta!) och vacker bok om belysningens roll. "Stora boken om belysning inne och ute" heter den och i boken finns en hel del åländska ljuslösningar att beskåda.
  Det här är en bok som behövs för belysningen fortfarande den del i hemmet som ofta är ganska eftersatt, kanske just för att litteraturen inom området hittills varit svår att hitta.
Här får man både  belysningsinspiration och praktiska råd till hemmets alla rum, inklusive uterummet. Utifrån en mängd fotografier och tips kan man lära sig att själv inreda med belysning både på ett funktionellt och stämningsfullt sätt.
   Och visst är det så, att bara jul och nyår passerat börjar det kännas som om man vill förnya sig både här och där.

onsdag 26 december 2012

En klarögd fransman

  Fransmannen Philippe Claoudels fjärde roman på svenska kom just före jul och heter "Utredningen". Den är en besk kritik av vårt moderna samhälle och jag vill minnas att det finns en händelse lik den som utreds i romanen. Ett antal anstyällda vid ett franskt telcomföretag tog livet av sig.
  Här har Utredaren kallats till Företaget för all mäns­k­lig aktivitet eftersom en  självmordsepidemi bland persona­len har rapporterats till byråchefen, som nu vill att Utredaren företar en Undersökning. Men först måste han bli insläppt hos Företaget - vilket han misslyckas med.(jo då, det ska vara stora bokstäver!)
   Efter ett resultatlöst irrande i Staden hittar så Utredaren Hopp­ets hotell, som vid första anblicken verkar övergivet, men visar sig vara öppet. En surmulen nattportier beslagtar Utredarens id-handlingar och kreditkort samt förhör honom noggrant på hotellets reglementen. Så småningom lyckas Utredaren bli insläppt på Företaget och få träffa en ansvarig chef, som egentligen inte vill besvara några frågor. Utredaren drabbas av tvivel och och undrar om han inte lockats in i en fälla. Består Företagets verksamhet av att beröva människor deras identitet?
  En roman som har drag av Kafkas Processen och Aldous Huxleys Du sköna nya värld och absurdismen hos Beckett.
   Philippe Claudel beskriver globaliseringen och marknadens diktatur och hur Fort Europa fungerar. En omskakande roman, precis vad som behövs efter julmatskoman.


tisdag 25 december 2012

Troll och annat oknytt

  Jo då, jultomten hade med sig fina bokpaket.
  Som Blanka Henrikssons nyutkomna "Trollen och vi - folkliga föreställningar i Svenskfinland". Och en sak är säker, rädslan för trollens makt har varit stor och gett upphov till många konstiga seder. I dag ser vi trollen som sörta sagofigurer, för 100 år sedan var de långt från den bilden.Som illustratin ses härett klassiskt John Bauer-troll.
   Fred Vargas på svernska, äntligen igen. "Okänd kontinent" är nästan 500 sidor nervkittlande berättelse som för kommissarie Adamsberg långt in i mämnsklighetens mardrömmar om vampyrer och annat trolltyg.Från den gotiska kyrkogården Highgate i London till Östeuropa.
  Av en engelskspåkig vän har jag fått "Resolution" av Denise Mina, hon rör sig i hemstaden Glasgow och målar upp ruggiga interiöer av kvinnors utsatthet.
      Den fjärde boken är Colm Tóibins "New Ways to Kill Your Mother" som handlar om författare och deras familjerelationer. Från Jane Austen till Thomas Mann och John Cheever.
  Så god fortsättning på julläsningen, alla!

måndag 24 december 2012

God jul till alla!

