Förlupna & underhållande ord

Per Wästberg är mest känd so romanförfattare och biografiskrivare. Men han har en dold talang, att göra skarpa, roliga och elaka iakttagelser i sina svarta små anteckningsböcker. I "Förlupna ord" delar han med sig av iakttagelser från ett långt liv och med den humorn är det lättare att förstå att han härdat ut i akademien.
   Texterna – hämtade ur författarens svarta anteckningsböcker – kan beskrivas som en sorts udda fragment och hågkomster. Utanför realismens ramar går dessa stiliserade mikroporträtt och livssammandrag. Här ryms rikligt med hugskott och infall, liksom mångfaldiga skarpsynta iakttagelser.
    Det är originellt och underhållande, ofta lättsamt, ibland med viss sälta; karakteristiker kring mänskliga beteenden, relationer och kärlek.
   ”I den här boken är det fråga om att göra en lång historia kort och korta historier något längre. Minnets flyktiga rökringar har fångats in och dröjt kvar i lösryckta stycken, lätt deformerade. Det ofullgångna och sönderslagna bryts mot det tillknäppt fullbordade...Jag är svag för lättfärdiga utvikningar, avvikelser ur kursen. Uppbrutna texter har fått sjunka till botten för att krympa och förtätas. Scrapbook: bottenskrap. Skämtartiklar från hyllorna i en nedlagd butik” skriver Wästberg i sitt förord. Och språket är, som alltid njutbart.

Tredje om Anna Glad

 Eva Frantz  är uppvuxen i Helsingfors och bor nuförtiden i Esbo. Hon arbetar på Radio Vega som programledare. Hon gör också den populära Relationspodden tillsammans med Hannah Norrena. Frantz blogg har valts till Bäst skrivna blogg. Och nu har hon utkommit med sin tredje deckare om polisen Anna Glad, "För han var redan dö".
    Här har vi enstöringen Börje Bohman, som älskar att krackla med kommunen om byggprojekt men nu är spårlöst försvunnen och hans förfallna tegelhus högst uppe på Betesbacken verkar övergivet.
Hockeylegenden Samuel Lindberg har låtit bygga ett smaklöst palats på en ö en bit från centrum och hans hustru Alison misstänker att hennes man inte har varit ärlig gällande sitt förflutna.
  Och en mamma på barnvagnspromenad upptäcker ett barn för mycket när hon ska titta till sin baby i vagnen.Mystiken tätnar när äldre kriminalkonstapel Anna Glad tar sig an att lösa flera mysterier på en gång.
    På det viset slipper hon fundera så mycket på det faktum att hon inom bara några månader ska få ett barn med en man som bor hundratals kilometer bort.Medan sommaren går och Annas mage växer sätts hon på svåra prov och hon tvivlar på att hon duger till mamma.
   Frantz' trea är välkomponerad och upplösningen är rafflande. En deckardrottning befäster positionen.

Ur verkliga livet

Tina Frennstedt är en respekterad kriminalreporter som jobbat både för tidningar och teve. I bokserien Cold Case skriver hon om verkliga fall och första boken i serien "Försvunnen" kom i fjol.
   Den andra fristående delen i Cold Case, som just kommit ut heter "Väg 9". E n kontroversiell konstnärinna hittas död vid Stenshuvud fyr på långfredagsmorgon. I anslutning till liket upptäcker man en märklig lera som visar sig vara identisk med den som fanns på brottsplatsen utanför Ystad där den unge pianisten Max Lund mördades för 15 år sedan.
   När kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, även kallad "supersnuten", tillsammans med kollegan Marie Erling tittar närmare på fallen hittar hon inga uppenbara kopplingar mellan offren men nyheten startar en kedja av dramatiska händelser på Österlen. Samtidigt börjar en tvåbarnsmamma misstänka att hennes man inte är den hon trodde att han var och hela livet förändras.

