Hundar och kärlek

Det handlar ju bara om hundarna. De ska para sig. Karin har åkt till Gotland med sin hund Sune för där bor Patrik med sin tik Sonja. Det är utgångspunkten för Charlotta von Zweigbergks roman "Hundkärlek".
   Men det uppstod inga vibbar vid det första och enda mötet med Sonjas husse Patrik och hon har inget intresse av honom alls. För övrigt är hon inte ute efter något äventyr, inte heller något förhållande. Det är tröttsamt att höra den typen av kommentarer, varför alla dessa gliringar för att det råkar vara en man som äger tiken? Så fånigt att komma med tramsiga kommentarer bara för att det är två hundägare av motsatt kön som träffas.
      Om Karin och Patrik hade varit annorlunda kunde kärleken ha frodats för både hundar och människor, men så är det inte. De är båda motsatsen till teflonmänniskor, allt fastnar och oförrätter gnager sig envist fast. De har tunga bagage med skilsmässor, tillkortakommanden och svårhanterliga problem med sina vuxna barn.
    Trots att både Karin och Patrik bestämt sig för att förbli singlar resten av livet väcks en passion och försiktigt yppar de hemligheter för varandra. Det går inte alltid så bra, missförstånden duggar tätt och bitterheten slåss mot kärleken. Och hundarna behöver flera parningsförsök...
    Det är en underhållande roman, om kärlek och missförstånd, berättat ur båda människornas perspektiv.