  I kväll väntar jag på tomten för att se vad han har för bokklappar med till mig. Jag har ju varit (nästan) snäll hela året och det hoppas jag han kommer ihåg. Och det finns ju så många bra böcker jag inte ännu läst.
  Nu önskar jag er alla bloggläsare en riktigt god julhelg som ni firar precis som ni vill!
  Merry Christmas to All of You!

söndag 23 december 2012

Debutant som älskar böcker

 En liten bok om de känslor och drömmar som göms i sinnet på en medelålders landsortsbibliotekarie. Så kan man beskriva fransyskan Sophie Divrys debutroman "Kod 400" . Den ger röst åt den tysta och anonyma bibliotekarie vi alla träffat.
  En dag upptäcker bibliotekarien på geografiavdelningen att en besökare har blivit inlåst i biblioteket över natten. Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.
   Boken är utformad som en lång monolog, drygt 90 sidor, och den var först tänkt som teater pjäs och sattes också upp som sådan sedan boken kommit ut. Det är en rolig och klarsynt text och ett absolut måste för alla som gillar böcker.
  Ännu en fullträff för det lilla förlaget Sekwa som siktar in sig på att ge ut fransk litteratur.


lördag 22 december 2012

Sparta lyfts fram

Sparta - i allt Atens motsats under antiken. Trots att det har gått mer än tvåtusen år lever Spartas  namn kvar. Det har också gett upphov till två ord som ofta används, spartansk och lakonisk.Sparta var också idealet för romarna, som gärna hävdade att de var släkt med spartanerna.
  Paul Cartledge är professor i grekisk historia vid universitetet i Cambridge. Han är en av världens främsta kännare av det antika Sparta och hedersmedborgare i den moderna Sparta. Hans bok "Sparta - en odödlig historia" är riktigt bra och kunskapsgivande.Sparta är odödligt i historien och när man läser förstår man varför och får känsla för det offer som Sparta gjorde inför övermakten.Om inte spartanerna stått emot den persiska armén - hur hade dagens Europa sett ut? Tänk om spartanen  Leonidas hade accepterat Xerxes uppmaning att spartanerna skulle kapitulera och lägga ner sina vapen
  Istället svarade Leonidas på ett äkta lakoniskt vis: "Kom och ta dem!"   
  Det som mer än något annat odödliggjort Sparta var slaget vid Thermopyle.  Xerxes samlade en gigantisk här som skulle kuva grekerna. När de grekiska stadsstaterna samlades för att enas om hur man skulle försvara sig fick Sparta ansvaret. Man bestämde sig för att försöka hejda perserna vid Thermopyle, som var ett smalt pass mellan bergen och havet. Sparta deltog med 300 soldater och några andra stater med ett par tusen soldater, alla under ledning av kung Leonidas. Mot dem stod en halv miljon perser. Under tre dagar stod de 300 emot alla stormningsförsök. Persernas förluster var enorma. 
  På den tredje dagen förråddes grekerna av en man vid namn Efialtes. Detta möjliggjorde för perserna att vandra över bergen och anfalla grekerna bakifrån. När Leonidas upptäckte detta skickade han hem de övriga grekerna och de 300 stred till sista man. Tack vare att de uppehöll perserna tillräckligt länge kunde de övriga styrkorna samlas och man kunde så småningom besegra perserna. Detta slag har blivit legendariskt och spartanernas offer gjorde att demokratin kunde växa sig starkare istället för att krossas av orientalisk despotin.
  Sparta var nämligen ett demokratiskt samhälle. Inte utan stora inskränkningar men med ett avancerat lagsystem. När Thomas Jefferson så småningom skrev den amerikanska konstitutionen byggde han i mångt och mycket på de spartanska idéerna.

fredag 21 december 2012

Greiders två världar

  "Och dagarna är som små sekler" heter Göran Greiders tionde diktsamling, som är nyutkommen.
  I den pendlar han mellan sina två landskap, Årsta där han har sin skrivarlya, och Dala-Floda där han har sin familj och bor. Och fast platserna är så lika är de ändå lika.
    På bilden ses han med vedyxan i högsta hugg, vedhuggning är Greiders enda motion, har han berättat.
  Årsta, en gammal arbetarstadsdel som förvandlas till annat, och Dala-Floda, glesbygd som avfolkas men trotsig vägrar att ge upp. Platser kan berätta om tiden och vad tiden gör med dem.
  Greider, som är chefredaktör och övertygad vänsterman, har ofta udda infallsvinklar på de frågor han debatterar. Men han är mycket bättre poet än debattör, så är det bara.
  Så här, när juljäkten kramar musten ur oss, ska ni få en fin vinterbild signerad Greider att njuta av.