Undanglidande samtid

Ett bra tag har Merete Mazzarella, född 1945 velat rama in vår samtid i en bok, men ämnet glider undan samtiden rör sig ständigt och dessutom är var och en ett barn av sin egen tid. Mazzarella försöker ändå i "Skulle vi alla kunna samsas". I  böljande resonemang med skickligt valda nedslag rör hon sig mellan ämnen som polarisering och privatliv, integritet, algoritmer, Facebook och robotarnas roll. Hon skriver om vad dejtingappar gör med kärleken, hur mobilen påverkar samtalen, om Trump och Brexit och om vådan och nödvändigheten av att uttrycka sig politiskt korrekt.
   Slutdestinationen är klar: samhällsfreden måste återställas. Det är där bokens titel kommer in, för det är ingen fredspristagare som uttalat orden, utan den småkriminella kaliforniern Rodney King på 1990-talet. I en samtid präglad av populistiska högerregeringar är hans fråga högaktuell. Går det att överbrygga polarisering? Är det möjligt att komma överens? 
   Mazzarella debuterade år 1979 med den självbiografiska boken "Först sålde de pianot". Sedan dess har hon finslipat sin essäistiska stil, där hon blandar lärda reflexioner och litterära citat med personliga tankar och infall i ständig dialog med läsaren.
   Hennes böcker, kolumner och artiklar både i finlandssvenska och rikssvenska tidningar har fått en stor publik, som möter upp varhelst hon uppträder.Så även i Mariehamn vid litteraturdagarna.

Om naturens under

Inom den gängse vetenskapen anses Charles Darwins teori om det naturliga urvalet förklara allt som finns i naturen; vilka arter som överlever, vilka som tynar bort och vilka egenskaper som respektive art utvecklar för att överleva. Men kan det naturliga urvalet verkligen ligga bakom allt vi ser i naturen?
    Det tror inte den amerikanska ornitologen Richard O. Prum och i "Skönhetens evolution" förklarar han varför. Djupt inne i tropiska djungler världen över finns det fåglar som uppvisar en svindlande variation i utseende och parningsritualer. Klubbvingade manakiner som sjunger med sina vingar, den större argusfasanen som bländar potentiella partners med fjädrar täckta av tredimensionella gyllene klot och fåglar som moonwalkar.
   "Skönhetens evolution" blev utsedd till en av årets bästa böcker av The New York Times och var finalist till Pulitzerpriset 2017. Boken är en häpnadsväckande vetenskaplig utforskning av naturens under, skriven med en glödande kärlek till fåglarna och deras värld. 
    Under 30 års fältarbete bland fåglar har Prum sett åtskilliga karaktärsdrag som inte går att förklara med det naturliga urvalet, det vill säga de har ingen praktisk funktion. För att förstå detta återuppväcker han Darwins bortglömda teori om det sexuella urvalet, där valet av partner utifrån strikt estetiska skäl utgör en avgörande motor för evolutionär förändring: skönheten har ett värde i sig. Dessutom hävdar Prum att det är honorna som driver denna förändring; det är deras sofistikerade sinne för skönhet som formar djurriket, vår värld oc
h inte minst oss själva.

Kultur och mord

 Anna Ihrén är författaren bakom succéserien Morden på Smögen. I den nya Jubileumsserien låter hon  huvudkaraktärerna från Smögen-böckerna får följa med till storstaden. "Maskmakaren" är den andra boken i Jubileumsserien.
   Maskmakaren Louis arbetar natt och dag för att bli klar i tid inför Göteborgsoperans föreställning av Fantomen på Operan. Men han anar oråd. Maskerna han skapar verkar föra olycka med sig och han bävar för premiären.
  På polisen Sandra Haraldssons redan överfulla skrivbord landar två nya utredningar. De rör båda morden på två framgångsrika affärsmän som till synes inte har några beröringspunkter med varandra. Sandra ber att få anlita sin forne chef Dennis Wilhelmson till sitt team för att kunna lösa fallen. Men polischefen Camilla Stålberg är tveksam av personliga skäl. Kan hon verkligen arbeta så nära Dennis igen? Samtidigt är hon extremt pressad: Göteborgs stads 400-års jubileum närmar sig och just nu erbjuder staden allt annat än en festlig skrud.
   Vad är mördaren egentligen ute efter och kan maskerna från Operan ha något med morden att göra?
   Klart är att ett operahus är perfekt för intrigspel, det har många författare upptäckt. Från Maria Lang till Donna Leon.

