Min blogglista

fredag 30 december 2016

Tabbars eviga liv

    Vill du bli kändis? Gör bort dig!
    Det hävdar Jennifer Bark och David Stark, författarna till humorboken "Sveriges roligaste tabbar".
Här samlas pinsamma och ibland till synes oskyldiga misstag som har fått evigt liv tack vare internet. Tabbar som hastigt och lustigt har gjort avsändarna till kändisar för stunden.
    Andy Warhol myntade begreppet "15 minutes of fame". Bark och Stark talar hellre om "15 minutes of shame". Den här typen av böcker ligger i tiden. Skrev nyss o9m den finlandssvenska varianten "Tack för ditt förstånd".
    Och den här typen av tabbar är roliga bara för att vi tror att det är de andra som gör bort sig. Ända tills vi står där med slampor i stället för lampor i ett mindre mysigt hus på landet....
   Och beror verkligen SJ:s förseningar på barnarbete? Varför vill en mäklare bekämpa kampen mot barncancer? Naturligtvis gör även redan kända svenskar bort sig. Hur gick det till när Filippa Reinfeldt åt upp sin familj? Och varför har Ernst Kirchsteiger gift sig med Lasse Kronér?
   Svaren fås i Sveriges roligaste tabbar. Och får man smak för tabbarna så kommer duon ut med en ny bok nästa år.


torsdag 29 december 2016

Om ett ledarsamhälle

Den omtalade och omfattande avhandlingen " Djursholm. Sveriges ledarsamhälle" har nu gjorts om till en förkortad pocketversion. Mikael Holmqvists banbrytande studie om Djursholm, ett samhälle med en unik förmåga att upphöja sina invånare till ledare, är ett pionjärverk om makt.
    Den handlar om hur ett sådant samhälle skapas, vidmakthålls och påverkar hela Sverige i en social, moralisk och politisk bemärkelse.Djursholm och de som bor där förargar människor. Man fnyser och morrar åt dem - och det är helt i sin ordning för det stärker sammanhållningen
   Mikael Holmqvist är professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och forskar om arbete, makt och organisation. Att hans bok om Djursholm skulle bli en sådan fullträff hade han inte anat.
   Men människor älskar att läsa om "rikisar" samtidigt som man föraktar dem. I synnerhet frågan om hur det är att födas in i och växa upp i ett ledarsamhälle är intressant och här finns både roliga detaljer och belysande detaljer. Inte minst belyser boken hur eliter upprätthålls och med dem klyftorna mellan de som är inne i och de som är utanför.

onsdag 28 december 2016

Katten i centrum

Nu har den kommit. "Katt People" är en fotobok som utforskar den speciella relationen mellan katt och människa. Ett förhållande som är intensivt och innerligt, men också komplext och ojämlikt.
    Det här är en bok om katter och de människor som älskar dem.
    De fina bilderna är tagna av Julia Lindemalm i katternas originalmiljöer där de lever till vardags med text av kulturjournalisten Annina Rabe.
    De berättar till exempel om Birgitta, som har 22 katter i sin trädgård och som hon räddat från avlivning. Här finns Anders, som klär sin nakenkatt i klänning köpt i hundaffär. Och katten älskar sina kläder! Katten Grålis och många andra förvildade katter matas varje dag men har aldrig känt en människa.
   Lindemalm, som fotograferat, intresserar sig för förhållandet mellan djur och människor och har sammanställt utställningen Zoo World. Det här är hennes första bok.


tisdag 27 december 2016

Polisen i Strömstad

Det finns kriminalförfattare som det är orättvist tyst om. Som Gösta Unefäldt, han som skrev fram poliskollektivet i Strömstad invid norska gränsen i drygt ett dussin böcker. Böckerna filmades och blev tv-serie med Per Oscarsson (bilden) i rollen som den klurige och överraskande polischefen Gustav Jörgensen.
  Plockade fram en av hans deckare i pocket, "Polisen som vägrade ge upp", och blev fast med den. Unefäldt har omsorg om sina miljöer och fuskar inte med detaljerna - som många av dagens snabbskrivare gör, tyvärr - och resultatet är övertygande.
   En av de bästa är "Polisen och den döde på Holmen grå". En riktigt suggestiv gåta som kom ut 1995. Alla titlar börjar med "polisen som".
Tyvärr kan man bara komma över dem i antikvariat eller låna på bibliotek, men det går ju också bra.
  Måste slå ett slag för nyutgivning av Unefäldt, för det är han värd, liksom för miljödeckarna av Staffan Westerlund. De står sig också

måndag 26 december 2016

Lek med fragment

Peter Englund, född 1957, har i åtskilliga verk försökt skildra det stora genom det lilla, helheten genom delen. I " Jag kommer ihåg"  har han för första gången valt sig själv som studieobjekt.
   Fritt associerande har han nedtecknat och listat minnesfragment från sin barndom. Skärvor av minnen, som i sig inte är vidare märkvärdiga, men som delas med många andra som också växte upp i rekordårens Sverige. Det är skärvor av det slag som aldrig får plats i Den Stora Historien, som hur knallpulver luktade eller hur mattpiskandet lät, och ofta inte ens i självbiografiska berättelser men som ändå dröjer kvar i långtidsminnet.
   Boken är inte bara ett ovanligt minnesexperiment, men också en bok som i sin planlösa öppenhet inbjuder läsaren till egna hågkomster och reflektioner. Om man bara skrapar lite på ytan så kommer de fram, minnena som man inte visste man hade. Det är ett lyckat experiment som inte kräver annat än lugn och ro samt penna och papper. Försök minnas hur barndomens tuggummi smakade eller hur det lät i radion!

söndag 25 december 2016

Hon gör påven synlig

 Påve Franciskus föddes 1936 i Argentina med namnet Jorge Mario Bergoglio. Han arbetade som kemisk tekniker innan han påbörjade sin prästutbildning. 2013 utsågs han till påve och blev därmed den första icke-europiske påven sedan år 741. Han är också den första jesuiten som blivit påve.
   Kristina Kappelin, sedan länge bosatt i Italien,  tecknar i "Påven som kom ner på jorden" ett porträtt av en annorlunda påve som valt en annan väg än sina företrädare. Han förespråkar en uppvärdering av kvinnors roll i kyrkans organisation, tar avstånd från marginaliseringen av homosexuella och gör ansträngningar för en öppen dialog mellan olika religiösa åskådningar. Att han nyligen besökte Sverige är ett led i den riktningen.  Hans medmänsklighet, engagemang för fattiga och omtalade värme gör honom till en fascinerande, modig och mänsklig påve.
   Boken inled i Bagarmossen, som ju hör inte till de mest kända pilgrimsorterna i världen. Men det är där som berättelsen tar sin början. Här låg en argentinsk flykting död i sin lägenhet i två år utan att någon saknade honom. Det var denne okände mans död som sammanförde två till synes helt omaka män. En av dem var Carlos Luna, en gammal gerillakämpe, som sedan 1973 lever i exil i Sverige. När han läste om mannens tragiska öde skrev han ett mejl till påve Franciskus. "Jag vill berätta en historia för er om Daniel och medan jag skriver gråter mitt hjärta" Det dröjde bara några timmar innan Carlos Luna fick svar direkt från påven. Det blev början på en oväntad vänskap, och ett agerande som är talande för påve Franciskus personlighet och egenart.
   Det är en varm och engagerad bok som ger en god bild av påven och hans bakgrund. Läs den och glöm alla topelianska skildringar av jesuiter!


torsdag 22 december 2016

Spåren efter fäder

I " Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000" åren borrar  Augustprisbelönade Karin Bojs  och DNA-experten Peter Sjölund vidare efter spåren av gamla förfäder. Sjölund gav i fjol ut boken "Släktforska med DNA", som blev en bästsäljare i släktforskarkretsar.

