Jag vet att det finns många som gillar Tomas Tranströmers diktning, han är verkligen en mycket läst Nobelpristagar.
Jag har nu, med stor behållning, läst Niklas Schiölers "Ledstången i mörkret - texter om Tomas Tranströmer". De flesta av texterna har publicerats tidigare men har nu, efter priset, samlats i en behändig utgåva som satidigt är en bra introduktion till Transtömers författarskap.Bara 120 sidor tjock är den, ett mycket hanterligt format.
Han skriver om diktarens miljöer, hans intresse för konst och musik och haiku-dikterna som älskas i Japan.
Bokens titel är en metafor och det fungerar. Texterna blir en ledstång att hålla sig till när man kliver in i Transtömer-land. Ett land befolkat av egensinniga metaforer.
Jag har nu, med stor behållning, läst Niklas Schiölers "Ledstången i mörkret - texter om Tomas Tranströmer". De flesta av texterna har publicerats tidigare men har nu, efter priset, samlats i en behändig utgåva som satidigt är en bra introduktion till Transtömers författarskap.Bara 120 sidor tjock är den, ett mycket hanterligt format.
Han skriver om diktarens miljöer, hans intresse för konst och musik och haiku-dikterna som älskas i Japan.
Bokens titel är en metafor och det fungerar. Texterna blir en ledstång att hålla sig till när man kliver in i Transtömer-land. Ett land befolkat av egensinniga metaforer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar