Hellberg är underhållande

 " Sonjas sista vilja", en av tre romaner om Sonja, är en riktig bladvändare. Tre vanliga kvinnor i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter. Man följer dem andlöst vare sig det handlar om heta kärleksaffärer i Paris, jobbiga exmakar i Stockholm eller gulliga barnbarn i Östersund. Det här är en romantisk komedi som lockar fram både skratt och tårar och som är helt omöjlig att lägga ifrån sig om man gillar genren "feel-good" - och det är det ju många som gör. Rosa champagne i glasen på omslaget gör den till passande nyårsläsning..
   Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det.
    Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor Vill de och kan de göra Sonja till viljes?

Det var som Hin

Den kristna djävulen har fascinerat författare och teologer sedan tidernas begynnelsedagar. Han har inspirerat många dramatiska och oförglömliga konstverk och i dag är han fortfarande en stark bild i populärkulturen. Boken " Mörkrets furste" är en introduktion till djävulens idéhistoria och hans plats i verkliga människors liv.

    Darren Oldridge visar att han är en viktigare, och mer komplex och motsägelsefull, figur i västerländsk historia än vad många anar. Oldridge belyser tre huvudteman: Djävulens centrala plats i västerländskt tänkande, från medeltiden till modernitetens början; principen om en demonisk inversion; samt mångfalden och föränderligheten bland föreställningarna om djävulen.

   Trots en dalande tro på djävulen är tanken om en abstrakt ond kraft fortfarande förvånsvärt stark. Oldridge avslutar med att utforska demoniska föreställningar i vår egen tid, inklusive anklagelser om satanistisk, rituell misshandel och det pågående kriget mot terrorn.

    En central fråga är varför oskyldiga lider i en värld som skapats av en kärleksfull Gud. Betyder det att Gud inte kan förhindra lidande, trots sin påstådda maktfullkomlighet?  Detta, i korthet, är det ondas problem. Djävulen är en av lösningarna på problemet: hans uppror mot Gud och hat mot dennes verk är skälet till ondskans existens.

   Värt att fundera på nästa gång du slentrianmässigt åkallar djävulen genom att svära?

Aktuell ännu

I boken " Made in France" undersöker journalisten och utrikeskorrespondenten  Alice Petrén den allt starkare nationalismen i Frankrike. Boken har ett par år på nacken och skrevs innan Macron blev president. Hon har också skrivit en bok om Algeriet, Frankrikes gamla koloni.
   För den här boken har hon har träffat såväl Marine Le Pen och halalslaktare i Nice som vinbönder i Champagne. Elitismen och den grandiosa självbilden, men också det invandrartäta Sydfrankrike, belyses ur olika synvinklar.
   Vi får följa med till Nationella Frontens partikongress, segregerade förorter och de fina salongernas Paris. Här beskrivs antisemitismen, som har djupa rötter i landet, liksom motsättningarna mellan kristendom och islam. Längtan tillbaka till de Gaulles tid och landets roll som stormakt berörs. Och så gör hon ett försök att karaktärisera fransmän, med risk för att försöka fånga nationalkaraktären. "Fransmän är som cowboys, vilda och våghalsiga. Är det att gå för långt att säga att det ingår i nationalkaraktären eller självbilden?" undrar Petrén. En underhållande läsning om ett gammalt kulturland som kanske är lite på dekis.

Kusligt i Roslagen

    Det blir allt mer tydligt att John Ajvide Lindqvist hör till mästarna i skräckgenren. Han förmår ladda vardagen och platser vi känner med en smygande olust, hotfullheten står bakom vartenda träd. Hans "Människohamn" utspelas i Roslagens famn, men borta är Taubeidyllerna. Det förtjänar att påpekas att författaren använder ordet "hamn" i betydelsen skepnad, inte en ankringsplats.
   Det börjar en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar. Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen.
    Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn. Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
    Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne. Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
    En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss. "Människohamn" är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården.

God Läsjul alla!

Nu tar min blogg en paus över juldagarna och gissa vad jag ska göra då...
Vill önska alla följare av bloggen en riktigt god jul med massor av goda läsupplevelser!

Mer än bara tomtar

Jenny Nyström är mycket starkt förknippad med julen. Det var hon som gav tomten ett ansikte när hon illustrerade Victor Rydbergs dikt. 

    Men hennes tomtar är moderna de lyssnar på radio och delar ut paket från flygplan eller zeppelinare! När hon gestaltar påsken och påskkärringarna ja då dalar det ibland ner i fallskärm och har ställt kvasten hemma. 

    Jenny Nyströms produktion kom att bli överväldigande: oljemålningar, akvareller, illustrationer till tidskrifter, böcker och vykort. Jenny Nyström kom också att bli pionjär som barnboksillustratör. Boken om Jenny Nyström, som ges ut i storformat hos Gullers förlag, sveper över nära 70 år av hennes konstnärskap och visar en palett av hennes olika uttrycksmedel.  
   Jenny Nyströms tidiga akademiska verk håller hög kvalitet -
så hög att hon fick guldmedalj, stipendium och fick ställa ut på Parissalongen 1884. Hon sällar sig inte till de andra konstnärerna som bejakade friluftsmåleriet och realismens genombrott utan hon gick sin egen väg och tjänade familjens uppehälle genom illustrationerna.