Det faktum att de två skriver om männen här beror på att de manliga Y-kromosomerna ger utförligare besked om hur släkter rört sig i tid och rum - inte för att man har fel genusglasögon på sig. Hundratals privata släktforskare har låtit analysera sitt DNA och deras resultat har också tagits med i berättelsen här.
    Med en felmarginal på bara ett par hundra år kan man avgöra när en enskild man, en förfader, kom till en region under sten- eller bronsålder. Och deras DNA lever kvar i nutida människor!
   Först befolkades nuvarande Sverige av stenåldersjägare. Efter några tusen år anslöt bönderna.
Det har DNA-tekniken nyligen lärt oss. Men bara några få procent av nu levande svenska män kan spåra sina fädernelinjer till de första jägarna och de första bönderna. De allra flesta – runt 80 procent – härstammar från ett fåtal mäktiga män som kom hit i samband med bronsåldern.
   När man lägger ihop DNA-resultat från professionella forskare och släktforskande privatpersoner, framträder en ny bild av Sveriges historia. En mycket finkalibrerad bild, där de flesta svenska män kan hitta sina egna linjer i det stora gemensamma släktträdet.
   Stimulerande populärvetenskap som faktiskt gör läsaren klokare.

onsdag 21 december 2016

Sista julen hemma

  "Den gröna vägen" av Anne Enright  är ett uppskakande familjedrama från en liten stad vid den irländska Atlantkusten. Den mörka men ändå skimrande berättelsen spänner över trettio år och är en historia om uppbrott, medkänsla, egoism och vad vi gör för att fylla tomheten inom oss.
    Det är så att Rosaleen Madigans barn har alla lämnat Irland och lever utspridda över hela världen. När Rosaleen på ålderns höst meddelar att hon bestämt sig för att sälja huset kommer de ändå alla  hem för att fira en sista jul tillsammans i barndomshemmet.
    Den stundade förändringen gör att de vuxna barnen känner att deras historia håller på att raderas ut. Familjen Madigan hamnar vid det vägskäl där valet står mellan att komma varandra närmre eller att helt bryta upp.
     Detta är en intelligent roman om sorg och kärlek från en begåvad författare. Tidigare har "Den glömda valsen" av henne getts ut på svenska.

tisdag 20 december 2016

En älskad klassiker

Maria Gripes "Glasblåsarns barn", som kom ut 1964, är en svensk barnboksklassiker, en sällsam och filosofisk berättelse om längtan, saknad och medmänsklighet, om gott och ont.
   Den ingår i Modernistas satsning på en omfattande återutgivning av hela Maria Gripes författarskap. Böckerna ges ut med Harald Gripes originalillustrationer.
   Boken inleds på en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet. Då försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
   Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.Som vanligt för Gripe in stråk av oförklarlighet i texten. Hon skriver också mästerligt om de ensamma och utsatta och har fingertoppskänsla för hur nordisk melankoli ser ut.
   Och, man behöver inte vara barn för att uppskatta Gripes berättelser. Som alla goda berättelser är den inte åldersbegränsad.

måndag 19 december 2016

Maigret nyutges

Georges Simenons älskade, och vid det här laget klassiska kommissarie Maigret-böcker, har varit svåra att få tag på. Men det ska det bli ändring på, från och med i höst kommer tre titlar per säsong att nyges ut av Atlantis. De första tre, »Maigret på semester«, »Maigret på nattklubb« och »Min vän Maigret« har kommit och de räknas av många till de bästa. De är alla i akademiledamot Gunnel Vallquists stilrena översättning. Omslagen är designade som om de var autentiska från 50-talet.
    I "Maigret på nattklubb" - Maigret au Picratt's , utgiven 1951 - ska Maigret reda ut mordet på den vacker strip tease-dansösen Arlette som polisen funnit strypt i sin lägenhet i Montmartre. Hon hade tidigare försökt anmäla hot hon hört men inte tagits på allvar.
    Från en strategisk punkt i området, den lilla sjaskiga nattklubben Picratt's där offret jobbade, dirigerar han med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.

söndag 18 december 2016

Berörande släktroman

I romanen "Veterinären" berättar Gertrud Hellbrand om en trakt där lantbruk och hästsport lever sida vid sida
. Det är en roman om landsbygd men också ett relationsdrama och en släktkrönika, som sträcker sig över 50 år och som tar sin början på 1950-talet.
    Mot bakgrund av ridsportens utveckling till en folkrörelse, med betydelse för generationer av flickor, framträder en stark modersgestalt – veterinären – som en bland flera andra slumpartade och fatala krafter som formar en familj.
   Man möter också Kristin här, som återvänder till sin barndomstrakt för att göra ett radioreportage. Den ensliga hästgården i Östergötland är fortfarande ”hemma”, fast hon bott i Stockholm många år. Huset på kullen är sig likt, liksom stallet och skogen, betesvallarna och fälten, den skiftande grönskan och leråkrarna. Men stämningen på gården är spänd.
    Familjens avelssto ska begravas under ceremoniella former, och den destruktiva ryttartalangen Carro är försvunnen. Kristin börjar tvivla på sitt uppdrag. Vad var det som fick henne att en gång lämna Småsjöbygden och vad förväntas hon egentligen att skildra?
    Veterinären, som kom 2014, är en starkt berörande roman och en god skildring av livet på landsbygden. Den förtjänar att få många läsare.

lördag 17 december 2016

Ett kolligt kalas

   Helt stillsamt har duon Ann-Christin Waller och Anni Wikberg skapat en egen sagovärld på Åland. Den befolkas av de rundnätta och vänliga kollorna och deras vänner. Nu har den sjätte boken om kollorna kommit ut - Kollorna & knytkalaset - och i den träffar man på alla de figurer som finns i de tidigare böckerna. Koll-familjen, den strame Viktigpettern, hittebarnet Allena och krokodilen Krocke. Här kommer också den elake Durak med och försöker än en gång förstöra för kollorna.
  Texten, som Ann-Christin Waller skriver, är en provkarta över åländska dialektord. I den här boken får kollorna movera sig, åga sig och divla och pottra. En grundkurs i vardagsålän
dska helt enkelt.
   Anni Wikbergs illustrationer är formsäkra och distinkta, man känner genast igen en figur från kollornas värld. Bokens grundton är lättsam o0ch man vet att hoten mot den lyckliga världen kommer att avvärjas. Även om det ibland är tjutt-tjutt....
   Den här boken ges ut av det nautiska förlaget Brixham Books med bas i Vaxholm.

fredag 16 december 2016

En riktig julberättelse

  James Bowen är författare till bästsäljarna Gatukatten Bob och Mitt liv med Bob.
Han hittade katten Bob 2007 och sedan dess har Bob varit gatumusikanten James ständige följeslagare. De bor i norra London. 
 Den här lilla boken, " Jul med Bob" är en berörande berättelsen om hur James, tack vare Bob, vännen Belle och många vänliga Londonbor till slut förstår vad som är så speciellt med julen och hur mycket han själv förändrats sedan Bob kom in i hans liv.
   För vintern 2010 var iskall och James framtidsutsikter såg dystra ut. Julen, en helg han alltid bävat för, stod för dörren. Hälsan var klen och han hade varken pengar till att värma upp lägenheten eller julmat åt Bob och sig själv. Han var helt enkelt tvungen att trotsa kylan och ge sig ut på de snöiga gatorna. 
   Den här boken är given läsning för alla som läst de tidigare Bob-berättelserna. Riktiga hjärtevärmare som visar att julen blir det man gör den till. Med en katt som Bob blir den förstås bra.

torsdag 15 december 2016

Alla dessa grodor!

