Min blogglista

söndag 30 juni 2013

Alltid med humorknorr



Bästsäljare blev Caitlin Morans debutbok ”Konsten att vara kvinna”, där hon kastar läsarna rakt in i hur det var att vara en 13-årig Caitlin Moran, ”en svag antilop, avskild från flocken”.
   I nyutkomna ”Morantologi” har  hon samlat några av sina bästa artiklar och krönikor och  beskriver  sin fattiga uppväxt i Wolverhampton. De åtta syskonen Moran - Caitlin är äldst - undervisades hemma för att det var ett för stort projekt att få iväg dem alla i tid, men också för att de inte trivdes i skolan. "Vi var den enda hippiefamiljen i Wolverhampton, vi passade inte alls in", förklarar hon.
  I den nya boken visar hon att hon behärskar många ämnen, inte bara feminism.Hon skriver om politik och sociala frågor, hon fun derar över kändiskulten och hon vet vad hon talar om, hon har intervjuat många av de stora elefanterna och vet hur de dansar.
  Tonen i boken är omisskänligt "moransk", alltid med en humoristisk krok som håller texten uppe. Kanske hon snart vågar sluta med att alltid hitta humorn i allt.

lördag 29 juni 2013

Precis som George

  Jag har just upptäckt en ny deckarförfattare, ny för mig alltså. Det är amerikanskan Deborah Crombie, som precis som den mer hos oss kända amerikanskan Elizabeth George, alltid skriver om brott i brittiska miljöer och är väl bekant med dem.
  Det var svernska deckarförfattaren Ingrid Hedström som tipsade om Crombie och hon har helt rätt, det är en skicklig författare med många titlar att upptäcka. Men för att göra det måste man läsa på engelska, ingen av hennes böcker har översatts till svenska!
  Jag fick tag på hennes tredje bok -  Leave the Grave Green -
om radarparet Duncan Kincaid och Gemma James, som jobbar för Scotland Yard. De har kallats in för att se på en märklig dunkningsolycka nära London.
  Har kommit halvvägs igenom och en sak är säker: jag vill läsa fler böcker av Crombie.

fredag 28 juni 2013

Läst men bortglömd

Just nu är det gott om böcker som lyfter fram författare som varit lästa och älskade men som fallit i glömska. Anna Bondestam är en sådan författare, Birgit Th Sparre (1904 - 1984) är en annan.
    Hennes romaner om gårdarna rund sjön Åsunden har haft ett stort antal läsare och har engagerat. Det handlar om spännande öden i herrgårdsmiljö och författaren skrev över 20 böcker.
  Journalisten och guiden Agneta Tjäder har skrivit en läsvärd biografi över Sparre - "Flickan från Ingenstans"
. Hennes liv hade gott hållit som stoff till en roman. Birgit var adopterad och växte upp på herrgården Sjöred. Hon fick aldrig veta någonting om sitt ursprung, greveparet tog den hemligheten med sig i graven.
  Och fast författaren blev populär och sålde i stora upplagor så bjöd hennes liv också på skuggsidor. Birgit var en generös natur och sådana blir ofta utnyttjade.
  Ett fängslande öde är det som beskrivs och eftersom jag inte visste någonting om Sparre så känner jag mig nu väldigt upplyst och berikad.

torsdag 27 juni 2013

Underhållande om maten

 "Dräp en älg. Flå, stycka och koka den."
  Det är författaren Torgny Lindgrens uppfattning om ett matrecept. Men kocken Ella Nilsson från Storuman håller inte med.
   En brevväxling mellan de två har blivit en underhållade matbok: "Maten - hunger och törst i Västerbotten" om västerbottnisk husmanskost i allmänhet och kornmjöl, syltefläsk och blodpalt i synnerhet. Barndomsminnen och anekdoter varvas med recept och reflexioner. Lika mycket kulturhistoria som kokbok. Här samsas gamla tiders mat och moderna råvaror, synen på ätandets nödvändighet och själens behov av njutning. Som Torgny Lindgren själv beskriver det: "Men alla som skriver diktsamlingar och noveller och romaner drömmer i själva verket och innerst inne om att få befrias från sitt elände och i stället tillåtas att skriva kokböcker. Sådana böcker som man kan leva och dö efter. Men de förmår alltså inte. Deras tankar flyger hit och dit, de upptäcker ord och människor och metaforer som slungar dem allt längre bort från själva ämnet, de låter så att säga blod flyta utan att komma sig för med att göra korv eller palt av det."
   Torgny Lindgren född i det innersta av Västerbotten där man odlade och åt vad marken kunde ge. Den sinnliga glädje inför matlagningens mirakler - som hans mor och mormor lärde honom - har han burit med sig genom hela livet och författarskapet. Trots att råvarorna och var enkla, för att inte säga primitiva, har han aldrig upphört att häpna inför maten. I intervjuboken "Torgny om Lindgren" som jag just läst ut, pratar han en hel del om matens betydelse och om varför han så gärna lagar mat.