Mumin i nya kläder

   "Julen kommer till Mumindalen" är baserad på Tove Janssons novell Granen från 1962 och ingår i samlingen Det osynliga barnet.
   Den är omarbetad för bilderboksformatet av författarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson och illustrerad av Filippa Widlund. Boken är en del i Bonnier Carlsens satsning på att ta fram nya bilderböcker om Mumintrollen för nästa generation Muminälskare. De nya böckerna ska anknyta till Tove Janssons klassiska berättelser och i både text och bild förmedla magin, klokskaperna, kärleken, ljuset och mörkret som finns i Muminvärlden.
   Här handlar det om att Mumintrollen väcks ur sin långa vintersömn till ett jäktat Mumindalen. Något som kallas Julen ska tydligen komma redan samma kväll! Och den mystiska Julen verkar inte vara trevlig alls - åtminstone om man ska döma av hur stressande alla deras vänner verkar vara inför dess ankomst.
   Mat ska lagas, granar införskaffas och klappar inhandlas. De enda som inte jäktar är de räddhågsna och frusna små knytten. De längtar bara efter att få vara tillsammans och titta på de vackra ljusen. Kanske Muminfamiljen kan lära sig något av dem?
   Känner mig kluven inför den här moderniseringen. Kan förstå att man vill ha mumin anpassad till mindre barn och visst känner man igen allt, utom att trollen blivit lite standardiserade. Tror nog att jag håller mig till min tummade gamla bok när jag läser novellen Granen i jul som jag brukar göra ofta under julhelgen.

En riktig nagelbitare

   Claire Douglas är en brittisk kriminalförfattare som slog igenom när hon vann tidskriften Marie Claires debutantpris med romanen "Systrarna". Hennes andra roman, Ung kvinna saknad, blev också den en bästsäljare och kom ut i Sverige våren 2017. Själv har jag missat Douglas tills nu, men hon är bra. Det blev sen läsning igår.
   Det är två år sedan Abis tvillingsyster Lucy omkom i en tragisk bilolycka. Abi, som körde bilen, är nedbruten av sorg och skuld när hon flyttar till Bath för att försöka gå vidare i livet. Men vart hon vänder sig tycker hon sig se Lucy, men det visar sig alltid vara någon annan. En dag möter hon Bea som är rena avbilden av Lucy och hennes tvillingbror Ben. De blir nära vänner och Abi flyttar snart in i deras exklusiva kollektiv.  
   Men när Abi blir förälskad i Ben så är Bea inte lika trevlig längre. Hon anklagar Abi för att ha stulit ett armband. Och plötsligt börjar märkliga och oroväckande saker hända. För det är väl inte bara inbillning..?

Allt om Kalle dussin

   Alldeles nyligen uppmärksammades att 300 år gått sedan Karl XII, Sveriges mest krigiske kung, träffades av ett dödande skott.

   Men varför ska någon bry sig om Karl den tolfte? Det är en fråga värd att ställa, menar Håkan Strömberg, historiker som arbetar på Göteborgs stadsmuseum  författaren till boken "Allt om Karl den tolfte". Han tycker själv att föra att skriva ännu en bok om kungen och dessutom ge den denna titel kräver "ofattbara kunskaper eller naivt övermod" och han hävdar att det är det senare som gäller.

    Långa perioder har kungen varit nästan lika bortglömd som Johan den tredje eller Adolf Fredrik, och det vill inte säga lite. Sedan dyker han upp igen, lite som brandnävan,  växten som bara gror och blommar efter en skogsbrand.Intresset för honom går i vågor och just nu är trenden nedåtgående.
   Så var ska den börja, som vill veta lite lagom mycket? Inte bara om hans liv och leverne utan även om den politiske Karl den tolfte, den mytologiske Karl den tolfte och den modemedvetne Karl den tolfte? 

   Var börjar den som vill ha svar på de stora frågorna, som ifall Karl den tolfte någonsin hade sex, eller vilken ras hunden Pompe tillhörde? Det är för de läsarna, som den här boken har skrivits.

