Niklas Natt och Dags debutroman 1793 blev en succé. Trots det grymma innehållet och skildringen av den ofattbara misär som rådde i Stockholms slum under det sena 1700-talet. Visst, det är Bellmans stad, men de lukter som beskrivs på boksidorna kommer inte från den fina världen. Kommer ihåg vad man sagt om Voltaire, som levde under samma tid, att vi skulle nog kunna samtala med honom men vi skulle inte stå ut med lukten i hans rum.
Nu är uppföljaren, som helt logiskt heter "1794" här och den avslutande delen får titeln 1795.
En mor sörjer sin dotter, som dräpts på sin bröllopsnatt. När ingen
annan vill utreda dödsfallet frågar hon den ende som återstår, en
enarmad palt som sörjer sin döde vän. På Danvikens hospital, i utkanten
av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han
anklagas för.
Vi får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och
den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som
återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall.Gustaf III är död, hans son är omyndig och hans bror hertig Karl har överlåtit rikets styrande till Gustaf Reuterholm, som är en mörkrets man av oanat slag. Bland annat gjorde han något som dagens beslutsfattare inte vågar - han stängde Svenska Akademien.
Niklas
Natt och Dag visar här att han är långtifrån färdig med sin brutala och
nakna skildring av det sena 1700-talets mörkaste vrår. Vänta er inte rokokopasteller skildrade här! De är mycket långt borta.
I "Busholmen nästa", som blev Claes Anderssons sista bok, återvänder till sin ålderstigna
romanhjälte Otto, som har flyttat till Busholmen i Helsingfors centrum. Han har tidigare skrivit "Ottos liv" och "Stilla dagar i Mejlans" och Otto är författaren själv i lätt förklädnad. Här finns kärleken till jazz, politiken och drömmarna om en storslagen karriär som fotbollsstjärna i ungdomen.
I "Ottos liv" kom han med den här programförklaringen, som gäller för alla de tre Otto-böckerna: "Jag skriver mig en framtid. Jag skriver mig genom den dystra vintern, genom snögloppen och halkan, genom fukten och kylan, blåsten och stormarna. Jag skriver bort mitt tungsinne och min usla prognos. Jag skriver mig igenom väggen mellan varande och upphörande. Jag skriver mig in i kärleken. Jag skriver mig in i kärlekens famn."
Nu fyller han sina dagar genom att engagera sig i de små och stora världshändelserna, uppträda som jazzpianist och ackompanjatör för den skönsjungande sångerskan J - och sörja sin förlorade ungdomsvän, som inte längre vill träffa honom.
Tidens upprörande händelser och klimatfrågan tvingar dessutom till rannsakning av det egna ansvaret vad kan vi göra för att hjälpa ens någon av alla de flyktingar som tvingars fly sina krigshärjade länder? Och hur ska vi leva för att också våra barn och deras barn kan garanteras ett fullvärdigt liv? En sympatisk liten roman om förändringar, insikter och genombrott på ålderns höst.
I "Ottos liv" kom han med den här programförklaringen, som gäller för alla de tre Otto-böckerna: "Jag skriver mig en framtid. Jag skriver mig genom den dystra vintern, genom snögloppen och halkan, genom fukten och kylan, blåsten och stormarna. Jag skriver bort mitt tungsinne och min usla prognos. Jag skriver mig igenom väggen mellan varande och upphörande. Jag skriver mig in i kärleken. Jag skriver mig in i kärlekens famn."
Nu fyller han sina dagar genom att engagera sig i de små och stora världshändelserna, uppträda som jazzpianist och ackompanjatör för den skönsjungande sångerskan J - och sörja sin förlorade ungdomsvän, som inte längre vill träffa honom.
Tidens upprörande händelser och klimatfrågan tvingar dessutom till rannsakning av det egna ansvaret vad kan vi göra för att hjälpa ens någon av alla de flyktingar som tvingars fly sina krigshärjade länder? Och hur ska vi leva för att också våra barn och deras barn kan garanteras ett fullvärdigt liv? En sympatisk liten roman om förändringar, insikter och genombrott på ålderns höst.