Blicken på konsten

Mary Beard, välbekant brittisk professor med antiken som specialitet, har som utgångspunkt i "Gudar och människor" att själva sättet vi ser på konst är en minst lika viktig källa till kunskap om en civilisation som att läsa om den.
   Dessutom är inte betraktaren densamma över tid: antikens slavar, 1800-talets konnässörer och nutida turister ser förstås olika saker i exempelvis Greklands fornminnen. Bokens första del fokuserar på verkliga människor i konsten. Det handlar om statyer av faraoner, grekiskt vasmåleri med vardagscener, terrakottaarmén från Kina och monument från Mexiko, som alla innehåller olika berättelser om kroppsideal och maktuttryck. När vi idag tittar på en antik staty möter vi också våra egna förutfattade meningar om vad som är en bild av människan.
    Den andra delen fokuserar på religiösa bilder och de dilemman som alla religioner tvingas hantera när de försöker synliggöra gudar, helgon och profeter. Nu rör det sig om scener ur Bibeln, om islams och hinduismens förhållande till religiösa bilder, om de antika grekernas filosoferande kring gudaväsen.
    Utifrån vackra färgbilder och i korta  texter försöker Mary Beard förstå hur olika civilisationer kommunicerat sina ideologier och religioner, och hur de uppfattats. Kan bilder av makt vara mer mäktiga än vad de som ser dem tillåter dem att vara - det är frågan?

Mer om janakippo

   Ni som läst Karin Smirnoffs två tidigare romaner om det arma livet i Norrbotten vet att stavningen av namn är egensinnig, bara att vänja sig. Runt flörsta maj kommer den tredje och avslutande delen i trilogin ut, "Sen fpor jag hem".
   Janakippo lämnar nu Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter en gång i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig. Kanske innebär det en chans till ett värdigt liv. Med kärleken och konsten som kraft.
    Om det inte vore för john bror diana och de andra som kallar från norr. Med sina två första böcker om janakippo, Jag for ner till bror och Vi for upp med mor, har Karin Smirnoff etablerade sig  som en berättare av rang hyllad för sin särpräglade stil och djupt uppskattad för sin känsla för det mänskliga.
   Dags att se hur historien avslutas alltså.

Museum för krossade drömmar

Elizabeth Buchan är en bästsäljande brittisk författare som har skrivit ett tiotal romaner och nu har en av dem översatts till svenska, "Museet för krossade drömmar". Och medge att titeln är underbar!.
Vilka föremål ur ditt liv skulle du ha lämnat in på ett museum för krossade drömmar? Det kan man fundera på länge.
    Elizabeth Buchan har skrivit en riktig sträckläsningsroman om kärlek, sorg och längtan som sträcker sig från kalla krigets Prag till dagens Paris. Central i berättelsen är Laure, som arbetar som au pair i en tjeckisk familj som just flyttat tillbaka från Paris. Livet bakom järnridån visar sig vara svårt att förstå sig på, med en ständig känsla av att vara iakttagen.
    Hon förälskar sig i Tomas som tillsammans med sina regimkritiska vänner spelar musik och marionetteater. Laure dras snabbt in i ett politiskt sammanhang som är större än vad hon kan hantera. Vid en razzia på teatern skiljs Laure och Tomas åt under dramatiska former.
  Förflyttad till nutid har Laure har öppnat ett museum för krossade drömmar i Paris. Hit kommer människor med föremål som symboliserar livets sorger, svek och förluster. Det kan vara en brudslöja, en bebissko eller en kakburk. Museet är både en plats att gå till för att prata med sina spöken, och ett ställe att söka upp för att ta farväl och gå vidare. Gömda i museets samlingar ligger skärvor av Laures historia och drömmar
   En härlig roman på drygt 400 sidor som gjord för att sjunka in i.