Bildad på rekordtid

 Bildningsakuten heter en avdelning i Icakuriren som Göran Everdahl har skrivit i drygt tio år. Det är en sida som gör läsaren till "expert på fem minuter". Tanken är att man ska framstå som miss­tänkt kunnig om exempelvis Shakespeare, arkitektur eller hinduism efter att ha läst veckans sida. Eller, i bokform, efter att ha läst ett uppslag. Ett uppslag i Bildningsakuten ger läsaren en snabb överblick. Men inte bara den seriösa, torra överblicken från ett vanligt uppslagsverk.
    När Bildningsakuten tar upp Katarina den stora handlar det inte bara om hennes politiska insatser utan även om hennes ryktbara sexliv och hennes sura brevkommentarer om Gustav III. Båda är en del av kulturhistorien och platsar i det vi kallar allmänbildning, men man hittar dem inte i vanliga uppslagsböckeer. I Bildningsakuten är de givna.
  När Göran Everdahl samlar detta i en fin stor volym ligger tonvikten på kulturhistoria: konstnärer, författare och kompositörer. Men också stora ämnen som religion, politisk historia och en del naturvetenskap avhandlas. Har du aldrig läst Charles Dickens? Vet du inte varför Alexander blev den store? Saknar du all susning om konstnärer som Rembrandt och Chagall? Tror du att alla andra har kollen, bara inte just du? Bildningsakuten täpper till dina luckor.
   Men riktig bildning får man när man kommer ihåg allt man en gång lärde sig - och glömde.

Skräck på Öland

Stormvarning utfärdas När den kraftiga storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg. I Johan Theorins "Nattfåk"

, som nu getts ut i pocket, har det blivit vinter på ön.
    Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse . Det sägs att Åluddens gård är byggd av virke från ett skepp som förlist i havet utanför, vilket enligt folktron inte är särskilt lyckosamt. Och av de båda fyrarna som reser sig som tvillingtorn där ute i vattnet lyser bara det ena. Också kring detta finns det en legend.
    Men framför allt sägs det att det gamla fyrmästarbostället en gång om året - – på natten till julafton – får besök av alla dem som levt på gården, men som nu är döda. Nu är Joakim och Elin Westin knappast av den vidskepliga sorten. De är tvärtom moderna människor – som har valt att flytta till ön för att de har tröttnat på det hektiska storstadslivet och för att barnen ska få växa upp med naturen runt knuten. När de är färdiga med den omsorgsfulla upprustningen av gården funderar de på att starta någon form av verksamhet där.
    Men familjen Westin är inte de enda nykomlingarna på norra delen av ön. Polisstationen i Marnäs, som har varit stängd i flera år, ska återinvigas och få sin egen närpolis: den nyexaminerade Tilda Davidsson. Hon har sina rötter i trakten och passar på att bekanta sig med sin enda levande öländska släkting, den åldrade sjökaptenen Gerlof Davidsson. Som vanligt har Gerlof en hel del att berätta.
     … På gården vid Åludden får drömmarna snart ge vika för katastrofen. En dag hittas Elin död i vattnet. Hon har lämnat barnen på daghemmet i byn, ensam vandrat hemåt längs kusten och, som det verkar, halkat och fallit från den gamla piren ut mot fyrarna. Hela Joakims tillvaro slås i spillror, och ändå fortsätter han frenetiskt med renoveringen av huset. Till barnen, som är för små för att själva förstå vad som har hänt, säger han bara att Elin har rest bort. Men dottern Livia är övertygad om att hennes mamma kommer tillbaka. Åtminstone för att fira jul...
 Nattfåk är ruskig på ett oemotst¨åndligt sätt och får åtminstone mej att böra komma ihåg alla gamla berättelser om övernaturligt som jag hört. Läs den om ni törs, fast i jul.

Saltstänkt läsning

   När det blir för mycket av julromaner och deckare, då är det gott att läsa en riktig klassiker, Joshua Slocums "Ensamseglare jorden runt". Den kom i nyöversättning för några år sedan.
   Den förste att segla ensam jorden runt var inte bara en erfaren skeppare och skicklig båtbyggare han var också en begåvad författare. På egen hand byggde Joshua Slocum om en 36 fots slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895 kunde han hissa segel i Boston, Massachusets. Mer än tre år senare återvände han till Newport, Rhode Island. Då hade han seglat jorden runt, 74 000 km. År 1899 beskrev han sin resa i boken Sailing Alone Around the World.
   Ingen bok har som den här fått så många att ge sig ut på haven, somliga bara för upplevelsens skull, andra för att vinna kappseglingar eller slå hastighetsrekord. Slocums skildring ger läsaren en frihetskänsla som är svår att motstå.
    Bland seglingsskildringar intar Slocums bok  en särställning inte bara för att han var först ut. Det är inte heller främst för att han är en driven stilist, även om han skriver en stram och effektiv prosa, utan att någonsin ta till överord eller blommig metaforik. Underfundig och underdriven är de adjektiv som bästbeskriver hans berättarröst. Humor har han, men av en diskret sort. Kanske är det hans personliga egenskaper, hans hållning till livet, till sjön och till seglingen som gör hans skildring så läsvärd. Slocum fördömer aldrig dem han träffar på sin resa, inte ens de pirater som förföljer honom i Medelhavet eller infödingarna som är på jakt efter honom i Magellans sund.
    Tre år efter sin återkomst avseglade han återigen ensam med Spray från Vineyard Haven med kurs mot Sydamerika och floderna Orinoco och Amazonas. Det blev Slocums sista segling. Båt och skeppare återfanns aldrig.

