Min blogglista

lördag 31 mars 2012

Vad kostade det?

   I dag handlar väldigt mycket om pengar och vad passar bättre än att fördjupa sig i Lars O Lagerqvists bok "Vad kostade det? - oriser och löner från medeltid till våra dagar."  Vi tycker att det är alldeles självklart att värde anges i en myntenhet. Men så har det inte alltid varit.
    En gris, en höna eller en  snäcka betingade ett överenskommet värde. Grunden till det penningsystem vi känner idag lades i Babylon för omkring 5 000 år sedan. Det rådde då en så kallad viktekonomi, det vill säga att värdet bestämdes av vikten på ett stycke ädelmetall. Till Sverige kom de första mynten på 100-talet. Det dröjde dock närmare 1000 år innan mynt präglades i Sverige.
   Så småningom övergavs viktekonomin  till förmån för penningekonomin tog över och mynten fick ett angivet värde. En vattendelare blev Gustav Vasa som använde sig av olika ekonomiska verktyg för att säkerställa nationen, bland annat myntningen.
   En mängd olika typer av mynt och även de mer sentida sedlarna har cirkulerat: exempelvis äldre tiders denarer, solidi, örtug och den nya tidens daler, mark, ören, kopparmynt, plåtmynt, nödmynt, riksdaler, skilling, kronor och ören. De som tror att sverige alltid haft kronan som valuta får lära om.
   Här kan man se från decennium till decennium vad varor kostade i det svenska riket. för drygt 500 år sedan värderades ett dagsverke till 3 örtugar medan ett stop vin kostade 10 örtugar.
   Myntsystemen förklaras och boken är illustrerade med massor av myntbilder.
   Vem sa att pengar är ett tråkigt ämne?

fredag 30 mars 2012

Vilken havsfantasi!

   Vad är det som gör vissa böcker odödliga?
   Svaren skiftar men ett av dem är att texten måste gripa tag i läsaren, svepa en med på nåd och onåd.
En sådan bok är "En världsomsegling under haven" av Jules Verne, som nyligen kom ut i Norstedts klassikerseie.
   Många har kanske läst den i ungdomen, i förkortad pojkboksversion. I så fall är det värt att läsa den igen för det är en egendomlig berättelse. Verne lyckas med fantasins hjälp föreställa sig livet på en ubåt - de fanns inte på hans tid. Professor Aronnax och hans följeslagare räddas av kapten Nemo på Nautilus. Men de blir också hans fångar. Man kan läsa boken som en berättelse om frihet och förtyck, kapten Nemo - hans namn betyder Ingen - är en klassisk förtryckare.
    Men framför allt är det en vital berättelse som får oss att tro på det otroliga. För Verne ljuger detaljerat och passionerat och får oss att tro på honom en stund. Det är vacket.

torsdag 29 mars 2012

Sjövädrets poesi

   Utklippan, Harstena, Landsort, Kuggören, Rödkallen,  Eggegrund - om man lyssnar på sjövädret i Sveriges radio är det välkända namn som låter som ren poesi. När man hör namnen och får väderbeskrivningarna, som ostnordost fem, dimma, så kan man känna doften av hav, höra vågskvalp och måsar som skriker.
   Att man inte skrivit en bok tidigare är rent häpnadsväckande. Jag sitter med nyutkomna "Sjörapporten - om väder, fyrar och skeppsbrott längs våra kuster. Här berättas i ord och bilder om natur, dramatiska oväder, fartygs- och människoöden, livet på 35.
   Boken är rikt illustrerad med fotografier och kartor och väderfinesser om vilka vindar och vindstyrkor som är vanligast på platserna.. Författarna, till boken är Lars-Göran Nilsson och Anders Nylund, är båda erfarna  meteorologer som förklarar så vanliga läsare förstår.
   Nu kommer jag att lyssna på sjörapporten med ännu mer behållning för nu vet jag hur det ser ut på Örskär, Brämön och alla andra platser.