Nu kommer de äntligen ut i bokform - boken om finlandssvenska grodor. Förlaget Schildts & Söderströms bad folk att spana in roliga felskrivningar i Svenskfinland. Och under två års tid har man fått in massvis med dråpliga exempel på skyltar, reklamer, innehållsförteckningar, prislappar med mera som samlats i FB-gruppen Svenska grodor i Finland.
   I boken "Tack för ditt förstånd!" har de roligaste grodorna valts ut. Här finns hundratals bilder på hur festligt det kan bli då tryckfelsnisse varit framme och råddat, då man låtit en maskin sköta översättningen eller då man helt enkelt haft lite otur när man greppat pennan eller satt sig framför tangentbordet. Många exempel handlar om mat, som "knackor med potatismås" eller det inlånade "fis and ships". Kanske fisken är fångad med "fiskepinnar", det måste ju vara metspö. Så kan man också köpa "uteslampa" och "anfallspåsar" (Är de aggressiva bara mot sopor?). Det blir riktig "vinterunderhållning" av mycket här.
   Som grädden på moset har en av Finlands lurvigaste och roligaste män - Ted Forsström skrivit ett förord. "Människan kan spjälka atomer och resa till månen, men att producera helt felfri text - det är en omöjlig uppgift", konstaterar han. Läs därför denna bok och finn tröst i den gamla klichén att det är mänskligt att fela. Eller för all del, använd den som blodtryckshöjare och förfasa er över det språkliga förfallet. I vissa fall blir tvåspråkighet helt obegriplig.

tisdag 13 december 2016

Bitar av liv

   Det finns de som inte läser "hitte på"-böcker. De vill ha riktiga och sanna historier.
   I så fall kan nog Peter Gárdos bok "Gryningsfeber" vara passlig läsning. Lika överraskande som en roman men en rå bit verkligt liv.
   Den handlar om kärlek i krigets skugga. En sann historia baserat på 108 kärleksbrev mellan författarens föräldrar Miklós och Lili som överlevde förintelsen och kom till Sverige med Röda Korsets hjälp år 1945, och hittade varandra.
    Den 25-årige överlevaren Miklós befinner sig i ett svenskt rehabiliteringsläger. Han väger 25 kilo, saknar tänder och har så svår tbc att läkaren endast ger honom några månader att leva. Ändå har han inga planer på att ge upp hoppet om livet. Och han vill gifta sig.
    Med sin vackraste handstil skriver han brev till 117 ungerska kvinnor som befinner sig i Sverige. En av dem är Lili. Även hon befinner sig i ett svenskt rehabiliteringsläger och mot alla odds träffas de. När de har tillbringat tre dagar tillsammans på Eksjö lasarett blir de ett par - för resten av livet.
   Efter faderns död, 1998, får Péter Gárdos de 108 kärleksbrev som utväxlats mellan hans föräldrar månaderna efter krigsslutet. Han läser breven över en natt och känner direkt att detta är historien han väntat på att få berätta. Och nu är d
et gjort.

måndag 12 december 2016

En men ett lejon

   Äntligen! Får jag lust att utbrista när den finska historikern Mirkka Lappalainens bok om Gustav II Adolf och hans förhållande till Finland kommer ut i svensk språkdräkt. Tyvärr är det många intressanta verk på finska som aldrig når en nordisk läsekrets och det är synd. Lappalainen, född 1975, är docent i Finlands och Skandinaviens historia och knuten till Helsingfors universitet. Hennes tidigare böcker om 1600-talet har belönats med pris och olika utmärkelser.

  "Det nordiska lejonet - Gustav II Adolf och Finland 1611 - 1632" berättar om hur den unge och karismatiske Gustav II Adolf tog kontrollen över det svenska rikets östra del och under sina drygt 20 år vid makten knöt den närmare Sverige än någonsin tidigare.
   I fokus står de ofta bortglömda konflikterna med Ryssland och Polen. Ur finskt perspektiv spelade dessa en större roll än trettioåriga kriget. När Sveriges utrikespolitik vändes mot Baltikum och Ryssland utgjorde Finland en viktig bas som tilldrog sig stormännens och kungens intresse och närvaro. Gustav II Adolf trodde att den från Sveriges tron avsatte Sigismund - kusin till G II A - som var katolik och kung av Polen, skulle återvända för att erövra Finland. Det oförsonliga hatet mellan Sverige och Polen ledde till krig och våldsdåd.
   Boken tar upp både förföljelsen av katoliker och de svenska och polska försöken att erövra den ryska tsartronen. Den ger också en inblick i hur livet såg ut i Sverige och Finland under 1600-talets första decennier. Mitt i en mörk och krigisk tid anas ljuset från en ny era.

lördag 10 december 2016

Läsvärt om påvarna

  
Får man föreslå lite allmänbildande läsning i ett så udda ämne som europeisk kyrkohistoria?
Göran Häggs "Påvarna", som finns i både pocket och e-bok, är ett nyfiket försök att förstå det livskraftiga och välorganiserade påvedömet - både dess andliga innehåll som dess världsliga organisation.
   Den här boken berättar historien om påvedömet, från kyrkans grundare Petrus fram till i dag. Hur har Vatikanen kunnat överleva alla samhällsomvandlingar, och inte minst alla kriser och skandaler inom kyrkan? Hur kommer det sig att kyrkans betydelse rentav ökat? Och vad kan historien lära oss om den andliga superkraften Vatikanen, vår världs äldsta institution? Vad kan vi förvänta oss av framtidens påvar? Har Vatikanens inre krets insett att vår moderna och medieintensiva värld behöver mer kraft än åldriga påvar kan uppbåda?
   Hägg var väl bekant med både Italien och Vatikanen och man får en hel dos kulturhistoria på köpet och porträtt av många påvar av lysande teologer, både fromma män, korrupta politiker, medelmåttor och genier.

fredag 9 december 2016

Fransk feel-good-roman

Handlingen i Anna Gavaldas roman "Tillsammans är man mindre ensam" utspelar sig i Paris under loppet av ett år. Den berättar om konflikterna, ömheten, vänskapen, utbrotten, försoningarna och allt annat som händer mellan fyra personer som bor under samma tak.
   Fyra personer som inte har någonting gemensamt från början och som aldrig borde ha träffats, men som alla har rymliga hjärtan.
   Camille först, som gör sitt bästa för att försvinna. Hon äter knappt, hon arbetar natt som städerska och bor i ett minimalt oeldat vindsrum. Hennes kontakt med andra människor är begränsad.
    Philibert de la Durbellière är en stammande men beläst aristokrat som säljer vykort utanför ett museum. En kväll lyckas han övervinna sin plågsamma blyghet och rädda den medvetslösa Camille från hennes utkylda rum. Han installerar sjuklingen i sin stora eleganta våning en trappa ner.
   Snart möter Camille kocken Franck, Philiberts inneboende, som är mycket stilig men butter och ohyfsad. Sakta men säkert börjar de tre att krypa ut ur sina skal. Camille börjar teckna – i själva verket har hon en betydande konstnärlig begåvning. Philiberts svåra stamning minskar då han berättar för Camille om sin beundran för drottning Marie Antoinette. Franck däremot blir dagligen mer otrevlig, tills det visar sig att hans vrede bottnar i skuldkänslor över att ha placerat sin älskade mormor på ett ålderdomshem. Camille kastar fram det halsbrytande förslaget att mormor Paulette ska flytta in med de andra i våningen, vilket hon också gör.
   Så småningom inser Camille och Franck att de håller på att förälska sig i varandra. Blygt och trevande berättar de sina historier för varandra: Franck har blivit förskjuten av sin mor, medan Camille vuxit upp med en deprimerad mor och en far som inte ville leva. Mot alla odds lyckas dessa  kantstötta människor hela varandra.
    Det är feel-good med en allvarlig underton och är riktigt medryckande läsning.

torsdag 8 december 2016

Vilken släktkrönika !