Turstens tredje om Embla

   Helene Turstens nya deckare "Snödrev" är den tredje fristående delen i serien om Embla Nyström - Irene Huss unga kollega - och den tar sin början där Sandgrav slutade.
    Kriminalinspektör Embla Nyström är på vintrig semester i norra Dalsland när hon får ett samtal från sin släkting Harald. En död man har hittats i en av stugorna han hyr ut, och när Embla kommer dit upptäcker hon att det rör sig om en regelrätt avrättning.
    Den döde mannen är en av de största ledarna inom organiserad brottslighet i Göteborg och Sverige. Han är också en av dem som ligger bakom försvinnandet av Emblas barndomskompis Louise. Ett femton år gammalt brott som aldrig blivit löst. Kort efter upptäckten i stugan hittas flera personer i gangsterbossens innersta krets döda.
   Utredningen av morden leder Embla från Ulvsjön hela vägen till Split i Kroatien. Kan jakten på de skyldiga ge henne svar på vad som hände för alla år sedan och är det möjligt att hennes vän fortfarande lever?
    Tursten har alltid varit bra på att konstruera vassa kriminalhistorier. Så även här. Och det hon berättar om ligger nära dagens verklighet med skottlossning på svenska gator och dödligt gängvåld varje vecka. Men "Södrev" är en av Turstens bästa deckare.

Korstågens idé

  I den svenska historia utgör korstågen ett bortträngt kapitel. Någonting man helst inte vill kännas vid. Men korstågsandan var i hög grad levande under nordisk medeltid. Många svenska, danska och norska kungar och herremän tog korset och lovade att sprida kristendomen med svärd i hand. Tänk bara på korståget till Finland. I Dick Harrisons välskrivna "Gud vill det!" tecknas en heltäckande bild av korståg som idé och praktik.
    Men det var det få som likt Jan Guillous Arn Magnusson hade råd att fara till det Heliga Landet. Lyckligtvis fanns hedningar att omvända på närmare håll. Under 400 år organiserades religiösa krigståg mot större delen av Östersjökusten, från nuvarande östra Tyskland och Polen upp till Finland och Ryssland.
    Dick Harrison är idag en av Sveriges mest lästa historiker. I Gud vill det! berättar han för första gången den samlade historien om de nordiska korsfararna. Han tar oss med på en fascinerande resa till ett medeltida Norden där det ansågs ärorikt att dö och att döda i Guds namn och där en av de ivrigaste krigshetsarna var Heliga Birgitta. Han förklarar hur korstågstanken kunde slå rot och vad vi kan lära av det. Den medeltida retoriken blir skrämmande aktuell i ljuset av de senaste årens händelser. Historien kommer tillbaka fast i omstöpt form
.

Ett adelns styvbarn

Våren 1931 besöker friherre Jakob De Geer ett barnhem på Lidingö. Han ser den ljuslockiga Ejvor Jonsson slita en nalle från en pojke och skrika "Min! Min!" och utbrister: "Den där har temperament. Jag väljer henne!"
   Jonsson blir De Geer, Ejvor blir Yvonne. Så börjar ett liv som adoptivbarn i en av Sveriges finaste - och egendomligaste - adelsfamiljer. Nu, vid 87 års ålder, är Yvonne De Geer redo att berätta om hur det är att vara av fin familj - och ändå inte. "Aldrig en av oss" heter boken som finns i pocket.
    Jakob ser ner på kungahuset, pratar hellre med taxichaufförer än med inkrökta släktingar och är med om att bilda det antinazistiska nätverket Tisdagsklubben. Hustrun Ingrid skriver flammande dikter om krigets offer. De är vänner med Alexandra Kollontaj och Amelie Posse, och släkt med Agnes von Krusenstjerna. De är övervakade av Säpo medan kriget rasar i Europa.
   Boken är berättelsen om hur människoliv kunde komma i kläm i de högre klasserna och hur det civila motståndet kunde te sig under kriget. Det är en roande och insiktsfull självbiografi om hur det är att växa upp i en familj med blått blod när ens eget är rött. När Yvonne som ung vuxen sökte upp sin biologiska mor stod det klart att hon också var en främling.
   Yvonne de Geer var den första kvinnliga reportern på Expressen, dit hon handplockades av Carl-Adam Nycop. Hon har arbetat på bland annat Aftonbladet, Sveriges Radio och Dagens Industri . Hon bor i Stockholm och på Åland.
    Det är intressant att följa denna annorlunda uppväxt, med många privilegier men ändå så utsatt. Hon dyker ner i sitt förflutna liv och låter berättelsen fyllas av ett myller av människor och känslor.  Hon är en del av adelns liv men samtidigt förblir hon en outsider. Om det skriver De Geer med skärpa och helt utan bitterhet.