onsdag 28 mars 2012

Många påskekrim

Norrmännen har en trevlig vana i påsk. När de drar iväg till sin "hytte" har de med sig några nyskrivna deckare - bokhandel säljer dem som påskekrim. Här har inte den vanan etablerat sig, inte än.
   Men det har kommit ut en massa bra nya deckare nu på vårkanten. Åsa Larsson, Anna Jansson och Helene Tursten. Och så Ingrid Hedström som jag lägger högst upp i högen av "att läsa"-böcker.
   "Rekviem i Villette" heter hennes femte och senaste bok med undersökningsdomare Martine Poirot i huvudrollen. Böckerna är placerade i det nära förflutna, här är det 1990-tal, lagom på armslängds avstånd. Platsen är Belgien och den lilla staden Villette där ett barn vill veta vad som hände hennes mor 12 år tidigare. Ett farligt spel tar sin början.
     Jag riktigt längtar efter att få krypa ihop med min lilla hög av påskekrim.

tisdag 27 mars 2012

Samtal i trädgårdar

   Karin Berglund är en favoriterna bland trädgårdsförfattare. Lotte Möller och Hannu Sarenström är andra favoriter.
          Nu har Karin kommit ut med en både vacker och välskriven bok som heter "Samtal i trädgården". I den har hon intervjuat ett 30 tal olika kulturpersonligheter i deras trädgårdar. Det utvecklar sig till samtal om vad en trädgård är och hur man förhåller sig till den, inte mycket om planterings- och planttips.
    Här finns teaterfolk och bildkonstnärer, klädslkapare, författare och arkitekter, allt i en skön blandning.
Här hittar man också Ålandsbördiga landskapsarkitekten Simon Häggblom och konstnärt Karin Lind som gjort någonting alldeles extra av sommarhusets trädgård på Gotland.
    Här finns också publiciste Göran greider som vurmar för ogräs och nässlor.
   En skön blandning - allt illustrerat med författarens egna bilder.
   Njut av den, precis snart är det vår och dags att vara ute i det gröna!

måndag 26 mars 2012

Skicklig berättare

Jonas Karlsson, känd både som skådespelare och novellist, hörde till författarna som imponerade på litteraturdagarna. Chosefri, skärpt och humoristisk berättade han om sina infallsvinklar på skrivande.
   Som att han inte alltid är säker på vilket kön personerna i hans berättelse har. Han tycker att han skriver om en man men läsarna ser en kvinna, och tvärtom.
   Novellens form passar utmärkt för berättelserna som är detaljerade och lyhörda men ändå lämnar ett fönster öppet mot det absurda och skrämmande. Honom ska jag läsa mer av!
   Hittills har jag läst hans "Den perfekte vännen" och den är bra, till och med mycket bra. Om jag minns rätt belönades för något år sedan med bokklubbarnas läsarpris. Ett fint pris som bara lästa författare får.
   Så håll ögonen på Jonas, endera dagen blir han riktigt stor som författare. Också.

söndag 25 mars 2012

Tack till fancluben

   Ibland händer det saker som gör en varm om hjärtat. Två dagar har jag slitit som en bäver med att bevaka och skriva om Mariehamns litteraturdagar. Roligt och krävande.
   Men så kommer det där oväntade. En lapp skicka supp till senen efter att Kjell A och jag presenterat åländska böcker. På lappen står det hälsningar och tack  från din svenska fanclub med elva namn under.    Sånt gör att man blir glad långt in i själen.
   Och den här gruppen har varit på Åland under tidigare år och de brukar alltid vara så nöjda med att få veta vad som hänt litterärt på Åland sen sist. Om ni ser det härr - tack så jättemycket allihop, jag hoppas vi ses igen om ett år.
   Tänkte passa på att tipsa om en nyutkommen bok om ord. Det är "Latinska ord" som Historiska media ger ut i sin ordserie, Karin Westin Tikkanen är författare och hon är en fena på ordhistoria. Här får man veta vad ord som diva, gloria,jubileum,kloak och mensa har för historia. Latinet är ständigt närvarande i språket som inlån. Därför är det bra att lära mer om orden.