Älven inlåst under isen. Under bron står den tunga
     porten på glänt:
Sorlet av iskallt vatten bedövar. Nyckeln glänser.
Men jag älskar de svenska byvägarna. De ska
    aldrig övergesom de så till sist bara är stigar, svagt
tecknade i terrängen -

torsdag 20 december 2012

Åldrandets frihet

   Det finns också en frihet i åldrandet och det är minst lika bra att vara gammal som att vara medelålders och definitivt bättre än att vara ung.
   Så skriver Jane Miller i boken "Den befriande åldern - tankar om att vara gammal" som nu kommit på svenska och har ett fint förord av Elsie Johansson, en dam som också är bra på åldrande.
  Och det behövs starka röster som vågar säga så här, att det inte bara är dåligt att bli gammal. Visst, kroppen blir bräckligare och minnet kunde vara bättre. Men åldrandet ger en ny slags njutning, kanske till och med en ny slags vitalitet. En del krav och önskningar kan sjunka undan eller försvinna, det materiella förlorar i betydelse.Och så är man inte så ängslig längre i fråga om vad andra tycker. Det ängsliga kollandet på sociala medier är bara roande. För det riktiga livet är ändå mycket viktigare.
   Jane Miller har skrivit en  osentimental och humoristisk bok om att vara gammal, med många fina citat om åldrandet ur världslitteraturen.
  Och det här är inte en bok bara för de gamla, de unga som krampaktigt räds åldrandet och ryser vid tanken på att bli en "russinkäring" skulle må bra av att läsa den.

onsdag 19 december 2012

Naturen på vantar och mössor

 I god tid före jul passade jag på att skaffa en riktig önskebok som jag ska fgörgylla helgen med. Det är "Mänstersticka i färg" av Susan Anderson Freed

   Hon kombinera traditionell tvåfärgsstickning med nya spännande motiv som hämtar inspiration från naturen. Här finns renar, fåglar av många slag, fjärilar och sagodjuret grip.
  Mönster till basker, eller en skid- eller perumössa finns eller man kan välja att sticka fingervantar eller tumvantar. Eller också också göra en vante som är både fingervante och tumvante i ett! 
  Alla mönster presenteras i tydliga diagram och med utförliga beskrivningar. Stickaren lär sig smarta knep om de bästa sätten att sticka vantar på - börja uppifrån! - och hur man använder två eller tre olika färger i sin stickning. 
 Mönstren passar bäst för dem som redan kan grunderna i stickning och som vill lära sig nya spännande tekniker. Nu ska jag ta fram garn och stickor tills jag blir julledig.

tisdag 18 december 2012

Pamuk passar mig

  Orhan Pamuk är, fastän han fått Nobelpriset, en ytterst läsvärd och underhållande författare. I höst har han gett ut en samling essäer med titeln "En naiv och sentimental prosaist - tankar om romanen" där han samlat sina föreläsningar på Harvard, hållna under 2009-2010.
   Temat för essäerna är författare och läsare och deras intima förhållande och beroendeställning gentemot varandra. Han skriver om vad som händer i hjärnan när vi läser romaner och skriver roande om den eviga frågan från läsarna: Mr Pamuk, har det där verkligen hänt dig, på riktigt?
  Vilket det förstås inte har, åtminstone inte på det sätt det återberättas på
  Pamuk visar prov på den fantastiska förflyttning i tid och rum som hans texter kan ge upphov till. Något som också Svenska Akademien fäste särskild vikt vid i samband med prismotiveringen.

  Under julhelgen ska jag läsa hans roman "Oskuldens museum" och det ser jag fram emot.

måndag 17 december 2012

Vinterkalas med Hannu

    "Underbart! Det är kväll redan klockan tre på eftermiddagen och då kan man börja laga mat", säger Hannu Sarenström entusiastiskt. Han är kock, trädgårdsentusiast och livsnjutare som älskar den mörka årstiden när man kan vara inomhus och frossa i matlagning och vackra dekorationer. I "Vinterkalas" finns mat för senhöst och jul i en överdådigt vacker bok.
   "Min bok ska väcka en längtan till det lilla torpet i skogen - till snö, månsken och stjärnhimlar - långt bortom stadens svärtade saltslask!" deklarerar han
  Han beskriver den lugna atmosfären när matglada middagsgäster samlas i hans kök eller kring det generöst dukade julbordet på torpet hos Barbro och Kåre Hellström. Med hjälp av vännerna på torpet är boken fylld av genomarbetade familjerecept, med matminnen och smaker som genomlagats i årtionden och överlevt oräkneliga söndagar och generationsmiddagar. Recept för många eller för en eller två. 