Thomas Manns debutroman "Buddenbrooks" kom ut 1901. Boken erövrade världen och bidrog starkt till att Thomas Mann tilldelades nobelpriset 1929. 2008 kom den i svensk nyöversättning av Ulrika Wallenström och det är en släktroman - underrubriken är En familj förfall - som står sig. Med sina drygt 600 sidor räcker den över jul och nyår dessutom.
   Romanen skildrar en familjs utveckling under fyra generationer från köpmän till konstnärer. Den utspelas i Lübeck, den gamla Hansastaden, som här lever upp med sin hamn, sina gator, torg och idylliska omgivningar.
  Thomas Mann härstammade själv från en gammal köpmanssläkt i Lübeck och hans roman bygger i stor utsträckning på hans egna upplevelser. Den smärtsamma slitning som han hade känt inom sig mellan faderns trygga borgerlighet och moderns konstnärstemperament speglas i bokens konflikt mellan livskraftiga vardagsmänniskor och ömtåliga konstnärsnaturer.
   Därför är Buddenbrooks  också så mycket mer än en berättelse om en högborgerlig släkts öden. Den är liksom Thomas Manns hela författarskap ett slags andlig självbiografi. Och den kan faktiskt betraktas som en europeisk klassiker, en underhållande sådan.

onsdag 7 december 2016

Sorgen - en kråka?

   "Sorgen bär fjäderdräkt" heter britten Max Porters debutbok som inte liknar just någonting annat i utgivningen denna höst. Den är en parafras på Ted Hughes berömda diktsamling om kråkan och en utsökt och poetisk blandning mellan novell, fabel och essä om sorg och kärlek.
   I en lägenhet i London sörjer två söner och deras far den plötsliga bortgången av en älskad mor och maka. När deras förtvivlan är som störst ringer det på dörren och utanför står den fjäderklädda sorgen. Kråkan fastslår att han kommer att stanna hos den förkrossade familjen tills han inte längre behövs.
    Han blir deras terapeut, beskyddare och hjälpreda. Ibland obehaglig och konfronterande men också varm och tröstande. Med kråkans hjälp börjar familjen långsamt att läka. Den lyfter den blicken från den personliga sorgen, mot en sorgens arketyp, som är lika värmande som svarthumoristisk. Den är både värmande och tröstande även om jag inte trodde det innan jag började läsa.



tisdag 6 december 2016

I söndringens tid

1861 söndrades Amerika. Sydstaterna bröt sig ur unionen och inbördeskriget var ett faktum. Medan man i norr satsat på industrialism med växande städer, fabriker och järnvägar så drömde plantageägarna i söder om ett stort imperium baserat på slaveri.
  Historikern Thomas Sörensen beskriver inbördeskrigets uppkomst, förlopp och hur det påverkat utvecklingen av det amerikanska samhället i boken "Amerikanska inbördeskriget" som Historiska Media ger ut.
   Det är en initierad och fängslande skildring som låter läsaren komma en mängd människoöden nära. Vi möter ledande generaler och politiker men också vanliga soldater, slavar och civila som drogs med i krigets malström. Totalt 600 000 amerikaner miste livet under en konflikt som såg det moderna kriget födas.
   Vapenindustrin utvecklade gevär, kulsprutor, pansarfartyg, flygspaning och minor. Hundratusentals soldater försörjdes med förnödenheter och krigsmateriel över stora områden av vildmark. Och krigsreportaget föddes med fotografer som följde soldaterna i fält.
    Sörensen har lyckats med att beskriva ett krig, som ju alltid har många dimensioner och oändligt många detaljer, på ett överskådligt sätt på drygt 350 sidor så man som läsare förstår helheten. Den inbjuder helt klart till sträckläsning.

måndag 5 december 2016

Tvättäkta hjälte

   Gustaf Mannerheim hade kämpat sig igenom familjekatastrofer, en svår uppväxt, ekonomiska bekymmer och gjort karriär som general i den kejserliga ryska armén.50 år gammal tvingades han fly undan ryska revolutionen.
    Ensam och utblottad trodde han själv att karriären var slut. Men den hade inte ens börjat. Gustaf Mannerheim blev Nordens störste militär och statsman. Under tre krig räddade han Finlands oberoende och han hade god koll på det politiska läget. Och fast han var militär gillade han inte krig, han försökte på olika vis att trixa sitt land ur fällor och fallgropar.
   I sitt porträtt av Mannerheim skildrar den svenske diplomaten och författaren Dag Sebastian Ahlander denne nationalhjältes närmast osannolika liv. Biografin heter kort och gott "Gustaf Mannerheim". Genom Mannerheims levnadsöde får vi även en klar bild av Finlands moderna historia. Den här boken påminner åtminstone mig om varför det är viktigt att högtidlighålla den 6 december, dagen då självständighetsförklaringen för Finland gavs.
  Ahlander har skrivit en mycket läsvärd biografi, full av intressanta detaljer och insiktsfulla reflektioner. Han levandegör den närmast mytiske gestalten Mannerheim.
 Med ett välfungerande språk och med en klar blick över alla de politiskt komplicerade turerna ger han en rättvisande bild av personen Mannerheim. Ett historiskt öde väl värt att bekanta sig med.

söndag 4 december 2016

Munkar och mord

En av de bästa sakerna med att vara pensionerad är att jag fritt kan välja vad jag vill läsa. Jag är inte bunden  av alla krav på att läsa de nya böckerna. Och min flytt och bokutrensning har gjort att en del guldkorn har kommit upp till ytan. Som böckerna om Broder Cadfael, en benediktinermunk i Shrewsbury kloster som jämt blir indragen i att lösa brott.
   Det är Ellis Peters, skrivarnamn för Edith Pargeter (bilden) som skriver om 1100-talets England så det kommer till liv. Boken "Sankt Pers marknad" höll mig sällskap in på småtimmarna. Hon skildrar här hur en brokig tredagarsmarknad gick till, vilka som besökte den och vilka son gjorde vinster. En konflikt finns i botten, klostret vill inte dela med sig av de vinster marknaden ger till den krigshärjade staden Shrewsbury. Och till en marknad kan man resa för annat än affärer, till exempel för hemliga möten mellan spioner. Snart börjar det ena dödsfallet efter det andra inträffa. Man får minnas att de här romanerna skildrar den blodiga striden mellan tronpretendenterna kung Stefan och kejsarinnan Maud - båda hade sina anhängare som lät civilbefolkningen lida i konflikten.
   Deckarna är småmysigt trevliga, förmedlar en mängd kulturhistoria - inte minst om klosterliv och örter - och är en nyttig kontrast till många av dagens hådkokta deckare. Böckerna om Broder Cadfael har också filmats och blev en stor publikframgång. Böckerna hittar man bara på bibliotek eller antikvariskt.

lördag 3 december 2016

Hundar och kärlek

Det handlar ju bara om hundarna. De ska para sig. Karin har åkt till Gotland med sin hund Sune för där bor Patrik med sin tik Sonja. Det är utgångspunkten för Charlotta von Zweigbergks roman "Hundkärlek".
   Men det uppstod inga vibbar vid det första och enda mötet med Sonjas husse Patrik och hon har inget intresse av honom alls. För övrigt är hon inte ute efter något äventyr, inte heller något förhållande. Det är tröttsamt att höra den typen av kommentarer, varför alla dessa gliringar för att det råkar vara en man som äger tiken? Så fånigt att komma med tramsiga kommentarer bara för att det är två hundägare av motsatt kön som träffas.
      Om Karin och Patrik hade varit annorlunda kunde kärleken ha frodats för både hundar och människor, men så är det inte. De är båda motsatsen till teflonmänniskor, allt fastnar och oförrätter gnager sig envist fast. De har tunga bagage med skilsmässor, tillkortakommanden och svårhanterliga problem med sina vuxna barn.
    Trots att både Karin och Patrik bestämt sig för att förbli singlar resten av livet väcks en passion och försiktigt yppar de hemligheter för varandra. Det går inte alltid så bra, missförstånden duggar tätt och bitterheten slåss mot kärleken. Och hundarna behöver flera parningsförsök...
    Det är en underhållande roman, om kärlek och missförstånd, berättat ur båda människornas perspektiv.