lördag 24 mars 2012

Spänning följer

   Hemkommen från en dag av bad i ord på Mariehamns litteraturdagar- snart är det dags för kvällsdopp på supén -är man lite groggy av alla intryck.
  Definitivt intressant var norrmannen Thomas Enger,(bilden) som gjort dundersuccé med debutromanen "Skendöd" och som skrivit kontrakt få en serie om totalt sex böcker med journalisten Henning Juul i huvudrollen.Fem till finns att vänta på.
  Han berättade, intervjuad av Ulrika Lind, om hur han kom igång med sitt skrivande sedan han blivit friställd och gått in i arbetslöshet. Då började han fundera på vad han gjort fel i sina tidigare försök att skriva böcker. Han kom på att han måste skiva om sådant han kan och att han måste göra reserch.
  Och se, plötsligt hade han ingången till serien klar. En journalist som drabbas av en stor personlig katastrof men som krånglar sig tillbaka till livet. Det låter mycket intressant och jag gick genast och köpte ett exemplar av boken, ska nog lyckas få in den bland allt annat som ligger och väntar på läsning.
   Ifall ni undrar, dagarna är precis så uyppiggande som de brukar vara. De bara måste hållas kvar trots alla hot om inbesparingar. Och hör sen!

fredag 23 mars 2012

Nu har bokfesten börjat

   Nu har de börjat, tjugonde upplagan av Mariehamns litteraturdagar. Drygt två dar med författarmöten, bokprat och vänskapliga samtal. Invigningstalet, som Katarina Gäddnäs exeklverade, var en stark plädering för kulturens värde i samhället. Vacket så.
   Många av årets författare är unga och i början av karriären. En av dem är Elin Boardy från Göteborg. Hon debuterade med romanen "Allt som återstår", en bok som bygger på ett äkta livsöde.
   Romanens handling är förlagd till ett strängt bohuslänskt landskap i början av 1900-talet. En berättelse om en kvinna, som i sin vanlighet blir alldeles unik. Emma växer som yngsta dottern upp på gården Morlandstegen på Orust. Tiderna är hårda och längtan bort  brinner  hos de unga. Tre av syskonen tar sig  till Amerika. Emma däremot blir kvar på gården med fadern Christian och gifter sig ung med drängen Emil efter att hon blivit med barn. De inleder ett ordlöst äktenskap med starka fysiska band.
   Ja ett vanligt kvinnoöde beskrivet på ett starkt och klart språk, en tydlig egen berättarröst.
   Ska bli roligt att höra författaren själv i morgon.

torsdag 22 mars 2012

Fasliga pirater

  Måste medge att jag har viss smak för äventyrsromaner. Dumas musketörer var i tiden en stor läsupplevelse liksom greven av Monte Christo.
    Men det skrivs ju bra äventyrsromaner idag också. Som Simon Scarrow som skriver om det hårda livet i de romerska legionerna under första århundradet av vårr tideräkning. Del sex i hans serie om Macro och Cato har kommit på svenska nu, "Profetian" heter den och den är en riktig bladvändare.
Bokens huvudpersoner får i uppdrag att hitta superhemliga och heliga dokument som snappats upp av pirater. Och det är historisk verklighet, det som idag är den adriatiska kusten var på den här tiden veritabla sjörövarvatten med kapare organiserade enligt militärisk mall.
   Måste säga att det här är en av de bästa i serien och Scarrow lyckas med att få tiden att leva och vibrera och så lär man sig ju en del om antik historia också.

onsdag 21 mars 2012

Alltid denna Astrid

   Jag tycker ibland att det är rent osannolikt hur vissa författare lockar till sig andra författare. So Astrid Lindgren eller Tove Jansson. En strid ström av böcker om författarna och deras verk.
   En av de senaste i raden är Ulla Lundqvist som på 70-talet doktorerade på Pippi Långstrump. Nu har hon gett ut boken "Alltid Astrid - minnen från böcker, brev och samtal".
   Hon berättar om mötena med Astrid och hur hjälpsam hon var med material och om en vänskap som upprätthölls under många år. Här skrivs om Ullas favoritböcker hos Astrid, om kontroverser, möten och debatter.
   Och visst, nog tillkopmmer det ju lite nytt här och där. Som hur syrliga kommentarer Astrid fällde över Göran Hägg som var en stroppig opponent på Pippi-avhandlingen. Så gillar man anekdoter och udda insikter så är det givande, annars kanske man inte får ut så mycket av boken.