  Julmat har tradition och ett Hannu-stuk. Allt från köttkorv, grynkorv och alla sillsorter. Nyårsafton med blinier, lamm och gammaldags ingefärsparfait på festklädda bord. Trettondagsmat vid brasan och till sist Knutkalas på isen med dofter från grillen. 
  Efter en sådan matfest är det nog lätt att känna sig mätt. Men man kan ju bara låna något enda recept och testa, inga måsten är ju Hannus ledord i livet.

söndag 16 december 2012

En japansk kärlekshistoria

 "Norwegian Wood" heter en Beatleslåt, som lätt biter sig fast i minnet och samma titel har japanen Haruki Murakamis roman. En mollstämd kärlekshistoria där huvudpersonen Toru pendlar mellan förtvivlan och hopp.
  Det börjar med att  Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan. Som träffad av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet. Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner.
   När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos är bräcklig. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor.
  Murakami, som ibland kan vara en komplicerad berättare, har skrivit en fängslande och stark kärleksroman om lojalitet och komplikationer. Läs den, för all del.

lördag 15 december 2012

Mot pingvinernas land


Seglaren Milo Dahlmann hade försökt en gång tidigare. Då blev hon den första svenska kvinnan som ensamseglade över Atlanten. Men Antarktis nådde hon inte. 
   Under ett och ett halvt år på havet lärde hon sig att viktigast är att våga sätta mål och hålla fast vid dem. Lika viktigt är det att våga ändra sina planer när verkligheten kräver det. 
  "Alla kan vi påverka våra liv mycket mer än vi tror", säger Milo, som valde att inte ge upp sina drömmar om havet, Antarktis, den stora harmonin och lyckan i att baka bröd mitt på Atlanten. Bra läsning för alla som inte vill fastna i den nya ängsligheten.
   Hon gav sig alltså iväg igen, med målet att segla till Antarktis på egen köl, med bättre utrustning och mer förberedd än förra gången. På egen hand hade hon sparat ihop närmare 1,5 miljoner kronor till den specialbyggda stålbåten Artemisia II. Och den här gången nådde hon sitt mål och väl framme överväldigades hon av pingvinerna, den klara sikten och det mäktiga landskapet. Men fick också anledning att fundera över situationen på vår planet och hur vi förhåller oss till den värld vi lever i.
   Här i "Mot pingvinernas land, en seglats till Antarktis" berättar Milo Dahlmann om sina erfarenheter. Hon förmedlar vad hon upplevt och lärt och lär oss att många av våra drömmar om livet har en möjlighet att bli verklighet.
   Underbart att segla i läsfåtöljen är det också en stormkväll som den här.

fredag 14 december 2012

I stället för avhandling

  I Vi Läsers senaste nummer finns en intressant intervju med skotska deckarförfattaren Denise Mina (bilden). Där berättar hon om hur hon halkade in på författande. Efter vilsna ungdomsår skulle hon studera vidare och valde juridik och forskning.
   Men i stället för att skriva en avhandling om kvinnliga brottslingar som är psykiskt instabila så skrev hon sin debutbok, "Död i Garnet Hill" som handlar om just en psykiskt instabil kvinna som misstänks för mord.
   Det var 1998 och boken fick stor uppmärksamhet och pris som bästa deckardebut.
  Och på den vägen är hon.
  Hon och Val McDermid sägs skriva i "tartan noir"-stil, alltså svärtade skildringar från det moderna Skottland. Ska bestämt läsa om boken för jag har glömt spänningen i den.
  Mina har sedan dess skrivit många deckare med kvinnliga huvudpersoner. Och man behöver inte bli ruinerad, många av böckerna finns i pocket.