onsdag 26 juni 2013

Den lilla fienden

   Lena Huldéns bok "Den sexbente fienden" (finns även i pocket) kompletterar verkligen den traditionella synen på krigshistoria. De centrala aktörerna är loppor, flugor, löss och myggor som under historiens lopp oftare än någon general bestämt krigens segrare. Sjukdomar som rödsot, fläckfeber och malaria har tagit död på  betydligt fler soldater än både svärd och kanoner.
  I förordet skriver författaren att hästarna och deras parasiter blir styvmoderligt behandlade här och med tanke på de hästburna arméerna vore det ämnet ett uppslag till en egen bok.
  Napoleons svåraste fiende var klädlusen, inte den ryska vintern. Fast det visste han inte om.
   Först i slutet av 1800-talet började forskarna förstå ohyrans medicinska betydelse. Då blev bekämpning och förebyggande åtgärder viktiga taktiska element i krigföringen. Framgången var  tillfällig och i dag ökar riskerna på nytt.
  Viss koppling till Åland har även författaren. 1996 doktorerade hon med en avhandling om Kastelholms slott. Som inom sina murar säkert hyste ett försvaligt antal löss...

tisdag 25 juni 2013

Om sjuka ledare

  Det skrivs böcker om alla möjliga och många omöjliga ämnen.
  Christer Nilsson skriver om sjukdomar. Hans bok "Sjuka statsmänoch vad de ställt till med" är intressant läsning.
Den svenska historikern
   Elva porträtt av tio män och en kvinna med mycket stor makt som alla varit sjuka eller storhetsvansinniga, paranoida, psykopatiska eller skvatt galna och vars maktutövander haft avgörande eller inverkan på historiens lopp presenteras här på knappt 200 sidor.
  Här träffar man på Napoleon, Woodrow Wilson, Churchill och Hitler samt John Kennedy och drottning Kristina.
  Det råder inget tvivel om att ledarnas hälsotillstånd påverkat deras förmåga att leda stater. Men förstås är resultatet beroende av om man haft goda rådgivare som agerat klokt.
  President W Wilsons slaganfall under fredsförhandlingarna 1919 påverkade utgången och hur Versailles- freden utformades. Mao Zedongs hjärtproblem under kulturrevolutionen påverkade livet för miljoner kineser. Mao kunde inte överblicka vad han satt igång med.
  Intressant som fenomen är "senilt storhetsvansinne" som drabbade män som Stalin och Hitler och som fick tragiska konsekvenser.
  Vem sa att sjukdomshistoria är ointressant?

måndag 24 juni 2013

Ingen ostalgi hos Klüssendorf

Det lilla förlaget Thorén & Lindskog har gjort det igen, gett ut en superintressant roman med motiv från tysk närhistoria. Det är Angelika Klüssendrorfs roman "Flickan" (Das Mädchen) som berättar om en uppväxt i DDR.
  Den namnlösa flickan i  Klüssendorfs brutala DDR-skildring är tolv år när romanen börjar. Här viner skit och örfilar genom luften och mitt i allt står flickan, stark och svag på en och samma gång.
  Romanen ger röst åt en grupp människor i DDR som officiellt inte ens fanns. Det är en historia om våld, misär och själslig fattigdom.
    Längre från den DDR -nostalgi - kallad ostalgi - som ofta har präglat den tyska litteraturen och filmen efter murens fall har man aldrig varit. Och fast det inte låter så finns det också ljus i slutet av tunneln i den här berättelsen
  Författarens berättarstil är korthuggen, alla onödiga adjektiv är bortskalade, och hennes blick på världen är skoningslös.På 175 sidor väcker hon liv i en epok som nog många vill glömma.

söndag 23 juni 2013

Mot svamptider igen

   Midsommar passerad och om någon vecka kan man börja spana efter svamp. Svampplockning är en mycket uppskattad hobby i Norden, bara ryssarna slår oss i fråga om svampmani.
   Men vad gör vi sedan med våra korgar fulla av svamp, när förra säsongens torkade svampar fortfarande trängs i glasburkar i skafferiet? Det behövs råd och inspiration för att laga svamp och det får man i Ingrid och Pelle Holmbergs "Svampkokboken - enkelt och gott till vardags och fest".
2001 gav Norstedts ut Svampkokboken första gången och den blev en storsäljare. Nu släpps den i en reviderad upplaga där mer än hälften av recepten är nya och samtliga bilder nytagna av Susanne Hallman