Byggare med idéer

  "Liten tvåa med potential" heter Camilla Davidssons nya feelgoodroman. I centrum står Sofia, som är en storstadstjej som vet vad hon vill med det mesta i livet. I alla fall är det vad hon tror. Yta och kontroll är viktigt för henne.
    Hon har en snygg, framgångsrik pojkvän, ett välavlönat jobb inom investment banking och har nyligen köpt en tvåa med renoveringsbehov på en fin adress i Stockholm. Om det inte vore för att lägenheten behöver renoveras, alla sena jobbkvällar, hennes omöjlige chef och skilsmässan mellan föräldrarna, skulle allt varit perfekt.
   Efter noggrann research anlitar Sofia en byggfirma som ska sköta renoveringen, men när hantverkaren som ska göra jobbet dyker upp, mer än en halvtimme försenad, verkar han allt annat än pålitlig och Arvid har till Sofias irritation bestämda åsikter om både det ena och det andra.
     Dessutom känns det på något märkligt vis som om han ser henne på ett sätt som ingen annan i hennes liv gör, inte ens pojkvännen Oliver. När Arvid börjar ifrågasätta Sofias livsval uppstår sprickor i den polerade fasad hon visar upp mot omvärlden och när Sofia i ett överilat ögonblick lovar att göra honom en tjänst får det oanade konsekvenser.
  Romanen rör sig mellan Stureplan och snötyngda stugor i Dalarna, mellan hopp och förtvivlan. Som underhållning är romanen helt ok.

Odödliga myter

   Ingen älskar och hatar, åtrår och bedrar, så fräckt och så storslaget som de grekiska gudarna. De är totalt amoraliska och tar det de vill ha, oberoende av konsekvenser.
 I tusentals år har dessa myter återberättats, muntligt och skriftligt, och påverkat hela den västerländska kulturen. Idag håller myterna på att försvinna här i noden, de rationella läroplanerna i våra skolor har inte plats för dem. Så därför måste det till annat för att de ska överleva moderniteten.
   Få kan levandegöra deras äventyr så skickligt som Stephen Fry, brittisk författare och komiker. Med sin häpnadsväckande kunskap om den klassiska litteraturen, och med en värme och träffsäkerhet som gjort honom till en av Englands mest folkkära komiker, berättar Fry vad som faktiskt hände, när det begav sig, i de odödliga grekiska gudarnas kretsar.
   Berättelserna om Atenas födelse ur Zeus huvud, Persefones vandring i dödsriket, Eros och Psyches svindlande kärlekshistoria – här blir de högrelevanta och fullkomligt mänskliga, även för oss dödliga. "Mythos" – de grekiska myterna återberättade av Stephen Fry har blivit en av de senaste årens stora internationella succéer.
   Hoppas verkligen att Bonniers också snabbt översätter hans underhållande bok om klassiska hjältar - Heroes - som berättar om killar som Jason, Oidipus och Herakles så att deras stordåd/illdåd blir levande igen.