torsdag 13 december 2012

Rowling för vuxna

   Jag har läst många negativa recensioner av J.K. Rowlings första vuxenroman - "Den tomma stolen".Det verkar som om många recensenter bara väntat på att få skriva hur genomusel boken. Hennes kultböcker om Harry Potter har man inte velat/kunnat/vågat attackera.
  Men romanen är verkligen inte så dålig. Jag har läst många samtidsskildrae, så kallat seriösa författare, som berättar bra mycket sämre.
  "Den tomma stolen" handlar om livet i en brittisk småstad som är allt annat än idyllisk.
 När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock. Bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever.  Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter.
   Den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid Pagford någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden. Jag roade mig med att tänka på att intrigerna utspelade sig i och kring Mariehamns stadshus.
   Läsningen blev genast roligare och mer överraskande. Den knallröda boken kan med fördel slås in i julklappspaket till nån som gillar brittisk prosa.

onsdag 12 december 2012

Brev från bitsk fru

  Underhållande är hon alltid, Suzanne Brøgger, och även om hon blivit äldre har hon inte blivit mindre arg. Kanske tvärtom. Höstens bok heter "Brev till prinsen av Mogadonien".  En klagosång till landet Mogadonien, som har många likheter med dagens  Danmark. Landet sover och Fru Z - författaren - vill väcka det.
  Hon går till räfst och rättarting med tidens anda och skräder inte orden: Vi lever i en kultur i förfall, en medie-era styrd av pöbeln, ett samhälle utan intelligentia och utan kulturell elit. Fru Z skildrar medelmåttigheten, utan ilska och avsky, men i förundran och med det medlidande hon anser att den förtjänar. Hon önskar en bättre värld. Dessa förbättringar tror hon ske genom politisk reform, ekonomiskt ansvar, bildning och gott uppförande.
  Emellanåt tycker jag hon är en kverulant och för den som inte följer det danska kulturlivet kan de beskrivna turerna i vissa frågor te sig obegripliga. Men när författaren är som bäst är hon egensinnig och rappkäftad. Så, läs den för all del.

   Det finns guldkorn att hämta.Som åsikten om EU-krisen. "Nu verkar det som om Europas folk faller tillbaka i de ursprungliga stammar som fanns före Karl den store och som på sin höjd har en hushållskassa kvar att regera över - om ens det."

tisdag 11 december 2012

En sida med prestige

 Om Dagens Nyheter har flera böcker skrivits men ingen av dem har uppmärksammat kultursidorna, med undantag av dem som skrivit om Olof Lagercrantz tid.
  I "Kultursidan - kulturjournalistiken i Dagens Nyheter 1864 - 2012 berättar Åke Lundqvist den dramatiska historien om DN-kulturens framväxt på nästan 500 sidor. Från dess förste kulturskribent, August Strindberg, till dagens populärkulturella krönikörer som Fredrik Strage och Jonas Thente.
   Om hur tidningen bytt ideologi genom decennierna och varit ömsom kulturkonservativ, kulturradikal och vänsterradikal. Om idéerna som skapade sidorna och om raden av skribenter som format den svenska debatten: Edvard Alkman, Wilhelm Peterson-Berger, John Landqvist,  Knut Jaensson, Bengt Holmqvist, Ulf Linde, Ruth Halldén, Sven Lindqvist, Lars Gyllensten, Leif Zern, Per Wästberg, Arne Ruth, Horace Engdahl, Macei Zaremba, Stefan Jonsson och otaliga andra passerar förbi.
    Några av dem har  i vredesmod vänt tidningen ryggen för kulturjournalistiken är de heta temperamentens och de stridiga viljornas fält.För att inte tala om divornas och småpåvarnas fält.
   Jag medger gärna att jag inte är objektiv när jag tycker att boken är underhållande. Det är ju känt att människor gillar att läsa om den egna yrkesgruppen. Samtidigt berättar boken om hur samtiden formats och uttryckts - och det är intressant.