Sund berättar om musiken

 I sin nya roman "Där musiken började", som är andra delen i hans österbottniska trilogi med Jakobstad som nav, går Lars Sund tillbaka till 1960 och 70-tal, när popen på allvar slog igenom i Finland och Jakobstad kallades Finlands Liverpool, eftersom det fanns så många garageband där

   Förutom den blivande tonsättaren Alf Holm får läsaren också möta Ulla-Maj, Maggi och Iris från "Tre systrar och en berättare". Den romanen var placerad i efterkrigstiden, nu är det deras barn som tar över. Maggis döttrar, framför allt Neppe och Hajje, kommer att spela viktiga roller i Alfs utveckling
   Efter den internationella succén med operan Tom of Finland blir den finländska postminimalistiska kompositören Alf Holm berömd. Berättaren söker sig tillbaka till Alfs rötter i en cellulosadoftande österbottnisk hamnstad.
    En berättare för ordet, assisterad av sin skrivlärare och framför allt av vålnaden efter Odin Sikström, lokal tonsättare, cyklist och plåtslagare .Berättelsen börjar en kylig och regnig vårdag i nutid, när en kran lyfter bort pelaren i restaurangen Terrazzos hörn – en gång samlingsplats för stadens ungdom och världens nav. Därifrån söker sig historien tillbaka 60-, 70- och 80-talets Jakobstad, New York och Vasa. Texten ekar ut popmusik på full volym.
   Sunds flödande berättarkonst är svår att motstå. Han målar upp bilder av staden och av människorna i dem så att de blir helt levande.

Fjäderlätt om kändismödor

Ingrid Remvall är beteendevetare och författare. Hon har gett ut fyra ungdomsromaner och en faktabok för unga entreprenörer. Med "Mordoch martinis" debuterar hon som deckarförfattare och det handlar om det ljuva livet bland kändisar.
   Bella jobbar på en eventbyrå, ett drömjobb för många, men själv drömmer hon om att förändra världen med sin livstilsblogg. Det finns bara ett problem: Ingen läser den. Hennes pojkvän tycker till och med att hon ska lägga ner bloggen och fokusera på viktigare saker, som att skaffa barn. Bara en av alla saker de är oense om.
   Men när Bella hittar en kändiskock död naken, insmetad i grädde och med ett pentagram inristat i magen på en restaurangtoalett förändras allt. Efter en utekväll lägger hon upp en bild på liket på sin blogg. När hon inser vilken besöksstorm den genererar får hon en idé: hon ska sätta fast mördaren med hjälp av sina följare. Men ju närmre hon kommer sanningen desto djupare dras hon in i ockulta affärer med fara för sitt eget liv.
   Några timmar av underhållning får man av den här boken.

Vänner emellan

   På kibbutzen är det tänkt att alla ska vara vänner. Men väldigt få är det.
 I romanen " Vänner emellan" öser Amos Oz ur sina egna erfarenheter om livet på en kibbutz i Israel i slutet av 1950-talet. Här möts människor från olika skeden i livet. Det är åtta historier om människor som alla bär på egna hemligheter
. Historier om kärlek, längtan och sorg. Och historierna handlar om ensamhet, på det enda stället man inte ska kunna känna sig ensam - kibbutzen.
     Här finns Zvi Provizor, en pessimistisk och butter trädgårdsmästare; Henya Kalish, vars rika broder vill betala för hennes son Yotams studier i Italien, medan Yotam själv bara tänker på hur han ska våga lämna kibbutzen och ge sig ut i världen; och historien om Martin Vandenberg, skomakare och överlevare från Förintelsen, som vigt sitt liv åt världsspråket esperanto.
     De åtta berättelserna bildar tillsammans ett band av historier som hakar i varandra. Det är inte bara  enskilda människoöden, utan det blir också en bok om en tid, en plats och en idé om hur vi i humanismens namn skulle arbeta och leva tillsammans, trots olika bakgrunder, olika politiska uppfattningar och olika synsätt på livet. Ett försök till kollektivroman.
    Oz skildrar här människors rädsla, deras sorger, förhoppningar och längtan med mjuk hand och stark empati. Romanen är en hyllning till hans egna förflutna och hågkomster av livet på en kibbutz.

Läs med öronen också

   "Från tolvårsåldern var mitt huvud fyllt av bara två tankar som sedan dess nog aldrig lämnat min skalle: flickor och resor ut i världen" deklarerar Herman Lindqvist, journalisten och författaren som har skrivit Sveriges historia i elva band och fått både folkets och kungens barn att sluka den.  I självbiografiska "Mitt i allt" han vänder blicken mot sitt eget liv och ger oss sin egen historia här som ljudbok med författaren själv som uppläsare. In bra version för det ger en extra dimension åt texten att höra författaren.
   Herman Lindqvist växte upp på svenska ambassaden i Helsingfors där hans far var pressattaché. En ström av politiker och korrespondenter gästade hemmet och det blev alldeles naturligt att Herman ville ut i världen som journalist. I sin bok berättar han om åren i hetluften, då han upplevde ett tjugotal krig i tre världsdelar.
    Men han berättar också om sina förfäder i den svenska arbetarrörelsen, om barndomen som präglade honom i efterkrigstidens Helsingfors, om olyckor och glädjeämnen och om ett livsavgörande möte i Kairo. Lindqvist berättar också om framgångar och motgångar med böckerna han har skrivit (fler än femtio!), om storverket Historien om Sverige, om hur ”Hermans historia” i TV kom till och om hur han fick ett hemligt uppdrag av kung Carl Gustaf.
    Miljoner läsare har blivit intresserade av historia tack vare Hermans berättelser om människorna bakom den. Hans egen historia är förstås också full av människor. I Mitt i allt bjuder han på överraskande porträtt av kända och okända, kungligheter och vanligt folk, men framförallt lär vi känna honom själv. Han är lika underhållande som vanligt, men bakom det goda humöret i självbiografin skymtar allvaret, han delar med sig av det som livet lärt honom.