Trubbel på internat

  Norrmännen har en tradition av att läsa deckare i påsk - påskekrim kallar de det och det lanseras stor i bokhandel. Nu är påsken slut men man kan ändå suga spänningen  ur Mikaela Bleys "Flickorna utan namn".
    En kall vinterdag lämnas 17-åriga Linn på internatet Täcktaholm, en herrgård utanför Nyköping. Efter år av kaos är det tänkt att hon äntligen ska få ordning på sitt liv, men hon dras snabbt in i konflikterna på skolan. När en av flickorna försvinner inser Linn att hon själv befinner sig i fara.
    På TV4 nås samtidigt kriminalreportern Ellen Tamm av nyheten att en ung, oidentifierad kvinna hittats död djupt inne i de sörmländska skogarna. Bara några dagar senare hittas ytterligare en kvinna död. Polisen står handfallen och trots att dagarna går är det ingen som saknar dem. Det är
en thriller om utsatthet, om hur det är att känna sig annorlunda och hur långt vi är beredda att gå för att passa in. Det är spännande från början och man bara måste läsa vidare ett litet tag till.

Ingen klen debut

Det värsta tänkbara för en man  är att vara ”klein”, ett ord som för alltid placerar en hos de svaga, klena och opålitliga. ".Klein" är titeln på Axel Åhmans debut, en novellsamling som belyser manlighet ur många aspekter.Åhman är också komiker med ett skarpt öga för tillvarons mer eller mindre löjliga sidor och han använder sin Vörådialekt för att få poängen att gå hem.

   "Den här komber do att behöv", sa pappa och räckte över en silverfärgad verktygsback.Hans ögon sa inget om hur väl han trodde att jag skulle använda den, eller till vad. Men värmen i blicken sa att han litade på att jag skulle lista ut det när jag var tvungen.

     Det är svårt att växa upp. Ofta är det också smärtsamt, som då man vill vara sin pappa till lags och får en verktygsback på foten. Eller då den första ölen ska pressas ner, hur illa den än smakar.

    Miljöerna hittas ofta på den österbottniska landsbygden, där både byoriginal och kommunalpampar får komma till tals.I Åhmans noveller blir vardagliga ögonblick betydelsebärande och de sociala koderna blottlagda. 

    Och de handlar ofta om hurudan en riktig karl ska vara - och inte vara. Det gäller att bete sig rätt var man än befinner sig, om det så är i simhallens bastu, på bensinstationen eller i skidspåret.

Bli en miljökämpe

Susanna Rosén är biolog, författare och fotograf och i nyutgivna "Klimatsmart trädgård" ger hon en mängd konkreta råd kring vad man själv kan göra i sin trädgård för att spara på resurserna, ta tillvara det som finns i stället för att köpa nytt samt gynna pollinerande insekter som bin, humlor, fjärilar och andra nyttodjur.
   Hon beskriver hur vi kan tänka i nya banor i stort som smått. Att utgå från de förutsättningar och den jord som finns naturligt i trädgården och välja växter utifrån detta är första steget på vägen. Klimatsmarta växter är tåliga och klarar sig utan alltför mycket vattning och annan skötsel. I ett omfattande kapitel ger Susanna Rosén tips på växter som trivs i olika förutsättningar, från fuktig lerjord till en torr och stenig tomt.
    I den hållbara trädgården skapar man ett eget ekosystem där det mesta återanvänds: växtrester blir kompost, regnvatten samlas i tunnor och kvistar från beskärning mals till flis för marktäckning, plantor delas så att en växt blir flera. Med Klimatsmart trädgård blir du en miljöhjälte hemma i din egen trädgård.Och boken ger lite hopp om att det blir vår och sommar även detta undantagsår. Det måste jag tro på.

Innerligt om föräldrar

I samband med utgivningen av "Åren" publicerar Norstedts två av Annie Ernaux tidiga böcker i en klassikerutgåva. De här två texter om författarens föräldrar ger en förhistoria till den tid som beskrivs i Åren, författarens egen livsteckning.Böckerna kom på 1980-talet och var uppskattade då, sen föll Ernaux i glömska hos de svenska förlagen, tills nu.
    Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. I "Min far" närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns mycket avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort.
   "Kvinnan" är en uppgörelse med mödrar och döttrar, ungdom och åldrande, drömmar och verklighet. När författarens mor dör i alzheimers påbörjar hon en resa bakåt i tiden och för att försöka fånga den riktiga kvinnan, hon som existerade oberoende av dottern.
    Det som känns befriande med de här porträtten är att dottern inte skuldbelägger föräldrarna, vilket ju är mer än vanligt i många barndomsskildringar. Hon sätter in dem i det större tipsperspektivet och ser vad klass gör med människor och påverkar deras självbilder. Båda två var mycket stolta över att dottern lyckades klättra på klasstegen och blev akademiker. Något som de aldrig vågat drömma om.