  Svamp är en delikatess, en smakförhöjare utan dess like. Här ges recept på svamp som tilltugg, förrätt eller huvudrätt, till fisk, kött eller fågel - här är boken som i ett femtiotal recept visar oss vägen till både klasiska och nytänkande rätter med både vilda svampar och köpesvamp som grund. 
  Man får lära sig hur olika svampar passar ihop eller med olika tillbehör. Att svamp dessutom är hälsosam, fiberrik, och fri från både socker och kolhydrater gör den till den perfekta ingrediensen i alla moderna kök.
    En grundkurs i rensning, frysning och torkning får man på köpet. En bok som ingen svampätare vill vara utan.

lördag 22 juni 2013

En udda röst


Anna Bondestam (1907 - 19995) stack ut som finlandssvensk författare under mitten av 1900-talet. Hon kom från arbetarklassen, var österbottning, socialdemokrat och kvinna under en tid då de flesta finlandssvenska författarna hade en helt annan social bakgrund.
  Nu har Pia Heikkilä skrivit den första biografin över henne, "Anna Bondestam - det röda Svenskfinlands röst".
  I en tid när de flesta finlandssvenska författarna kom från den borgerliga övre medelklassen eller överklassen i södra Finland stack hon ut. Det fanns en hel del kvinnliga författare, men Bondestam var speciell för att hon kom från arbetarklassmiljö och var österbottning.
   Bondestams böcker trycktes i stora upplagor och hon belönades med flera priser men ändå kände hon sig marginaliserad inom författarkåren.
   Här finns mycket biog
rafiskt material och en bred presentation av hennes böcker. Hon gick från att skriva romaner i Jakobstads-miljö till att skriva faktaböcker, till exempel om tidningen Arbetet och om den svenskspråkiga socialdemokratin och om Åland vintern 1918, hon var gift med en ålänning.
  Boken är den fjärde i Svenska folkskolans vänners (SFV:s) biografiserie om kända finlandssvenska kulturpersonligheter som gått sin egen väg. På kommande i serien är en bok om landsprosten Valdemar nyland, född österbottning men verksam på Åland och produktiv författare.

fredag 21 juni 2013

Det kom ett brev

  Satt och bläddrade i antologin Sommardikter som Britt Dahlström ställt samman. I den finns många pärlor och en jag började fundera över är Pär Lagerkvists (bilden) "Den lyckliges väg" från 1921. Den är nog mer känd från inledningsraden "Det kom ett brev.."
  I den skriver han om kommunikation på ett sätt som dagens människor har svårt att förstå, nu när vi mejlar och twittrar och får fram våra budskap genast.
  Men det är en vacker dikt, detta är första och sista strofen:

Det kom ett brev om sommarsäd
om vinbärsbuskar, körsbärsträd.
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.

------
Det hade hastat natt och dag, 
utan att vila, för att jag,
långt borta skulle veta det
som är från evighet.

torsdag 20 juni 2013

Passande midsommarbok


Det är varma junidagar i Mumindalen, mamman täljer en barkbåt och Mumintrollet ligger vid en tjärn och slöar. Men det är lugnet före stormen och det varar inte länge. Som i så många av Tove Janssons böcker byggs spänningen upp när idyllen möter en katastrof. Den här gången är det "det eldsprutande berget" som får ett utbrott och det följs av en flodvåg som ödelägger Mumidalen. Det höga Muminhuset har snart bara taket över vattenlinjen och hela undervåningen står under vatten. Mumintrollet blir tvungen att borra hål i golvet för att dyka ner i köket efter mat.
   Till sist kommer något stort, halvcirkelformat flytande emot dem och de går ombord. De tänker sig först att det är ett övergivet hus men upptäcker senare att de har hamnat på en teater som flutit med i Teaterråttan Emma, en barsk typ, som bor i teatern och håller sig undan från familjen, ogillar Mumintrollen eftersom de inte vet vad en teater är, men hon kan så småningom förklara det för dem.Och trollen blir plötsligt skådisar.
strömmarna.
   Det är grundintrigen i Tove Janssons "Farlig midsommar", hennes femte muminbok som gavs ut 1954. Titeln passar ju så bra, så här dan före midsommar, och jag tycker att Mumintrollen är riktigt anarkistiska här och bråkar med de pedantiska parkvakterna. Förstås slutar boken lyckligt och alla återvänder hem.