tisdag 20 mars 2012

Boken om Atos klar

   Ja, den blev klar till litteraturdagarna - vänboken om Atos Wirtanen (bilden). När jag kom till jobbet i morse låg den och väntade på mig på skrivbordet.
   Det är en bok där många skissar sina personliga håkomster av en djupt bildad självlärd man. Socialist och fredskämpe, typograf,  filosof och riksdagsman.Förebild till Snusmumriken i Tove Janssons muminvärld, han som är fri att vandra iväg när han känner för det. Hatten har han också efter Atos.
    Född i Saltviks Långbergsöda på Åland av en mamma som älskade att läsa. Sitt originella förnamn fick han för att mamma gillade Dumas musketör Atos.Hans liv blev en hisnade resa från enkel landsbygdsmiljö till huvudstadens finrum.
   Det här är en bok jag ser fram mot att läsa, den är mångskiftande och har många intressanta författare :Bengt Ahlfors, Claes Andersson, Yrsa Stenius, Birgitta Ulfsson och Gustaf Widén. En mängd tidigare okända foton finns också i boken.

måndag 19 mars 2012

Ingen hjälte precis

   Adolf Hitler påstod senare i livet att soldatåren under första världskriget hade varit de viktigaste i hans liv. Det var erfarenheterna i skyttegravarna som skulle ha lagt grunden för hans extremism. Men som så ofta, när man skrapar lite på ytan kommer en helt annan bild fram.
   En som skrapat på myten Hitler är brittiske historikern Thomas Weber. I "Hitlers första krig" berättar han för första gången vad Hitler egentligen hade för sig  under åren 1914 till 1918.
   Genom att studera det militära förband,  regementet List, som Hitler ingick i gör Weber upp med en lång rad  myter och halvsanningar. Han visar att det mesta vi tror oss veta egentligen baserar sig på stridsskriften  Mein Kampf och nazistisk propaganda.

   Weber avslöjar bland annat att Hitler var en usel soldat som avskyddes av sina kollegor. Han utsattes aldrig för krigets fasor utan förde en förhållandevis bekväm tillvaro vid regementsstaben.  När Hitler gjorde politisk karriär tystade han dem ur hans eget regemente som skulle kunna vittna om hans mediokra krigsinsatser och vad som egentligen hände under och strax efter första världskriget.
    Inte heller gav Hitler uttryck för antisemitiska åsikter under kriget, de visade sig först senare.

   Märkligt är dert att ingen historiker tidigare, fast det skrivits tusenrtals böcker om Hitler, har bestämt sig för att syna korten och se hur de stämmer med verkligheten. Intressant och bitvis upprörande läsning när man ser hur lätt det går att manipulera historien.

söndag 18 mars 2012

Den röda soffan


   Jag gillar det lilla förlaget Sekwa som specialiserat sig på att ge ut nyutkommen fransk litteratur, inte så vanligt i svensk förlagsvärd. En riktig fullträff fick de in med romanen "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery.
   En annan bra bok, som handlar om liv, läsande och resande är "Den röda soffan" av Michèle Lesbre.
Huvudperson är Anne, som tar transibiriska järnvägen på jakt efter sin gamla kärlek, Gyl. Han har inte gett upp sina ungdomsideal utan flyttat till Bajkalsjön för att försöka skapa en idealvärld.
   Genom möten på tåget , landskapen som ilar förbi och böckerna hon  läser, släpper hon tankarna fria. Och hon återvänder ständigt till den gamla damen Clémence, som hon har lämnat efter sig i Paris. Anne brukar läsa för Clémence om rebelliska kvinnors öden, och de har utvecklat en varm vänskap. Ju längre resan går, desto oviktigare blir det för Anne att återse Gyl.  Men hon hittar  det som har fört henne så långt bort: meningen med att fortsätta, trots alla förluster och tidens gång.
    Romanen handlar inte minst om att bevara den nödvändiga tron på  en bättre värld.