På ön Groix

 Lorraine Fouchet är författare och bor i Paris. Innan hon ägnade sig åt skrivande på heltid arbetade hon som akutläkare.Hennes andra roman på svenska är "Poste restante - ett brev till Lochmaria" en titel som inte säger så mycket om innehållet.
Men ger man sig i kast med romanen upptäcker man ett spännande persongalleri, som talienska Chiara. Hon är 25 år och har alltid trott att hennes pappa dog i en olycka innan hon föddes. Men av en slump får hon efter ett familjegräl reda på att hennes biologiska far bor på ön Groix i Bretagne. Skakad av upptäckten ger hon sig iväg till ön för att leta upp honom och tar jobb som vikarierande brevbärare för att diskret kunna utföra sina efterforskningar.
    Men det hela ser ut att bli svårare än hon trott när hon förstår att det finns två Tonnerre-bröder, och att båda verkar ha träffat hennes mamma för 25 år sedan. Det hon finner på ön under tiden är ett annorlunda sätt att leva och genuina människor som börjar kännas som vänner. För att inte tala om en viss korsikansk spökskrivare som hon träffade på båten över och inte kan sluta tänka på. Kanske kan Groix bjuda på betydligt mer än vad hon hade räknat med?
   Bokens handling rör sig frammåt i snabba klipp och att författare gillar Bretagne är helt klart.

Burton om kvinnoroller

Den nya kvinnostaden, var ligger den?  Nina Burton gör i "Den nya kvinnostaden" en resa genom århundradena för att hitta kvinnor som frågat och forskat, som svarat och skapat, och som visat att vetenskapens och konstens värld kan delas av alla som får tillträde till dem. Den här boken är inte ny men kommer ut i storpocket och kan nå nya läsare vilket är glädjande eftersom okunskapens mörker fortfarande är tjockt.
   Kvinnostaden ligger skingrad i tid och rum, och dess invånare är alla de banbrytande kvinnor som alltför ofta blivit osynliga under historiens gång, som glömts och försvunnit ur böckerna. De är författare, kompositörer och konstnärer, mystiker och filosofer; de är forskare, uppfinnare, astronomer, flygare och upptäcktsresande. Och dessutom nunnor och hantverkare, sjörövare och härförare.
    Är då detta en fackbok för kvinnor? Nej, det är en bok med fakta som rör både kvinnor och män, en slags uppslagsbok om pionjärer på många områden och om de villkor och begränsningar som rått för halva mänskligheten. Men ännu mer är det en bok fylld av berättelser och av reflexioner, och inte minst är det en skildring av en nutida kvinnas sökande efter förebilder att hämta mod ifrån.
   De här kvinnorna har bevisat att kvinnors inre möjligheter alltid varit långt större än de yttre. Bland dem finns Hroswitha, Hildegard av Bingen, Teresa av Avila, Vittoria Colonna, Barbara Strozzi, Clara Peeters, Marie Curie, George Sand och många många andra.