onsdag 19 juni 2013

Retroromantik i Roslagen

Precis lagom till sommaren, och till högsäsongen för loppisar, kommer Eli Åhman Owetz debutroman "Anna-Lisas Antik" i en genre hon döpt till retroromantik.
   Det handlar om att Anna-Lisa Johansson lämnar sitt trista kontorsjobb i Stockholm och öppnar antikaffär i en nedlagd lanthandel i Roslagen gör därmed verklighet av sin dröm. Under lång tid har hon jagat 50-talsprylar på nätet, så hon har en grundplåt till butiken.
  Hon njuter i fulla drag av livet på landet och får snabbt vänner i byn. En av dem är Johnny, bilmekanikern med de gröna ögonen, som hälsar på allt oftare liksom Lillan, en gång den saltaste bönan i Roslagen.
    Men orosmolnen hopar sig också. Antiktjuvar härjar i trakten, och på närbelägna Solstaholms slott får Anna-Lisa en konkurrent att se upp med.
   Eli Åhman Owetz är journalist och har varit chefredaktör för Norrtelje Tidning
. På fritiden driver hon bloggen Femtiotalsjakten, som är en av Sveriges populäraste retrobloggar. Hon är född och uppvuxen på en gård i Roslagen, precis som bokens hjältinna och hon kan sitt Roslagen.
   En underhållande och lättläst bok, precis lagom för solstolen eller hängmattan.

tisdag 18 juni 2013

Gotländsk skönhet

  Längs den gotländska kusten finns runt 200 fiskelägen, ett rikt kulturarv med anor som sträcker sig ner i  1600-talet. Fiskelägena vittnar om den tid då fisket var en nödvändighet för att överleva. Idag är det andra tider och dess betydelse har förändrats till rekreation istället, kanske lika viktigt för överlevnad nu som då.
   Dessa fiskelägen har Agneta Larsson och Lennart Nilsson, far och dotter med smak för foto, dokumenterat under tre års tid. Resultatet är en bedövade vacker bok, "Gotländska fiskelägen och strandbodar" som ges ut av förlaget Votum.
   Man upptäcker att varje fiskeläge har sin egen själ och sin egen charm. Länge kan man försjunka i  detaljer av fönster, båtar, rostiga haspar, bryggor, fisknät och rökta flundror.

   På vår och försommar börjar fiskelägena vakna till liv. Gräset blir grönt, båtar sjösätts, väggar tjäras och vintern städas ur bodarna. Nu blommar fiskelägena upp och fylls av aktiviteter. I solnedgången lever historier från tidigare generationer vidare på ljugarbänken, samtidigt som nya historier fogas till.
  Hösten bjuder på vackra höstfärger och stormande hav, luften är frisk. Det ryker ur en och annan skorsten i stenbodarna. Lugnet sprider sig i fiskelägena och när vintern kommer går de flesta bodarna  i vintervila, inbäddade i mjuka snötäcken.
   Bara att inse att vi på Åland inte har någonting liknande, våra fiskelägen har tillåtits att försvinna, utom på några platser. 

måndag 17 juni 2013

En tvål som är blå

 Sara Danius visar i sin orginella essäbok "Den blå tvålen" hur den urgamla konsten att göra saker och ting synliga tar en radikalt ny vändning i 1800-taletets berättande. Det handlar om hur romanförfattarna slår upp fönstren mot världen och lär sig att se på ett nytt sätt.
  Och vad betyder det då att tvålen i ett visst sovrum är blå?
  Danius, nybliven akademiledamot, anlägger ett nytt perspektiv på realismen, den mest skandalösa av strömningar, och beskriver hur romankonsten bryter sig ur idealism och stiltvång. Realismen vill visa verkligheten sådan den är, inte hur den borde vara.   Längst fram på står realismens klassiker, fast i ny och fräck belysning: Stendhal, Balzac och Flaubert. 
  Fonden utgörs av en modern värld som ropar på att åskådliggöras. Urbanisering. Dagspressens expansion. Mode. Syndafloden av trycksaker. Varusamhällets genombrott. Allt det vi tycker är gammalt och vant.
  Men vad händer? Jo,  romanen speglar inte världen - den gör den synlig. Romanen blir till en världslig angelägenhet, innan sociologin och psykologin ens är påtänkta. Hädanefter är den full av nyheter: blå tvålar, grumliga speglar, egensinniga kvinnor, fladdrande hattband och stekta njurar till frukost .
  En högst fascinerande bok som ska avnjutas i lagoma bitar.