fredag 2 december 2016

Poesins mellanrum

Jacques Werup, som fyllde 70 i fjol, var en av de främsta diktarna i sin generation, nu är även han död och borta. Men essän "Du har funnits här - poesi på liv och död" som kom ut 2014 finns kvar och talar till läsarna.
  Hans utgångspunkt är frågan ”varför blir man poet?” och har fått honom att skriva en självbiografisk essä om poesin, kompletterad med dikter som han haft med sig under det senaste halvseklet: ”Dikter och diktare jag tagit med mig till den öde ön.”
    Det är en passionerad bok om diktkonstens skönhet och komplikation, om poesin som kulturarv och livsnödvändighet. Jacques Werup skriver: ”Den urgamla diktkonsten tycks som gjord för nutida meddelanden från människa till människa.”
   Han påpekar att poesi är ett slags "mellanrum i tiden, om tiden före tiden och tiden efter tiden, kanske om dramat mellan intet och ingenting. Poesins fakta handlar om känslor, om sorg, längtan och kärlek och om insikten att vi alla är fria och ändå oändligt ensamma.
   Till min förtjusning har han med många dikter som råkar vara favoritdikter. Som estniska Doris Kareva som skriver "Jag övar mig i ålderdom, ensamhet, att vara utstött, fattig, vara i avsaknad, att inte finnas..." liksom Lars Gustafssons fina Det ska vara en dag som slutar:" Och så vill jag inte utan lättnad se denna värld försvinna" och Kristina Lugns fina Nu sover jag, en dikt som alltid får mina tårkanaler att svämma över.


onsdag 30 november 2016

Nyttigt perspektiv

En nyttig faktabok är "Kvinnor i strid" av Anna Larsdotter. För i traditionell militärhistoria är kvinnor oftast osynliga  om de inte görs om till halmytiska amasoner. Och i traditionell kvinno
historia har det regelrätta kriget sällan någon plats. Begreppen krig och kvinnor tycks helt enkelt inte höra ihop.
   I boken berättar Anna Larsdotter om kvinnor som på olika sätt deltagit i krig, från 1600-tal till 1900-tal. Levande och kunnigt skildrar hon deras många olika roller som soldater, piloter, prickskyttar, vårdpersonal eller delar av trossen. Vi som läst om Runebergs Lotta Svärd har ändå en glimt av kvinnan i krig. En del kvinnor förklädde sig till män för att kunna delta i strid. Vissa sökte på så vis sin försörjning, medan andra ville ha frihet och äventyr.
    I fascinerande personporträtt, som ibland växer till minibiografier, möter vi bland många andra könsöverskridaren Hannah Snell, ikonen Harriet Tubman, kaptenen Flora Sandes och Vietnamveteranen Lynda Van Devanter.
   Den här boken utmanar invanda föreställningar, inte minst hos män, och ger en ny och spännande ingång till militärhistorien. Boken visar att kvinnor alltid har varit en naturlig del av kriget, inte minst vid fronten.Författaren är journalist och författare och före detta chefredaktör på tidskriften Militär Historia.

tisdag 29 november 2016

Medeltiden lever

" Ödets hav" av Elisabet Nemert är en spännande och inträngande skildring av livet på Gotland och i Ryssland under 1300-talet, om livets oförutsägbarhet, om civilkurage och mod och kärlekens helande kraft. Nemert är en av de bästa på att skriva övertygande om historiska perioder.
   Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från digerdöden som härjat på Gotland och ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på en välbärgad gård och kan börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman.
   Elin Persdotter är inte så lyckligt lottad. Hon föddes i den fattiga delen av Visby och när döden tog hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap. När Gotland så invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget.
    Livet tar nya vägar där svåra prövningar väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek.

måndag 28 november 2016

De bästa åren?

   Jag tyckte mycket om Hilary Boyds roman "Torsdagarna i parken". Nu har en ny roman kommit, "Våra bästa år" heter den och handlar om pensionerig och om överraskningar.
   Lawrence och Joanna har varit gifta i nära 40 år och nu närmar sig pensionärslivet. Äntligen ska de få tid att göra den där långresan till Kina som de talat så länge om. Eller ska de det? Joanna tycker att Lawrence verkat osedvanligt frånvarande och disträ, för att inte säga retlig, på sista tiden. Efter sin avtackning från universitetet släpper Lawrence bomben: han har förälskat sig i sin yngre kollega Arkadij, en manlig gästforskare från Ryssland.
    Kvar i huset blir Joanna och hon försöker hitta ett nytt sätt att leva. Men det är inte lätt, gamla vanor är seglivade. När Lawrence går sin väg fortsätter Joanna först som ingenting hade hänt. Att börja leva singelliv i sextioårsåldern är sannerligen inte det lättaste, men det har också sina fördelar, upptäcker Joanna. Men vill hon verkligen skilja sig från Lawrence? Och vad vill hon med sin flirt med hyresgästen Travis?
   Boyd är bra på att beskriva såriga relationer och sätter ord på sorg och ensamhet på ett sätt läsaren kan känna igen.

söndag 27 november 2016

Om bokens makt

   Utvecklingen, om man kan kalla det så, i Turkiet är oroväckande. Det blir allt svårare att uttrycka egna åsikter utan att fängslas eller bli av med jobbet. En som verkligen testat och testar gränserna är den turkiske Nobelpristagaren Orhan Pamuk. Romanen "Det nya livet",  som är en av Turkiets  moderna kultböcker, inleds med Pamuks ofta citerade mening: "En dag läste jag en bok
och hela mitt liv förändrades."
  På ytan handlar romanen om studenten Osman i Istanbul som en dag läser en bok som förändrar hans liv. Han blir också kär i en änglalikt vacker kvinna, Canan, som har läst samma bok. Tillsammans ger de sig av på en bussresa i Turkiet, för att hitta det nya livet, som boken skildrar, men också för att hitta Canans försvunne pojkvän.
    Pamuks sökande efter brytningspunkterna mellan öst-väst, det förflutna och det närvarande och försöken att rekonstruera den turkiska identiteten förläggs till modern tid i romanen, med en bitvis surrealistisk resa genom det ålderstigna Turkiet på jakt efter den möjligen existerande punkt där det gamla sprängs och övergår i det moderna. Pamuks mycket detaljerade skildring av det landskap och de människor som flimrar förbi i romanen liknar den som James Joyce använde.
   Och resan är både en resa i geografi och nutid men också en resa för att hitta den nationella turkiska identiteten och en resa in i litteraturen. En roman som inte är ofarlig idag - om man tror på bokens makt.

lördag 26 november 2016

Grekiskt motstånd

Jag brukar mestadels skriva om böcker på svenska men idag gör jag ett undantag. Efter att ha läst britten Simon Scarrows roman "Hearts of Stone" känner jag att jag måste tipsa om den.
  Scarrow är ju annars mest känd för sin serie om romerska legionärers äventyr, välskrivet och alltid spännande. Men i den här romanen förflyttar han sig till Grekland under andra världskriget och skildrar motståndsrörelsen på ett mycket övertygande sätt.
  Allt börjar på den joniska ön Lefkas hösten 1938 när en tysk arkeolog gör utgrävningar på ön, som han tror är Odysseus hemö. Med sig har han sin son Peter och denne blir vän med öborna Eleni och Andreas. De tre ungdomarna svär varandra evig vänskap men vet inte vad ödet har i beredskap.
  Historien om krigsåren, först den italienska och sedan den tyska invasionen av Grekland skildras genom tillbakablickar från nuet. Elenis dotterdotter, som är historielärare i England, är den som återger berättelsen och ger den en ram.
   Det är välskrivet och baserat på solid faktagrund, författare var tidigare historielärare. Boken är inte svårläst, man dras in i en malström av händelser och finalen utspelar sig på Lefkas, på platsen där där man gjorde utgrävningar 1938. Drygt 500 sidor läsäventyr om en historieepok som sällan skildras i skönlitteratur.