Barnliv på nätet

  
I dag har i princip alla 10-åringar en egen smartphone, en 10-årig pojke spelar i snitt onlinespel tre timmar om dagen och 15 procent av alla tvååringar använder internet dagligen.
   I "Mitt barn på nätet"  guidar kriminologen Maria Dufva de föräldrar som vill  skapa trygga förutsättningar för att barnens liv på nätet ska bli just så härligt, roligt och lärorikt som det faktiskt kan – och ska – vara. Hon resonerar om hur vi vuxna kan skapa en nyfiken hållning, hur man pratar om barnens  liv på nätet och var de  befinner sig alla timmar de sitter med mobilen eller surfplattan. 
   För vi frågar fortfarande våra barn hur de haft det i skolan eller vilka kompisar de lekt med – men inte lika självklart hur de har det på nätet. Barns liv på nätet – med chattar, onlinespel och sociala medier – ser dessutom väldigt annorlunda ut än vårt.
    Här finns många fantastiska möjligheter, men också fällor i form av utnyttjande, mobbning och näthat. Men det gäller att hitta balansen för om föräldrar ser telefonen eller läsplattan som ett problem kan det bli en källa till ständiga konflikter, så att barnet istället smyger sig undan och håller sig för sig självt. Då kommer de nästan garanterat inte att berätta om något händer.

Leende ångestgudinna

Sofia Torvalds är välkänd finlandssvensk jou

rnalist och skriver ofta om existentiella frågor i Kykpressen. Hon är mamma till tre barn och bosatt i Esbo. Därtill lider hon av och till av djup ångest och om den berättar hon i "Ångestgudinnan", som är en sorts dagbok över ett år i hennes liv. Hon noterar vad som händer, hur hon mår och vad som får hennes ångest att öka eller minska, hon noterar också böcker om ångest och psykiskt illamående hon läst.

    Torvalds står framför badrumsskåpet och överväger om hon ska ta ett piller eller inte. Behöver hon den verkligen eller vill hon bara göra sitt liv lättare? Hur svårt ska ett liv vara egentligen? I boken  undersöker hon sin ångest ur olika perspektiv. Föddes hon med den eller fick hon den på grund av svåra upplevelser? Är den en sjukdom som går att medicinera bort eller en del av hennes personlighet? Hon underhåller vänner och kolleger och släktingar med sina ångestberättelser. Tar de henne på allvar om hon är rolig?
    Ångesten förlamar henne och gör henne olycklig, men den får henne också att känna sig speciell och utvald. Och så medger hon att hon inte vill fotograferas utan sitt bredaste leende. Kanske ett sätt att lura sig själv och andra att det inte är så farligt.
   För någon som inte ridits av ångestens demoner är boken lite knepig, jag kan ibland tycka att det handlar om småsaker. Men vad vet jag, en oneurotisk läsare?

Glasbrukens tid

  För mig är Ida Andersen en nyupptäckt författare. är författare, Hon har tidigare givit ut flera diktsamlingar och fackboken "Stenminnen. De småländska stenmurarna ett kulturarv" som fick Smålands akademis Linnépris, 2016 kom romanen "Här slutar allmän väg" som skildrar en ung flickas liv i hippiemiljö på småländska landsbygden.Om Småland handlar det också i "I oxögat" som jag läst.
   Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre?
   Romanen är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer.  
    Det är framförallt ändå en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan, och kamp för att få behålla sitt hem.

Harrisons nyaste

"Sveriges medeltid" är senaste översiktsverk. Det är ett nytt standardverk om Sveriges medeltid och det svenska rikets framväxt. Det är en dramatisk historia som sträcker sig från sen järnålder till Gustav Vasas trontillträde.
Dick Harrisons
    I den rikt illustrerade boken skildras tidiga kungar och mäktiga män, men även böndernas, kvinnornas och köpmännens vardag och levnadsvillkor. Harrison tar avstamp i den senaste forskningen om perioden och väver med sin sedvanliga berättarglädje ihop den fascinerande historien om landets tidiga utveckling. Vi får ta del av händelser, personer och historiska lämningar som förmedlar viktiga kunskaper om en period som var allt annat än mörk.
    Tillsammans med det omfattande bildmaterialet får läsaren en bra överblick över det rådande kunskapsläget vad gäller svensk medeltidshistoria, det är informativ läsning helt enkelt.