Okända Vasa-flickor

   Alla har vi läst om Gustav Vasas söner - Erik, Johan och Karl - som turades om med att avsätta varandra. Men döttrarna: Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas.
   Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen har tagit sig an uppgiften och skildrar här livet som prinsessa under 1500-talet, en tid då det nyblivna kungariket Sverige kämpade för ett erkännande i Europa. Mästerligt berättar hon i "Vasadöttrarna" om hur Gustav Vasas döttrar växte upp i all tänkbar lyx men hur deras värld samtidigt var genomsyrad av både nöd och en bitter, våldsam maktkamp som satte syskonkärleken på prov. Boken ger en god inblick i en prinsessas liv under 1500-talet, ett liv fyllt av politik, maktkamper, intriger, godsdrift, äktenskapsproblem och ekonomiska svårigheter. Deras levnadsöden visar att man inte kunde ta något för givet även om man var dotter till en kung.
   Gustav Vasa, som hade nio barn som uppnådde vuxen ålder, ansågs särdeles lycklig. Monarkin och Vasadynastins framtid låg nämligen i den egna familjens överlevnad. Han hade fyra söner som säkrade tronföljden och fem döttrar som genom goda giftermål skulle hjälpa till i dynastins alliansbyggande. Prinsessorna uppmanades att ta varje tillfälle i akt att arbeta för rikets bästa.
  Författaren tecknar landets och familjens historia ur en ovanlig vinkel, dels för att den så tydligt fångar de djupt motsägelsefulla krav som ställdes på kvinnor med makt. Å ena sidan förväntades de vara fromma, blygsamma och undergivna sina makar. Å andra sidan hårdföra slottsförvaltare som kunde styra med tjänare och behärska räkenskaper.
   Egensinnigast, och den roligaste bekantskapen, är utan tvivel den näst äldsta, Cecilia, som redan vid tjugo ställde till med skandal strax efter systerns bröllop när brudgummens bror ertappades med byxorna nere i hennes sovgemak. Tänk vad dagens kvällspress hade kunnat göra av den storyn!

Bygger upp spänning

   Norska Karin Fossum är en värdig arvtagare till Ruth Rendell och hennes smygande skräckstämningar. Plötsligt sitter man på helspänn och vågar knappt läsa vidare. Kommer det att gå som jag tror? Fossum läser jag aldrig vid sängdags, hon är alltför engagerande.
  Hennes roman "Viskaren", som finns i pocket, börjar med att kommissarie Konrad Sejer sitter i polisens förhörsrum med en kvinna. Ett fruktansvärt brott har begåtts. Sejer söker sanningen och försöker förmå kvinnan att berätta sin historia.
   Ragna Riegel tar ingen plats, hon är liten, blek och tunn, viskar till och med fram orden efter en misslyckad stämbandsoperation. Ragna arbetar på Europris, där vanliga människor köper vanliga, mörka dunjackor till lågpris. Efter föräldrarnas död bor hon ensam i barndomshemmet, sin son har hon inte mycket kontakt med, han har flyttat till Berlin och skickar bara enstaka jul och födelsedagskort. Hennes liv följer fasta rutiner, det är så hon vill ha det. Hon sitter på samma säte i bussen varje dag, handlar i samma närköp. Hon har ordning på livet.
     Tills den dag då hon får ett hotbrev. Någon vill döda henne. Rutinerna förvandlas till skräck och förvirring, Ragna måste försvara sig till varje pris. Och så trissas spänningen upp mot det oundvikliga slutet. Att tro att detta handlar om "vanliga människor" är fel för i varje människa bor ett monster. Också.