lördag 17 mars 2012

Även vampyrer har historia

   Föreställningarna om vampyrer som suger blod för att leva är urgamla. De finns i det forntida Mesopotamien, de var vardagsmat i östeuropa och på 1800-talet fick vampyrismen ett uppsving - precis som idag med vampyer på film och i tv-serier.
   Man kan ju tycka att det är konstigt att människor i vår upplysta tid på allvar tror på vampyrer och allehanda övernaturligheter. Men en färsk undersökning visar att det oförklarliga är på stark frammarsch. Så trots teknik och information har de gamla blodiga myterna sin lockelse.
   Katarina Harrison Lindbergh (Jo, hon är gift med Dick Harrion) har grävt djup i vampyrernas historia och fäster dem i tid och rum och visar upp de mest kända, som Dracula, förstås.
   Det är välskrivet och medryckande, inte utan att man börjar ta sig åt halsen för att känna efter om det finns bitmärken.

fredag 16 mars 2012

Brott i salongerna

   Denise Rudberg har skapat en egen genre ibom krimi-litteraturen, "elegant crime" kallar hon det och det betyder att läsaren får stickan in näsan i överklassens miljöer för att se vad som finns där. Fast om någon trott att brott kan vara elegant så tar man fel, brott är brott om än under kristallkronor.
   Rudberg började sin elegansserie  2010 med "Ett litet snedspråg" och på senhösten i fjol kom tvåan "Två gånger är en vana". Båda har 50+ åklagarsekreteraen Marianne Jidhoff i huvudrollen och det som är bra med Rudberg är att hon får sina personer att leva. Man tror att de kan ha agerat så här.
   Det handlar om överfall, stängda bolag och herrar som har en konservativ agenda för företagande. Det är nästan som på riktigt när de fäörklarar hur kvinnor ska stängas ute från maktens styrelserum. Elegant, jo då, men iskallt.

torsdag 15 mars 2012

Kvinnor och migrän

   Danskan Hanne-Vibeke Holst har blivit känd för sina romaner om kvinnor i de politiska toppskikten.
Själv tycker jag att hennes "Min mosters migrän eller Hur jag blev kvinna" hör till hennes bästa. I den beskriver hon ett sekel av dansk kvinnoliv, i den egna släkten och om sig själv.
   Och hon ställer frågan vad migrän egentligen beror på. Moster, som hade migrän i över 30 år blev migränfri när hon skiljde sig.
   Nej, Holst menar nog inte att skilsmässa är ett migränpiller. Men migränen som symptom för kvinnors stress vet hon en hel del om.Hon undrar också hur det kommer suig att kvinnor idag, trots all jämställdhet, finner sig i så mycket de inte vill. Inte är det väl så att de vill ha migrän?
    Boken finns som pocket och omslaget här invid är den danska pocketupplagans.

onsdag 14 mars 2012

Siv gör stark entré

   Nu har jag sorterat böcker i två dagar, skapat ordning (nåja) ur hyllornas kaos. Sytematiserat och omgruppert. Gissa om jag får leta som en galning snart - var ställde jag den?
   Men det är positivt också. Jag flyttade just fram Aino Trosells böcker. Hade glömt hur bra de är, verkligen. Som "Om hjärtat ännu slår", den första boken om Siv som bryter upp och flyttar till glesbygden i Dalarna. Som tröttnat på ytlighet och vill leva annorlunda.
   Men även i idyllen finns det faror, fast det tror inte Siv. Hon träffar en sympatisk man med snöskoter, hon börjar ställa frågor om en konstig arbetsplatsolycka. Och plötsligt börjar nätet dras åt runt Siv, man vill ropa att hon ska akta sig.Och upplösningen blir dramatisk, minsann. Och det har kommit fler böcker om Siv.
    Den här boken har jag ställt på hyllan med deckare från glesbygden, tillsammans med Åsa Larsson. Marianne Cedervall och Anna Jansson och många fler. Här finns inspirerande omläsningsböcker, tro mig.

tisdag 13 mars 2012

101 personligheter

   Kan man utnämna hjältar i historien?
   Ja, den brittiske historikern Simon Sebag Montefiori kan. I hans "Mina 101 hjältar ur världshistorien" berättar om en rad spännande personer, från Konfucius till Elvis och Nelson Mandela. Lättsamt skrivet men fullt av information och en vacker bildsatt bok. Den borde man rekommendera alla med interesse för historiens rottrådar.
   Och Montefiore har fiskt upp en hel del kvinnor ur historiens ström. Sapfo och Jane Austen, Jeanne d'Arc och Anne Frank och den envisa Lady Hester Stanhope som reste i Mellanöstern, umgicks med beduiner och struntade i att en kvinna på tidigt 1800-tal inte kunde göra så. Hon slutade sitt liv som uppburen författare till reseberättelser och gifte sig med en tysk markgrev. Där sert man vad det går att göra om man struntar i alla "kan" och "bör".
   Ippiggande läsning och boken är proppfull med andra egensinniga personer. Det är inte de vanliga och lydiga som går till historien....