fredag 25 november 2016

Israelisk spänning

"Okänt hot" av den israeliske författaren Dror Mishani är en omskakande psykologisk thriller och en uppföljare till "Utsuddade spår", som inledde serien om kommissarie Avraham i Tel Aviv. År 2013 röstades den fram av Svenska Deckarakademin som årets bästa översatta kriminalroman. 
    Det hela börjar med en nog så vardaglig handling i dessa terrortider, en sprängladdning hittas i en väska nära ett daghem i en förort till tel Aviv. Några timmar senare mottar polisen ett hot. Det visar sig bara vara början på något mycket större och mer skrämmande.
   Kriminalkommissarie Avraham Avraham får uppdraget att leda utredningsarbetet, men han plågas av skuldkänslor från ett tidigare fall där ett barn var inblandat. Han är fast besluten att inte göra om samma misstag. Men hur gärna Avraham än vill gottgöra sitt misslyckande är det kanske inte möjligt. Inte nu när han står inför något som är mer komplicerat, förrädiskt undflyende och avskyvärdare än vad han någonsin tidigare upplevt.
   En skrämmande aktuell thriller från ett nästan okänt deckarland. Så bra att Brombergs förlag vågar "söka utanför boxen" som det heter.

torsdag 24 november 2016

Massor av spansk kunskap

   Den 17 juli 1936 fick premiärminister Casares Quiroga uppgifter om oroligheter i Melilla i det spanska Nordafrika-protektoratet. Han ringde tjänstehavande befälhavare och undrade vad som stod på:" Allt är lugnt här, det var bara en småsak", svarade överste Solans.
   Men det var lögn, för översten hörde till de sammansvurna och det som just börjat i Melilla var ingen småsak, utan startskottet för den militärkupp som blev upptakten till en av 1900-talets blodigaste konflikter – det spanska inbördeskriget 1936-39.
    I Nathan Shachars nyutkomna bok, "Sin egen värsta fiende", skildrar författaren i essäns form många aspekter på en konflikt som berört och berör miljoner människor.
    Hitler, Mussolini och Stalin gav sig strax in i konflikten, som rörde upp passioner, splittrade opinioner och lockade tiotusentals frivilliga från jordens alla hörn. Men kriget var inte, som det så ofta heter, ett krig mellan fascism och kommunism, eller ”en generalrepetition inför andra världskriget”. Men vad var det då?
   Det var ett mycket spanskt krig, med djupa rötter i gångna sekler. Stridsfrågorna, de kämpande lägren och de hårresande grymheterna var alla genuint spanska. Över en natt tog miljoner spanjorers liv en ny vändning. Ingenting skulle längre bli som förut, inte för segrarna och inte för förlorarna; inte heller efter kriget.
  Shachar riktar här ljuset mot några av de människoöden som slungades ur sin bana, och mot några av krigets minst kända sidor: Muslimerna i kriget, Sovjetunionens roll, den spanska anarkismen och den skröpliga spanska fascismen.
   I bokens sista delar skildras hur kriget fortsatte i trettio år också efter att det tagit slut, och hur striden om bokslutet och minnena rasar vidare än idag, mitt i det demokratiska Spanien. Det är en tegelsten till bok på över 600 sidor men den är mycket berikande. För alla som älskar Spanien och vill veta mer om landet är det här måste-läsning. En bra julklappsbok dessutom.

onsdag 23 november 2016

Klokt om melankoli


   Idag nås jag av budet att Karin Johannisson avlidit, bara 72 år gammal. Ännu en viktig människa som rycks bort detta år. Johannisson var intresserad av mentalitet och känslor, skrev om vad som gör oss till dem vi är. "Melankoliska rum" är en av hennes bästa böcker. För när Karin Johannisson undersöker melankolin historiskt blir det också en samtidskommentar.
Melankoliska rum : Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid    Idag täcker ju depressionsbegreppet snart in varje mörker. Genom det långa perspektivet visar hon hur känsloregistren varierat, men också hur de mörka känslorna kunnat rymmas inom det normala. Ju mer sårbarheten benämns med diagnostiska namn, desto mer riskerar vi att krympa normaliteten.
     Johannisson använder språket på ett sätt som är få akademiker förunnat, på gränsen mot det poetiska. Formuleringar skjuter gestaltande ord  rakt in i minnesbanken för ovanliga stämningar. Johannissons text står för vetenskap när den är som bäst, nämligen som nyskapande nyanseringskonst. Kanske för att hon skriver lika bra som hon tänker.  Det är faktiskt också en utmärkt självhjälpsbok för den som gett upp genren i övrigt, med alla klatschiga råd, förmaningar och bannor. Den här boken sätter våra åkommor och brister i ett historiskt sammanhang och får en att förstå att en känsla som melankoli har drabbat generationer före oss. Den ger sammanhang och perspektiv.


tisdag 22 november 2016

Visar lejonklon

 Idag är norskan Unni Lindell ett av de starkaste namnen i nordisk kriminallitteratur. Och snabbt har det gått. Jag upptäckte hennes debutroman från 2001 i hyllan - och har inte läst den förrän nu .
"Ormbäraren heter den och är en riktig bladvändare som man inte ska läsa i sängen, det blir garanterat ingen sömn då. Lindell visar här lejonklon i en stark intrig och med en spännande polis fix och färdig, Cato Isaksen.
   Det handlar om en seriemördare i Oslo, som avrättar sina offer med kylig precision och efterlämnar en lapp med en strof ur barnvisan ''Sov du lilla vide ung''. Kriminalkommissarie Cato Isaksen får i uppdrag att leda mordutredningen. Han är fyrtiotre år och frånskild och lever i ett nytt förhållande med en yngre kvinna. Tillsammans har de en liten son på ett och ett halvt år.
    Arbetet på mordroteln kräver alltmer av utredarna samtidigt som Cato slits mellan sina båda familjer. Det är uppenbart att tonårssönerna från det första äktenskapet behöver mera tid tillsammans med pappa. Mitt upp i alltihop inser Cato att han har begått sitt livs misstag - det är Bente, exfrun, han älskar. Han är dock fast besluten att inte låta privatlivets kaos inverka på det komplicerade utredningsarbetet. Men på ett ohyggligt sätt dras han  in i kretsen kring den fruktade psykopaten. Och när han äntligen förstår vem mördaren är så är det nästan för sent...

måndag 21 november 2016

Sista Muminboken

Tänkte på titeln, "Sent i november", av Tove Jansson. Vi är ju där nu, i sena november. Det är den sista boken i berättelsen om Mumindalen och dess invånare och den kom ut 1970. Den berättar om vad som händer sedan muminfamiljen gett sig av till fyrön långt ute i havet.
    För dem som kommer till dalen ser allting annorlunda ut, inte riktigt som de hade tänkt sig. De som samlas i det tomma muminhuset får försöka bo och leva med varandra bäst de kan.
    Det är Filifjonkan och Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan Toft. Långt bortifrån kommer Snusmumriken vandrande tillbaka till dalen där han tappat något viktigt. Ute i trädgården ligger den blå glaskulan på sin pelare och speglar stora förändringar medan mörkret blir tätare omkring dem. 
   Och slutligen en kväll börjar en helt liten men stadig ljuspunkt lysa inne i glaskulan. 
   Språket i boken är underbart och boken vänder sig verkligen till alla åldrar. Så här beskriver Tove tiden som är just nu: "Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill."