söndag 16 juni 2013

Ett vintrigt drama


  Lagom till sommaren kommer Viveca Sten med den sjätte delen av Sandhamnsserien, "I farans riktning"
  Det är vinter på Sandhamn och snöstormen viner. På julafton tar en rädd och jagad kvinna den sista båten ut till ön. På annandagen hittas ett lik på stranden utanför Seglarhotellet och kriminalinspektör Thomas Andreasson får avbryta sin julledighet. Snart står Thomas där med ett fall med en hotad krigskorrespondent, främlingsfientliga strömningar och en ovanligt utstuderad mördare.
 Medan han söker efter den gemensamma nämnaren inträffar ytterligare dödsfall. Samtidigt kämpar barndomsvännen Nora Linde på Sandhamn med sina egna problem när hennes yrkesmässiga roll sätts på spel.
  Sten är en av de bästa intrigtvinnarna i svensk samtidsdeckare, vida överlägen både Jungstedt och Läckberg. Och det är nästan overkligt att läsa om vinterväder nu när sommaren är som ljuvast. Men, men om några dygn vänder det och vi börjar så sakteliga rulla mot mörkret. Hu!

lördag 15 juni 2013

Läs Utvandrareposet nu!

Vilhelm Mobergs Utvandrarserien,har getts ut i pocket i vår och når på så vis nya generationer av läsare. Böckerna har ett nyskrivet förord av Jens Liljestrand.
   Moberg skrev sig rakt in i folksjälen med sitt epos. Sista brevet till Sverige är den avslutande delen och gavs ut första gången 1959.
Karl Oskar och Kristina är gamla, deras liv börjar ta slut, och de kan se tillbaka på ett hårt men också lyckligt liv tillsammans. Ett liv som på många sätt har blivit bättre för dem och deras familj. Det amerikanska inbördeskriget har brutit ut och oron når också svenskbygderna i Minnesota.
  Omslagen till pocketböckerna är formgivna och broderade av brodösen Karin Holmberg. Med de skickligt gjorda omslagen blåser hon liv i traditionell svensk hantverkstradition från Kristinas och Karl Oskars dagar. Genom omslagen får man följa deras resa från fattiga Sverige med få glädjeämnen och färger till ett rikare och bättre liv i USA. Och ju längre serien fortskrider desto mer detaljerade blir också omslagen.
   Linneaslingan, som finns på baksidan på alla böckerna, visar på den ständiga längtan tillbaka till  hembygden Småland.
    Serien har också levt vidare genom både Jan Troells rosade filmer och Björn Ulvaeus och Benny Anderssons hyllade musikal "Kristina från Duvemåla". Men inget slår originalet, så har ni inte läst den här romansviten förut så gör det nu!

fredag 14 juni 2013

Klassiker som håller

  Sommar är för mig omläsningstid. Jag har tagit fram Gunnar Hardings trilogi (den finns i pocket) om den en
gelska romantiken. Den inleds med "En katedral av färgat glas" och följs av "Och drog likt drömmar bort". Den avslutande delen är "Där döda murar stå".
  I den skildras motsättningarna mellan den yngre frihetsälskande generationen - Byron, Keats och Shelly, och de äldre romantiska poeterna, som med tiden blev allt mer konservativa. Här finns nytolkningar av många viktiga verk, bland annat ett utdrag ur Lord Byrons Don Juan.
  Titeln till boken kommer från en dikt om Colosseum i Rom och skrevs av Byron våren 1817, för nästan 200 år sen.
  "Du har ditt hem där mörka murar står
   i tunga murgrönsmantlar, och du ger
  åt trakten här magi, tills vi förstår
  att vi har del i allt som skett och sker
  och tillhör denna plats där osedda vi ser."

  Jo, det finns många skäl till att läsa klassiker och Harding hanterar dem så kärleksfullt.

torsdag 13 juni 2013

Färgen avslöjar oss

   Att vitt förknippas med ljus och rött med blod vet de flesta, men varför står blått för trohet och gult för svek? 
  Färgerna på de kläder vi bär  avslöjar oss och skickar signaler och så har det alltid varit. I forntiden fanns färger som bara fick bäras av de allra mäktigaste.
  Maja Jacobson forskar i etnologi med människors inställning till kläder som specialintresse. I boken "Färgen gör människan" kartlägger hon frågor om färg, kläder och identitet från antiken till nutid.
  Författaren gör en kulturhistorisk genomgång av färgernas skiftande betydelse och lyfter fram det typiska för olika tiders och kulturers klädsel och färgpreferenser. Färg, kläder och identitet är nära sammanlänkade och när man blickar tillbaka kan mode och färg berätta en hel del om könsroller och tidsanda. Färger är dessutom viktiga symbolbärare. Och inställningen till färg är i hög grad kulturellt konstruerad.
   Intressant bok som beskriver det vi alla kan se men inte bryr oss om att tolka.