Betraktelse om Hemingway

 I mitt projekt omläsningar har jag tagit mig an Nils Erik Forsgårds "Hemingway - en betraktelse. Han vill inte kalla det biografi för det finns ju redan många. I en betraktelse kan man associera mer fritt.
  2011 var det 50 år sedan Ernest Hemingway satte bösspipan mot huvudet och tryckte av i den lilla staden Ketchum i Idaho, USA. Han ligger begravd på Ketchum cemetery bredvid sin fjärde och sista hustru Mary.
   Hemingway gjorde sig känd som författare och krigskorrespondent och som fiskare, jägare och tjurfäktningsexpert - den stora macho-förebilden för unga män. Femtio år efter Hemingways död säljer hans böcker fortfarande i miljonupplagor och  flera barer och hotell och skolor runt om i världen har uppkallats efter honom. Hemingway var lätt att parodiera, men svår att imitera.
   I denna bok analyserar Forsgård arvet efter Ernest Hemingway. Han läser Hemingways romaner och noveller på nytt och besöker de platser som Hemingway en gång gjorde kända.
    Forsgård visar på den stora komplexiteten i Hemingways liv och verk och hans bok blir indirekt också en kommentar till globaliseringens mekanismer. Boken är illustrerad med Forsgårds egna fotografier och med fotografier ur Hemingwaysamlingar i USA.
   Hemingways storhet är hans stil, den garanterar hans plats i litteraturhistorien. För de där mycket unga och mycket osäkra männen som umgås med skrivardrömmar är den hemingwayska stilen en ännu större lockelse än de maskulina poserna. Problemet är bara att man inte kan härma den utan att efterapningen ter sig löjligt genomskinlig. Den enda som kan imitera den är Hemingway själv och inte ens han lyckades undgå att dra löje över sig . Hemingway blev sin stils fånge, han gjorde om den till livsstil men fann sig inte i den.

Gåtor får sin lösning

Alfred Backa är tillbaka efter succén med boken Finland hundranånting. Den här gången har han skrivit "Överlevnadshandbok för finlandssvenskar" med typiska Backa-slängar.

   Nu får vi följa en ljusskygg professor på en resa genom Svenskfinland. Resan går från Kokkola i norr via Pyttis i öster till Svenskfinlands paradis, Åland. Med Folkhälsans ökända ”Vår hustavla” från 1921 som utgångspunkt försöker professorn hitta levnadsregler för den moderna finlandssvensken.  

    Han ger råd och vägledning om allt från motion till reproduktion och erbjuder ett enkelt test som ger svaret på frågan: ”Är mitt barn finlandssvenskt?”I jakten på finlandssvenskhetens kärna får alla i vår ankdamm sig en släng av sleven.

     Fakta möter fördomar när vi undervisas om Vörås raggare och pensionärer, Vasas vittu- respektive satanbälte och Ekenäs som dödens väntrum. För att inte tala om den billigare versionen av Ekenäs: Lovisa.

    Definitionen av en god finlandssvensk ringas in mer och mer och ingen går säker i denna avhandling. Följ med på en humoristisk resa genom Svenskfinland och få livsviktig information om vår folkstam. 

   Och en liten varning: ta inte den här boken på alltför stort allvar. Det lönar sig inte att skriva insändare om fenomen som dem Backa skriver om. Och han har äntligen löst gåtan med namnet på Jomala. Teorin om finska Jumala kan förkastas eftersom ingen ålänning kan finska. Namnet kommer troligen av att någon försökt säga Janne Holmén på fyllan.Så nu vet ni.

Årstafrun inpå livet

Årstafrun var inte bara samtida med Jane Austen och Carl Mikael Bellman - hon hade en penna som var både vitter och vass. Märta Helena Reenstierna var hennes riktiga namn, en adelsdam som förde dagbok varje dag mellan 1793 och 1839 på Årsta gård, ett stenkast från Stockholm.
   För första gången används nu hela hennes kvarlämnade dagbok som underlag för en biografi - en lika sagolik som sann historia, "Årstafruns dolda dagböcker" . Det är vetenskapsjournalisten Kristina Ekero Eriksson som skrivit den och den är inte helt ny. Den kom ut 2010 och i ny upplaga i fjol. Men den gör verkligen det förflutna levande.
   Här dyker goda vännen Bellman upp, både på lysande slåtterfester och i den dystra gäldstugan. Hennes pigor är liderliga, super och dansar på "horbaler" - det arbetsskygga "drängpacket" är inte bättre. Årsta gård är allt som oftast ett kokande inferno av tjuveri och otrohet. Kungligheter älskar hon men de personer är bara statister i Årstafruns liv, hjärtat bultar för maken Christian Henrik von Schnell och sonen Hans Abraham. Maken mötte den då tjugoåriga Märta Helena på en bal, fettisdagen 1774. Året efter var de gifta och snart föddes fyra gossar och fyra flickor - en lycklig familj. Men så börjar tragedierna avlösa varandra, och när sjuttonhundratalet går mot sitt slut finns bara maken och en enda son kvar.
  Sonen Hans Abraham växer upp till en opålitlig person, som stjäl, sätter sig i skuld, super, och förlorar sitt namn och goda rykte.Dessa händelser präglar Årstafrun. Å ena sidan lever hennes gamla jag kvar - hon är kvick och charmerande, älskar att åka på utflykter och att vara festens medelpunkt på bjudningar. Hon kan dansa hela natten och sedan återvända till Årsta på morgontimmarna.
    Å andra sidan följer saknaden efter de döda barnen henne som en skugga, och tar sig uttryck i hårda omdömen mot omgivningen - en undertryckt sorg som ofta gränsar till raseri. Och allt medan hennes värld rasar samman, kungen Gustav III mördas, försvinner maken in i dimmornas värld. När situationen inte verkar kunna bli värre inträffar en katastrof som fyller återstoden av hennes liv med ett hjärtskärande vemod.
   Som Årstafrun själv uttryckte det - "Vad jag ägt och förlorat! Allt."