måndag 10 december 2012

Nyttig almanack

Under 80 år har Semics Köksalmanackan varit en viktig inspirationskälla i köket för många nygifta och ovana matlagare för att sedan bli  en viktig följeslagare för många.
  När förlaget nu ger ut den 80:onde boken är det en fyllig utgåva med den unika och uppskattade blandning av recept, middagsförslag för årets alla dagar, artiklar och plats för anteckningar något som alltid ingått i Köksalmanackans. Dessutom mängder av  nostalgiska tillbakablickar på svunna tider almanackor!
  Med sina artiklar som "Laga revor i en fart", ofta förmananingar som "Rör inte så energiskt i stuvningen, det är då den blir seg!"  är de tidiga Köksalmanackorna fascinerande kulturhistoriska dokument. Nog behöver de nyhjälplösa också få lite handfasta råd.För den som är jäktad och inte hinner planera så mycket är matsedelsförslagen bra, jag lovar.
  Köksalmanackan är nostalgi och kult - modernare än någonsin, oumbärlig som alltid.Och den passar bra in i det tantvurm som just nu råder.

söndag 9 december 2012

Ankis fina fåglar

  Måste få tipsa om en lokal fågelbok som är så fin.
  Det är Ann-Kristin Johanssons "Ankis fågelbok för vanligt folk" där Anki har skrivit text, målat akvarellerna och tagit en del av fotona. En vacker och generös bok som passar de flesta som är normalintresserade av fåglar.
  Boken följer årstiderna och grupperar fåglar efter när de är vanligast förekommande. En del ser man förstås året runt medan andra är säkra tecken på vår eller höst. Boken kompletteras med observationer ur Ankis fågelskådarböcker och får på så vis en personlig infallsvinkel på ämnet.
  Boken är helt i färg och layouten har finesser som lyfter fram färgen på de olika uppslagen. Ett extra plus för akvarellerna som Anki gjort, hon är ju en van akvarellist som ser naturen med djupblick.
   106 fåglar får plats i boken och kan man de här pippina så vet man mycket om naturen.

lördag 8 december 2012

Män är mänskliga

  En liten antologi som heter "Mänskligt - vad rör sig i huvudet på en karl?" har förlaget Fontana Media gett ut. Bidragen kommer från tio yngre finlandssvenska män och bjuder många infallsvinklar på ämnet vad är en man idag.
   Här finns funderingar om varför män har någonting att göra inom barnomsorgen och hur man minns barndomen och vad som format den.
  Kenneth Thelen skriver om en kämpaglöd som slår det mesta, om hur han kom igen efter en svår mc-olycka och till allas förvåning åter kunde ge sig ut på världsomsegling - mot alla odds.
  Jonas Jungar skriver humoristiskt om vedens betydelse för manligheten och varför välhuggen ved är en kärleksgärning.
   Intressant är Mats Björklunds funderingar om varför det är så ont om män i kyrkbänkarna och hur han upplever att manliga egenskaper, som att fixa och göra, inte längre behövs. Kyrkans ensidiga inriktning på hjälp och stöd gör männen överflödiga.Det är ett inlägg som sticker ut och som, förhoppningsvis, inbjuder till både eftertanke och diskussion.

fredag 7 december 2012

Pappornas höst nu


"Varför återvände du?" Med den frågan börjar Johannes Anyurus  roman "En storm kom från paradiset". Huvudperson är mannen P. En bokstav som kan stå för pappa, men är även  namnet Paul, som Anyurus far hette, och sonen har gjort en litterär gestalt av honom.
  Jo, det är pappornas höst tänker jag. Ulla-Lena Lundbergs prisbelönade "Is" är ju en stark framskrivning av den tidigt döde fadern. Båda romanerna har också "pappasaker" på omslagen.
   Här handlar det om  pappa som ville flyga, men i stället hamnar han tillfångatagen i ett underjordiskt förhörsrum sedan han hoppat av från flygutbildning i Uganda. Sent omsider hamnar han i Sverige.
   Med hjälp av minnen, fragment och sin begåvning för att skriva förvandlas faderns liv till en berörande berättelse. Anyuru har säker känsla för stil och förflyttar sig ledigt fram och tillbaka i tiden.  Vissa kapitel är skrivna ur författarens, andra ur sonens perspektiv, så P:s liv belyses från två håll.
 Anyuru har, precis som Lundberg, valt fiktionen för att berätta en distinkt historia. Det gör P:s liv allmängiltig, en symbol för alla som han.
 Sonens beskrivning av hur stormen -  ödet kanske -  påverkar fadern och  honom själv,stannar kvar länge efter avslutad läsning