onsdag 12 juni 2013

Under röd måne

Elisabet Nemert har gjort sig känd som författare till historiska romaner med kvinnor i centrum. Hennes nya roman, "Röd måne", tar läsren med till 1600-talets Sverige.
   Månen lyser röd den frostiga höstnatt i nådens år 1626 när läkekvinnan Ingrid Ingemarsdotter rider mot sitt hem, gården Näs nära Skokloster i Uppland. Där krigsherren  Wrangel inte ännu byggt sitt skrytiga slott.
   Röd måne är ett djävulstecken, ett lockrop från fan själv som kallar de sina till sig. När månen är röd håller man sig inomhus om man är rädd om sin själs salighet. Plötsligt bryts nattens tystnaden av ett spädbarns hjärtslitande gråt och vid vägkanten hittar Ingrid ett övergivet nyfött flickebarn. 
   Flickan döps till Indra och växer upp hos Ingrid, som skänker henne all sin kunskap om växternas läkande förmåga. Men Indra har också begåvats med helande händer, en förmåga som måste hållas hemlig. Den som har kraft att läka sjukdom har också kraft att framkalla det som är ont. Och straffet för trolldom är döden. 
    När häxbålen tänds över landet drar en klappjakt igång som tvingar Indra på flykt.
   Visst är handlingen romantiserad och ramen väl utbroderad. Men 1600-talet är en grym och spännande tid att läsa om.

tisdag 11 juni 2013

Rester som ger värme

  På tröskeln till semester får många "stick-kli" i fingrarna. Man vill gärna ha nåt för händerna när man sitter ute i skönaste stolen. Bra är det om man tar till enkla projekt och kanske letar upp garnnystan som är påbörjade eller halva. Såna nystan har de flesta liggande.
   För sådana stickare har Anna Braw gjort boken "Restvärme". Den är full av enkla beskrivningar på saker att göra av bara lite garn - eller av hopplockade smånystan. Och tro inte att stickning och virkning bara är för kvinnor. Det finns många män som kommit igång med sin "inre handarbetare" tack vare enkla projekt. Och så många tips och variationsförslag. Vantar, sockor och handledsvärmare förstås. Men också små blommor man kan virka för att sy på olika plagg sedan.
  Idéerna kommer från stickare och virkare runtom i vår värld - här finns Gunillas enkla halvvantar, mobilfodral, diskfisk och många andra saker att tillverka ganska snabbt och värma någons händer, fötter, hals, huvud eller hjärta med. Och tänk på att sommaren är kort, snart behövs de stickade plaggen.
  Av samma författare finns också böckerna "Värma en liten" och "Värma varandra".

måndag 10 juni 2013

Tid för pioner snart

Det är så fint med pioner, man kan följa hur knopparna sväller från dag till dag och så,  lagom till midsommar, slår lukt- och bondpionerna ut. Bara det nu kom lite värme, all fukt gör att de blir skrangliga och långa. Och vilken dag som helst slår min stiliga buskpion ut. Knopparna är stora som ägg och blommorna är enkla men tallriksstora. I fjol hade den tre knoppar, i år är de fem. Och den är bara inne på sitt andra år i trädgården.
  Vill man veta mer om pioner föreslår jag att man läser Susanna Widhlunds bok "Pioner - från bondpion till kinesiska skönheter" med härliga bilder som Bertil K Johanson tagit.
  Här får man veta allt om pionens historia och hur den spritt sig till enklaste torpträdgårdar. man får många arter beskrivna och lär sig nyttiga knep om hur man bäst sköter pionerna.
   Den här boken är en pionbibel i litet format och finns både på norska och finska.

söndag 9 juni 2013

Hittade björkdikt!

Ni vet hur det kan vara. Man vet precis i vilken bok en dikt finns - men så är boken försvunnen.
Hela våren har jag spanat efter antologin En dikt av..  som gavs ut av en bok för alla 1992. Och idag, när jag inte letade efter den, stod den på hyllan i ögonhöjd!

  I den boken finns Lennart Sjögrens dikt "Glädjen", som avslutas med en så fin björkliknelse.


Så här låter de avslutande raderna:

Men de som var glada och talade om glädjen
var varken hårda
eller hade förbund med glömskan.
De förvånade mig
jag tyckte de liknade björkar
och andra svårbeskrivbara träd
i sommarens början.

  Det är ju precis vad ungbjörkar är. Svårbeskrivbara i sina nya gröna klänningar som rör sig i vindens dans.
 