Brev mellan far och son

   Med både brutal och ömsint uppriktighet skriver de till varandra, sonen Rafael Donner och fadern Jörn Donner. "Innan du försvinner" heter boken och den innehåller 14 brev i skiftande ämnen. Som liv och död, minnen, karriär, skrivande och osäkerheten som är en del av människans villkor.
   Brev från Rafael Donner till läsaren:“När jag var 16 år bestämde jag mig för att jag skulle bli en stor filmregissör. Orsaken stavas antingen tonårshybris eller mindervärdeskomplex. Eller kanske båda två, samtidigt.Jag började studera film. Småningom insåg jag att det här med att vara stor filmregissör varken är lätt eller så värst angenämt, men i min envishet försökte jag ändå.Och jag hade ju faktiskt något som kanske var värt att skildra: min far, Jörn Donner. Jag hade access, dokumentärfilmarens heliga graal, och planen på en dokumentärfilm blev till. Den skulle bli mitt magnum opus: ett personligt, intimt verk om en åldrande kändispappa och en existentiellt konfunderad son. Något spelades också in, men allt blev till intet. Jag insåg att jag endast kan göra ett verk om min far på hans villkor, genom språket. Idén fick nytt liv i en annorlunda form: En brevväxlingsbok om oss, om mig, om honom, om livet och döden.Den är skriven av själviska orsaker. Den är under inga omständigheter ett fadersmord. Det är entydigt så att jag måste få veta vem min far är, för annars vet jag inte vem jag är själv.”
   Skriver sonen tvärsäkert i inledningen. I sista brevet från sonen konstaterar han: Du har gått ner i vikt, dina kläder är ofta säckiga och slitna, det är som om någon som borde finnas där har försvunnit....Utvecklingen går endast åt ett håll. Döden får alltid sista ordet....Och fadern svarar, sista raden lyder: Jag ser mig i spegeln med livet i behåll. Du kan gärna resa, jag finns nog, nånstans. Än så länge. So far.

Allt hänger samman

   Det är Helsingfors i en snar framtid i Elina Hirvonens thrilleraktiga roman "Innan tiden rinner ut".
 Klimatforskaren Laura Anttila har precis talat vid universitetet om miljöförändringar, hopp och mänsklighetens gemensamma ansvar. I korridoren möts hon av två poliser.
    Utanför en barack i det krigsdrabbade Somalia har Lauras dotter Aava just avslutat sin rond. Hon försöker desperat göra världen till en bättre plats, men flyr så fort någon kommer henne för nära. Samtidigt står en ung man på ett tak i centrala Helsingfors, beväpnad med ett gevär. Han höjer kolven, sätter pekfingret på avtryckaren och siktar. Vad är det som har gjort att han står där?
    Det här är är en spänningsroman om ett fenomen som vår del av världen fått bevittna allt för ofta. Hur hittar man ett sammanhang i en tid då mänskligheten för första gången har möjlighet att påverka hela jordklotet – då våra spår når överallt på jorden och ända ut i rymden är frågor som författaren ställer. Den blev vald till ”Årets viktigaste bok” av YLE i ett urval om 100 böcker på 100 år som bäst fångat sin egen tids atmosfär.
   Hirvonen är en välkänd debattör i migrations och asylfrågor också.

Ett varmt budskap

   Det är inte konstigt alls att Fannie Flaggs roman "En röd liten fågel i juletid" ges ut i ständigt nya upplagor för den har ett varmt och vänligt budskap - vilket vi behöver.
Den börjar i moll, det är november och snöstorm i Chicago när den medelålders Oswald Campbell får veta av sin läkare att han har högst några månader kvar att leva. Oswald är sjukpensionär, bor på ett ungkarlshotell och som enda anhörig finns exfrun.
    Läkaren föreslår att han ska söka sig till ett varmare klimat och sköta om sig. Av en tillfällighet får han telefonkontakt med en kvinna i den lilla sömniga staden Lost River i Alabama och hon ordnar inackordering åt honom hos en granne.
      Oswald tas till sin förvåning emot med stor entusiasm, inte minst av alla de änkor och ogifta damer som raskt börjar uppvakta honom. Visserligen är han inte den Romeo de sett fram emot, men de tar honom ändå under sina vingars skugga och Oswald börjar njuta av livet. När julen kommer inträffar något så häpnadsväckande att de som är med aldrig kommer att glömma det.
   Och i centrum finns en liten flicka och en röd fågel ...