torsdag 6 december 2012

Älskvärd barndomsskildring

   Idag är det självständighetsdag. En ledig dag som är lite högtidlig, ofta kall och inbjuder till inomhusmys. Årets dag är inget undantag.
   Eftersom jag gillar att läsa om böcker har jag tagit fram Tove Janssons barndomsskildring "Bildhuggarens dotter", utgiven 1969. I den berättar hon om hur det var att växa upp som konstnärsbarn på Skatudden i Helsingfors. Pappa var bildhuggaren Viktor Jansson och mamma var illustratören Signe "Ham" Hammarberg. Tove växer upp med det konstnärliga skapandet omkring sig, leker i ateljén och ligger på sitt sovloft och lyssnar på festerna i ateljén.
 Så mycket kompisar har hon inte men hon saknar dem inte. Hon har ju Anna, det frodiga hembiträdet som sjunger sorgliga skillingtryck - alla verserna - och en rad spännande fästmän.
   Ibland blir Tove och Anna osams, men i grund och botten är de bästa vänner.
  Det sista kapitlet handlar om julen. "Ju mindre man är dess större blir julen" skriver Tove och beskriver hur hon får följa med pappa och köpa julgran i svartaste decembermörker och hur ateljén blir ett julrum.
  Det är en älskvärd liten bok som på precis men generös prosa fångar stunder från en försvunnen tid.

onsdag 5 december 2012

Skapar längtan till Italien

  Om Iitaliens moderna  historia vet vi pinsamt lite. För italienarna börjar den kring 1860, då det moderna, enade Italien ersatte småstaterna på halvön.
  Om den perioden handlar Göran Hägg nya bok, "Ett alldeles särskilt land -150 år i Italien" och han skriver med djp kunskap, sedan länge deltidsbor han i Italien.
  Här träffar man Garibaldis 1000 frihetskämpar som slog tjugofalt starkare trupper på Sicilien. Fascismens märkliga blandning av social omsorg och brutalitet beskrivs liksom den märkliga Mussolini-nostalgi som fortfarande hemsöker delar av landet.  Maffians uppkomst och återkomst, de Röda brigaderna och mordet på Aldo Moro finns beskriven.  Inget av det som omvärlden förfasade sig över när det gällde Berlusconis sexäventyr eller ekonomiska manipulationer är någon nyhet.

  Bäst i boken är kanske beskrivningen av kulturlivet. Vi ser filmskapare som Fellini, Rossellini och Ettore Scola, vars film givetvis inspirerat till bokens titel,  och stjärnor som Anna Magnani, Sophia Loren och Marcello Mastroianni.
De provokativa poeterna D'Annunzio och Marinetti, dramatiken  Pirandello och berättare som Alberto Moravia och Umberto Eco beskrivs. Och naturligtvis kan det moderna Italien inte förstås utan Verdis operor och den italienska schlagervågen på 60-talet.
  Ge den här boken till någon som längtar till Italien.

tisdag 4 december 2012

Finlandiapriset kom rätt!

   Absolut rätt roman vann Finladia-priset i år, Ulla-Lena Lundbergs "Is".
  Jag har faktiskt hunnit gratulera författaren till priset när jag fick tag på henne mitt på dagen, men det tål att sägas igen: Grattis!
   Den här romanen har väntat på att bli skriven länge.Det är en bearbetning av författarens barndomsminnen som klätts i fiktionens kläder. I roman löper många trådar ur hennes mångsidiga författarskap samman. I det lilla samhället och i den enskilda människan speglas en hel värld  i glimtar och minnesblänk.
  Hit till Örarna/Kökar kommer man bara med båt, om man lyckas ta sig fram mellan grynnor och skär och hit kommer en ung prästfamilj just efter krigets slut. Här ska de börja ett nytt liv, bygga upp en församling och sitt hem. De är unga och starka och har både tro och hopp så det räcker för alla. Och församlingen älskar familjen och snabbt blir prästgården ett riktigt kraftcentrum.
Men.... 
 Utanför prästgården, på farvattnen och ute på isen, råder uråldriga makter. Det vet postföraren, medan prästen har annat i tankarna när han är på väg hemåt mot ljuset i prästgårdsfönstret.
  En roman som har allt en klassisk roman ska ha. Levande människor, fantastisk miljö och ett språk som bär. En roman som sätter mina kökarrottrådar i dallring.
   Läs den, alla ni som älskar romaner.