måndag 12 mars 2012

Inne i Labyrinten

Jag har inte läst så mycket av Kate Mosse förut men jag gillade hennes Vinterspöken (Winter Ghosts) som jag läste i fjol. Nu har jag huggit in på dsen maffigt tjocka "Labyrint" och den har samma sug som den förra.
  Handling på två tidsplan, ett modernt och ett medeltida. För hos Mosse kan tidena överlappa varandra.
Platsen är Carcassonne i Sydfrankrike och en ung flicka får en märklig gåva, en bok som innehåller den heliga graalens hemlighet. (Ja, vad skulle moderna mysterieförfattare göra utan alla graal-historier!)
Och så, 2005, hittar arkeologen Alice Tannen ett par skelett gömda i en grotta. Och de borde ha fått vara gömda, vad det verkar...
   Såg att Mosse har kommit med en ny bok nu, hittills bara på engelska. Den heter "Citadel" och handlar om motsåndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget. Kan säker vara värd en och annan sen kväll den med.

söndag 11 mars 2012

Tranströmers Ledstång

Jag vet att det finns många som gillar Tomas Tranströmers diktning, han är verkligen en mycket läst Nobelpristagar.
   Jag har nu, med stor behållning, läst Niklas Schiölers "Ledstången i mörkret - texter om Tomas Tranströmer". De flesta av texterna har publicerats tidigare men har nu, efter priset, samlats i en behändig utgåva som satidigt är en bra introduktion till Transtömers författarskap.Bara 120 sidor tjock är den, ett mycket hanterligt format.
   Han skriver om diktarens miljöer, hans intresse för konst och musik och haiku-dikterna som älskas i Japan.
   Bokens titel är en metafor och det fungerar. Texterna blir en ledstång att hålla sig till när man kliver in i Transtömer-land. Ett land befolkat av egensinniga metaforer.

fredag 9 mars 2012

Spännande ny bekatskap

   "Flickan på kyrkogården" heter en historisk thriller av Maria Gustavsdotter. För mig en ny bekantskap men absolut en jag tänker återkomma till. Hon ges ut på Isabergs förlag och har en egen profil med kvinnor i historiska miljöer som råkar ut för allt möjligt kusligt.
  Tiden är 1824, den förste Bernadotten sitter på Sveriges tron men alla är inte så förtjusta i det. Det konspireras och planeras i gustavianska kretsar.   Platsen för romanen är Uddevalla och i centrum står en grosshandlarfamilj som inte är speciellt konventionell och där unga Aurora kommer att bli inblandad långt mer än hon vill.Miljö och platsbeskrivningarna är välgjorda.
   Och den här sommaren mördas unga flickor, knappt mer än barn och stämningen blir nervös. Man vet inte när mördaren slår till igen. Och hela dramat får sin upplösning under ett dramatiskt åskväder.
   Den här boken höll mig vaken långt in på natten, inte kan man sluta läsa  bara för att klockan passerat två...
Ett gott betyg på att spänningen är väl underbygd här.

torsdag 8 mars 2012

Ta det sura äpplet vid hornen!

   Metaforer är ord och uttryck som används bildligt, det vet de flesta.
   Ord som  idéspruta, folkhem och curlingföräldrar används dagligen men språket har också genom tiderna inkorporerat metaforer så att vi inte tänker på att de är det. Som  takskägg, hårdhjärtad  eller surfa på nätet.
   För författare, kanske mest för poeter, är metaforer ett sätt att skapa världar. Tänk Tomas Tranströmer som är en metaforernas mästare.
     Om metaforer har språkvetaren Lars Melin skrivit en upplysande och rolig bok. "Poletten som trillade ner" heter den och är precis nyutkommen. Han granskar metaforerna ur alla synvinklar, politiska, religiös och journalistiska och fiskar upp många roliga stilgrodor. Som att någon är "spindeln i kulissen" eller "ta det sura äpplet vid hornen" där användarna friskt blandat ihop två olika metaforer.
   Metaforer kan bjuda på oavsiktliga roligheter. "Kalla fötter, det är huvudproblemet" eller "en kalldusch från klar himmel".
   Är man bara det minsta intresserad av språk så bjuder den här boken på riktigt underhållande lästimmar.