Nu ska jag ställa boken på en hylla där jag säkert glömmer bort den med tiden.

lördag 8 juni 2013

Att läsa och leva

Vad är det du läser?
 Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon fått diagnosen långt framskriden cancer.
  "Bokklubben vid livets slut" av Will Schwalbe är den sanna historien om en son och hans mamma, och om de böcker som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. 
  När de läser tillsammans är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar. Boken är en ömsint hyllning till en mamma mrn också en inspirerande betraktelse över böckers förmåga att skapa mening och glädje ur kaos, att skänka tröst och vidga vår kunskap om oss själva och andra.
  Scwalbe är amerikansk journalist och författare, som bland annat har skrivit för The New York Times och han bor i New York. Som ljudbok finns den inläst av Björn Granath och boken gav mig påminnelse om författare jag inte läst på länge. Tack för det!

fredag 7 juni 2013

Sorgen är en ensam resa

 "Sorg är en ensam resa. Den kan vi aldrig dela med någon annan. Men jag tror att vi genom andras berättelser kan få hjälp att få syn på oss själva, även i en svår kris. Min förhoppning är att den här boken ska kunna bli en spegel för den som drabbas eller är nära någon i sorg."
   Så skriver Rebecka Nordström Graf i "Min man dog tusen gånger" som handlar om författarens egna upplevelser av plötslig död. En sommardag hittar sin man liggande död på soffan. Han blev 44 år gammal och utan att veta det hade han lidit av förstorat hjärta. En dag brast det.
Rebecka Nordström Graf tar oss månad för månad med bakåt i tiden, genom sorgen och minnena och de svåra beslut som ett dödsfall för med sig. Slänga kläder och fira födelsedagar, välja gravplats och kista. Allt i förhållande till ett liv som inte längre existerar.

   Rebecka ser sin familj falla i bitar och försöker förtvivlat skapa nya sammanhang. Minnen vävs ihop med nutid och då boken slutar, då Daniel faktiskt dör, vet vi något om vad en människa betyder. För sin omvärld. Det är en starkt drabbande berättelse som riktar strålkastaren mot det vi helst vill glömma; att livet kan ta slut vilken sekund som helst och att vi som efterlevande aldrig får tillbaka gången lycka. 
  Och jo, det är en bok att läsa i försommargrönskan. Kanske vi just då står ut med insikten som boken förmedlar.
 

torsdag 6 juni 2013

Sommarens Vi Läser

Alltid samma känsla när Vi Läser kommer. Först plocka godbitarna, sedan snåla på tidningen så den räcker länge. Här finns intressant läsning om mat i litterturen liksom ett rep om småförlag som utmanar de stora. Och de blir allt fler, de trängs och knuffas i SVB:s höstboksnummer. Och det är precis som det ska, rätt som det är har de guldkorn i utgivningen.
  Ser även en annons om att Sigtuna ordnar litteraturfestival den 17 och 18 augusti med 60 programpunkter och gästförfattare som Karin Alvtegen, Henning Mankell och Maria Svedland.
Och Sigtuna är ju en trevlig stad....
  Vi Läser har också träffar Katarina Ewerlöf, skådespelaren som läst in så många ljudböcker. Hon är själv en storläsare och avslöjar att hon har en ministudio för
inläsning hemma. Annars hinner hon inte med.

onsdag 5 juni 2013

En spansk stämning

   Det är någonting mycket speciellt med spanska romaner, i synnerhet om de kommer från Barcelona. Det vet alla som älskar Zafon. Här kommer nu ett nytt författarnamn att älska, Care Santos, född norr om Barcelona och verksam som författare och kritiker.
  Hennes första roman som översatts till svenska heter "De gömda rummen" och handlar förstås om familjehemligheter.
   Året är 2010 och Violeta Lax är konstintendent i Chicago, hon är  barnbarn till den välkända spanska konstnären Amadeo Lax. Hon har ägnat sitt liv åt hans konstnärskap och tror sig veta allt som finns att veta om honom. När hon får reda på att den katalanska staten äntligen har föreslagit att hennes farfar stora hus i Barcelona ska bli konstmuseum tillägnat hans verk ger hon sig brådstörtat av till Spanien. Men när renoveringen påbörjas beslutas att den stora muralmålning som Amadeo gjort av sin fru Teresa tillfälligt behöver tas ned.