söndag 20 november 2016

Om man gillar stickning

   Tidigare i höst skrev jag om en nyutkommen stickbok med nordiska. Mönster nu har det kommit ytterligare en, "Sticka svenska mönster" av stickdesignern Maja Karlsson.
  Hon upptäckte en mönsterskatt när hon fördjupade sig i gamla svenska stickmönster. Resultatet av hennes arbete blev en unik bok med 40 vackra mönster, en del landskapstypiska, anpassade till 22 stickade plagg som passar dagens behov och design. Det är blommor, bårder, geometriska figurer, stjärnor, människor och djur som bildar stommen i den svenska mönsterstickning. Och med hjälp av bokens tydliga diagram och stickade provlappar får man
maska för maska hjälp med att skapa dem.
    Plaggen i boken är fotograferade i vackra miljöer – både inomhus och ute. Här finns både inspirerande collage och detaljerade bilder, vilka gör det lätt att se delar av projekten i närbild. Fast ibland tycker jag nog att bilderna upplevs som dekorativ utfyllnad.
   Majoriteten av plaggen i boken är designade för kvinnor, och variationen är stor, här finns handledsvärmare, tröjor, mössor, koftor, vantar, ponchos och strumpor. Modellerna är väl genomtänkta, och har ofta någon lite speciellt bearbetad detalj, som ger det där lilla extra.
   Så vare sig man längtar efter att sätta händerna i en lite mer utmanande stickning, eller något lätt och snabbstickat,hittar man nog inspiration här.

lördag 19 november 2016

I minnenas våld

  "Som om minnen skulle kunna ge mig någon tröst. Minnen tillhör definitionsmässigt det förgångna. .. Minnen är det man inte längre vill komma ihåg."
   I Joan Didions "Blå skymning" är minnena i högsta grad närvarande. Boken är ett försök till uppgörelse med dotterns död och en barnlös mors bekännelser.
    Men det handlar även om åldrande, om skörhet och rädsla. Joan Didion talar direkt, utan förbehåll, om oviljan att konfrontera det oundvikliga.
   I sin hyllade roman Ett år av magiskt tänkande berättade Joan Didion om året som följde efter att hon förlorat sin make. Året därpå dog även dottern, då 39 år gammal. Under 20 månaders tid förlorade hon de två som stod henne närmast.Om hur man kan leva vidare med sådan sorg, hur man kan komma att hata sorgen och göra uppror mot den handlar boken. Det är mycket stark läsning av en författare som är mångas favorit.

fredag 18 november 2016

Inne i fattigfällan

  I Sverige tror de flesta att det finns ett tryggt skyddsnät om något händer. Socialförsäkringar och inte minst socialtjänsten ser till att inga blir vräkta eller behöver svälta. Men sanningen är att alltfler glider igenom skyddsnätet, att socialtjänsten på många platser havererat totalt och att den växande skaran fattiga i Sverige möter ett system som inte tar hand om människor. Om det handlar Charlotta von Zweigbergks roman "Fattigfällan".
   Beata har en ordentlig utbildning, en fin lägenhet och har själv uppfostrat fyra barn utan att någonsin vara sen med en enda räkning. Visst, hon har aldrig haft det fett, men hon har blivit expert på att hushålla med sina tillgångar, tagit knäck efter knäck och aldrig varit rädd för att ta i. Hur kunde det bli så att hon som alltid varit så kompetent till sist är en av dem som köar utanför Frälsningsarméns matutlämning? Som tar dyra sms-lån och pantsätter sina smycken för att inte bli vräkt. Det enda misstaget hon begick var att bli långvarigt sjuk.
   I romanen får man följa Beatas kamp med socialen och hennes strävan efter att försöka få en stunds trygghet för att orka bli frisk innan det är för sent.
    Beata är visserligen ett fiktivt exempel på alla de som farit illa när olyckan varit framme, men allt som händer henne i boken är baserat på verkliga händelser.Många har sagt att detta är årets viktigaste bok om ekono mi, och det ligger en del i det. För det finns så många som aningslöst tror att någon annan alltid fixar det om det kärvar. Men så är det inte, inte hos oss heller.

torsdag 17 november 2016

Dansa för livet

Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. I "Tango för vilsna själar" tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans.
    Måste bekänna att jag är svag för Dillons romaner. De tröstar och värmer som en yllekofta när man känner sig deppig och frusen. Och så måste man ju få veta hur det går för alla inblandade. Plötsligt finner man att tankarna styrt in sig på helt andra spår.
    Ofta finns det hundar med i Dillons romaner, men inte här. Allt börjar när den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus och bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten.
    Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en hemlighet som skulle kunna vända upp och ned på deras lyckliga liv. Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner.
   Ja, såna romaner behövs också ibland och det skäms jag inte för att erkänna. Sen växlar jag om till faktaböcker och stort allvar.

onsdag 16 november 2016

En magisk historia

    Bland mina uppackade pocketar hittar jag Jeanette Wintersons magiska havsberättelse "Fyrväktaren". Det är en tunn liten bok men ingen man glömmer i första taget.
   I centrum står den föräldralösa flickan Silver, född ur slumpen. Hon är resultatet av ett kort möte mellan hennes mor och en tillfälligt strandad sjöman. Efter moderns död beslutar befolkningen i den lilla karga hamnstaden Salt i norra Skottland att hon ska bo hos den blinde fyrvaktaren Pew.
    Han berättar historier om längtan och rotlöshet. Han berättar om Babel Dark, den präst som på 1800-talet tog sin tillflykt till Salt för att kuva ljuset inom sig. Det är berättelser om ljus och mörker, hopp och hopplöshet. Och nog kan man undra om fyrväktaren Pew finns på riktig. Men "det har alltid funnits en Pew på Cape Wrath" som han säger innan han ger sig av.
   Romanen är fylld av den poetiska träffsäkerhet och den underfundiga humor som gjort Winterson till en älskad berättarröst. Hennes vildsinta fantasi känner inga gränser, tack och lov.

tisdag 15 november 2016

Eddan ingen tråkläsning

Den poetiska Eddan i professor Lars Lönnroths nyöversättning, bygger på den senaste forskningen om det isländska originalet. De texter han översatt är uppdaterade och utgivna på originalspråket isländska på 1990-talet.
   Att en nyöversättning behövs är helt klart, det är mer än 50 år sedan Eddan senast översattes och kunskapen om nordisk forntid har vuxit på den tiden och kastar nytt ljus över texttolkningarna.
    Översättningen inleds med en knippe fornnordiska gudadikter och som sig bör är Völuspá - Völvans spådom - den oroande inledningen , som siar om världens skapelse, förfall och undergång och är utgångspunkten för de berättelser om gudar och hjältar som följer. 
   Tor tar rättmätigt tillbaka sin stulna hammare, Loke uttalar smädelser som får förödande konsekvenser och Oden tävlar mot en völva i kunskap. Allt berättat på vers, som ju hör Den poetiska Eddan till. 
 Den andra avdelningen innehåller hjältedikter men här finns också ganska många kvinnor i hjälteroller, som Brynhilds färd till Hel och kvädena om Gudrun.
    Varför då läsa dessa gamla texter?
    Jo, för att de är en del av det nordiska kulturarvet och därför bör man känna till myternas stora drag. När jag gick i skolan var det obligatorisk läsning i gymnasiet. Så är det tyvärr inte idag, det är ju så mycket moderniteter som ska in i skolan. Dessutom är Eddadikterna drastiska och underhållande, det är ingen tråkläsning.
 

måndag 14 november 2016

Ovanligt på vanligt tema

"Jag måste föreställa mig hur det var för henne den våren, en av dagarna innan allt hände." Så lyder en av de första meningarna i roman "Berättelse om ett äktenskap"av norrmannen Geir Gulliksen. En berättelse som börjar efter det att kärleken tagit slut.
   Han försöker se sig själv och förhållandet genom henne, som han tänker sig att hon kan ha upplevt det. Det blir en berättelse om kärlek, om vad kärlek är och kan vara, om de stora förhoppningar vi har på oss själva och på varandra.
    Geir Gulliksen har som poet, romanförfattare, essäist och förläggare satt sin prägel på norsk litteratur under flera decennier." Berättelse om ett äktenskap" utkom i hemlandet Norge hösten 2015 och den har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris.För svenskspråkiga läsare är han nog rätt okänd.
   En vanlig, samtida, sårbar, jämlik man. Det borde inte kännas så originellt som det gör att möta honom i en roman. Det är en skir och mycket vacker bok om kärleken, om dess upphörande och om de spår den ändå lämnar kvar. Temat är tidlöst och klassiskt, ändå lyckas författaren gjuta nytt liv i berättelsen, bara det är en bedrift.


söndag 13 november 2016

Eleganta brott?