onsdag 7 mars 2012

En poyamorös ö

   I går flimrade ett nyhetsinslag förbi på teve, det handlade om att antalet poyamorösa förhållanden ökar i USA. Och polyamorös är den som lever med fler än en partner samtidigt.
   Tänkte genast på Lotta Lundbergs roman "Ön" som handlar om livet på en Söderhavsö där man sedan länge lever polyamoröst. Man säger att förebilden till ön är Pitcairn Island, där myteristerna från Bounty blev kvar och grundade ett jordiskt paradis.Till det här paradiset kom en kvinnlig svensk läkare - Olivia - och hon blev kvar på ön. Det är genom hennes ögon läsaren får följa vad som händer.
  För det blir komplikationer när turister besöker ön, öborna kan inte förstå varför det skulle vara fel att låta dem leva som öborna. Men det går inte bra, turister anmäler öborna för pedofili och en brittisk utredare landstiger i paradiset och han är inte speciellt välkommen. Snart ställs alla frågor på sin spets. Som vem som bestämmer över etiken i ett paradis, öborna eller omvärlden?
  En överraskande roman som landar precis rätt i tiden. Värd att läsa för alla som reser som koloniala turister till okända traker. Bland annat.

tisdag 6 mars 2012

I minnets ljus

   Jag har en svaghet för irländska epiker.
   OK, James Joyce är lite för mycket av allt, men bra är han.
   En annan irländare  som är bra, inte minst språkligt sett, är Joseph O'Connor. I nyutkomna "Spökljus" berättar han en makalös och vemodig kärlekshistoria. Den om irländske dramatikern John Millington Synge och skådespelerskan Molly Allgood, en historia baserad på verklighet.
   Romanen början en oktobermorgon 1952. Den nu utblottade och alkoholi­serade skådespelerskan Molly Allgood vaknar i London. Precis som Leopold Bloom i Joyces Odysseus, ger hon sig ut på vand­ring genom den sönderbombade engelska huvudstaden. Hennes sällskap är förbifladdrande minnesbilder.
   Molly har levt ett hårt liv, två gånger har hon förlorat de män hon älskade. Hennes starka personlighet har gett henne en  framgångsrik teater- och filmkarriär i USA  men samtidigt den lett henne in i alkoholism.
Under den här vandringen på Mollys sista dag i livet sätts den vemodiga kärlekshistorien med Synge i blixtbelys­ning. Det är en historia om avsked och återföreningar, om försoningar och om modet att inte leva på någon annans villkor.
   En roman som stannar länge i minnet.

måndag 5 mars 2012

Substantiv med substans

   Måste mege att jag är förtjust i tunna och koncentrerade böcker, runt 100 sidor så där. Visst, jag gillar tjocka maffiga romaner också, men man måste varva. Går inte att bara läsa "tjockisar" hela tiden.
   Därför blev jag glad när den lilla boken "Substans" hoppade ut ur hyllan. Har inte sett den på ett tag så det var ett kärt återseende. Här skriver Lars Åke Augustsson och Stig Hansén om substantivens betydelse i språket. Och de har låtit en rad författare skriva om favoritsubstantiv. Det är rolig läsning. Inger Alfvén älskar det enstaviga ordet "ö" och Ellen Mattsson skriver om hästen. Till exempel.
    Det är en tankebok om för alla som är intresserade av skrivande och ord. Den vill stimulera till egna funderingar kring hur olika substantiv påverkar texten. Den vill också oss att navigera bland skrivandets blindskär som såsiga substantiv och inexakta beskrivningar. I sitt efterord påpekar författarna att substantivet inte bara är en bestämd ordklass. Det är samtidigt en utmaning och en möjlighet för skribenten.
  De har skrivit en liknande bok om verb - "Verbalisera" heter den. Läs dem gärna!