måndag 3 december 2012

En strulig högskola

  Emma Lundgren är Kristina Appelqvists problemlösar men en förmåga att bli inblandad i konstuga dödsfall.
   Emma är rektor vid Västgöta universitet i Skövde och där händer det saker minsann. I Appelqvists senaste - De blå damerna - skedde en spektakulär konststöld med tillhörande mord. Den ska jag slå in i julpaket vad det lider, men här ska inte avslöjas till vem.
   Nu har jag läst en tidigare Emma-deckare, "Den som törstar", där en omstridd professor  i religionshistoria hastigt dör i en hjärtinfarkt.  Vidars vänner i Sancta Elins kyrkokör - där Emma ingår  och den världsberömda sopranen Angela Hansson ska sjunga på begravningen. De träffas kvällen före begravningen för att öva och umgås och sedan övernatta i stiftsgården. Men på morgonen nästa dag hittas Angela Hansson brutalt mördad.   Frågan är vad det finns för samband mellan pofessorn och operastjärnan Angela Hansson, bosatt i Italien sedan många år. Kanske finns svaret att söka i Angelas ungdom, men det finns också ledtrådar som pekar på att de båda dödsfallen har att göra med professorns forskning i etruskisk mytologi. Diverse antika föremål spelar en roll för utvecklingen.
   Det här är en förtätad och skickligt genomför historia. Rekommenderas till vänner av småstadsdeckare.

söndag 2 december 2012

Hundra år - fem kvinnor

   Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. 
  Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna.Det är temat för Aino Trosells roman "En gränslös kärlekshistoria" som i mångt och mycket bygger på den egna släkthistorien..
   Trosell är väl annars mest känd för sina kärva deckare som utspelas i glesbygdsmiljö och miljön har hon kvar när hon berättar om en rad kvinnoliv. Det man häpnar över är hur snabbt tiden rinner iväg, det som just var ungdom har blivit åldrande. Och så mycket som hänt på alla dessa år. Mycket har förändrats men mycket är också sig likt på de fem generationer Trosell beskriver.
  Skulle vara intressant att läsa om hundra år av åländsk kvinnohistoria för det vimlar ju av starka kvinnoöden här.


lördag 1 december 2012

Sovjetiska skuggor

  Det finns ämnen det är hälsosammast att tiga om. Ett sådan är hur det var att leva i den unga utopiska staten Sovjetunionen.
   Släktingarna till Rober Klasson, mannen som var med och elektrifierade det väldiga landet,  höll i årtionden under tyst om familjefaderns ursprung och insatser. Med perestrojkan löste censurens band. Historien om Robert, Krupskaja och Sonja för oss rakt in i sovjetstatens maktspel där många människor kom i kläm.
   Snart har hundra år gått sedan Lenin dog. Han och hans hustru Nadezjda Krupskaja bildade ett radarpar som formade och förvanskade Europa under en stor del av 1900-talet. 
   Svenskättlingen Robert Klasson, född i Kiev, förenade Lenin och Krupskaja i sin studiecirkel i S:t Petersburg. Klasson var en färgstark och modig samhällsdebattör.
 Christian Sundgren har med sin kusin Marina Gardenin spårat Robert Klassons släktingar i dagens Ryssland. Boken "Robert, Krupskaja och Sonja - små kuggar och stora i ryskt maktspel" bygger på intervjuer och på unikt arkivmaterial, såsom den intensiva brevväxlingen mellan Klasson och Lenin.
  Boken kastar ett intressant ljus över historiens stora aktörer och här framsår de som människor, vilket de naturligtvis var.