Sjätte delen i Denise Rudbergs "elegant crime"-serie har titeln "På sex meters djup". Den ovanliga  deckarhjältinnan Marianne Jidhoff – medelålders änka och åklagarsekreterare – är tillbaka.
   Stockholm är täckt av is och en bister vind blåser över innerstaden som rustar inför jul. När en storslagen opera har världspremiär samlas hela den svenska kultureliten. Ett mycket välkänt konstnärspar hyllas för såväl librettot som sin regi och scenografi. Men när paret lämnar premiären för att ta sig till sin dotters hus går något fel. De försvinner spårlöst. Deras båda döttrar anmäler föräldrarna som försvunna och media dränks omedelbart av spekulationer och teorier om vad som hänt det hyllade paret.
   Åklagarsekreterare Marianne Jidhoff, som förstås besökte operapremiären tillsammans med sina kollegor, dras omedelbart in i den glödheta utredningen.Några veckor senare mördas oförklarligt en kvinna på ett äldreboende. Ett meddelande på brottsplatsen leder Jidhoff, kriminalkommissarie Torsten Ehn och kriminalassistent Augustin Madrid in i en utredning med makt och politik i centrum. Och plötsligt verkar mordfallet ha kopplingar till konstnärsparets mystiska försvinnande.
    Denise Rudberg tar oss än en gång med in i guldfoajéer och sammetsklädda salonger där kultureliten konspirerar och makthavare utövar ett avancerat socialt spel. Krypande spänning och elegant underhållning i en värld där en vacker yta döljer många mörka hemligheter.
    Eleganta miljöer kan jag hålla med om men brotten är inte eleganta, de är precis lika råa som vanligt. Några timmars kravlös underhållning får man med romanen. 

fredag 11 november 2016

Böckernas bok

   Det som slår mig vid läsning är att världens ondska är sig så lik från då till nu, Bibeln kunde vara vilket dagsaktuellt tidningsreferat som helst om ofrihet, svält, tortyr och övergrepp, allt är sig ju likt.
En deprimerande insikt, visst. Men människans natur ändrar man inte så lätt.

torsdag 10 november 2016

Vilken skrivklåda!

Inte kan man beskylla Karl Ove Knausgård för att ligga på latsidan. För inte så länge sen gick han i mål med sina omfångsrika kamp-böcker. Nu har han inlett en ny serie som får karaktär av årstiden. "Om vintern", som är del två, har just kommit. Den har dedikationen Brev till en ofödd dotter, vilken i januari ändras till Brev till en nyfödd dotter.
   Här beskriver han i korta nedslag tillvaron så som den ter sig för honom - livets små mirakel och stora vardagligheter, vilka tillsammans bildar ett slags personlig och slumpmässig encyklopedi.
Ett barn väntar på att födas och en far slår sig ner för att skriva till det. Om vad som väntar, om märkliga fenomen och föremål, människor och djur, vilka alla är en del av det vi kallar världen. Han skriver om snö och om kråkor, om ugglor och stolar, om vattnets föränderliga form och om månenom tomten och om tandborsten, om likfärd och om sex.
   Inte håller alla texter hög klass, en del tygs ner av banaliteter och har doft av läsefrukt. Men när han är bra, då blixtrar det om formuleringarna.
   Och mitt under skrivandet med boken kommer en ny familjemedlem till världen. Om vintern innehåller också flera fina illustrationer av konstnären Lars Lerin.

onsdag 9 november 2016

Sibelius som brevskrivare

På Åland sitter Sibeliuskännaren Fabian Dahlström och utger bok efter bok som speglar olika aspekter av Jean Sibelius. Hans senaste bok är "Din tillgifne ovän - korrespondensen mellan Jean Sibelius och Adolf Paul 1889 - 1943". Och ordet "ovän" ska inte tas på allvar, det är en del av den studentikosa jargong som de två höll sig med även som äldre.
   Jean Sibelius och Adolf Paul möttes på Helsingfors musikinstitut, där Paul var elev till pianisten Ferruccio Busoni. Deras livslånga brevväxling inleddes 1889, när Paul flyttade till Weimar och senare till Berlin. Paul, som blev författare, är i dag främst känd genom sin vänskap med samtida författare och konstnärer som August Strindberg, Knut Hamsun och Edvard Munch. 
    Han skrev på både tyska och svenska, och hans böcker och skådespel publicerades och uppfördes såväl i Finland och Sverige som i Tyskland. I breven diskuterar Sibelius och Paul allt från penningbrist, lån och sina familjer till aktuella verk och förlagskontakter.
    Paul ville lansera Sibelius i Tyskland och spelade en avgörande roll som rådgivare och förhandlare när Sibelius knöt kontakter med tyska musikförlag. I breven planerar vännerna också gemensamma projekt. Sibelius komponerade musiken till Pauls skådespel Kung Kristian den II (1897) och Die Sprache der Vögel (1912).
   Boken är i tegelstensformat och mycket väldokumenterad. Onekligen ger personliga brev en stark tidskänsla och man tycker att man förstår de två brevskrivarna bättre.

tisdag 8 november 2016

Femåringen som krympte


Tidningen Skriva är den enda tidningen i Skandinavien som handlar om skrivande. Bakom tidningen Skriva står Per Adolfsson och Martin Karlsson, två journalister med lång erfarenhet av att arbeta med magasin.  Gemensamt har de också passionen för skrivandet som hantverk.
  I höst fyller tidningen 5 år och det uppmärksammas med en rejäl omgörning. Det mest iögonenfallande är att tidningen bytt format och nu har samma storlek som till exempel Språktidningen. Bra tycker kanske en del men jag tycker att man förlorar i möjlighet att göra snygg layout när allt ska vara i litet format. men smaken är ju som baken, förstås....
  I jubileumsnumret har man förstås ett fylligt avsnitt med tillbakablickar, precis som det ska vara. Och så delar man in matwrialet mer strikt, en läs och njut-avdelning och en avdelning som hör ihop med det praktiska skrivandet. Det är en bra förbättring.
   Läste med intresse det Karolina Ramqvist har att säga om författarens dubbla roller. Dels det ensamma och oglamorösa slitet med text, ensamheten och omskrivningarna, dels den publika delen när författaren ska ut och marknadsföra sin bok på olika vis. En helt annan och inte oproblematisk roll. Så numret får klart godkänt, gäller bara att vänja sig så....

måndag 7 november 2016

Jul à la James

När jag sorterade in mina P D James-titlar i hyllan nyligen tänkte jag att henne får man tyvärr aldrig mer läsa någonting nytt av. Men jag hade fel för nyss damp det ner en söt liten volym av P D, "Mistlar och mord", berättelser med julanknytning som varit publicerade på olika håll men inte i bokform, förrän nu.
    Bland annat skriver hon att;"En risk med att vara bästsäljande deckarförfattare är att man ofta får frågan: 'Har du någonsin varit personligt inblandad i ett mordfall?'" Svaret får man i en av de fyra,  berättelserna.
    Och i två av dem återknyter vi bekantskapen med Adam Dalgliesh. I den ena tar han reda på om godsägaren på Harkeville verkligen tog livet av sig för att slippa fira ännu en jul med släkten. Det verkar sökt, tycker Dalgliesh. I den andra berättelsen får han undersöka om hans gudfar, som är präst, verkligen kan ta emot arvet efter levnadsglada gammelfaster Allie. Det har ryktats om fulspel för längesen men fallet är mycket kallt och avlägset.
 Det här är en perfekt julbok för alla som älskar P. D. James och engelsk kriminallitteratur.Och visst gör P D några tydliga blinkningar till Agatha Christie, en av personerna säger att det här är ju precis som i en Christie-bok.