söndag 4 mars 2012

Stark debutant

   Just före jul kom Sara Beischers debutroman ut - och ungefär samtidigt briserade Caremaskandalen inom svensk åldringsvård. En händelse eller ett tecken i tiden?
   I "Jag ska egentligen inte bo här" berättar hon om en ung tjej, Moa, med skådespelarambition som jobbar extra på ett äldreboende. Den verklighet hon upptäcker där är hon inte beredd på.
   Bit för bit dras hon in i de gamlas dagliga liv, hon får relationer till dem och kan se de människor de varit de gestalter de är. Boken är en stark plädering för att vi ska se människan och förstå människan i alla åldrar. Bara för att någon blivit gammal så upphör man inte vara människa.
   Ska bli intressant att se hur Beischer väljer att gå vidare med sitt författande.

lördag 3 mars 2012

Om en pappa

   Med romanen "Den siste greken" blev Aris Fioretos känd för en bredare publik - och det är han värd.
Nu har han kommit ut med boken "Halva solen" som handlar om pappans, emigrantens liv och död.
I korta impressionistiska kapitel skildrar han en urgammal tankegång.
   Vad är en far? Är det en som kan skydda mot allt ont? Och om han inte kan det, vad är då hans roll
 I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar han - baklänges - om en utlandsgreks öden och äventyr från döden på ett svenskt äldreboende, över åren i folkhemmet, tillbaka till tiden före det första barnet. 
    Man ska inte vänta sig alla svar av en bok som detta. Det är en bok som ger tankar och lyser upp läsaren inifrån. Och visst behöver vi tänka på våra roller och sammanhang. Som vem är far och vem är mor - och hur kopplar de oss till världen.
  Språket är som alltid hos Fioretos avklarnat och stramt, alla onödiga pladderord är strukna.

fredag 2 mars 2012

När deckaren blir verklig

Brittiska Ann Cleeves är en av mina favorier. Synd att hennes Shetlandsserie är slut - den var suverän.
Hennes nya bok heter "The Glass Room" och finns inte översatt. Men det går ju bra att läsa den på engelska, ett bra sätt att hålla språket i trim.
   Den här boken är verkligen sinnikt konstruerad. Problemlösare är feta och fula kommisarien Vera Stanhope, men hennes yrkesbegåvning är det inget fel. Här har hennes bohemiska granne försvunnit och det visar sig att hon är på en skrivarskurs i Writers House och lär sig konstruera deckare.
   Men så inträffar ett mord, i husets orangeri och Veras granne återfinns med en kniv i handen. Här finns jobb för Vera Stanhope. Men allt ser ut att vara konstruerat, någon leker med Vera och låter deckarscenarier bli sanna. En mycket farlig deltagare finns bland författarna.
    Jag gillar upplägget. Att den så flitigt använda deckargenren blir en del av intrigen i en deckare, det är originellt. Nu har jag cirka 80 sidor kvar att läsa, precis lagom för att runda av en tuff vecka.

torsdag 1 mars 2012

Planeten kan räddas

    Den första bok jag läste av Mark Lynas var "Oväder". Där berättar han om hur han insåg att klimatförändringarna är på riktigt och att detta är en ödesfråga för planeten.
   I nyutkomna "Guds utvalda art" har han grävt sig ännu djupare i problematiken och trots det är
hans  bok är ingen undergångsskildring, snarare ett  manifest som uppmanar till ökad användning av kontroversiell men miljövänlig teknik som kärnkraft och genmodifiering.För bara genom att ta bättre vara på de resurser vi använder, till exempel genom återanvändning, kan vi rädda planeten, snser han.
   Han säger också det som många ekonomer sagt, att det är omöjligt att stoppa människor längtan efter bättre liv och bättre standard - alltså tillväxt. Men om de målen kan nås utan att vi överskrider de gränser som finns för miljön så är tillväxt OK. En åsikt som Lynas nog kommer att få på skallen för, inte minst från konservativa miljövänner.
   Men han har rätt i vad han skriver om framtiden. Vi måste leka Gud och använda vetenskap och teknologi för att rädda planeten.Det är enda möjliga vägen.
   Uppfriskande läsning som går på tvärs mot många heliga teser.