   Enligt historierna som alltid har berättats för Violeta lämnade Teresa sin lille son och sin man och reste till Amerika med en annan man. Amadeo målade av henne på en av husets väggar för att uttrycka sin förtvivlan. När muralmålningen i slottet mycket försiktigt avlägsnas upptäcks en dörr utan handtag. När den öppnas hittas en mumifierad katt och en kvinna som varit död sedan länge...
En roman att försjunka i och njuta av. Gör det!

tisdag 4 juni 2013

Opera och mord

En författare som är förtjust i kombinationen opera och mord är Donna Leon, amerikanska bosatt i Venedig. Men det ska inte handla om henne här.
  För Maria Lang har också skrivit bra om mord i operahus och hon var en hängiven operabesökare. Jag fastnade i "Intrigernas hus", som kom ut 1969, som handlar om fult spel i kulisserna på Kungliga operan, om Operakällarens kök under Werner Vögeli och mycket annat. Och författaren är rackarns bra på att skildra miljöer, annat kan inte sägas. Jag ska snok fram en annan operadeckare av Lang som jag har i faggorna, "Ofärd i huset bor".
  Hon får ju naturliga kopplingar till opera också eftersom hennes problemlösare Christer Wijk är gift med välsjungande sopranen Camilla M
artin.
   Jämför man med moderna deckardrottningar så är det få som lägger så mycket möda på att beskriva miljöer och människor som Lang. Sen kan man ju tycka att gåtorna är triviala, men de var aldrig huvudsaken för Lang.

måndag 3 juni 2013

Politik med skruv


 Hanne-Vibeke Holst är en mästerlig skildrare av politik och maktspel.
 Hennes nya roman, "Förlåtelsen", som finns i pocket. tar sin början i fyrtiotalets Danmark och avslutnas i 2000-talets Berlin. Det är en släktkrönika med en något oväntad öppning. Romanens huvudperson Helena är chef för Berlinoperan. Hon är skild från Martin och hon har en dotter, Sophie. När romanen börjar ska hon just tilldelas ett demokratipris. 
   Hon har varit ansvarig för en Mozartuppsättning där regissören avslutat uppsättningen med att visa Muhammeds huvud, vid sidan av Jesus och Buddhas, uppsatt på en påle. Detta provocerande slut har väckt debatt i linje med den efter Muhammedbilderna och den har hon tagit på ett föredömligt vis, därför ska hon föräras detta pris. Till prisceremonin har hon bjudit in dottern Sophie, som hon har ett  ansträngt förhållande till, och hennes pojkvän som hon aldrig har träffat. När han dyker upp visar han sig vara muslim. Priskvällen slutar med att Khalil, som pojkvännen heter, tar Helena och Sophie som gisslan på operan som straff för att Muhammed visats på detta förnedrande vis. Khalil låser in Sophie på toaletten och hotar med en bomb.
  En intressant och rykande aktuell roman om känslor, makt och historia. Slutet tar läsaren med överraskning.

söndag 2 juni 2013

Torgny om Lindgren

  Låt oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig åt den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig åt. Ungefär så öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. 
  Så skriver Kaj Schueler i sin bok "Torgny om Lindgren", en bok som handlar om ett av Sveriges intressantaste författarskap.
 Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt bodde sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg på hälleberget, och ibland bullrande skratt, som i Pölsan.
  Utgångspunkten för den här boken är författarskapet, böckerna som blivit så lästa. Samtidigt kan man inte friskriva personen från böckerna, själva levnadshistoriens inverkan på det som blir skrivet. 
Samtalen här i boken rör sig på många plan och åtminstone jag tycker att den fördjupar bilden av berättelserna.
   Men man måste gardera sig. Schueler citerar Lindgren: Ty vilken människa vet vad i människan är?


lördag 1 juni 2013

Om det märkliga året 1913

  1913.
  Det året föddes min mamma som nästyngsta barn i en syskonskara på fem på Kökar.
1913 är året då Europa ännu var normalt. Ett år senare, sensommaren 1914 kastades man in i ett förödande världskrig-
  I "Århundradets sommar", som äger rum 1913 - året då allting hände, innan världen vände, ett år då allt tycks möjligt. Samtidigt kan förfallet anas. Författarna, filosoferna och konstnärerna visste redan att mänskligheten förlorat sin oskuld.
   Den tyske författaren och konstvetaren Florian Illies låter detta enda år uppstå i en undergångens mässa, och väcker en storslagen tid till liv. Proust ger sig ut på jakt efter det förflutna, Rilke dricker med Freud, Stravinskij förrättar offer till våren och i München säljer hötorgsmålaren Adolf Hitler sina stadsvyer. Den unga sömmerskan Coco Chanel öppnar syatelje och Charlie Chaplin får sin första roll.
   Man skulle kunna kalla 1913 det året då alla var där.
   Illies skildra en brytpunkt och låter vardagssituationer blandas med analyser av händelser som skulle förändra världen och han skriver på en originell och enastående målande prosa.
  Den här boken ger jag mig själv som läsupplevelse och hoppas den når många.