Seglaren Milo
Dahlmann hade försökt en gång tidigare. Då blev hon
den första svenska kvinnan som ensamseglade över Atlanten. Men Antarktis
nådde hon inte.
Under ett och ett halvt år på havet lärde hon sig att viktigast är att våga sätta mål och hålla fast vid dem. Lika viktigt
är det att våga ändra sina planer när verkligheten kräver det.
"Alla kan
vi påverka våra liv mycket mer än vi tror", säger Milo, som valde att
inte ge upp sina drömmar om havet, Antarktis, den stora harmonin och
lyckan i att baka bröd mitt på Atlanten. Bra läsning för alla som inte vill fastna i den nya ängsligheten.
Hon
gav sig alltså iväg igen, med målet att segla till Antarktis på egen köl, med
bättre utrustning och mer förberedd än förra gången. På egen
hand hade hon sparat ihop närmare 1,5 miljoner kronor till den
specialbyggda stålbåten Artemisia II. Och den
här gången nådde hon sitt mål och väl framme överväldigades hon av
pingvinerna, den klara sikten och det mäktiga landskapet. Men fick också
anledning att fundera över situationen på vår planet och hur vi
förhåller oss till den värld vi lever i.Här i "Mot pingvinernas land, en seglats till Antarktis" berättar Milo Dahlmann om sina erfarenheter. Hon förmedlar vad hon upplevt och lärt och lär oss att många av våra drömmar om livet har en möjlighet att bli verklighet.
Underbart att segla i läsfåtöljen är det också en stormkväll som den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar